Skriver igen bara för att fråga om era erfarenheter och få råd, tips och hjälp...
Ang. min dotter och skolan...
Hon har ingen diagnos ännu och utredning ska påbörjas; Asperger - socialt samspel
Nu undrar jag massor av saker om man nu bortser från ev. diagnos, visst har man väl ändå rättigheter enligt skollagen att få ens barns behov tillgodosedda?
Har problem med klassfröken - som fått info om ev. diagnos AS och jag har problem med hennes sätt mot dottern och mig, att hon inte "hör, tar in och förstår"
Kanske det bara är jag som uppfattar det så men då det blir tjas, diskutioner och krockar varje vecka, där klassfröken tar allt väldigt personligt!
Hur ska jag få fröken att förstå?
Att min dotter inte tänker, läser av och förstår som dom andra barnen...spela roll att hon är sååå duktig och väldigt intelligent, det är inte där problemet sitter liksom, utan att interakta med andra i socialt umgänge...Jag ser ju själv att min dotter inte kan alla outalade regler då det kommer tilld en socialabiten...Hon har lärt sig massor nu under åren men det är ändå inte samma som kompisar...
Hon har väldigt svårt just nu till och från i skolan, fast hon älskar skolan, kompisarna så blir det tjas och stress och hon mår dåligt och måste alltid berätta då hon kommer hem, själv blir man ju orolig...
rasterna är jobbiga, då händer det saker...
Hur har ni gjort, ni som har barn i 10 års åldern [före och efter också] men hur har ni gjort med detta i skolan...?
Visst kan jag väl ändå kräva stöd och hjälp redan nu, fast hon inte ens har påbörjat sin utredning, då jag alltid har sett och påpekat om vissa saker i skolan...
1
Allmänt - hjälp - skola Skriver igen bara för att fråga om era erfarenheter och få råd, tips och hjälp...
Ang. min dotter och skolan...
Hon har ingen diagnos ännu och utredning ska påbörjas; Asperger - socialt samspel
Nu undrar jag massor av saker om man nu bortser från ev. diagnos, visst har man väl ändå rättigheter enligt skollagen att få ens barns behov tillgodosedda?
Har problem med klassfröken - som fått info om ev. diagnos AS och jag har problem med hennes sätt mot dottern och mig, att hon inte "hör, tar in och förstår"
Kanske det bara är jag som uppfattar det så men då det blir tjas, diskutioner och krockar varje vecka, där klassfröken tar allt väldigt personligt!
Hur ska jag få fröken att förstå?
Att min dotter inte tänker, läser av och förstår som dom andra barnen...spela roll att hon är sååå duktig och väldigt intelligent, det är inte där problemet sitter liksom, utan att interakta med andra i socialt umgänge...Jag ser ju själv att min dotter inte kan alla outalade regler då det kommer tilld en socialabiten...Hon har lärt sig massor nu under åren men det är ändå inte samma som kompisar...
Hon har väldigt svårt just nu till och från i skolan, fast hon älskar skolan, kompisarna så blir det tjas och stress och hon mår dåligt och måste alltid berätta då hon kommer hem, själv blir man ju orolig...
rasterna är jobbiga, då händer det saker...
Hur har ni gjort, ni som har barn i 10 års åldern [före och efter också] men hur har ni gjort med detta i skolan...?
Visst kan jag väl ändå kräva stöd och hjälp redan nu, fast hon inte ens har påbörjat sin utredning, då jag alltid har sett och påpekat om vissa saker i skolan...
Har tyvärr inga konkreta tips att ge, ville bara berätta att jag var med om att vara vikarie i en 3-4 där en flicka hade någon sorts diagnos, jag kan tänka mig AS - fick inte veta eftersom jag bara var vikarie i en vecka.
Men läraren sa flera gånger att "hon är nog mest bortskämd" och det var mest där problemet satt!
