2
Eftersom vi har ungefär liknande dilemma här så kan jag berätta hur vi tänkt här hemma.
Där vi bor finns det barn i varierande åldrar, och i en familj har alla barnen lite svårt att leka med fler än ett barn åt gången. En gång var det ett antal barn här och lekte, då kommer Z och frågar efter Y för att de ska gå hem till Z och leka. Y vill inte gå utan tycker att Z kan vara med alla andra. Då blir Z sur och sticker.
Nåväl, sommaren kommer, alla barn leker. Mitt barn och Y som bor närmast varandra leker mycket på förmiddagarna, det fungerar bra. Så kommer hösten, och helt plötsligt så har Y en massa undanflykter då mitt barn frågar om de ska leka. Vet inte, kan inte, kanske, jag får se mm är sånt mitt barn får höra. Då h*n frågar vad Y menar med allt så kan inte Y svara. En gång frågade mitt barn Y om de skulle leka då h*n gick förbi vårt hus, kanske, jag ska bara lämna mina saker. Sen ser h*n Y springa förbi och in till Z istället. Då blev mitt barn väldigt ledsen.
Min man och jag diskuterade med vårt barn och frågade om h*n har sagt, gjort eller på något annat sätt varit elak mot Y, nej svarar h*n, inte vad jag vet.
Då snön kom och alla skulle ut och åka snowracer frågade mitt barn om Y och h*n skulle leka dagen efter, jag vet inte är det vanliga svaret. Då frågade jag vad mitt barn har gjort eftersom h*n hela tiden får höra det svaret. Inget, jag vill inte leka. Men säg det då tyckte jag, istället för att komma med undanflykter. Vi diskuterade igen, och kom fram till att Y är inte välkommen hemma hos oss, för en bra kompis kan säga om man vill leka eller inte.
Igår ringde Y på hos oss för Z inte var hemma, då sa mitt barn att h*n inte ville leka med Y sålänge h*n inte kunde vara en bra kompis. Det är inte så att vi har sagt att Y aldrig får leka med vårt barn igen, men just nu har vi satt stopp.
Så min åsikt är att du kan gott och väl säga att hon inte ska leka med den här kompisen på ett tag, för man ska kunna behandla andra som man själv vill bli behandlad.
