Är det din 4-åring du skriver om? Jag blev osäker då du skrev om 2-årstrots.. Det där att inte förstå att andra inte kan göra vissa saker, att man inte vill leka om man är kräksjuk osv är något jag känner väl igen från min 2-åring. Han har heller inte fått den där förståelsen för andra. Men han är ju pytteliten och då kan man ju sätta sig in i andras känslor osv så bra än. Min 4-åring däremot kan det.
Låter ju onekligen som ni hamnat i en ond cirkel - ni blir arga, han låser sig och hör förmodligen bara det ni säger som kritik mot honom (eftersom han ju tycker att "alla är dumma mot honom"). Jag har inte mycket att komma med egentligen - mer än att man nog alltid måste vara tydlig, rak, förklara och förbereda. Vi har en 4-åring med ett ganska hett humör och knepet med honom är att man alltid förklarar innan vad som ska hända, när och faktiskt vad vi förväntar oss av honom. T.ex "Efter middagen ska vi leka kurragömma som vi bestämde förut. Vi kommer att leka så länge att alla hinner räkna två gånger. Sedan är det slut med lek och dags att duscha och göra sig färdig för sängen. Vi kommer inte att leka mer än så ikväll. Vi vill inte sluta kvällen med bråk" Ungefär. Gör vi inte såhär bryter det ut kaos, skrik och panik. Men gör vi såhär så slutar kvällen lugnt och roligt istället. Detta gäller liksom alla situationer "Först det här, och sedan det och vi vill att du hjälper till med t.ex klä på dig osv". Bara ett nej, eller "nu är det slut på leken" funkar inte. Förklara varför är ju väldigt viktigt. Och rätt självklart. Jag vill inte att mina barn ska "lyda order" - det är positivt och självklart att man ifrågasätter tycker jag. Sedan är det klart att man måste sätta upp gränser och bestämma (annars skulle vi nog leka kurragömma dygnet runt
)
Vi jobbar mycket på att undvika bråk. Kan låta knäppt, men vi vill verkligen inte strida om allt. Vi försöker välja striderna. Och ha enkla och tydliga regler. T.ex "Det är inte ok att slå lillebror, att skrika när någon annan pratar, att kasta saker inne osv." Man formulerar de viktigaste reglerna, håller sig till dem (även när det blir utbrott) och övrigt får man ta det lugnt med. Så har vi gjort när det varit svårare perioder. Och väldigt viktigt också att komma ihåg att faktiskt uppmärksamma allt positivt när man hamnat i en bråkperiod. Se det bra och säga det. Har man ett jätteargt barn som fått känslan av att alla är dumma och att han bara blir trampad på är det ju jätteviktigt att stärka barnet. Vår Natanael var så arg och ledsen och bråkig och upp och ner ett tag och det kändes som allt vi gjorde var att bråka och tjata. Vi glömde liksom bort allt bra och sa inte till honom att han gjorde massor av bra saker, att han är en underbar person, omtänksam osv osv. När vi tog oss i kragen och började uppmärksamma det positiva kom en stor vändning för oss.
Tydliga regler (som barnet är helt medveten om), och mycket uppmärksamhet för allt bra var receptet som löste vår bråkperiod.
Vet inte om det här svamliga svaret gav dig någonting. Jag hoppas så att ni kommer till rätta med bråket!
/frida
