Sista veckan har LInnéa verkligen blommat ut i sitt humör. Hon blir så där heligt arg. Hon gråter floder och hon kan vara så där hopplöst envis så det driver mig och pappan till vansinne. En rätt typisk fyraåring mao. Jag har inga problem med Linnéas känsloutbrott utan vi tar dem för den utveckling det är och har ngt gått över styr tar vi oss en diskussion om det efteråt när alla känslor lagt sig.
Idag när jag hämtade på dagis kom en av personalen fram och berättade lite om dagen. Ida hade varit lite trött och lite om vad de gjort osv. Sen kom det som fått mig att fundera sen dess. Personalen tyckte att vi borde ta oss ett snack med Linnéa för att markera att hennes beteende inte är okej. Sen berättade hon att Linnéa hade velat följa med sin bästis hem när hennes mormor kom för att hämta. Vi hade pratat om detta på morgonen att de skulle få följa med varandra hem men inte denna vecka då mamman var nyopererad så det visste LInnéa men när hon inte fick ändå sen på em hade hon blivit jätteledsen och gråtit krokodiltårar. Så pass ledsen att en personal fått ta henne. Det är det beteendet som jag skulle prata med henne om?!?! Nu har jag gått och grunnat hela kvällen och jag får inte ihop resonemanget. De kan väl inte på fullaste allvar mena att jag ska prata med LInnéa om att trots att hon är ledsen så får hon inte visa det så mkt???! Jag uppfostrar inte mina barn till att kräva sina känslor utan snarare att uttrycka dem men på rätt fel. Under vägens gång kommer de säkert göra fel(slåss eller sväras eller så) men för att vara ledsen? Min fundering är då snarare för vem detta utbrott är jobbigt? Är det så att det kanske är mest jobbigt för den vuxne som inte är van vid starka känslor eller?
Vad tycker ni? Är jag helt ute och cyklar?
~*~ Emma 010129 ~*~ Linnéa 040219
~*~ Ida 060605 ~*~Erik 091223
1
Känslosamma barn och dagis Sista veckan har LInnéa verkligen blommat ut i sitt humör. Hon blir så där heligt arg. Hon gråter floder och hon kan vara så där hopplöst envis så det driver mig och pappan till vansinne. En rätt typisk fyraåring mao. Jag har inga problem med Linnéas känsloutbrott utan vi tar dem för den utveckling det är och har ngt gått över styr tar vi oss en diskussion om det efteråt när alla känslor lagt sig.
Idag när jag hämtade på dagis kom en av personalen fram och berättade lite om dagen. Ida hade varit lite trött och lite om vad de gjort osv. Sen kom det som fått mig att fundera sen dess. Personalen tyckte att vi borde ta oss ett snack med Linnéa för att markera att hennes beteende inte är okej. Sen berättade hon att Linnéa hade velat följa med sin bästis hem när hennes mormor kom för att hämta. Vi hade pratat om detta på morgonen att de skulle få följa med varandra hem men inte denna vecka då mamman var nyopererad så det visste LInnéa men när hon inte fick ändå sen på em hade hon blivit jätteledsen och gråtit krokodiltårar. Så pass ledsen att en personal fått ta henne. Det är det beteendet som jag skulle prata med henne om?!?! Nu har jag gått och grunnat hela kvällen och jag får inte ihop resonemanget. De kan väl inte på fullaste allvar mena att jag ska prata med LInnéa om att trots att hon är ledsen så får hon inte visa det så mkt???! Jag uppfostrar inte mina barn till att kräva sina känslor utan snarare att uttrycka dem men på rätt fel. Under vägens gång kommer de säkert göra fel(slåss eller sväras eller så) men för att vara ledsen? Min fundering är då snarare för vem detta utbrott är jobbigt? Är det så att det kanske är mest jobbigt för den vuxne som inte är van vid starka känslor eller?
Vad tycker ni? Är jag helt ute och cyklar?
Njaaa....Jag håller med dig till en vissgräns men jag håller även med personalen.
Visst ska man få visa känslor och det är helt ok att bli ledsen, upprörd el. arg MEN tänk på den stackars mormor som kom för att hämta sitt barnbarn. Hon kanske känner en skuld gentemot Linneá att hon INTE tog med henne hem nu när Linneá så gärna ville.
Vi har en mamma på dagis som hämtar sitt barn ganska tidigt, varje dag kommer barnets kompis och vill följa med dem hem, 95 ggr/av 100 får detta barn följa med hem men de få gånger barnet inte får/kan följa med ställer h*n sig och gråter hysteriskt.
