Hej alla goa vänner! Nu behöver jag verkligen er hjälp. Fick reda på igår att några av våra goda vänner förlorat sin tvååring, deras enda barn, under en resa. Det visade sig att han hade en svår och ovanlig typ av lunginflammation. Det känns helt ofattbart och overkligt att han, den lilla ljuvliga livliga killen är borta. Nu undrar jag - hur ger vi vårt stöd på bästa sätt till våra vänner? Alla är ju olika, men det skulle betyda oerhört mycket för mig att få era råd, om det som måste vara det svåraste en människa går igenom. Några av er har ju tyvärr egen erfarenhet av att mista ett barn,
Själv tror jag, utan att vara religiös, att döden egentligen inte existerar, utan att det är ett skifte till en annan del av livet. Jag har mist både min pappa och svärfar och fått så många ljuvliga kvitton av dem båda, att de fortsätter leva och njuta, fast i en annan form.
Men att en tvååring dör förstår jag inte. Jag vet inte hur jag ska kunna använda min vetskap om att livet fortsätter i denna situation - för det känns som om det fanns så mycket liv kvar att leva här, för lilla E.
En annan sak är ju att jag själv väntar barn, vårt första. Hur kan jag vara ett stöd till våra vänner, utan att ständigt med min stora mage påminna dem om vad de har förlorat?
Vill så gärna ge allt jag kan för att denna tid som följer ska bli lättare för dem.
Tacksam för att få ta del av era erfarenheter! Kramar!
1
Nu behöver jag er hjälp! Hej alla goa vänner! Nu behöver jag verkligen er hjälp. Fick reda på igår att några av våra goda vänner förlorat sin tvååring, deras enda barn, under en resa. Det visade sig att han hade en svår och ovanlig typ av lunginflammation. Det känns helt ofattbart och overkligt att han, den lilla ljuvliga livliga killen är borta. Nu undrar jag - hur ger vi vårt stöd på bästa sätt till våra vänner? Alla är ju olika, men det skulle betyda oerhört mycket för mig att få era råd, om det som måste vara det svåraste en människa går igenom. Några av er har ju tyvärr egen erfarenhet av att mista ett barn,
Själv tror jag, utan att vara religiös, att döden egentligen inte existerar, utan att det är ett skifte till en annan del av livet. Jag har mist både min pappa och svärfar och fått så många ljuvliga kvitton av dem båda, att de fortsätter leva och njuta, fast i en annan form.
Men att en tvååring dör förstår jag inte. Jag vet inte hur jag ska kunna använda min vetskap om att livet fortsätter i denna situation - för det känns som om det fanns så mycket liv kvar att leva här, för lilla E.
En annan sak är ju att jag själv väntar barn, vårt första. Hur kan jag vara ett stöd till våra vänner, utan att ständigt med min stora mage påminna dem om vad de har förlorat?
Vill så gärna ge allt jag kan för att denna tid som följer ska bli lättare för dem.
Tacksam för att få ta del av era erfarenheter! Kramar!
Men gud vad hemskt! Jag får gåshud ... Var det dem det stod om i tidningen igår? Jag läste det aldrig, såg bara rubrikerna.
Jag har, tack o lov, ingen erfarenhet av detta så några goda råd kan jag inte ge. Men jag tror att det är viktigt bara att visa att man bryr sej, att man finns där för dem. Man behöver nog inte ha så mkt bra att säga själv, det räcker nog med att bara lyssna när de behöver prata och trösta dem när de behöver det.
Kanske hjälpa dem med vardagen, tex erbjuda sej att åka och handla eller komma över med lite färdig mat till dem osv.
Usch, det är ingen lätt situation det där...
Men jag tror det kommer av sej själv när du träffar dem. Glöm bara inte bort att ta hand om dej själv nu oxå!
Stor kram ifrån mej!
2
Men gud vad hemskt! Jag får gåshud ... Var det dem det stod om i tidningen igår? Jag läste det aldrig, såg bara rubrikerna.
Jag har, tack o lov, ingen erfarenhet av detta så några goda råd kan jag inte ge. Men jag tror att det är viktigt bara att visa att man bryr sej, att man finns där för dem. Man behöver nog inte ha så mkt bra att säga själv, det räcker nog med att bara lyssna när de behöver prata och trösta dem när de behöver det.
Kanske hjälpa dem med vardagen, tex erbjuda sej att åka och handla eller komma över med lite färdig mat till dem osv.
