Har nu förstått att det är vad min dotter har när hon vaknar upp sent på kvällen och är ledsen och gråter och är som i ingemansland.
Hon är 5,5 år. Hon har sedan snart ett år tillbaka sovit i eget rum. (Och det är då det börjat. ) Förr sov hon hos mig i min säng eller i en säng bredvid min.
Igår hände det igen. Hon har haft det ett fåtal gånger (4-5?) förut men då har hon varit "sjuk" på något sätt. Men igår vet jag inte vad det berodde på..
Satt hos henne och väntade tills det värsta var över sen somnade hon om.
Ni som har barn med nattskräck:
Hur ofta kommer det? I vilken ålder slutar det? Vad är det som utlöser det? Hur gör ni för att lugna barnet?
Snälla ni som har erfarenhet kan väl ge mig lite tips och råd.
1
Nattskräck Har nu förstått att det är vad min dotter har när hon vaknar upp sent på kvällen och är ledsen och gråter och är som i ingemansland.
Hon är 5,5 år. Hon har sedan snart ett år tillbaka sovit i eget rum. (Och det är då det börjat. ) Förr sov hon hos mig i min säng eller i en säng bredvid min.
Igår hände det igen. Hon har haft det ett fåtal gånger (4-5?) förut men då har hon varit "sjuk" på något sätt. Men igår vet jag inte vad det berodde på..
Satt hos henne och väntade tills det värsta var över sen somnade hon om.
Ni som har barn med nattskräck:
Hur ofta kommer det? I vilken ålder slutar det? Vad är det som utlöser det? Hur gör ni för att lugna barnet?
Snälla ni som har erfarenhet kan väl ge mig lite tips och råd.
min syster har haft samma problem med sin dotter (6 år)
ni bör man hålla er lugna vid attackerna och i stort sett inte göra någonting. framförallt ska man inte dras med av barnets rädsla eftersom det kan förvärra attacken, liksom om man försöker trösta, hålla om barnet eller väcka det. man ska bara sitta lugnt bredvid barnet och se till att det inte skadar sig, osv. när barnet så småningom vaknar till av sig själv, eller somnar om, lägger man bara barnet. det är onödigt att prata med barnet eftersom det ändå inte minns något efteråt och helst vill sova.
2
min syster har haft samma problem med sin dotter (6 år)
ni bör man hålla er lugna vid attackerna och i stort sett inte göra någonting. framförallt ska man inte dras med av barnets rädsla eftersom det kan förvärra attacken, liksom om man försöker trösta, hålla om barnet eller väcka det. man ska bara sitta lugnt bredvid barnet och se till att det inte skadar sig, osv. när barnet så småningom vaknar till av sig själv, eller somnar om, lägger man bara barnet. det är onödigt att prata med barnet eftersom det ändå inte minns något efteråt och helst vill sova.
Min dotter F har oxå nattsräck... Och jag säger bara RUTINER RUTINER... Första gången var för ca 2 år sen.. hon var då ca 3 år Vi gjorde väl allt vad man inte ska, tog upp henne, satt och pratade med henne m.m.. Inget hjälpte, hon kunde gallskrika rakt ut i 45-50 min..Vi trodde hon var vaken men fick sen förklarat för oss att hon faktiskt sov. Fick sen kontakt med en barnpsykolog som gav oss en del tips. Ha en lampa tänd i hennes rum.. hjälpte faktiskt.. Ha mkt fasta läggningsrutiner, vi har då först nu kunnat rucka på dom en aning som att sova borta eller vara uppe längre på helgkvällar.. men det har tagit oss 2 år innan vi vågade rucka en aning.. Vi har märkt att om det hänt nånting på dagis eller så under dagen som F har reagerat starkt på så kan det bli en orolig natt.. Men med dessa tydliga rutiner och med nattlampa så har vi fått bukt med det mesta..
Vet ej vad det var som utlöste det hela, men troligtvis blev det för mycket för henne under en kortare period, vi flyttade, bytte dagis och lillbror kom till världen...
4
Min dotter F har oxå nattsräck... Och jag säger bara RUTINER RUTINER... Första gången var för ca 2 år sen.. hon var då ca 3 år Vi gjorde väl allt vad man inte ska, tog upp henne, satt och pratade med henne m.m.. Inget hjälpte, hon kunde gallskrika rakt ut i 45-50 min..Vi trodde hon var vaken men fick sen förklarat för oss att hon faktiskt sov. Fick sen kontakt med en barnpsykolog som gav oss en del tips. Ha en lampa tänd i hennes rum.. hjälpte faktiskt.. Ha mkt fasta läggningsrutiner, vi har då först nu kunnat rucka på dom en aning som att sova borta eller vara uppe längre på helgkvällar.. men det har tagit oss 2 år innan vi vågade rucka en aning.. Vi har märkt att om det hänt nånting på dagis eller så under dagen som F har reagerat starkt på så kan det bli en orolig natt.. Men med dessa tydliga rutiner och med nattlampa så har vi fått bukt med det mesta..