Personalen pratar då med barnet om situationen. Om jag hade varit personal hade jag velat att även föräldrarna tog ett snack med barnet.
2
Njaaa....Jag håller med dig till en vissgräns men jag håller även med personalen.
Visst ska man få visa känslor och det är helt ok att bli ledsen, upprörd el. arg MEN tänk på den stackars mormor som kom för att hämta sitt barnbarn. Hon kanske känner en skuld gentemot Linneá att hon INTE tog med henne hem nu när Linneá så gärna ville.
Vi har en mamma på dagis som hämtar sitt barn ganska tidigt, varje dag kommer barnets kompis och vill följa med dem hem, 95 ggr/av 100 får detta barn följa med hem men de få gånger barnet inte får/kan följa med ställer h*n sig och gråter hysteriskt.
Personalen pratar då med barnet om situationen. Om jag hade varit personal hade jag velat att även föräldrarna tog ett snack med barnet.
Jag tycker nog som Morran, både och. Även om man ska få uttrycka sina känslor så tycker jag att det finns tillfällen när man faktiskt får försöka dämpa sig.
När Storasyster var i samma ålder så kunde hon också uttrycka sin besvikelse oerhört våldsamt. Det jobbigaste var nog när jag skulle hämta henne hos någon kompis, hon blev då vansinnig över att jag kom redan och vrålade, skrek och sprang undan. Jag tyckte inte att det kändes OK och det slutade nästan alltid med att jag fick bära en vrålande unge in i bilen. Varken hon eller jag mådde bra av detta även om hon fick uttrycka sina känslor.
Så en dag så meddelade jag henne ganska så strängt att så länge hon inte klarade att gå hem från kompisar så fick hon inte heller vara hos kompisar. Om hon betedde sig på detta sätt igen så var det slut med visiter. Dottern upphörde omedelbart med sitt bettende och vi kom faktiskt överrens om att det kändes bättre för oss båda.
När det gäller Linnea och situationen på dagis så kan jag också tycka att man kan ha en viss förståelse för att hon blev besviken, en fyra-åring lever ju oerhört i nuet och även om hon blivit förvarnad om att det inte skulle bli någon lek så blev hon naturligtvis besviken framförallt när situationen uppstod.
Lillebror har också ett humör som heter duga, han har vrålat om allt möjligt och vi har ett tag nu haft en kampanj att man inte bara kan skrika om det man vill ha, att det faktiskt inte låter så trevligt.
Igår trillade poletten ner. Lillebror satt vi matbordet och vrålade.
-Jag vill ha mjölk, ge mig mjölk.
lång tysnad
-Oj, mamma det där lät verkligen inte speciellt trevligt.
Tysnad
-Jag ska försöka igen.
-Mamma skulle jag kunna be och få mjölk tack.
Sen så var han nöjd med sig själv....
3
Jag tycker nog som Morran, både och. Även om man ska få uttrycka sina känslor så tycker jag att det finns tillfällen när man faktiskt får försöka dämpa sig.
När Storasyster var i samma ålder så kunde hon också uttrycka sin besvikelse oerhört våldsamt. Det jobbigaste var nog när jag skulle hämta henne hos någon kompis, hon blev då vansinnig över att jag kom redan och vrålade, skrek och sprang undan. Jag tyckte inte att det kändes OK och det slutade nästan alltid med att jag fick bära en vrålande unge in i bilen. Varken hon eller jag mådde bra av detta även om hon fick uttrycka sina känslor.
Så en dag så meddelade jag henne ganska så strängt att så länge hon inte klarade att gå hem från kompisar så fick hon inte heller vara hos kompisar. Om hon betedde sig på detta sätt igen så var det slut med visiter. Dottern upphörde omedelbart med sitt bettende och vi kom faktiskt överrens om att det kändes bättre för oss båda.
När det gäller Linnea och situationen på dagis så kan jag också tycka att man kan ha en viss förståelse för att hon blev besviken, en fyra-åring lever ju oerhört i nuet och även om hon blivit förvarnad om att det inte skulle bli någon lek så blev hon naturligtvis besviken framförallt när situationen uppstod.
Lillebror har också ett humör som heter duga, han har vrålat om allt möjligt och vi har ett tag nu haft en kampanj att man inte bara kan skrika om det man vill ha, att det faktiskt inte låter så trevligt.
Igår trillade poletten ner. Lillebror satt vi matbordet och vrålade.