Usch, det är ingen lätt situation det där...
Men jag tror det kommer av sej själv när du träffar dem. Glöm bara inte bort att ta hand om dej själv nu oxå!
Stor kram ifrån mej!
Tyvärr har jag inga svart att ge. Själv väntar jag på att änglarna ska hämta världens finaste 4 åriga flicka... Livet är tungt just nu och man kan fråga sig vad det är för mening med det hela?
En gammal människa kan jag "köpa", dom står lixom på tur på något sätt, men BARN? VARFÖR???
Det jag tror är viktigt det är att man VISAR att man bryr sig, tror tyvärr att allt förmånga "försvinner" för att dom inte vet vad dom ska säga eller göra. Men att bara finnsa till hands och lyssna, skicka små "Jag tänker på er" sms osv. Det rä en svår balansgång har jag märkt nu under sjukdomstiden, speciellt nu när hon är så dålig att det inte orkas med besök. Jag skickar sms dom kan man läsa när man har tid/ork ringer nån gång, svarar dom inte så utgår jag ifrån att man inte orkar prata och respekterar då det. Men det viktiga är nog att man inte slutar höra av sig fast att dom kanske inte vill just nu eler sen och GLÖM inte deras lille kille! Tror många gör det också, man lixom slutar prata om dom efter ett tag precis som om dom inte existerat... Kan tänka mig att det tar hårt för en ängla förälder då deras barn ALLTID kommer att existera...
Nu måste jag torka mina tårar och gå till kyrkan för att se Lucia tåget med stora flickan!
STOR KRAM och lycka till!
3
Tyvärr har jag inga svart att ge. Själv väntar jag på att änglarna ska hämta världens finaste 4 åriga flicka... Livet är tungt just nu och man kan fråga sig vad det är för mening med det hela?
En gammal människa kan jag "köpa", dom står lixom på tur på något sätt, men BARN? VARFÖR???
Det jag tror är viktigt det är att man VISAR att man bryr sig, tror tyvärr att allt förmånga "försvinner" för att dom inte vet vad dom ska säga eller göra. Men att bara finnsa till hands och lyssna, skicka små "Jag tänker på er" sms osv. Det rä en svår balansgång har jag märkt nu under sjukdomstiden, speciellt nu när hon är så dålig att det inte orkas med besök. Jag skickar sms dom kan man läsa när man har tid/ork ringer nån gång, svarar dom inte så utgår jag ifrån att man inte orkar prata och respekterar då det. Men det viktiga är nog att man inte slutar höra av sig fast att dom kanske inte vill just nu eler sen och GLÖM inte deras lille kille! Tror många gör det också, man lixom slutar prata om dom efter ett tag precis som om dom inte existerat... Kan tänka mig att det tar hårt för en ängla förälder då deras barn ALLTID kommer att existera...
Nu måste jag torka mina tårar och gå till kyrkan för att se Lucia tåget med stora flickan!
Man skall finnas till för dem. Låta dem prata av sig eller bara vara tyst ifall de inte orkar prata om det för tillfället. Och det viktiga är att våga prata om det.
Ge dem tex ett ljus som de kan tända och tänka på sitt barn.
Det känns alltid så ofattbart att barn kan gå bort innan sina föräldrar. Men de kommer till en annan dimention. Jag tror att det finns något efter döden och att de kommer att få träffa sitt barn igen.
4
Finns till Man skall finnas till för dem. Låta dem prata av sig eller bara vara tyst ifall de inte orkar prata om det för tillfället. Och det viktiga är att våga prata om det.
Ge dem tex ett ljus som de kan tända och tänka på sitt barn.
Det känns alltid så ofattbart att barn kan gå bort innan sina föräldrar. Men de kommer till en annan dimention. Jag tror att det finns något efter döden och att de kommer att få träffa sitt barn igen.
Åh men fy, vilken mardröm! Så otroligt fruktansvärt!
Ja, vad gör man? Tycker du har fått bra svar redan. Man får nog se till att visa att man finns där och att man kan vara någon att både prata med eller bara sitta tyst med. Det är ju så individuellt vilket behov av stöd man har. Vissa vill vara för sig själva, andra vill prata och sörja tillsammans, s.a.s.
Att skicka sms då och då, som Ms_chili skriver, låter som en bra idé. Som en komplement, eller hur jag ska uttrycka det. Hur trist och ytligt det än kan verka, så ger man dem ju möjlighet att prata, utan att det känns som ett krav. Man visar att man finns där OM de vill, s.a.s.