Nu när min egen son (bara 4 år än) utreds har jag ju läst mer och mer om detta och förstår att det inte alls handlar om det.
Jag vill bara säga att det säkert är många lärare som är väldigt okunniga om vad AS innebär ( fast det vet du väl redan...)
Läraren borde gå en kurs i detta!
2
Har tyvärr inga konkreta tips att ge, ville bara berätta att jag var med om att vara vikarie i en 3-4 där en flicka hade någon sorts diagnos, jag kan tänka mig AS - fick inte veta eftersom jag bara var vikarie i en vecka.
Men läraren sa flera gånger att "hon är nog mest bortskämd" och det var mest där problemet satt!
Nu när min egen son (bara 4 år än) utreds har jag ju läst mer och mer om detta och förstår att det inte alls handlar om det.
Jag vill bara säga att det säkert är många lärare som är väldigt okunniga om vad AS innebär ( fast det vet du väl redan...)
Läraren borde gå en kurs i detta!
Går din dotter i min sons förra klass, låter som så :/ Mycket av det du tar upp stämmer in på min son och han har haft en mycket jobbig hösttermin. Vi har ingen diagnos, ska träffa utredningsteamet nästa vecka och hoppas på att dom vill gå vidare med utredning!
Hur som, jag har verkligen försökt få klassläraren att förstå, jag har pratat med specialpedagogen, skolsköterskan, skolkuratorn, rektorn, bup men inget har hänt - förutom att sonen mår sämre och sämre :-(
För två veckor sedan fick jag nog, ringde rektorn och upplyste denne om att jag håller sonen hemma tills skolan börjar förstå och agera. EVK förra tisdag och på torsdagen började sonen i en ny klass.
Det är rent ut sagt sjukt att det ska behöva gå så långt innan skolan förstår allvaret men jag kände att jag inte hade något annat val!
Det står rätt klart och tydligt i skollagen att skolan är skyldig att hjälpa - oavsett diagnos eller ej! Försök att läsa på om skolans skyldigheter och ställ krav!!!
Sonens två nya lärare är helt underbara så det finns hopp trots allt... Kramar
3
Går din dotter i min sons förra klass, låter som så :/ Mycket av det du tar upp stämmer in på min son och han har haft en mycket jobbig hösttermin. Vi har ingen diagnos, ska träffa utredningsteamet nästa vecka och hoppas på att dom vill gå vidare med utredning!
Hur som, jag har verkligen försökt få klassläraren att förstå, jag har pratat med specialpedagogen, skolsköterskan, skolkuratorn, rektorn, bup men inget har hänt - förutom att sonen mår sämre och sämre :-(
För två veckor sedan fick jag nog, ringde rektorn och upplyste denne om att jag håller sonen hemma tills skolan börjar förstå och agera. EVK förra tisdag och på torsdagen började sonen i en ny klass.
Det är rent ut sagt sjukt att det ska behöva gå så långt innan skolan förstår allvaret men jag kände att jag inte hade något annat val!
Det står rätt klart och tydligt i skollagen att skolan är skyldig att hjälpa - oavsett diagnos eller ej! Försök att läsa på om skolans skyldigheter och ställ krav!!!
Sonens två nya lärare är helt underbara så det finns hopp trots allt... Kramar
Visst ska din dotter ha stöd utan diagnos men tyvärr är det svårt. Utredningen i sig är ett viktigt underlag för att se vilka svårigheter som finns och hur man bäst hanterar dem. Innan den är gjord bör de använda den kunskap som finns, alltså din!
En lärare som din dotters behöver få utbildning och handledning. Finns det någon specialpedagog du kan prata med? Annars är ju rektorn ansvarig för att personalen får den utbildning de behöver. Tyvärr är inte alla mottagliga. Autismspektrum kräver en förmåga att inse att det finns ett annorlunda sätt att vara och tänka, att det inte går att använda sina egna referenser i alla lägen. Alla klarar inte att kritiskt granska sitt sätt att bemöta barnen. Man lägger då hellre skulden på barnet och/eller föräldrarna. Det är tyvärr jättevanligt.
