Jag har just suttit och skrivit ett brev till sonens lärare för att förklara varför det inte blivit någon läxa gjord idag. Det är inte kul att behöva skriva att han suttit och gråtit 2 timmar över läxan därför att han kände att han hade så mycket så att han inte klarade att göra det. Och naturligtvis klarade han inte eftersom han grät hela tiden. Moment 22.
Eftersom jag var på möte igår och han vägrar göra läxa med pappa så blev inget gjort igår alls så till imorgon hade han då sexans tabell (30 tal som skulle skrivas) han hade minst 2 sidor i matteboken (där det imorgon eftermiddag ska vara gjort 5 sidor) och han hade rättstavning (10 ord som han ska kunna stava och av dom 10 orden ska han använda 5 till meningar som ska skrivas). Dessutom skulle han läsa minst 15 minuter (men själv tyckte han att han borde läsa en halvtimma eftersom han inte läst igår). När han hade gjort 13 av mattetalen hade hans hjärna suttit och gått igenom allt han skulle göra till imorgon och resultatet blev att han blev så stressad att han brast i gråt och slängde pennan och det blev inte mer gjort.
Vi satt och pratade en stund och flera gånger sa han att han var dum i huvudet som inte klarade det alla andra klarade. Naturligtvis undrade jag vad han menade med det och han berättade att han suttit i klassrummet och skrivit av vad fröken skrev på tavlan. Han tyckte att han skrev lika fort men när fröken skrivit sex radet hade han skrivit en och en halv, när de andra hade skrivit färdigt hade han bara skrivit 2.
Jag frågade varför han inte hunnit och då sa han att när han märkte att han inte var lika långt som dom andra hade han blivit ledsen och velat börja gråta, men det kan jag ju inte göra, sa han, då stör jag dom andra och dom blir arga på mig.
Jag känner mig så hjälplös och jag vet inte hur jag ska få honom att må bättre, jag är så rädd att jag säger fel saker och gör allt värre för honom i stället för att hjälpa. Men det känns bra att veta att här kan jag skriva av mig, och få ur mig allt.
Hur usel dagen än varit, så lyser alltid stjärnorna/Dogbert
1
Riktigt ledsen idag Jag har just suttit och skrivit ett brev till sonens lärare för att förklara varför det inte blivit någon läxa gjord idag. Det är inte kul att behöva skriva att han suttit och gråtit 2 timmar över läxan därför att han kände att han hade så mycket så att han inte klarade att göra det. Och naturligtvis klarade han inte eftersom han grät hela tiden. Moment 22.
Eftersom jag var på möte igår och han vägrar göra läxa med pappa så blev inget gjort igår alls så till imorgon hade han då sexans tabell (30 tal som skulle skrivas) han hade minst 2 sidor i matteboken (där det imorgon eftermiddag ska vara gjort 5 sidor) och han hade rättstavning (10 ord som han ska kunna stava och av dom 10 orden ska han använda 5 till meningar som ska skrivas). Dessutom skulle han läsa minst 15 minuter (men själv tyckte han att han borde läsa en halvtimma eftersom han inte läst igår). När han hade gjort 13 av mattetalen hade hans hjärna suttit och gått igenom allt han skulle göra till imorgon och resultatet blev att han blev så stressad att han brast i gråt och slängde pennan och det blev inte mer gjort.
Vi satt och pratade en stund och flera gånger sa han att han var dum i huvudet som inte klarade det alla andra klarade. Naturligtvis undrade jag vad han menade med det och han berättade att han suttit i klassrummet och skrivit av vad fröken skrev på tavlan. Han tyckte att han skrev lika fort men när fröken skrivit sex radet hade han skrivit en och en halv, när de andra hade skrivit färdigt hade han bara skrivit 2.
Jag frågade varför han inte hunnit och då sa han att när han märkte att han inte var lika långt som dom andra hade han blivit ledsen och velat börja gråta, men det kan jag ju inte göra, sa han, då stör jag dom andra och dom blir arga på mig.
