Jag har en fråga.
Jag gick igenom ett missfall och de värkarna jag hade då var outhärdliga!! Det gjorde så grymt ont. I 7 timmar låg jag och hade hemska verkar ca var 5;e minut. Det lättade endast en liten aning av morfinet.
Jag undrar om nån varit med om både missfall ochy förlossning. Vilket är mest smärtsamt?? Nu talar jag om bara FYSISK smärta. Ingen smärta över att det är sorg med i missfallet. Antagligen håller värkarna på längre under en förlossning?? Men hur mkt kraftigare är värkarna??
Jag har en fråga.
Jag gick igenom ett missfall och de värkarna jag hade då var outhärdliga!! Det gjorde så grymt ont. I 7 timmar låg jag och hade hemska verkar ca var 5;e minut. Det lättade endast en liten aning av morfinet.
Jag undrar om nån varit med om både missfall ochy förlossning. Vilket är mest smärtsamt?? Nu talar jag om bara FYSISK smärta. Ingen smärta över att det är sorg med i missfallet. Antagligen håller värkarna på längre under en förlossning?? Men hur mkt kraftigare är värkarna??
Det gör nog lite ondare med förlossning enl. min mening. Fördelarna då är att man får stöd och hjälp, smärtstillande och inte minst en alldeles underbar bebis. Dessutom har man förmodligen väldigt stor hjälp av hormonstormen inombords.
Vid missfall får man ju inget av det. Då känner man sig väldigt liten och tror man ska dö när allt man längtat efter bokstavligen forsar ur en.
Fast det är ju min upplevelse. Jag har ju gått igenom 3 mf och upplevde också att ju längre graviditeten gått desto ondare gjorde det rent fysiskt.
2
Det gör nog lite ondare med förlossning enl. min mening. Fördelarna då är att man får stöd och hjälp, smärtstillande och inte minst en alldeles underbar bebis. Dessutom har man förmodligen väldigt stor hjälp av hormonstormen inombords.
Vid missfall får man ju inget av det. Då känner man sig väldigt liten och tror man ska dö när allt man längtat efter bokstavligen forsar ur en.
Fast det är ju min upplevelse. Jag har ju gått igenom 3 mf och upplevde också att ju längre graviditeten gått desto ondare gjorde det rent fysiskt.
Jag har heller inga barn sen tidigare men 2 missfall bakom mig!
Det senaste var som du beskrev MariaKingsley.
Jag fick RIKTIGA VÄRKAR!! Började sakta men blev värre och värre, pressade ner mot ryggen och benen, jag började hyperventilera och det gjorde så in i helvetes ont!!!!
Jag kröp omkring på golvet och det forsade blod ur mig!! Svimmade 2 ggr av smärtan!!
Värkaran kom oftare och oftare och mot slutet var det bara en minut emellan. DÅ kände jag hur klumpen lossnade och kom ur!!
Efter det var det bara en massa blod men ingen smärta alls.
Fyy faaan säger jag bara...vill aldrig genomlida detta igen!! Horribel smärta!!!
Mitt första missfall gjorde inte alls ont!! Och den bebisen var ÄLDRE!! Kändes lite som mensvärk, sen kom blod och klumpar och sen var det över!! Ingen smärta alls, inte jobbigt alls fyskiskt.
Mentalt var det ju lite påfrestande, men jag är glad att kroppen stött ut något som var fel.
3
Jag har heller inga barn sen tidigare men 2 missfall bakom mig!
Det senaste var som du beskrev MariaKingsley.
Jag fick RIKTIGA VÄRKAR!! Började sakta men blev värre och värre, pressade ner mot ryggen och benen, jag började hyperventilera och det gjorde så in i helvetes ont!!!!
Jag kröp omkring på golvet och det forsade blod ur mig!! Svimmade 2 ggr av smärtan!!
Värkaran kom oftare och oftare och mot slutet var det bara en minut emellan. DÅ kände jag hur klumpen lossnade och kom ur!!
Efter det var det bara en massa blod men ingen smärta alls.
Fyy faaan säger jag bara...vill aldrig genomlida detta igen!! Horribel smärta!!!
Mitt första missfall gjorde inte alls ont!! Och den bebisen var ÄLDRE!! Kändes lite som mensvärk, sen kom blod och klumpar och sen var det över!! Ingen smärta alls, inte jobbigt alls fyskiskt.