-Jag vill ha mjölk, ge mig mjölk.
lång tysnad
-Oj, mamma det där lät verkligen inte speciellt trevligt.
Tysnad
-Jag ska försöka igen.
-Mamma skulle jag kunna be och få mjölk tack.
Ibland vet jag inte hur dagispersonalen tänker... Jag håller helt o hållet med dig! Den känslomässiga utveckligen (o humöret därefter) går hela tiden framåt och i perioder måste det ju vara för dem som med oss att det är svårt att vara alltid glad och lätthanterlig. Speciellt på eftermiddagen är det väl helt normalt att hon är lite trött och extra känslig dessutom. Jag fattar inte heller vad du ska diskutera med henne.
Känns ungefär som när pojken på Hannas dagis ville "syssa hennes bröst" och JAG blir tillsagd att ta ett allvarligt snack med henne. Vad ska man säga för att inte skuldbelägga, skambelägga och göra en stor sak av det? Det var det ingen som kunde berätta...
4
Ibland vet jag inte hur dagispersonalen tänker... Jag håller helt o hållet med dig! Den känslomässiga utveckligen (o humöret därefter) går hela tiden framåt och i perioder måste det ju vara för dem som med oss att det är svårt att vara alltid glad och lätthanterlig. Speciellt på eftermiddagen är det väl helt normalt att hon är lite trött och extra känslig dessutom. Jag fattar inte heller vad du ska diskutera med henne.
Känns ungefär som när pojken på Hannas dagis ville "syssa hennes bröst" och JAG blir tillsagd att ta ett allvarligt snack med henne. Vad ska man säga för att inte skuldbelägga, skambelägga och göra en stor sak av det? Det var det ingen som kunde berätta...
Troligtvis vill personalen att du ska ta ett snack med Hanna om att hennes kropp är bara hennes och hon måste tycka att det är ok att någon annan rör vid den.
För snart vill nog kanske hon och andra barn börja undersöka varandra lite nogrannare och då är det bra att kunna säga nej om man inte vill.
5
Troligtvis vill personalen att du ska ta ett snack med Hanna om att hennes kropp är bara hennes och hon måste tycka att det är ok att någon annan rör vid den.
För snart vill nog kanske hon och andra barn börja undersöka varandra lite nogrannare och då är det bra att kunna säga nej om man inte vill.
Tack för svaren! Fördelen med att reagera och få olika svar från andra människor är väl att man måste tänka själv och reflektera över vem man är och vad man står för. Jag har insett att vi tänker olika här på forumet och det är väl tur det. Jag har dock beslutat mig för att jag inte kommer ta upp detta med Linnéa. Att hons ka få känna sig ledsen det tänker jag inte begränsa, däremot om hon blir våldsam eller så då drar jag gränsen. Besvikelse måste man få känna även om det kan vara jobbigt för vuxna, men det måste man som vuxen också kunna ta. Det är trots allt vi som är vuxna och Linnéa är bara ett litet barn som inte ens ska behöva ta detta ansvar.
Återigen, tack för svaren!
~*~ Emma 010129 ~*~ Linnéa 040219
~*~ Ida 060605 ~*~Erik 091223
6
Tack för svaren! Fördelen med att reagera och få olika svar från andra människor är väl att man måste tänka själv och reflektera över vem man är och vad man står för. Jag har insett att vi tänker olika här på forumet och det är väl tur det. Jag har dock beslutat mig för att jag inte kommer ta upp detta med Linnéa. Att hons ka få känna sig ledsen det tänker jag inte begränsa, däremot om hon blir våldsam eller så då drar jag gränsen. Besvikelse måste man få känna även om det kan vara jobbigt för vuxna, men det måste man som vuxen också kunna ta. Det är trots allt vi som är vuxna och Linnéa är bara ett litet barn som inte ens ska behöva ta detta ansvar.
Återigen, tack för svaren!
att du gör rätt som låter henne leva ut sina känslor. Jag förmodar dock inte att det betyder att hon alltid får som hon vill Att hon får lov att gråta betyder ju inte att hon med hjälp av känsloutbrott alltid får som hon vill? Mormor som hämtade sitt barnbarn klarar säkert av hennes gråt. Annars är hon inte mycket till vuxen......
Vi fick höra på julafton att vi "gav efter" för lätt med A. Jag ignorerade bara detta för en trött, uppspelt och förväntansfull unge på julafton behöver absolut ingen strid om hur mycket och vad man ska äta......De diskussionerna kan man ta de flesta andra dagar men inte på julafton, anser jag.