Stor Kram!
5
Åh men fy, vilken mardröm! Så otroligt fruktansvärt!
Ja, vad gör man? Tycker du har fått bra svar redan. Man får nog se till att visa att man finns där och att man kan vara någon att både prata med eller bara sitta tyst med. Det är ju så individuellt vilket behov av stöd man har. Vissa vill vara för sig själva, andra vill prata och sörja tillsammans, s.a.s.
Att skicka sms då och då, som Ms_chili skriver, låter som en bra idé. Som en komplement, eller hur jag ska uttrycka det. Hur trist och ytligt det än kan verka, så ger man dem ju möjlighet att prata, utan att det känns som ett krav. Man visar att man finns där OM de vill, s.a.s.
Usch!!! Jag har ju själv mist ett barn,dockinte ett som jag träffat levande om du förstår vad jag menar. Vi miste vår son efter halva graviditeten. Jag har också haft vänner som mist barn och det jag känner, som även mina vänner delade med mig var just att det var oerhört viktigt:
¤ att det fanns folk runt en som orkade lyssna på ens ältande. Även om man sa samma saker om och om igen.
¤ att folk ringde. För det orkar men inte själv. Folk som sa "ring om du behöver prata" gick bort helt. Man var glad om man kom upp ur sängen.
¤ Ring/hör av dig ofta, helst varje dag ibörjan sedan kanske varannan om ni står nära men sluta INTE efter några veckor. Det tar lååång tid att komma igenom den här typen av sorg, om man gör det någonsin. Säg att det är ok om hon/han inte orkar/vill prata men att du VILL finnas där om hon/han skulle behöva det och att ni inte måste prata om tråkiga saker.Ibland behöver man bara få höra om hur det varit på den andres jobb eller likn. för att kunna koppla bort sitt eget elände för någon sek/min.
¤ några frågade hur de skulle bete sig, det var bra tycker jag. Om man inte vet så är det bättre att fråga så får den som är drabbad avgöra vad som känns viktit för henne/honom just då.
¤ en vän kom med matlådor till oss, mycket uppskattat.
¤ Gå på begravningen om du blir bjuden/om de har någon. Även om det är det mest vidriga (förstå mig rätt) som man kan vara med om med den lilla, lilla kistan osv. Att människor kommer till ens barns begravning är jätteviktigt. Då får du sätta dig själv åt sidan och ta med dig tonvis med snytpapper,för tårarna flödar. MEN, man inser också vikten av att ta vara på den tid man har. Din närvaro vid begraviningen kommer för alltid att finnas i dina vänners hjärtan.
¤ Våga fråga hur de mår!!!!
Långt inlägg i en mycket svår fråga. Så här ville jag/vi ha det.
Kram!
6
Lååång inlägg Usch!!! Jag har ju själv mist ett barn,dockinte ett som jag träffat levande om du förstår vad jag menar. Vi miste vår son efter halva graviditeten. Jag har också haft vänner som mist barn och det jag känner, som även mina vänner delade med mig var just att det var oerhört viktigt:
¤ att det fanns folk runt en som orkade lyssna på ens ältande. Även om man sa samma saker om och om igen.
¤ att folk ringde. För det orkar men inte själv. Folk som sa "ring om du behöver prata" gick bort helt. Man var glad om man kom upp ur sängen.
¤ Ring/hör av dig ofta, helst varje dag ibörjan sedan kanske varannan om ni står nära men sluta INTE efter några veckor. Det tar lååång tid att komma igenom den här typen av sorg, om man gör det någonsin. Säg att det är ok om hon/han inte orkar/vill prata men att du VILL finnas där om hon/han skulle behöva det och att ni inte måste prata om tråkiga saker.Ibland behöver man bara få höra om hur det varit på den andres jobb eller likn. för att kunna koppla bort sitt eget elände för någon sek/min.
¤ några frågade hur de skulle bete sig, det var bra tycker jag. Om man inte vet så är det bättre att fråga så får den som är drabbad avgöra vad som känns viktit för henne/honom just då.
¤ en vän kom med matlådor till oss, mycket uppskattat.