Mentalt var det ju lite påfrestande, men jag är glad att kroppen stött ut något som var fel.
Fast grejen är att man inte KAN koppla bort det känslomässiga ifrån smärtan. Kroppen funkar inte så, utan känslorna ÄR där vad du än försöker göra, de går inte att ignorera. Och i och med det så påverkar de smärtupplevelsen vid ett missfall. Och är missfallet ovälkommet så förvärrar de förstås upplevelsen. (sen finns det svåra förlossningar där mamman tror att hon håller på att dö osv, där känslorna också kan påverka negativt - men i de flesta fall påverkar de där positivt).
Jag ville bara säga att du inte kan dra slutsatser om din egen kommande förlossningssmärta pga detta. Kanske kan du ta det här som en puff för att börja på någon avslappnings-/smärthanteringskurs inför en framtida förlossning? Så blir det något positivt av det?
4
Fast grejen är att man inte KAN koppla bort det känslomässiga ifrån smärtan. Kroppen funkar inte så, utan känslorna ÄR där vad du än försöker göra, de går inte att ignorera. Och i och med det så påverkar de smärtupplevelsen vid ett missfall. Och är missfallet ovälkommet så förvärrar de förstås upplevelsen. (sen finns det svåra förlossningar där mamman tror att hon håller på att dö osv, där känslorna också kan påverka negativt - men i de flesta fall påverkar de där positivt).
Jag ville bara säga att du inte kan dra slutsatser om din egen kommande förlossningssmärta pga detta. Kanske kan du ta det här som en puff för att börja på någon avslappnings-/smärthanteringskurs inför en framtida förlossning? Så blir det något positivt av det?
Det kan ju hända att den tidigare (den graviditet som gått längre) var ett MA, dvs att fostret slutat växa någon vecka innan det kom ut. Med tanke på att det gjorde mindre ont, menar jag. Men det är ju omöjligt att veta. Allra helst för mig som inte varit med själv... :/ (Bara en tanke, alltså.)
5
Det kan ju hända att den tidigare (den graviditet som gått längre) var ett MA, dvs att fostret slutat växa någon vecka innan det kom ut. Med tanke på att det gjorde mindre ont, menar jag. Men det är ju omöjligt att veta. Allra helst för mig som inte varit med själv... :/ (Bara en tanke, alltså.)
Jag tänker lite som att klarar man ett missfall utan smärtstillande så klarar man lätt en normal förlossning med alla de hjälpmedel och det stöd man erbjuds på sjukhuset.
6
Jag tänker lite som att klarar man ett missfall utan smärtstillande så klarar man lätt en normal förlossning med alla de hjälpmedel och det stöd man erbjuds på sjukhuset.
Jag har aldrig mått PSYKISKT dåligt av mina missfall.
Har istället blivit tacksam för att kroppen stötte ut något som aldrig hade kunnat bli nåt.
Klart att man var förälskad i tanken på en bebis, men jag slog snabbt bort såna tankar och såg framåt. Har aldrig varit ledsen eller så.
Jag tror också som dig Fjella att mitt första var ett missed abortion, därför de inte gjorde ont alls.
Men alla jag känner som haft missfall och det är många har aldrig haft mer än mensvärksliknande smärta.
Jag i min tur fick ju HEMSKA kramper, så jag svimmade!!!
Orättvist!!!!
Tyckte klumparna var liak stora på båda missfallen, men eftersom jag blev gravid 13 dagar efter första missfallet kanske min kropp var sårig och öm, därav smärtan kanske...vad vet jag.
Hemskt var det iallafall och jag är nu LIVRÄDD för att få ett missfall när jag väl blir med barn igen..
Den smärtan fick mig att fullständigt tappa fattningen helt!! Går inte att beskriva med ord!! Och jag är verkligen ingen mes som piper för minsta lilla..tvärtom.
7
Jag har aldrig mått PSYKISKT dåligt av mina missfall.
Har istället blivit tacksam för att kroppen stötte ut något som aldrig hade kunnat bli nåt.
Klart att man var förälskad i tanken på en bebis, men jag slog snabbt bort såna tankar och såg framåt. Har aldrig varit ledsen eller så.
Jag tror också som dig Fjella att mitt första var ett missed abortion, därför de inte gjorde ont alls.
Men alla jag känner som haft missfall och det är många har aldrig haft mer än mensvärksliknande smärta.
