Jag råkade läsa i en etikettspalt, att det enligt denna expert skulle vara så fruktansvärt ofint att fråga en adoptivförälder var deras barn kommer ifrån ursprungligen? Det där gjorde mig lite orolig, för det vet jag med mig om att jag själv har frågat adoptivföräldrar. Jag har varit nyfiken och intresserad, och inte menat det på något negativt sätt.
Jag förstår inte riktigt vad det är som skulle vara ofint i frågan? Att man alls låtsas om att det syns att barnet är adopterat, eller? Men om man adopterar ett asiatiskt eller mörkhyat barn, så kan man väl inte vänta sig att omgivningen inte ska fatta att barnet är adopterat, och spela med i en fantasi om att det är biologiskt?
Eller - vari ligger egentligen det "ofina" i frågan? Känner ni som är berörda själva att det är hemskt att få den frågan?
1
Är det så känsligt? Jag råkade läsa i en etikettspalt, att det enligt denna expert skulle vara så fruktansvärt ofint att fråga en adoptivförälder var deras barn kommer ifrån ursprungligen? Det där gjorde mig lite orolig, för det vet jag med mig om att jag själv har frågat adoptivföräldrar. Jag har varit nyfiken och intresserad, och inte menat det på något negativt sätt.
Jag förstår inte riktigt vad det är som skulle vara ofint i frågan? Att man alls låtsas om att det syns att barnet är adopterat, eller? Men om man adopterar ett asiatiskt eller mörkhyat barn, så kan man väl inte vänta sig att omgivningen inte ska fatta att barnet är adopterat, och spela med i en fantasi om att det är biologiskt?
Eller - vari ligger egentligen det "ofina" i frågan? Känner ni som är berörda själva att det är hemskt att få den frågan?
För mig är inte frågan i sig fel. Däremot kan en del fråga på ett SÄTT som gör att det känns olustigt. Det är svårt att beskriva det såhär i skrift men vissa känns snokande och/eller fördomsfulla och/eller dömande. Men frågan i sig behöver alltså inte vara fel.
2
För mig är inte frågan i sig fel. Däremot kan en del fråga på ett SÄTT som gör att det känns olustigt. Det är svårt att beskriva det såhär i skrift men vissa känns snokande och/eller fördomsfulla och/eller dömande. Men frågan i sig behöver alltså inte vara fel.
Den är inte känslig alls. Vi är stolta över vår adoption, vårt barns ursprung och förstås över vårt barn. Det kommer alltid att synas att vårt barn är adopterat, men jag hoppas att det också alltid kommer att synas att att vi är en familj.
Så när frågan kommer vid helt olämpliga tillfällen där den är tagen ur luften, då kan jag bli irriterad. Jag ser dagligen människor med "synliga" egenskaper, utan att jag måste gå fram och fråga. Ser jag en med glasögon går jag inte dit och frågar om han är närsynt eller långsynt, däremot kan jag ju fråga en som jag känner om det. Att vårt barn är adopterat är en del av h*ns person, men är å andra sidan inte det första med h*ns person. När någon vill lära känna oss och man delar med sig lite mer om sitt liv, då är det ju helt naturligt att prata om det. Adoptionen var förstås en stor grej i vårt liv som har format oss alla så förr eller senare kommer ämnet upp om man känner oss. Eller om man pratar om adoptioner, då blir det ju naturligt, och då kan man prata om det med främlingar.
Så fråga gärna, men då det blir naturligt.
3
Inte frågan i sig Den är inte känslig alls. Vi är stolta över vår adoption, vårt barns ursprung och förstås över vårt barn. Det kommer alltid att synas att vårt barn är adopterat, men jag hoppas att det också alltid kommer att synas att att vi är en familj.
Så när frågan kommer vid helt olämpliga tillfällen där den är tagen ur luften, då kan jag bli irriterad. Jag ser dagligen människor med "synliga" egenskaper, utan att jag måste gå fram och fråga. Ser jag en med glasögon går jag inte dit och frågar om han är närsynt eller långsynt, däremot kan jag ju fråga en som jag känner om det. Att vårt barn är adopterat är en del av h*ns person, men är å andra sidan inte det första med h*ns person. När någon vill lära känna oss och man delar med sig lite mer om sitt liv, då är det ju helt naturligt att prata om det. Adoptionen var förstås en stor grej i vårt liv som har format oss alla så förr eller senare kommer ämnet upp om man känner oss. Eller om man pratar om adoptioner, då blir det ju naturligt, och då kan man prata om det med främlingar.
Så fråga gärna, men då det blir naturligt.
Jag tror inte att det är för att folk vill att omgivningen ska "spela med i en fantasi om att det är biologiskt". Det handlar nog mer om att det kan vara jobbigt för ett barn att alltid få påpekandet om att det avviker eller att det är del av en annorlunda familj.
Tror att denna "etikettregel" kommit till eftersom vi nu har så många vuxna adopterade som kan dela med sig av sina erfarenheter.
Personligen tycker jag inte att det är det minsta jobbigt. Inte vårt barn, som är 10 nu, heller, annat än någon enstaka gång. Däremot kan en del följdfrågor/andra frågor vara ganska jobbiga. Frågor kring vårt barns mer personliga, biologiska bakgrund.
4
Jag tror inte att det är för att folk vill att omgivningen ska "spela med i en fantasi om att det är biologiskt". Det handlar nog mer om att det kan vara jobbigt för ett barn att alltid få påpekandet om att det avviker eller att det är del av en annorlunda familj.
Tror att denna "etikettregel" kommit till eftersom vi nu har så många vuxna adopterade som kan dela med sig av sina erfarenheter.
Personligen tycker jag inte att det är det minsta jobbigt. Inte vårt barn, som är 10 nu, heller, annat än någon enstaka gång. Däremot kan en del följdfrågor/andra frågor vara ganska jobbiga. Frågor kring vårt barns mer personliga, biologiska bakgrund.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
