Ni med lite äldre barn...
Hjärnskador
  1. Medlem sedan
    May 2000
    #1

    Ni med lite äldre barn...

    Det var ett tag sen jag var här inne nu och Abbe blev 4 i sommras.
    Han har nyligen börjat uttrycka sin frustration över att kroppen inte fungerar som andra barn med ord.
    Han är ledsen och frustrerad och jag tycker det kan vara svårt att tackla.

    Några exempel: Han går ju men släpar vänster fot och är ganska vinglig. För nån vecka sen så var vi på väg från dagis. Albin börjar springa mot grinden. Han tvillingsyster upptäcker det och börjar oxå springa. Hon hinner upp och förbi och väl framme vid grinden ropar hon: "Jag vann!".

    När Albin kommer fram börjar han slå på henne. Jag kommer fram och ser hur han kämpar med tårarna och säger: "Jag kan aldrig vinna mamma, dumma ben!"

    En annan dag är vi hemma hos en kompis som har en dotter som är två. Hon tar tag i Albin och vill dansa och han ramlar direkt. Han blir helt förtvivlad och jag tar upp honom och han säger: "T.o.m en bebis kan brotta ner mig mamma".

    Det gör så förtvivlat ont i hjärtat när han blir så ledsen
  2. 1
    Ni med lite äldre barn... Det var ett tag sen jag var här inne nu och Abbe blev 4 i sommras.
    Han har nyligen börjat uttrycka sin frustration över att kroppen inte fungerar som andra barn med ord.
    Han är ledsen och frustrerad och jag tycker det kan vara svårt att tackla.

    Några exempel: Han går ju men släpar vänster fot och är ganska vinglig. För nån vecka sen så var vi på väg från dagis. Albin börjar springa mot grinden. Han tvillingsyster upptäcker det och börjar oxå springa. Hon hinner upp och förbi och väl framme vid grinden ropar hon: "Jag vann!".

    När Albin kommer fram börjar han slå på henne. Jag kommer fram och ser hur han kämpar med tårarna och säger: "Jag kan aldrig vinna mamma, dumma ben!"

    En annan dag är vi hemma hos en kompis som har en dotter som är två. Hon tar tag i Albin och vill dansa och han ramlar direkt. Han blir helt förtvivlad och jag tar upp honom och han säger: "T.o.m en bebis kan brotta ner mig mamma".

    Det gör så förtvivlat ont i hjärtat när han blir så ledsen
  3. Medlem sedan
    Oct 2005
    #2
    Ja, det gör verkligen ont i hjärtat när barnen är ledsna. Min son är stor - 14 år - men han har varit väldigt medveten om sina begränsningar sedan han var liten. Redan vid 2-3 års ålder kunde han bli rasande över att inte kunna göra det han ville. Min erfarenhet är att det inte går att skydda barnet från den sorg och smärta det innebär att vara annorlunda. Min tröstande erfarenhet är ändå att det blir bättre. Min son har hittat saker som han tycker är kul och som han är bra på. Han umgås också mycket med kompisar som har egna funktionshinder och därmed är han inte så annorlunda. Han sitter jämt vid datorn och det går hur bra som helst (han har en anpassad joystick pga problem med handmotoriken). han gillar musik och han går på styrketräning för rörelsehindrade. Han är helt rullstolsburen men har lärt sig köra sin permobil helt självständigt och är ute själv och åker omring. På det hela taget funkar det mesta ganska bra och nu som tonåring är han inte lika frustrerad länger, jag själv däremot börjar verkligen oroa mig för hur det ska bli när han blir vuxen....
  4. 2
    Ja, det gör verkligen ont i hjärtat när barnen är ledsna. Min son är stor - 14 år - men han har varit väldigt medveten om sina begränsningar sedan han var liten. Redan vid 2-3 års ålder kunde han bli rasande över att inte kunna göra det han ville. Min erfarenhet är att det inte går att skydda barnet från den sorg och smärta det innebär att vara annorlunda. Min tröstande erfarenhet är ändå att det blir bättre. Min son har hittat saker som han tycker är kul och som han är bra på. Han umgås också mycket med kompisar som har egna funktionshinder och därmed är han inte så annorlunda. Han sitter jämt vid datorn och det går hur bra som helst (han har en anpassad joystick pga problem med handmotoriken). han gillar musik och han går på styrketräning för rörelsehindrade. Han är helt rullstolsburen men har lärt sig köra sin permobil helt självständigt och är ute själv och åker omring. På det hela taget funkar det mesta ganska bra och nu som tonåring är han inte lika frustrerad länger, jag själv däremot börjar verkligen oroa mig för hur det ska bli när han blir vuxen....
  5. Medlem sedan
    Aug 2002
    #3