¤ Gå på begravningen om du blir bjuden/om de har någon. Även om det är det mest vidriga (förstå mig rätt) som man kan vara med om med den lilla, lilla kistan osv. Att människor kommer till ens barns begravning är jätteviktigt. Då får du sätta dig själv åt sidan och ta med dig tonvis med snytpapper,för tårarna flödar. MEN, man inser också vikten av att ta vara på den tid man har. Din närvaro vid begraviningen kommer för alltid att finnas i dina vänners hjärtan.
¤ Våga fråga hur de mår!!!!
Långt inlägg i en mycket svår fråga. Så här ville jag/vi ha det.
Jag finner inga ord! Vilken fruktansvärd mardröm det måste vara att förlora sitt barn...
Det viktigaste av allt är nog att man finns där för dem, men på deras egna villkor. Och som ms_chili sa ang. hur viktigt det är att man ALDRIG någonsin glömmer bort deras barn eftersom han alltid kommer att finnas för dem. Oavsett vilken form han numera har.
Du har fått så många bra råd här innan så jag vet inte vad jag skall skriva. Däremot verkar du vara en så underbar och varm person så att jag tror att det endast kommer att falla sig naturligt för dig. Hur onaturligt och hemskt det än är...
Tänker på dig vännen! Varma kramar Lena.
7
Jag finner inga ord! Vilken fruktansvärd mardröm det måste vara att förlora sitt barn...
Det viktigaste av allt är nog att man finns där för dem, men på deras egna villkor. Och som ms_chili sa ang. hur viktigt det är att man ALDRIG någonsin glömmer bort deras barn eftersom han alltid kommer att finnas för dem. Oavsett vilken form han numera har.
Du har fått så många bra råd här innan så jag vet inte vad jag skall skriva. Däremot verkar du vara en så underbar och varm person så att jag tror att det endast kommer att falla sig naturligt för dig. Hur onaturligt och hemskt det än är...
Fy vad hemskt! Har inte varit med om något så hemskt själv så jag har inte så mycket bra att säga. Men tror det är viktigt att vissa att ni finns där för dom o att man tar sig tid att lyssna.
Kram!
8
Fy vad hemskt! Har inte varit med om något så hemskt själv så jag har inte så mycket bra att säga. Men tror det är viktigt att vissa att ni finns där för dom o att man tar sig tid att lyssna.
Hej! Vi har ett par nära vänner som förlorade sin son i samband med förlossningen för några år sedan, och det viktigaste tror jag är att visa att man finns och att man lyssnar. Nu hörde vi det inte från någon annan utan pappan ringde oss och berättade när de fortfarande var på sjukhuset. Jag och min man åkte ner till förlossningen till dem och vi pratade och grät om vart annat. Vi köpte faktiskt till och med en liten present till bäbisen. (mjukisdjur) Riktigt jobbigt! Men jag har förstått nu efteråt att detta uppskattades mycket då många i deras bekantskapskrets "försvann". Så jag tycker absolut att du ska höra av dig, Om inte annat skicka ett SMS/Vykort och berätta att du vet vad som hänt och att de kan höra av sig när de orkar.
9
Hej! Vi har ett par nära vänner som förlorade sin son i samband med förlossningen för några år sedan, och det viktigaste tror jag är att visa att man finns och att man lyssnar. Nu hörde vi det inte från någon annan utan pappan ringde oss och berättade när de fortfarande var på sjukhuset. Jag och min man åkte ner till förlossningen till dem och vi pratade och grät om vart annat. Vi köpte faktiskt till och med en liten present till bäbisen. (mjukisdjur) Riktigt jobbigt! Men jag har förstått nu efteråt att detta uppskattades mycket då många i deras bekantskapskrets "försvann". Så jag tycker absolut att du ska höra av dig, Om inte annat skicka ett SMS/Vykort och berätta att du vet vad som hänt och att de kan höra av sig när de orkar.
som dog under en flygresa? (tror jag läste det i expressen igår)
Det enda du kan göra är att finnas till och stötta! Dra dig inte undan!!!!
#Ring till dem, för de kommer inte orka höra av sig.
#Fråga om du kan hjälpa till med något. Det kan vara de mest triviela ting, som att laga mat en dag.
# Tänd ett ljus för deras barn och låt dem veta att du gjort det och att du tänker på dem.
Det viktigaste är väl att finnas där för dem och att påminna dem om att du gör det. De kommer inte orka be om hjälp och så, utan du får ringa och fråga dem om de behöver nåt, om de vill prata en stund o.s.v. Och bli för all del inte stött om de inte orkar med dig en dag. Ring då en annan dag och prata istället.