Jag i min tur fick ju HEMSKA kramper, så jag svimmade!!!
Orättvist!!!!
Tyckte klumparna var liak stora på båda missfallen, men eftersom jag blev gravid 13 dagar efter första missfallet kanske min kropp var sårig och öm, därav smärtan kanske...vad vet jag.
Hemskt var det iallafall och jag är nu LIVRÄDD för att få ett missfall när jag väl blir med barn igen..
Den smärtan fick mig att fullständigt tappa fattningen helt!! Går inte att beskriva med ord!! Och jag är verkligen ingen mes som piper för minsta lilla..tvärtom.
Det där är så individuellt... Det går inte att svara på. Det är olika från människa till människa och från gång till gång. Jag har haft mf som både gjort ont och inte,fött tre friska barn som gjort både ont och bara lite + nu senast hade jag ett ma i v 23 som inte gjorde ont... Sen beror det också på hur långt man är gången osv. Den fysiska smärtan är,som nån sa,förenad med det psykiska också. Det går inte att jämföra. Nu är jag gravid igen och rädslan för att nåt ska hända är miljoner ggr värre än någon smärta. Så bara för att man haft ont en gång behöver det inte vara så nästa. Förhoppningsvis blir det ingen nästa... Önskar dig all lycka...
8
Det där är så individuellt... Det går inte att svara på. Det är olika från människa till människa och från gång till gång. Jag har haft mf som både gjort ont och inte,fött tre friska barn som gjort både ont och bara lite + nu senast hade jag ett ma i v 23 som inte gjorde ont... Sen beror det också på hur långt man är gången osv. Den fysiska smärtan är,som nån sa,förenad med det psykiska också. Det går inte att jämföra. Nu är jag gravid igen och rädslan för att nåt ska hända är miljoner ggr värre än någon smärta. Så bara för att man haft ont en gång behöver det inte vara så nästa. Förhoppningsvis blir det ingen nästa... Önskar dig all lycka...
Jag har två barn sedan innan, och även om det är några år sedan dom föddes så tror jag mig komma ihåg att det gjorde mer ont än mitt mf. Detta mycket pga att jag inte hade nån smärtlindring under förlossningarna mer än lustgas samt att jag hade smärtor under längre tid då. MEN, det låter knäppt men man vänjer sig vid smärtorna när man föder. De smärtor/värkar jag hade nu var väldigt plågsamma de också, skillnaden var att jag fick mängder av morfin som stillade smärtorna något. Tror att det ligger något i vad personalen sa till mig, att jag hade så ont den här gången berodde mycket på att kroppen inte var förberedd, vilket den är när det är dags för förlossning. Det stöd och peppning man får när det är dags att föda hjälper också supermycket mot smärtorna, och den belöning som man vet väntar i form av en liten bäse.
Helt individuellt tror jag alltså, vilket som gör ondast. Jag tror dock inte att ma gör mindre ont än mf, då grynet i min mage dött i v 9 och inte kom ut förrän i v 13. En fördel (om än en jä*ligt onödigt sån) för dig när det är dags att föda är att du kanske känner igen smärtorna och därför inte drabbas av panik lika lätt?
Prata med din bm om dina känslor/rädslor när det väl är dags så pratar hon och hjälper hon dig!
10
Jag har två barn sedan innan, och även om det är några år sedan dom föddes så tror jag mig komma ihåg att det gjorde mer ont än mitt mf. Detta mycket pga att jag inte hade nån smärtlindring under förlossningarna mer än lustgas samt att jag hade smärtor under längre tid då. MEN, det låter knäppt men man vänjer sig vid smärtorna när man föder. De smärtor/värkar jag hade nu var väldigt plågsamma de också, skillnaden var att jag fick mängder av morfin som stillade smärtorna något. Tror att det ligger något i vad personalen sa till mig, att jag hade så ont den här gången berodde mycket på att kroppen inte var förberedd, vilket den är när det är dags för förlossning. Det stöd och peppning man får när det är dags att föda hjälper också supermycket mot smärtorna, och den belöning som man vet väntar i form av en liten bäse.
Helt individuellt tror jag alltså, vilket som gör ondast. Jag tror dock inte att ma gör mindre ont än mf, då grynet i min mage dött i v 9 och inte kom ut förrän i v 13. En fördel (om än en jä*ligt onödigt sån) för dig när det är dags att föda är att du kanske känner igen smärtorna och därför inte drabbas av panik lika lätt?