    Lille vännen....

    Vad jobbigt för honom. Jag vet inte vad man ska säga till honom, eller hur man ska göra det lättare. Min pojke har ytterst sällan kommenterat det faktum att han inte är som andra.

    I skolan nyligen hade någon slängt ur sig "cp-unge" till någon annan, och han hade då sagt tyst för sig själv "jag vill inte ha cp". Detta i en särskoleklass där alla pojkarna har problem av något slag =)

    Jag är rädd att det inte blir lättare med åren när hormonerna kommer in i bilden.
  6. 3
    Lille vännen.... Vad jobbigt för honom. Jag vet inte vad man ska säga till honom, eller hur man ska göra det lättare. Min pojke har ytterst sällan kommenterat det faktum att han inte är som andra.

    I skolan nyligen hade någon slängt ur sig "cp-unge" till någon annan, och han hade då sagt tyst för sig själv "jag vill inte ha cp". Detta i en särskoleklass där alla pojkarna har problem av något slag =)

    Jag är rädd att det inte blir lättare med åren när hormonerna kommer in i bilden.
  7. Medlem sedan
    May 2000
    #4
    Tack för svaren!
    Tydligen har pojkarna på dagis kommit in i en "brottarperiod" och fröknarna berättade med stolthet att de andra barnen inte brottas med Albin och är så försiktiga med honom.
    Jag tror Albin kan tycka att det är jobbgt att inte kunna vara med fullt ut,

    Jag försöker lyfta fram hans bra sidor och poägtera att det inte är viktigast att vinna.
    Härromdan tog jag faktiskt tag i Emelie så att Albin vann när de tävlade varpå hon blev vansinnig.

    Ja det är verkligen inte lätt...för nån av oss.
  8. 4
    Tack för svaren!
    Tydligen har pojkarna på dagis kommit in i en "brottarperiod" och fröknarna berättade med stolthet att de andra barnen inte brottas med Albin och är så försiktiga med honom.
    Jag tror Albin kan tycka att det är jobbgt att inte kunna vara med fullt ut,

    Jag försöker lyfta fram hans bra sidor och poägtera att det inte är viktigast att vinna.
    Härromdan tog jag faktiskt tag i Emelie så att Albin vann när de tävlade varpå hon blev vansinnig.

    Ja det är verkligen inte lätt...för nån av oss.

Liknande trådar

  1. Ni med lite äldre barn
    By morran in forum Ordet är fritt
    Svar: 24
    Senaste inlägg: 2010-10-22, 10:29
  2. ni som har lite äldre barn
    By anonymt namn in forum Sömn – barn
    Svar: 6
    Senaste inlägg: 2009-04-20, 19:04
  3. ni med lite äldre barn!
    By sisla in forum Ordet är fritt
    Svar: 20
    Senaste inlägg: 2008-07-04, 08:56
  4. Ni som har lite äldre barn
    By Eyrene in forum Många barn
    Svar: 19
    Senaste inlägg: 2008-05-28, 21:45
  5. Ni som har lite äldre barn
    By *CuP* in forum Utlandsföräldrar
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2007-04-24, 20:16
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar