Några frågor till er som är...

[saga77]

Familjehem.

Jag har under en tid varit kontaktperson och även lite kontaktfamilj åt en lite äldra tjej i ett par år. Min dröm är att bli ett mer "stadigt" familjehem. Fast just nu skulle det räcka med att bli avlastnings hem på helger då jag har egna små barn.

Har det varit svårt för er att bli familjhem? Är det värsta korsförhöret där de kollar upp ens ekonomi, vänner mm. Inte så att vi har något att dölja eller så.

Nu undrar jag lite om ni vet om man har chans att bli det fast man har små barn. Vilken ålder vill dom att ens egna barn ska vara, har hört att man inte ska ha barn under skolåldern.

Skulle vara kul om någon ville berätta hurni har blivit familjehem och hur det funkar, vad man bör tänka på innan mm.

Vore jätte tacksam för svar.

Ha det bra allihopa.

[Anonym]

Hej!

Vi anmälde vårt intresse att bli familjehem när våra barn var 2 och 3 1/2 år gamla. Vi anmälde oss då till en organistation.
Eftersom inget hände anmälde vi oss till vår hemkommun 8 månader senare och det var dem som placerade ett barn hos oss.
Våra barns ålder har aldrig varit ett hinder.
Vid vårt första uppdrag var de 5 och 3 1/2 år gamla.
Vi har velat att barnen skulle vara mindre än våra egna och det har man tyckt vara en bra idé.
Antingen skall de placerade barnen vara rejält äldre eller så skall de vara yngre, aldrig jämnåriga är det vi fått höra genom soc och på utbildningar.

Vi tycker att det är lättare att vara familjehem än att vara kontaktfamilj eftersom man får en annan kontinuitet. Vi var under ett år kontaktfamilj åt enliten kille men det slet hårt på familjen så vi fick avsäga oss det uppdraget.

Hoppas att mitt svar hjälpt dig lite.
Utredningen tyckte vi inte var farlig alls men det beror kanske på att vi gjort och blivit godkända i två adoptionsutrednngar innan.

[En familjehemsmamma]

Hej!
Vi har haft senast haft tonåring placerad här. När hon kom var våra barn 4 månader samt 3 år. Vi hade haft en kortare placering (nästan akuthem) en gång före det. Vi gjorde alltså utredningen när vi hade ett eget barn, och fick placeringen när 2an var född.
Svarar efter dina frågor:

"Har det varit svårt för er att bli familjhem? "
Nja, på något ställe vi kontaktade var de skeptiska, men det berodde nog inte på åldern på våra barn mest, utan på att vi förlorat ett barn (dödfödd) och man ansågs inte "orka" då. Men den organisation som vi senare jobbat för såg våra erfarenheter som en tillgång och styrka istället. Ett sätt att kunna förstå biofamiljens förtvivlan över att "förlora" sitt barn... (vi har jobbat med LVU och barn/ungdomar som placerats pga våld el hedersrelaterat våld)

"Är det värsta korsförhöret där de kollar upp ens ekonomi, vänner mm. "
Ja, man måste vara öppen med sitt liv, för att samarbetet m soc el liknande ska funka. Men korsförhör skull jag inte kalla det, mer som anställningsintervjuer... Men man har igen själv på att "lämna ut sig" i utredningen, för då får man bättre stöd sedan oxå. I a f vår erfarenhet...

"Nu undrar jag lite om ni vet om man har chans att bli det fast man har små barn. "
Våra barn var ju helt klart under skolåldern! Men jag har oxå hört att många är skeptiska till det. Jag tror just att det är viktigt att inte placerade barn o biobarn är jämnåriga. Jag tyckte i viss mån att det var en "hjälp" att ha små barn, som det placerade barnet (tonåring) inte behövde "konkurrera" med. Och det är så vitt skilda "problem" med egna småbarn (matning o nattning) jmf med tonårsbekymmer (alkohol, sena nätter, kompisar) så det är lättare att hinna med. Men okej, rent praktiskt kunde ju läxläsningshjälp lätt krocka med nattning av småbarn... Man bör vara två som hjälps åt! Eller delar på jobbet, snarare!

"Skulle vara kul om någon ville berätta hurni har blivit familjehem och hur det funkar, vad man bör tänka på innan mm."
Hur? Vi kontaktade en organisation som har konsulentstödd familjehemsverksamhet. Samarbetet har funkat toppen! Är jätteglad att vi inte jobbat direkt mot ngn kommuns socialförvaltning. De "soc-tanter" våra placeringar haft hör nog inte till dem med guldstjärna direkt Tyvärr! Vi har haft ngn (konsulenten) att ringa o få stöd av, t o m mitt i natten om det behövts. Att tänka på innan är väl att det är jobbigt! Tar massor av tid! Mycket telefontid och mycket engagemang. Men jättegivande! Sorgligt, eftersom man ser "samhällets baksida". Kontakt med många ungdomar "på glid" eftersom man lär känna den placerades polare. Fördelen med att ta emot tonåring är ju att det gäller några år, inte en hel uppväxt. Det kan underlätta när man dels är "ny" i branchen att man tar några år o sen får en liten paus. Uppväxtplaceringar är ju långvariga, även om dessa har sina stora fördelar att barnet "kommer in" i familjen och förhoppningsvis fungerar bra efter ett tag. Men det beror ju helt på barnets förutsättningar o biofamilj oxå.

Lycka till!

[saga77]

Tack för ett informations givande mail.
Det ger en del att tänka på, men sen är det ju inget man bestämmer sig för en dag heller.

[saga77]

Tack för ditt svar.
Jag håller helt med dig om att barnen inte bör vara i samma ålder som sina egna. Då mina äldsta är 8 så skulle jag tycka att det vore bra med någon i typ tio års åldern. Då får mina en som är äldre och det placerade barnet får vara stor fast ändå liten om du förstår.

Lycka till med barnen.