Flytta hemifrån vid 16???

[Orolig mamma]

Skönt att NÅGON är positiv! Och roligt att det funkat så bra för er. Speciellt roligt att höra från er som har personlig erfarenhet också. Roligt att få svar över huvud taget, olika synpunkter och så. Men synd att större delen är så negativa...
Jag tycker heller inte att det är JÄTTEungt, flera flyttar ju till internat/elevhem för att studera på gymnasiet och då på en helt annan ort, man har inte samma koll. Nu hamnar hon ju inte speciellt långt ifrån oss. Hon är så inne på att flytta så hon har täönkt söka gymnasium på annat håll i Sverige bara för att få den chansen. Så visst har jag henne hellre på närmare håll.....Visst är ungdomar olika mogna m m, men om jag går till mig själv så flyttade jag när jag var 18 och det gick utmärkt. Svårt att säga hur hon kommer att fixa det. Men hon vet ju som sagt att funkar det inte blir hon av med lägenheten.

[Only the lonely]

Tycker att det här med att "man ska vara ung så länge man kan" o s v är konstigt. Jag flyttade hemifrån när jag var 18, blev gravid när jag var 19 (16 år sedan) och är idag gift med mannen ifråga och vi har ytterligare tre barn, jag har skaffat mig en universitetsutbildning, körkort, hus och fast jobb. Allt behöver inte gå åt h-e för att man är "tidig". Och jag ångrar inget i mitt liv, skulle inte vilja ändra på något. Känner inte att jag missat något, var ute mycket i 16-17-årsåldern och träffar fortfarande mina gamla kompisar jag hade då ibland. Vi är väl olika, en del värderar väl tonårstiden mer men det känner man väl själv. En del är väl redo för vuxenlivet tidigare, andra vill "leka" längre. Ingendera är fel. Ville bara säga att det behöver inte vara så farligt att ha bråttom, det kan faktiskt gå bra ändå!!!

[Only the lonely]

Tycker inte att åldersskillnaden är så farlig....jag var 17 när jag träffade min första pojkvän som var 22. Flyttade aldrig dit men bodde i stort sett hos honom jämt eftersom han hade lägenhet. Inga problem, funkade hur bra som helst.
Alla är olika mogna, att din systerdotter är jättebra på att ta hand om den lilla är ju positivt. Så finns det säkert många som inte alls är mogna att ta ansvaret. Men man kan ju inte döma alla efter en kam. Jag kan ju se bara på dottern och hennes kompisar som är i åldrarna runt 15 - 18. Det finns de som är 18 som är betydligt omognare än de som är 15. Och tvärtom såklart.

[hellokiller+N]

Ja. Alltså, jag kan säga idag att jag tycker inte att jag inte var mogen för det beslutet. Till grejen hör också att jag vägrade flytta, och vägrade säga upp kontakten med min pojkvän så hon ställde tillslut upp mina grejer på vinden, städade ur mitt rum och mina väskor stod packade på förstutrappen när jag kom hem från skolan.

Vet inte om det är så mycket att förstå av en förälder..

[hellokiller+N]

Klart jag har förståelse för min mamma, jag ville inte ens flytta hemifrån men fick inte bo kvar.

Dock kommer jag nog aldrig att säga nånting om min sextonåriga dotter är tillsammans med en kille som är 24 eftersom att jag och hennes far var i precis samma ålder när vi var tillsammans, så jag har ju rätt dåliga argument om varför hon inte ska, hehe

Plus att jag anser att vem man är tillsammans med när man är över femton är ens egen buissness. Dock skulle jag inte gilla att hon är tillsammans med någon som vore gammal nog att vara hennes far. Där går nog min gräns även för egen del.
Men, är hon över femton har jag inget stöd i lagen att bestämma vem hon är tillsammans med eller inte, hur mycket man nu än kanske skulle vilja att man hade det..