Prata med din bm om dina känslor/rädslor när det väl är dags så pratar hon och hjälper hon dig!
Tror som så många andra att det där är väldigt olika. Jag går igenom ett missfall just nu. Tror det är missfall för har haft en kraftig blödning i förrgår och blöder mycket fortfarande, och gyn ändrade sej också igår från att ha trott utomkvedshavandeskap till att tro att det kan vara ett missfall.
Vid detta missfall har jag hittills inte upplevt nån större smärta, bara som kraftig mensvärk.
När jag födde min pojke hade jag så ont att jag trodde jag skulle dö, så kanske är det sådana värkar du känt vid ditt missfall. Jag tycker i alla fall inte du ska oroa dej för när du väl ligger där på förlossningen är allt du bryr dej om att ditt barn ska komma. Värkarna får man bara genomlida (och det finns ju smärtlindring).
11
Tror som så många andra att det där är väldigt olika. Jag går igenom ett missfall just nu. Tror det är missfall för har haft en kraftig blödning i förrgår och blöder mycket fortfarande, och gyn ändrade sej också igår från att ha trott utomkvedshavandeskap till att tro att det kan vara ett missfall.
Vid detta missfall har jag hittills inte upplevt nån större smärta, bara som kraftig mensvärk.
När jag födde min pojke hade jag så ont att jag trodde jag skulle dö, så kanske är det sådana värkar du känt vid ditt missfall. Jag tycker i alla fall inte du ska oroa dej för när du väl ligger där på förlossningen är allt du bryr dej om att ditt barn ska komma. Värkarna får man bara genomlida (och det finns ju smärtlindring).
Det är säkert högst personligt hur det känns. Men för mig är en förlossning betydligt mer smärtsam. Det jag tror kan bidra till den fysiska smärtan vid ett missfall är det meningslösa i smärtan. Sorgen. Jag är övertygad om att det gör det hela mer smärtsamt.
12
Det är säkert högst personligt hur det känns. Men för mig är en förlossning betydligt mer smärtsam. Det jag tror kan bidra till den fysiska smärtan vid ett missfall är det meningslösa i smärtan. Sorgen. Jag är övertygad om att det gör det hela mer smärtsamt.
Jag har haft ett missfall för ca. 4 veckor sedan och jag kom nog "lindrigt undan", för jag hade bara lite ondare än mensvärk..så mitt svar är att en förlossning gör MYCKET ondare!! (Har barn sedan förrut). Värkarna vid en förlossning är betydligt, betydligt starkare än det var vid mitt missfall! Men jag tror att det är väldigt olika från person, till person
vad jag har förstått när jag läst här.
13
Jag har haft ett missfall för ca. 4 veckor sedan och jag kom nog "lindrigt undan", för jag hade bara lite ondare än mensvärk..så mitt svar är att en förlossning gör MYCKET ondare!! (Har barn sedan förrut). Värkarna vid en förlossning är betydligt, betydligt starkare än det var vid mitt missfall! Men jag tror att det är väldigt olika från person, till person
vad jag har förstått när jag läst här.
Hur menar du nu? Jag hade betydligt mer än mensvärksliknande smärta, och jag hade MA...?
Jag hade MA,men allt gickk så snabbt. Fick föda fram en liten kille,men smärtorna var inte speciellt påtagliga. Ändå var jag i v23. Så det är så väldigt olika menar jag det här med smärta. Då är ju den psykiska smärtan betydlogt jobbigare att hantera.
14
Hur menar du nu? Jag hade betydligt mer än mensvärksliknande smärta, och jag hade MA...?
Jag hade MA,men allt gickk så snabbt. Fick föda fram en liten kille,men smärtorna var inte speciellt påtagliga. Ändå var jag i v23. Så det är så väldigt olika menar jag det här med smärta. Då är ju den psykiska smärtan betydlogt jobbigare att hantera.
Är du samma som skrev här ovan att alla du hört som haft missfall hade haft som mest mensvärksliknande smärta, alltså? Jag tyckte det lät jättekonstigt...