Jag känner mig så hjälplös och jag vet inte hur jag ska få honom att må bättre, jag är så rädd att jag säger fel saker och gör allt värre för honom i stället för att hjälpa. Men det känns bra att veta att här kan jag skriva av mig, och få ur mig allt.
diskutera med läraren angående läxorna. MÅSTE han ha så mycket i läxa på en och samma gång???
Och ligger han efter i skolan i övrigt?
Min tös fixade inte heller det där med läxor men eftersom hon låg så bra till i klassen så fick hon helt enkelt skippa läxan om hon inte hade ork kvar när skolan var slut. De tar ju ut sig så enormt under skoldagen och ibland räcker helt enkelt inte energin till läxor heller och är det dessutom för många läxor samtidigt så blir de stressade därför att de vet att de har mer att göra och då blir det att de ger upp.
Så prata med läraren och försök få hem en läxa i taget istället. Det tror jag skulle underlätta en del för din son.
2
diskutera med läraren angående läxorna. MÅSTE han ha så mycket i läxa på en och samma gång???
Och ligger han efter i skolan i övrigt?
Min tös fixade inte heller det där med läxor men eftersom hon låg så bra till i klassen så fick hon helt enkelt skippa läxan om hon inte hade ork kvar när skolan var slut. De tar ju ut sig så enormt under skoldagen och ibland räcker helt enkelt inte energin till läxor heller och är det dessutom för många läxor samtidigt så blir de stressade därför att de vet att de har mer att göra och då blir det att de ger upp.
Så prata med läraren och försök få hem en läxa i taget istället. Det tror jag skulle underlätta en del för din son.
Vi har diskuterat läxorna fram och tillbaka så många gånger. Vi har kommit överens om att han ska göra läxorna 20 minuter per dag och inte mer. Men det fungerar inte eftersom han får en massa extra läxor när han inte gör det han ska i skolan.
Han ligger efter i skolan med uppgifterna han ska göra, han är duktig på sådant som han inte behöver skriva. Så om han hade kunnat göra allt muntligt hade han förmodligen klarat sig rätt bra i jämförelse, men på grund av hans svårigheter att få ner något på pappret så ligger han mycket efter andra i klassen, vilket i sin tur späder på hans stress och ökar hans tro på att han är dummare än dom andra i klassen.
Hur usel dagen än varit, så lyser alltid stjärnorna/Dogbert
3
Vi har diskuterat läxorna fram och tillbaka så många gånger. Vi har kommit överens om att han ska göra läxorna 20 minuter per dag och inte mer. Men det fungerar inte eftersom han får en massa extra läxor när han inte gör det han ska i skolan.
Han ligger efter i skolan med uppgifterna han ska göra, han är duktig på sådant som han inte behöver skriva. Så om han hade kunnat göra allt muntligt hade han förmodligen klarat sig rätt bra i jämförelse, men på grund av hans svårigheter att få ner något på pappret så ligger han mycket efter andra i klassen, vilket i sin tur späder på hans stress och ökar hans tro på att han är dummare än dom andra i klassen.
dig och var mer bestämd är mitt råd. Och då menar jag bestämd mot läraren och inte mot din son.
Håll 20 minuter på läxan som ni sagt och inte mer. Det räcker för honom och jag förstår att det blir en oerhörd press på honom att sitta länge med läxan.
Jag tycker att du bara kort och bestämt säger till läraren att vi gör inte mer läxa för det fungerar inte och pojken mår inte bra av det. Jag har sagt till våra lärare när vår son inte orkat med läxan, men att jag garanterar att han _kan_ läxan, men att han inte orkar med just tex skrivningen. Jag har inte frågat om det går bra att vi hoppar över läxan, utan bara sagt att vi inte gör detn. Punkt.
Jag säger inte att det är rätt, men jag tycker att man i ett sådant här läge kan skriva talen åt barnet. Låta honom räkna, men att man som förälder skriver. Det kan vara jättejobbigt att skriva och då förstör man hela lusten att lära. Något som förresten står i läroplanen ( tror jag iallafall, är inte helt säker ) är att läraren ska undervisa och göra så att eleven känner lust för skolan och det kan man inte påstå att denna lärare gör tycker jag, genom att hålla på med läxan.