[kajira]

jag förstår inte heller detta med att ungdomstiden anses vara så bra och viktig. de flesta inser ju ändå så småningom att det finns större värden i livet och slutar då leva "ungdomsliv" och börjar leva "vuxenliv". det är nästan så jag skulle vilja säga ju förr desto bättre...

jag flyttade hemifrån strax innan jag fyllde 13, kämpade med försörjning och skolgång ett par år, sedan träffade jag maken som jag älskat sedan dess, vi bodde ihop och isär i några år innan barnen kom, en universitetsutbildning hann jag med under den tiden. när jag var 23 köpte jag ett hus för pengar jag tjänat själv. har mått bra varit lycklig och ångrar ingenting. alla olyckskorpar har kraxat i onödan.

min äldsta dotter flyttade hemifrån när hon var 15, det har inte varit en tillstymmelse till problem än så länge, nummer två flyttar förmodligen om ett par månader när hon fyller 15 och det tror jag också kommer att gå alldeles utmärkt.

är det inte föräldrarnas uppgift att älska sina barn och uppfostra dem till trygga, ansvarskännande och självständiga människor och sedan låta dem pröva sina vingar, oavsett vid vilken ålder detta sker? jag tycker bara det är positivt om det skar tidigt.
vad är det som är så bra med att bo kvar hemma hos sina föräldrar, vara singel, barnlös osv så länge som möjligt?

[karo_]

Säger inte att jag tycker det psykologiskt gjort av din mamma, men jag tycker det skriker ledsenhet om det. Istället för att visa sig förtvivlad blev hon kanske bitter och arg. Högst amatörmässig gissning, men jag skulle lätt kunna tänka mig att det var så.

[Rut_Blad]

Du blev alltså mer eller mindre utslängd när du var 16 år av din mamma? Och med motivering att du hade en pojkvän som hon inte ville att du skulle träffa?

Det låter som baklängeslogik för mig.

[karo_]

Men nu skrev du väl fel? Inte flyttade du hemifrån strax innan du fyllde 13? :O

[karo_]

-Adam
-Eva
=Ett, två, tre....

[kajira]

jo, jag flyttade hemifrån några veckor innan jag fyllde 13, mina föräldrar sa visst flytta då ska du sköta skolan och försörja dig själv. de trodde att jag skulle komma hem inom en vecka men än så länge har jag inte kommit hem

[Spirited Mom]

Men är det ngt att sträva efter - att flytta hemifrån som 12-åring? Det måste väl ändå ha varit så att allt inte var helt bra hemma hos er då?
Det är väl klart att det för många fungerar utmärkt att flytta hemifrån tidigt. Men att flytta hemifrån behöver ju inte betyda att man "stadgar sig" och lever vuxenliv.

[Sist]

Jag flyttade hemifrån tidigt! Jag tror att det var räddningen för min och mammas relation. Vi har i dag en mycket bra relation som två vuxna kvinnor. Visst var det tufft ibland men det har gått mycket bra. JAg hoppas att mina barn ska vilja bo hemma längre än så, men hamnar vi i den relation som jag och mina föräldrar var, som bara bestod av konflikter, så kommer jag att släppa dem till eget boende.

[kajira]

jag strävar inte efter att få mina barn att flytta hemifrån när de är 12 år, förmodligen skulle jag förbjuda det eftersom jag är sån hönsmamma och vet hur tufft det är att klara sig själv i den åldern det är liksom inte världens bästa villkor på arbetsmarknaden man erbjuds...

hemma hos mig var allt bra, jag älskar mina föräldrar ,nu som då, men vill inte bo med dem. jag har alltid varit noga med att jag vill ha det på mitt sätt, ett par tidningar som ligger på fel ställe, en ful tavla på väggen, lite för salt mat, någon som knackar på dörren och stör när jag funderar...såna saker irriterar mig till vansinne, till slut käns det som om jag håller på att explodera och jag är arg jämt fast inget egentligen har hänt som någon annan skulle tänka på...därför flyttade jag. jag umgås gärna med mina föräldrar men högt ett par dagar åt gången sedan tar mitt tålamod slut.

nej att flytta hemifrån är inte synonymt med att leva vuxenliv. man kan ju faktiskt leva vuxenliv fast man bor med sina föräldrar, så gör ju folk i kulturer där flera generationer lever tillsammans, eller ungdomsliv á la sex in the city fast man bor själv och är 35. jag hoppas nog mina barn väljer alt 1, vuxenliv,gärna tidigt men utan att flytta, när jag tänker efter

[Cookiekakan]

Hur gammal var du?