De som gör utredningen, kan de stötta upp med information till skolan på nåt sätt?
4
Hjälp utan diagnos Visst ska din dotter ha stöd utan diagnos men tyvärr är det svårt. Utredningen i sig är ett viktigt underlag för att se vilka svårigheter som finns och hur man bäst hanterar dem. Innan den är gjord bör de använda den kunskap som finns, alltså din!
En lärare som din dotters behöver få utbildning och handledning. Finns det någon specialpedagog du kan prata med? Annars är ju rektorn ansvarig för att personalen får den utbildning de behöver. Tyvärr är inte alla mottagliga. Autismspektrum kräver en förmåga att inse att det finns ett annorlunda sätt att vara och tänka, att det inte går att använda sina egna referenser i alla lägen. Alla klarar inte att kritiskt granska sitt sätt att bemöta barnen. Man lägger då hellre skulden på barnet och/eller föräldrarna. Det är tyvärr jättevanligt.
De som gör utredningen, kan de stötta upp med information till skolan på nåt sätt?
Tack alla för svar!
Just nu är allt en ända röra i min skalle och jag vet varken in eller ut, är helt ensam och idag var det möte med rektor och kurator - där jag ville fråga om hjälp utan diagnosen *pust* och prata om klassfröken...Det är så mycket annat som också sker runt i kring det hela...
Hur ska jag kunna skriva allt...
Finns det någon som vet om jag som förälder kan få hjälp med någon som följer och som ser våran sida av saken?
Som det känns nu orkar jag inte riktigt med detta själv...Hände saker idag på skolan, dottern lessen, jag var där just då så jag la mig i och tog henne från lektion och lät henne ha en studiedag på fritte medans jag var på möte med rektor och kurator...känner mig lite utsatt och ensam!
dottern säger själv att det är jobbigt på rasterna, jag frågar lite hur hon vill att det ska vara då...hon blir arg coh tvärsöver det är bra som det är, låt det vara jag bryr mig inte sen kommer hon hem och då hon ska sova då kommer allt, hon berättar och berättar gråter och vill inte vara på skolan...Fast frågar man hur dagen varit får man svaret bra...innan på dagen då...SÅ ska jag hjälpa henne mitt i allt detta...
Bad rektorn och kuratorn om hjälp just för rasterna en frittepersonal ska prata lite med dottern om hur hon kanske vill ah sin rast...och jag har pratat med henne nyss på vägen hem men hon blir helt tvärsöver, det är bra som det är...låt det vara jag bryr mig inte...
sen för att efter en stund svara på frågan om det alltid är rasterna som är jobbiga om hon tänker att hon inte vill vara i skolan, japp varje rast är det tjafs och bråk och hon vill inte vara på skolan...
Hur gör jag nu då? hon säger ju säkert till frittefröken att det är okej på rasterna!
Ursch! vad detta är jobbigt...
5
Tack alla för svar!
Just nu är allt en ända röra i min skalle och jag vet varken in eller ut, är helt ensam och idag var det möte med rektor och kurator - där jag ville fråga om hjälp utan diagnosen *pust* och prata om klassfröken...Det är så mycket annat som också sker runt i kring det hela...
Hur ska jag kunna skriva allt...
Finns det någon som vet om jag som förälder kan få hjälp med någon som följer och som ser våran sida av saken?
Som det känns nu orkar jag inte riktigt med detta själv...Hände saker idag på skolan, dottern lessen, jag var där just då så jag la mig i och tog henne från lektion och lät henne ha en studiedag på fritte medans jag var på möte med rektor och kurator...känner mig lite utsatt och ensam!
dottern säger själv att det är jobbigt på rasterna, jag frågar lite hur hon vill att det ska vara då...hon blir arg coh tvärsöver det är bra som det är, låt det vara jag bryr mig inte sen kommer hon hem och då hon ska sova då kommer allt, hon berättar och berättar gråter och vill inte vara på skolan...Fast frågar man hur dagen varit får man svaret bra...innan på dagen då...SÅ ska jag hjälpa henne mitt i allt detta...