Min son gillar inte att skriva så långt och jag köpte sådana där saker man sätter på pennan så att den blir tjockare och därmed lättare att hålla i. fast han använder de inte nu, Har ni provat det?
4
Stå på dig och var mer bestämd är mitt råd. Och då menar jag bestämd mot läraren och inte mot din son.
Håll 20 minuter på läxan som ni sagt och inte mer. Det räcker för honom och jag förstår att det blir en oerhörd press på honom att sitta länge med läxan.
Jag tycker att du bara kort och bestämt säger till läraren att vi gör inte mer läxa för det fungerar inte och pojken mår inte bra av det. Jag har sagt till våra lärare när vår son inte orkat med läxan, men att jag garanterar att han _kan_ läxan, men att han inte orkar med just tex skrivningen. Jag har inte frågat om det går bra att vi hoppar över läxan, utan bara sagt att vi inte gör detn. Punkt.
Jag säger inte att det är rätt, men jag tycker att man i ett sådant här läge kan skriva talen åt barnet. Låta honom räkna, men att man som förälder skriver. Det kan vara jättejobbigt att skriva och då förstör man hela lusten att lära. Något som förresten står i läroplanen ( tror jag iallafall, är inte helt säker ) är att läraren ska undervisa och göra så att eleven känner lust för skolan och det kan man inte påstå att denna lärare gör tycker jag, genom att hålla på med läxan.
Min son gillar inte att skriva så långt och jag köpte sådana där saker man sätter på pennan så att den blir tjockare och därmed lättare att hålla i. fast han använder de inte nu, Har ni provat det?
och där måste ju då skolan gå in och anpassa hans skolgång. Blir det för stressande med skriftliga svar, varför kan de inte avsätta en halvtimme eller så åt honom då där han får redovisa muntligt???? Läraren kan ju förlägga det då de andra i klassen har lässtund eller så.
Har du pratat med rektorn om det här? Barn med särskilda behov har ju ändå stöd i lagen även när det gäller skolarbetet.
5
och där måste ju då skolan gå in och anpassa hans skolgång. Blir det för stressande med skriftliga svar, varför kan de inte avsätta en halvtimme eller så åt honom då där han får redovisa muntligt???? Läraren kan ju förlägga det då de andra i klassen har lässtund eller så.
Har du pratat med rektorn om det här? Barn med särskilda behov har ju ändå stöd i lagen även när det gäller skolarbetet.
Vi har pratat oss blåa inför rektor och lärare, specialpedagog och skolpsykolog. Alla är rörande överens om att sonen har problem med att skriva, och att läxorna är problem. Bry er inte om läxorna, säger specialpedagogen och lärarna håller med. Efter några dagar är det tillbaka igen med extraläxor.
Jag försöker minimera läxorna till honom, men han vet ändå vad som förväntas av honom och han blir ledsen när han märker att det blir för mycket och tycker då att han är dum eftersom "alla andra" klarar det.
Senast vi var inne för samtal säger lärarna att dom inte hade några stora problem i skolan (han kan om han vill), det var bara hemma det fanns problem och det kunde ju inte skolan göra något åt. Det dom menade var nog att han inte är hyper i skolan, inte utåtagerande över huvud taget och eftersom han inte stör så har dom inga problem. Men allt detta kommer när han kommer hem efter skolan (och häromdagen på fritids).
Ett stort problem är att vi inte har någon diagnos än och skolan värjer sig allt dom kan med att dom inte har resurser.
Hur usel dagen än varit, så lyser alltid stjärnorna/Dogbert
6
Vi har pratat oss blåa inför rektor och lärare, specialpedagog och skolpsykolog. Alla är rörande överens om att sonen har problem med att skriva, och att läxorna är problem. Bry er inte om läxorna, säger specialpedagogen och lärarna håller med. Efter några dagar är det tillbaka igen med extraläxor.