15
Är du samma som skrev här ovan att alla du hört som haft missfall hade haft som mest mensvärksliknande smärta, alltså? Jag tyckte det lät jättekonstigt...
när jag var gravid med min dotter så var jag hemskt rädd för förlossningen, jag tjatade hela tiden om kjesarsnitt =)
min bm sa hela tiden till mig att jag kommer hamna som i en liten bubbla av all smärta så jag kommer inte tänka så mkt på just att det gör jätte ont och få panik över det, hon menade att kroppen kommer vara så fokuserad.
jag lyssnade mkt på andra som fött barn och dom kunde intyga det min bm sagt....
när det väl började dra ihop sig så hade jag enorma verkar med 5 min mellan rum i nästan 42 tim....herre jisses va morfin dom gav mig, jag blev helt yr i huvet och till slut tyckte sköterskorna att det måste ta ett slut på lidandet efter så lång tid, det bestämmdes att dom skulle ta hål på vattnet åt mig så det kunde börja hända nått.
efter det tog det ytterligare 6 tim innan jag blev mamma, det gjorde ont, ja men det är som alla säger att det har man glömt när bebben ligger på ens bröst.
den smärtan man upplever på en förlossning kan man nog aldrig komma i kontakt med på annat sätt tror jag.
jaha det var min saga det...=)
16
när jag var gravid med min dotter så var jag hemskt rädd för förlossningen, jag tjatade hela tiden om kjesarsnitt =)
min bm sa hela tiden till mig att jag kommer hamna som i en liten bubbla av all smärta så jag kommer inte tänka så mkt på just att det gör jätte ont och få panik över det, hon menade att kroppen kommer vara så fokuserad.
jag lyssnade mkt på andra som fött barn och dom kunde intyga det min bm sagt....
när det väl började dra ihop sig så hade jag enorma verkar med 5 min mellan rum i nästan 42 tim....herre jisses va morfin dom gav mig, jag blev helt yr i huvet och till slut tyckte sköterskorna att det måste ta ett slut på lidandet efter så lång tid, det bestämmdes att dom skulle ta hål på vattnet åt mig så det kunde börja hända nått.
efter det tog det ytterligare 6 tim innan jag blev mamma, det gjorde ont, ja men det är som alla säger att det har man glömt när bebben ligger på ens bröst.
den smärtan man upplever på en förlossning kan man nog aldrig komma i kontakt med på annat sätt tror jag.
jaha det var min saga det...=)
jag fick morfin för att jag skulle kunna få sova/vila mig lite annars hade jag aldrig orkat en förlossning sa dom....42 tim med starka värkar med 4-5 min mellan rum var inte så lätt.
när väl min dotter föddes så gav dom henne något motgift vad jag förstod...
tycker osså att det låter konstigt men vad hade kunnat hända om jag inte hade haft några krafter kvar???
18
jag fick morfin för att jag skulle kunna få sova/vila mig lite annars hade jag aldrig orkat en förlossning sa dom....42 tim med starka värkar med 4-5 min mellan rum var inte så lätt.
när väl min dotter föddes så gav dom henne något motgift vad jag förstod...
tycker osså att det låter konstigt men vad hade kunnat hända om jag inte hade haft några krafter kvar???
Apropå det där med känslor och smärta -- jag fick MA för ett år sedansom upptäcktes i v19 (på rutin-UL) och fick föda fram en flicka som beräknades vara i v17 eller så.
Jag fick en hel del morfin mot smärtorna, och det var riktigt jobbigt ändå när det var som värst. Men på något sätt kändes det ändå bra (eller vad man nu ska använda för ord) att det gjorde ont. Det gjorde ju så himla ont i själen, det var som om de fysiska smärtorna gjorde att kropp och själ fick komma ikapp på något sätt.
Min dotter är född med akutsnitt, så jag kan inte jämföra med förlossningssmärtor.
19
Apropå det där med känslor och smärta -- jag fick MA för ett år sedansom upptäcktes i v19 (på rutin-UL) och fick föda fram en flicka som beräknades vara i v17 eller så.
Jag fick en hel del morfin mot smärtorna, och det var riktigt jobbigt ändå när det var som värst. Men på något sätt kändes det ändå bra (eller vad man nu ska använda för ord) att det gjorde ont. Det gjorde ju så himla ont i själen, det var som om de fysiska smärtorna gjorde att kropp och själ fick komma ikapp på något sätt.
Min dotter är född med akutsnitt, så jag kan inte jämföra med förlossningssmärtor.
By lite orolig och anonym in forum _0610 Oktoberbarn
Svar: 2
Senaste inlägg: 2006-03-10, 20:33
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
