Fler oroliga?

[Mia80]

Är det bara jag som oroar mig för precis ALLT?

Just nu är det tanken på risken för missfall som är värst... Man hör så många som drabbas och läser om hur vanligt det är. Pratade med mamma och svärmor och de har båda fått missfall när de var unga. Gjorde misstaget att gå in på forumet "missfall" här på AFF och då blev ju inte precis oron mindre...
Tror nog att det hela tiden dyker upp nya saker att oroa sig för under hela graviditeten, så på nåt vis måste man nog försöka släppa dom tankarna. Men det är lättare sagt än gjort...
Orosmoment nummer två för min del kommer nog att bli inskrivningen. Tänk om det visar sig att nåt gått fel? Eller om någon provtagning visar nåt hemskt?

Usch, det var inte meningen att deppa ner er allihopa och vara så negativ. Är verkligen LYCKLIG över att vara gravid, men måste bara få ur mig min oro på något vis. Hoppas att det är OK!
Oftast går ju faktiskt en graviditet bra, så jag förstår inte varför jag måste lägga ner tid och energi på att oroa mig istället för att njuta? Blir så irriterad på mig själv.

[majess]

Skojade med min sambo igår om att hela tonåren oroade jag mig för att bli gravid (om jag glömt p-piller t.ex), senare oroade jag mig för att inte kunna bli gravid och nu när jag är gravid oroar jag mig för att det inte ska gå vägen. Han svarade med skräckblandad förtjusning: "Ja och sen kommer vi att oroa oss hela livet ut för allt som kan hända barnet".
Oron hör nog föräldraskapet till

[spugg]

men jag tror att oron man känner under graviditeten är en bra sak. Den förbereder en på den oro man kommer att känna när barnet väl är fött. Man lär sig hantera oron och inte låta den uppta allt man gör. Så om det stämmer så lev ut din oro och prata om den. Vi känner den alla och jag tror många av oss har ett behov av att prata om den.

[Outkommen gravid]

Ja tyvärr, precis som de andra också säger så hör det nog till!

Först oroar man sig för mf. Sen när man ser den lilla skrutten där inne och vet att den faktiskt finns även om den inte känns så oroar man sig för att den inte ska må bra. Sen när man har gjort UL så börjar man oroa sig för att man inte känner sparkar, och så är det hela vägen tills de äntligen har kommit ut!! och sen blir det andningsövervakning och sen börjar de klättra i träd helt plötsligt Tillhör föräldraskapet!

Men om du är väldigt orolig tycker jag att du ska prata med din barnmorska vid inskrivningen!! Hon kan säkert både förklara mycket och lugna dig