Vet ej vad det var som utlöste det hela, men troligtvis blev det för mycket för henne under en kortare period, vi flyttade, bytte dagis och lillbror kom till världen...
Ja, en nattlampa kanske kan vara bra. I alla fall under de första timmarna då det brukar inträffa. Vi har ganska fasta läggningsrutiner.
Vi har nu också infört lugn lek efter kvällsmaten.
Vi flyttade i mars, började sova i eget rum då,
hon fick en lillebror i juli så det kanske är det som utlöst hennes.
Tack för ditt svar!
5
Ja, en nattlampa kanske kan vara bra. I alla fall under de första timmarna då det brukar inträffa. Vi har ganska fasta läggningsrutiner.
Vi har nu också infört lugn lek efter kvällsmaten.
Vi flyttade i mars, började sova i eget rum då,
hon fick en lillebror i juli så det kanske är det som utlöst hennes.
Tack för ditt svar!
Vår fyraåring har sin första skrikattack ganska exakt en timme efter hon somnat varje kväll, allt annat är undantag. Så har det varit så länge jag kan minnas. Hon har aldrig sovit en hel natt hittills. Hon verkar aldrig sova riktigt djupt. Det blir värre i perioder när hon är sjuk eller när det är nya grejjer att bearbeta, som dagisstart eller nytt syskon. Vi pratar lugnt med henne och låter henne skrika en stund. Sedan när man märker att det klingar av lägger vi lugnt ner henne och myser lite med henne. Sedan somnar hon gott igen. Givetvis får hon sedan sova hos oss så mycket hon önskar. Då klarar hon lättare att somna om, vi behöver då inte hjälpa henne varje gång. Hon verkar få dras med detta. Vi har slutat längta till det ska ge sig...
6
Vår fyraåring har sin första skrikattack ganska exakt en timme efter hon somnat varje kväll, allt annat är undantag. Så har det varit så länge jag kan minnas. Hon har aldrig sovit en hel natt hittills. Hon verkar aldrig sova riktigt djupt. Det blir värre i perioder när hon är sjuk eller när det är nya grejjer att bearbeta, som dagisstart eller nytt syskon. Vi pratar lugnt med henne och låter henne skrika en stund. Sedan när man märker att det klingar av lägger vi lugnt ner henne och myser lite med henne. Sedan somnar hon gott igen. Givetvis får hon sedan sova hos oss så mycket hon önskar. Då klarar hon lättare att somna om, vi behöver då inte hjälpa henne varje gång. Hon verkar få dras med detta. Vi har slutat längta till det ska ge sig...
Kan ju trösta dig med att du inte är ensam i den situationen. Min dotter är 9 år och extremt mörkrädd. Hon sover oftast i sitt eget rum med lite lampor tända och ledbelysning runt om i huset om hon vaknar på nätterna och måste gå upp. Oftast är jag med henne på rummet till hon somnar. Brukar läsa något för henne eller prata lite lugnt bara. Helger sover hon ofta i mitt sovrum eftersom hon har en extrasäng där som hon får använda när hon vill. Mörkrädsla kan ju hålla i sig långt upp i åldern och jag känner flera som är i tonåren och fortfarande väldigt mörkrädda. Alla är ju individuella med det och det är inget man ska belasta barnet med oavsett ålder. Man får anpassa sig helt enkelt, det är svårt att träna bort mörkrädsla och "nattskräck". Sent svar men hoppas du får någon nytta av det i alla fall.
8
Kan ju trösta dig med att du inte är ensam i den situationen. Min dotter är 9 år och extremt mörkrädd. Hon sover oftast i sitt eget rum med lite lampor tända och ledbelysning runt om i huset om hon vaknar på nätterna och måste gå upp. Oftast är jag med henne på rummet till hon somnar. Brukar läsa något för henne eller prata lite lugnt bara. Helger sover hon ofta i mitt sovrum eftersom hon har en extrasäng där som hon får använda när hon vill. Mörkrädsla kan ju hålla i sig långt upp i åldern och jag känner flera som är i tonåren och fortfarande väldigt mörkrädda. Alla är ju individuella med det och det är inget man ska belasta barnet med oavsett ålder. Man får anpassa sig helt enkelt, det är svårt att träna bort mörkrädsla och "nattskräck". Sent svar men hoppas du får någon nytta av det i alla fall.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