(¯`*•.¸ღ Linda med Tindra 040727 och Mattis 080208 ღ¸.•*´¯) Många människor tror att de tänker när de i själva verket bara sorterar om bland sina fördomar...
Var det den pojken som dog under en flygresa? (tror jag läste det i expressen igår)
Det enda du kan göra är att finnas till och stötta! Dra dig inte undan!!!!
#Ring till dem, för de kommer inte orka höra av sig.
#Fråga om du kan hjälpa till med något. Det kan vara de mest triviela ting, som att laga mat en dag.
# Tänd ett ljus för deras barn och låt dem veta att du gjort det och att du tänker på dem.
Det viktigaste är väl att finnas där för dem och att påminna dem om att du gör det. De kommer inte orka be om hjälp och så, utan du får ringa och fråga dem om de behöver nåt, om de vill prata en stund o.s.v. Och bli för all del inte stött om de inte orkar med dig en dag. Ring då en annan dag och prata istället.
du berättat om som har cancer? Är det så illa nu? Ingen återvändo?
Har tänkt mycket på er och på den lilla flickan, som trots att jag aldrig mött henne, berört mig massor.
Kram!
(¯`*•.¸ღ Linda med Tindra 040727 och Mattis 080208 ღ¸.•*´¯) Många människor tror att de tänker när de i själva verket bara sorterar om bland sina fördomar...
Detta är nog det värsta som kan hända en människa, att överleva sina egna barn och att förlora ett så tidigt dessutom. Det enda råd jag kan ge är att kontakta dem och berätta att ni finns där och att ni gärna vill finnas där som stöd om ni de vill ha det. Erbjud er att assistera i praktiska ting, matlagning, städning eller annat. Kanske behöver de någon hjälp med begravningen, jag vet inte? Men jag tror att det viktiga är att man berättar att man finns där och att inget är dumt att fråga om. Att du är gravid kan ju ses på två sätt, som svårt som du befarar eller som ett kvitto på att livet går vidare. Det handlar nog helt om var i sorgearbetet som man befinner sig.
Kram
12
Detta är nog det värsta som kan hända en människa, att överleva sina egna barn och att förlora ett så tidigt dessutom. Det enda råd jag kan ge är att kontakta dem och berätta att ni finns där och att ni gärna vill finnas där som stöd om ni de vill ha det. Erbjud er att assistera i praktiska ting, matlagning, städning eller annat. Kanske behöver de någon hjälp med begravningen, jag vet inte? Men jag tror att det viktiga är att man berättar att man finns där och att inget är dumt att fråga om. Att du är gravid kan ju ses på två sätt, som svårt som du befarar eller som ett kvitto på att livet går vidare. Det handlar nog helt om var i sorgearbetet som man befinner sig.
Å precis som Tindragull skrev så skall man inte ge upp utan ringa igen och igen och erbjuda sig och visa stöd, det är inte särkert att de orkar fråga om hjälp men de kan vilja ha den fullt ut iaf. Det är lite svårt att inte vara för påstridig och inte för avmätt heller men jag tror att det löser sig.Det viktiga är att de vet att ni finns där. Det om ljuset som Tindragull skrev är fint också.
13
Å precis som Tindragull skrev så skall man inte ge upp utan ringa igen och igen och erbjuda sig och visa stöd, det är inte särkert att de orkar fråga om hjälp men de kan vilja ha den fullt ut iaf. Det är lite svårt att inte vara för påstridig och inte för avmätt heller men jag tror att det löser sig.Det viktiga är att de vet att ni finns där. Det om ljuset som Tindragull skrev är fint också.
Ja, det är den lilla flickan... Tyvärr finns det inget att göra och hon har snabbt blivit mycket dålig. Tror inte det år speciellt lång tid kvar tyvärr... hon som borde ha hela livet framför sig...
Tack för att du tänker på henne och oss!
KRAM
14
Ja, det är den lilla flickan... Tyvärr finns det inget att göra och hon har snabbt blivit mycket dålig. Tror inte det år speciellt lång tid kvar tyvärr... hon som borde ha hela livet framför sig...
Mitt tips är att du bara försöker vara där för dem..visa at du fortfarande finns där för dem och hjälpa dem emd allt det praktiska. Det är inte alltid man orkar med att laga mat, handla, tvätta osv.