7
Jag tror att du gör rätt som låter henne leva ut sina känslor. Jag förmodar dock inte att det betyder att hon alltid får som hon vill Att hon får lov att gråta betyder ju inte att hon med hjälp av känsloutbrott alltid får som hon vill? Mormor som hämtade sitt barnbarn klarar säkert av hennes gråt. Annars är hon inte mycket till vuxen......
Vi fick höra på julafton att vi "gav efter" för lätt med A. Jag ignorerade bara detta för en trött, uppspelt och förväntansfull unge på julafton behöver absolut ingen strid om hur mycket och vad man ska äta......De diskussionerna kan man ta de flesta andra dagar men inte på julafton, anser jag.
Ja, jisses jag blir vansinnig när jag får sådana kommentarer. Tror dom verkligen att dom får se hela ens register när det gäller barnuppfostran på julafton OCH på bortaplan (i varje fall med andra än närmaste familjen närvarande).
Jag brukar alltid ha som regel att inte skälla på barnen så att andra hör, jag tror att dom känner sig förnedrade och kränkta. Beter dom sig illa när vi är borta så brukar jag helt enkelt ta undan dom och prata igenom det hela. Eftersom ingen ser att man tar tag i situationen så kan man ju se släpphänt ut.
8
Ja, jisses jag blir vansinnig när jag får sådana kommentarer. Tror dom verkligen att dom får se hela ens register när det gäller barnuppfostran på julafton OCH på bortaplan (i varje fall med andra än närmaste familjen närvarande).
Jag brukar alltid ha som regel att inte skälla på barnen så att andra hör, jag tror att dom känner sig förnedrade och kränkta. Beter dom sig illa när vi är borta så brukar jag helt enkelt ta undan dom och prata igenom det hela. Eftersom ingen ser att man tar tag i situationen så kan man ju se släpphänt ut.
Jag tror att du gör rätt i att inte ta upp det med Linnea det är ju skillnad på att vara ledsen och att vara våldsam som du skriver. Sen så skulle det väl kännas märkligt att i efterhand ta upp en sådan här situation med ett barn som inte ens är fyra år.....
Ibland undrar jag om inte förskole och skolpersonal är väl nitisk i sin iver att förhindra curlingbarn...
9
Jag tror att du gör rätt i att inte ta upp det med Linnea det är ju skillnad på att vara ledsen och att vara våldsam som du skriver. Sen så skulle det väl kännas märkligt att i efterhand ta upp en sådan här situation med ett barn som inte ens är fyra år.....
Ibland undrar jag om inte förskole och skolpersonal är väl nitisk i sin iver att förhindra curlingbarn...
Huvudet på spiken. Linnéa får definitivt inte alltid som hon vill och inte denna gången heller som det gäller men att dessutom ta bort hennes rätt till sina känslor, nej det gör jag inte. Vi bestämmer men hon måste få reagera på det vi bestämmer.
~*~ Emma 010129 ~*~ Linnéa 040219
~*~ Ida 060605 ~*~Erik 091223
10
Huvudet på spiken. Linnéa får definitivt inte alltid som hon vill och inte denna gången heller som det gäller men att dessutom ta bort hennes rätt till sina känslor, nej det gör jag inte. Vi bestämmer men hon måste få reagera på det vi bestämmer.
tvärtom här. Minsvärmor såger ofta att vi är för hårda mot Ante o att vi inte har tålamod nog. Men jag ser ingen anledning till att ge efter för vissa saker bara för att vi är hos farmor o inte inte tycker om en scen. Ex. Ante äter inte sin mat o farmor tycker att han sak få efterätt ändå. Bara för att slippa en scen? jag kasnke är för principfast men jag tror att hennes beteende skapar en motvallskärring hos mig.
11
tvärtom här. Minsvärmor såger ofta att vi är för hårda mot Ante o att vi inte har tålamod nog. Men jag ser ingen anledning till att ge efter för vissa saker bara för att vi är hos farmor o inte inte tycker om en scen. Ex. Ante äter inte sin mat o farmor tycker att han sak få efterätt ändå. Bara för att slippa en scen? jag kasnke är för principfast men jag tror att hennes beteende skapar en motvallskärring hos mig.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Att hon får lov att gråta betyder ju inte att hon med hjälp av känsloutbrott alltid får som hon vill? Mormor som hämtade sitt barnbarn klarar säkert av hennes gråt. Annars är hon inte mycket till vuxen......