Bad rektorn och kuratorn om hjälp just för rasterna en frittepersonal ska prata lite med dottern om hur hon kanske vill ah sin rast...och jag har pratat med henne nyss på vägen hem men hon blir helt tvärsöver, det är bra som det är...låt det vara jag bryr mig inte...
sen för att efter en stund svara på frågan om det alltid är rasterna som är jobbiga om hon tänker att hon inte vill vara i skolan, japp varje rast är det tjafs och bråk och hon vill inte vara på skolan...
Hur gör jag nu då? hon säger ju säkert till frittefröken att det är okej på rasterna!
familjebehandlingsenheten som finns i vår kommun, för att få stöd och hjälp när dottern började få stora problem i skolan . Där fick vi en kontaktperson (familjepedagog )som blev ett jättebra stöd för mig då vår skola liksom er inte vill se eller förstå problemen utan lade allt på oss föräldrar. Hon var med på alla möten med skolan och det tyckte jag var jätteskönt . Förhoppningsvis finns det sådan hjälp att få även i din kommun. Jag känner exakt igen allt du beskriver om din dotters situation , min dotter har också stora problem med kompisarna och raster är det värsta hon vet men om någon personal i skolan frågar henne så säger hon att allt är bra och sen kommer allt hemma och särskilt när hon ska sova. jag har frågat henne var för hon inte säger hur hon känner till lärarna då svarar hon , nej det är bättre att säga det de vill höra annars kanske de blir arga på mig. Förstår att det är kämpigt och känns rörigt nu men ge inte upp , du och din dotter har rätt till hjälp.
7
Hej jag vände mig till ...... familjebehandlingsenheten som finns i vår kommun, för att få stöd och hjälp när dottern började få stora problem i skolan . Där fick vi en kontaktperson (familjepedagog )som blev ett jättebra stöd för mig då vår skola liksom er inte vill se eller förstå problemen utan lade allt på oss föräldrar. Hon var med på alla möten med skolan och det tyckte jag var jätteskönt . Förhoppningsvis finns det sådan hjälp att få även i din kommun. Jag känner exakt igen allt du beskriver om din dotters situation , min dotter har också stora problem med kompisarna och raster är det värsta hon vet men om någon personal i skolan frågar henne så säger hon att allt är bra och sen kommer allt hemma och särskilt när hon ska sova. jag har frågat henne var för hon inte säger hur hon känner till lärarna då svarar hon , nej det är bättre att säga det de vill höra annars kanske de blir arga på mig. Förstår att det är kämpigt och känns rörigt nu men ge inte upp , du och din dotter har rätt till hjälp.
Tack, ska ta upp detta på mötet med läkaren och fråga om det finns en chans att man kan få någon person som stöd i allt detta...
Det jag inte fattar är varför man inte kan få stöd och hjälp innan diagnosen är ställde - oavsett vad diagnosen säger så har ju min dotter alltid mått dåligt i skolan. Man borde få hjälp innan ens ev. diagnos är klar och att det inte ska spela någon roll vad diagnosen bli eller inte blir...
Då dottern likförbaskat har jobbigt i skolan...
Många är tankarna och funderingarna...
8
Tack, ska ta upp detta på mötet med läkaren och fråga om det finns en chans att man kan få någon person som stöd i allt detta...
Det jag inte fattar är varför man inte kan få stöd och hjälp innan diagnosen är ställde - oavsett vad diagnosen säger så har ju min dotter alltid mått dåligt i skolan. Man borde få hjälp innan ens ev. diagnos är klar och att det inte ska spela någon roll vad diagnosen bli eller inte blir...
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