Jag försöker minimera läxorna till honom, men han vet ändå vad som förväntas av honom och han blir ledsen när han märker att det blir för mycket och tycker då att han är dum eftersom "alla andra" klarar det.
Senast vi var inne för samtal säger lärarna att dom inte hade några stora problem i skolan (han kan om han vill), det var bara hemma det fanns problem och det kunde ju inte skolan göra något åt. Det dom menade var nog att han inte är hyper i skolan, inte utåtagerande över huvud taget och eftersom han inte stör så har dom inga problem. Men allt detta kommer när han kommer hem efter skolan (och häromdagen på fritids).
Ett stort problem är att vi inte har någon diagnos än och skolan värjer sig allt dom kan med att dom inte har resurser.
Som du kan se av mitt svar till Paxell här ovanför så försöker jag göra så att jag minimerar läxorna och portionerar ut dom över veckan. Men lärarna berättar ju för honom vad dom förväntar sig att han ska göra under veckan och det är den vetskapen som stressar honom, han _vet_ vad han förväntas göra och vad alla andra klarar och då känner han sig dum för att han inte klarar det. Vi agerar sekreterare ibland (så gör även lärarna i mån av tid) men det vill han egentligen inte, han ska själv annars kanske läraren blir arg, säger han.
Vi har provat olika pennor och sådana grep att sätta på, men inget hjälper.
Däremot ska vi få prova en AlphaSmart nu, så får vi se om det hjälper.
Hur usel dagen än varit, så lyser alltid stjärnorna/Dogbert
7
Som du kan se av mitt svar till Paxell här ovanför så försöker jag göra så att jag minimerar läxorna och portionerar ut dom över veckan. Men lärarna berättar ju för honom vad dom förväntar sig att han ska göra under veckan och det är den vetskapen som stressar honom, han _vet_ vad han förväntas göra och vad alla andra klarar och då känner han sig dum för att han inte klarar det. Vi agerar sekreterare ibland (så gör även lärarna i mån av tid) men det vill han egentligen inte, han ska själv annars kanske läraren blir arg, säger han.
Vi har provat olika pennor och sådana grep att sätta på, men inget hjälper.
Däremot ska vi få prova en AlphaSmart nu, så får vi se om det hjälper.
Åh... jag blir så trött på de svenska skolorna. När ska de inse att det är år 2007 och diagnoserna ÄR ett vedertaget faktum och även om de inte ha diagnos kan det ju inte undgå de att märka att han har svårt för vissa områden, då får de anpassa lite så att skolan passar honom också.
Hur gammal är han då? Du har säkert sagt det massor av gånger men jag och minnet....
Och så kanske det är dags att sluta vara snäll? Ring upp rektorn och konstatera faktum, DETTA har vi kommit överens om och sen faller det efter några dagar. Du vet att skolverket tar ju även hand om anmälningar vad gäller elever som inte behandlas utifrån läroplanen och läroplanen är tydlig, barn med särskilda behov ska få visas hänsyn utifrån deras särskilda behov. Finns massor av punkter som reglerar den biten.
8
Åh... jag blir så trött på de svenska skolorna. När ska de inse att det är år 2007 och diagnoserna ÄR ett vedertaget faktum och även om de inte ha diagnos kan det ju inte undgå de att märka att han har svårt för vissa områden, då får de anpassa lite så att skolan passar honom också.
Hur gammal är han då? Du har säkert sagt det massor av gånger men jag och minnet....
Och så kanske det är dags att sluta vara snäll? Ring upp rektorn och konstatera faktum, DETTA har vi kommit överens om och sen faller det efter några dagar. Du vet att skolverket tar ju även hand om anmälningar vad gäller elever som inte behandlas utifrån läroplanen och läroplanen är tydlig, barn med särskilda behov ska få visas hänsyn utifrån deras särskilda behov. Finns massor av punkter som reglerar den biten.