Vi förlorade ju vår 2-åriga dotter nu i år och det är många osm inte vet hur de ska ställa sig till det. Och det är helt okej, det gör inte vi heller. Men vi har ändå önskat att folk hört av sig, och framför allt pratat om Starla. Sorgen blir inte större föra tt man pratar om henne..det gör oss snarare gladare, så att hon inte blir bortglömd..det är också ett tips i framtiden.
Det är frukstansvärt när barn dör..hoppas verkligen att julen blir bra för dem ändå
16
Mitt tips är att du bara försöker vara där för dem..visa at du fortfarande finns där för dem och hjälpa dem emd allt det praktiska. Det är inte alltid man orkar med att laga mat, handla, tvätta osv.
Vi förlorade ju vår 2-åriga dotter nu i år och det är många osm inte vet hur de ska ställa sig till det. Och det är helt okej, det gör inte vi heller. Men vi har ändå önskat att folk hört av sig, och framför allt pratat om Starla. Sorgen blir inte större föra tt man pratar om henne..det gör oss snarare gladare, så att hon inte blir bortglömd..det är också ett tips i framtiden.
Det är frukstansvärt när barn dör..hoppas verkligen att julen blir bra för dem ändå
Fy vad livet är orättvist och hemskt ibland. Du har fått massa bra råd utav alla här på forumet, så jag ska inte upprepa dem. Alla är ju olika precis som du skriver, så du får väl försöka känna av lite vad dina vänner kanske kan tänkas behöva i form av stöd osv, men det viktigaste är nog att vara där för dem. Jag tror inte att det är fel att fråga om något du gör känns tokigt etc. Speciellt iom att du är gravid och kanske vill träffa dem när bebisen kommit ut. Troligtvis gör det dem ingenting, men det kan ju vara hänsynsfullt att fråga.
Oftast när någon dör så kan man ju trösta lite med att personen ju var så sjuk eller såpass gammal att det ändå kändes som om döden var lite av en befriare. Det kan man ju absolut inte göra när det är ett barn, det är bara så förbannat orättvist och hemskt. Jag tror också att det händer något mer efter döden, eller rättare sagt jag hoppas på någon slags fortsättning.
Kramar!
17
Fy vad livet är orättvist och hemskt ibland. Du har fått massa bra råd utav alla här på forumet, så jag ska inte upprepa dem. Alla är ju olika precis som du skriver, så du får väl försöka känna av lite vad dina vänner kanske kan tänkas behöva i form av stöd osv, men det viktigaste är nog att vara där för dem. Jag tror inte att det är fel att fråga om något du gör känns tokigt etc. Speciellt iom att du är gravid och kanske vill träffa dem när bebisen kommit ut. Troligtvis gör det dem ingenting, men det kan ju vara hänsynsfullt att fråga.
Oftast när någon dör så kan man ju trösta lite med att personen ju var så sjuk eller såpass gammal att det ändå kändes som om döden var lite av en befriare. Det kan man ju absolut inte göra när det är ett barn, det är bara så förbannat orättvist och hemskt. Jag tror också att det händer något mer efter döden, eller rättare sagt jag hoppas på någon slags fortsättning.
men lilla gumman...
Hoppas hon i alla fall får en fin jul. Lilla barn... *gråter*
Kram
(¯`*•.¸ღ Linda med Tindra 040727 och Mattis 080208 ღ¸.•*´¯) Många människor tror att de tänker när de i själva verket bara sorterar om bland sina fördomar...
Det är verkligen helt ofattbart hemskt när ett litet barn dör. Det är nog en av de värsta sakerna man kan råka ut för här i livet.
Du har fått många riktigt bra råd och jag tror att du kan vara det bästa stöd dina vänner behöver, eftersom du har en innerlig vilja att finnas där för dem. Det märker ju dina vänner också.
Gör det som känns bra för dig, det du med din personlighet kan göra och fortsätt att vara en trogen vän. Du är ju en varm och go människa och det märker nog dina vänner också.
Kram.
19
Det är verkligen helt ofattbart hemskt när ett litet barn dör. Det är nog en av de värsta sakerna man kan råka ut för här i livet.
Du har fått många riktigt bra råd och jag tror att du kan vara det bästa stöd dina vänner behöver, eftersom du har en innerlig vilja att finnas där för dem. Det märker ju dina vänner också.
Gör det som känns bra för dig, det du med din personlighet kan göra och fortsätt att vara en trogen vän. Du är ju en varm och go människa och det märker nog dina vänner också.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Så otroligt fruktansvärt! 
