Rättegång

[lauritz]

http://sydsvenskan.se/lund/article72285.ece

Det är alltså jag som är fastighetsägaren. Det blir rättegång i fastighetsdomstolen inom kort (3.5 år efter stämningen - otroligt redan det)

Den "förhandling" som expropriationshandläggaren aviserar i artikeln

var mycket enkel: Han ringde efter detta uttalande i pressen och sa att jag hade att välja mellan
1. Det nämnda beloppet
2. Ett skruttigt hus som var helt vandaliserat på andra sidan järnvägen och som inlöstes pga att ägaren ville det. (Det såldes sedare för 2.2 miljoner)
3. Fastighetsdomstolen
Vad väljer du? Du får två dygn på dig att tänka över det!
- 3, sa jag.
- Vill du inte tänka över det?
- Nej, sa jag. Jag har tänkt färdigt.
- Då kommer det att bli mycket otäckt, sa han.
- Bra, sa jag, jag gillar otäcka saker.

Tre personer, en platschef, en projektledare och en byggledare ska nu vittna om att jag har stulit mitt eget hus. Jag ska ha stulit alla möjliga fastighetstillbehör som dörrar och fönster, element, toaletter, värmepanna, gatustenar och andra stenar i trädgården, o s v till ett värde av en kvarts miljon. Bevisning förutom vittnesmålen är ett stort antal fotografier på hål efter fönster, borttagna stenar m m tagna av "vittnena".

Det roliga är nu att det var dessa tre "vittnen" som stal alltsammans och stoppade pengarna i egen ficka. Dessa banditer ska nu vittna om att det var jag som gjorde det.

Det ska bli intressant att se hur en specialdomstol som fastighetsdomstolen kan hantera detta, eller om det blir banditerna som "hanterar" specialdomstolen.

[Sportbil]

Jag fattar ingenting. Har någon stulit dörrar och fönster, element, toaletter, värmepanna etc ur ditt hus? Hur kan du då bo kvar?

Och vad vinner på att stjäla sådant?

Och varför ska de nu påstå att du själv "stulit" dina egna saker? (Kan man f ö stjäla från sig själv?)

Jag har själv erfarenhet av att i domstol försöka övertyga om att myndigheter begår fel. Tyvärr verkar domstolar tycka att en myndighet har en automatisk trovärdighet som en privatperson saknar. Det gäller att påvisa:
a) att myndigheten har ett särintresse
b) att representanterna för myndigheten är solidariska med detta särintresse snarareän "opartiska myndighetsutövare"
c) att du själv har lagen på din sida

I mitt fall kunde jag belägga ett antal flagranta brott mot föreskrifter som begåtts av myndigheten samt att det fanns ett klart ekonomiskt intresse som motiverade dessa brott från myndighetens sida. Ändå blev utfallet bara något som kan betraktas som oavgjort - och självklart så hittar myndigheten sedan med aldrig sinande medel för juridiska resurser på nya sätt att kringå domstolsbeslutet!