Nu kan jag ha svårt att hålla isär mina roller. Jag är mamma till en pojke med finmotoriska svårigheter + andra svårigheter. I mitt arbete som specialpedagog träffar jag givetvis på dessa barn. På din beskrivning tycks det som läraren bryter mot era regler och lägger sitt ansvar på er. Jag arbetar med elever där vi bestämt att läxan ska göras på skolan och bara visas hemma. För att det blir så jobbigt hemma.
Problem två verkar vara att läraren skickar med uppgifter hem som han skulle gjort i skolan. Detta fungerar inte för er. Ni måste tillsammans med skolan hitta ett sätt som får honom att göra det han förväntas göra i skolan. Det kan vara så att han inte klarar av att göra mer än det han gör. Det kan även vara så att starten för att börja arbeta tar för lång tid etc etc. Detta är skolans ansvar att komma fram till. Men ni kan vara en hjälp.
Har han svårt med sin finmotorik ska han få hjälp med det i form av anpassning, skrivhjälp etc. Att låta honom misslyckas i att skriva av från tavlan på det sättet är inte ok!
Begär ett nytt möte. Jag antar att han åtgärdsprogram om inte begär det och där ska uppgörelsen stå och då kan du lättare peka på er överenskommelse.
Hälsningar Linda
9
Nu kan jag ha svårt att hålla isär mina roller. Jag är mamma till en pojke med finmotoriska svårigheter + andra svårigheter. I mitt arbete som specialpedagog träffar jag givetvis på dessa barn. På din beskrivning tycks det som läraren bryter mot era regler och lägger sitt ansvar på er. Jag arbetar med elever där vi bestämt att läxan ska göras på skolan och bara visas hemma. För att det blir så jobbigt hemma.
Problem två verkar vara att läraren skickar med uppgifter hem som han skulle gjort i skolan. Detta fungerar inte för er. Ni måste tillsammans med skolan hitta ett sätt som får honom att göra det han förväntas göra i skolan. Det kan vara så att han inte klarar av att göra mer än det han gör. Det kan även vara så att starten för att börja arbeta tar för lång tid etc etc. Detta är skolans ansvar att komma fram till. Men ni kan vara en hjälp.
Har han svårt med sin finmotorik ska han få hjälp med det i form av anpassning, skrivhjälp etc. Att låta honom misslyckas i att skriva av från tavlan på det sättet är inte ok!
Begär ett nytt möte. Jag antar att han åtgärdsprogram om inte begär det och där ska uppgörelsen stå och då kan du lättare peka på er överenskommelse.
Min son är 9 år och saknar allt vad motor heter. Han kan sitta i sin egen värld i timmar om ingen knackar honom på axeln och väcker honom.
Det är det stora problemet dom har i skolan. Väldigt mycket av hans tid och koncentration i skolan går tydligen åt att behärska sig och vara som "alla andra". Det tar på krafterna och allt släpps loss hemma.
Hur usel dagen än varit, så lyser alltid stjärnorna/Dogbert
12
Min son är 9 år och saknar allt vad motor heter. Han kan sitta i sin egen värld i timmar om ingen knackar honom på axeln och väcker honom.
Det är det stora problemet dom har i skolan. Väldigt mycket av hans tid och koncentration i skolan går tydligen åt att behärska sig och vara som "alla andra". Det tar på krafterna och allt släpps loss hemma.
klart det gör!
Och tyvärr har inte skolorna nått längre än till nästippen vad gäller det här och många vägrar se helheten, de ser bara vad som händer i skolan utan att tänka på att hela dygnet runt barnet hänger ihop.
Är han under utredning då eller står han i kö? Mitt minne igen du vet....
Det borde ju inte behövas diagnos men tragiskt nog så är det ju ett måste.....
13
klart det gör!
Och tyvärr har inte skolorna nått längre än till nästippen vad gäller det här och många vägrar se helheten, de ser bara vad som händer i skolan utan att tänka på att hela dygnet runt barnet hänger ihop.
Är han under utredning då eller står han i kö? Mitt minne igen du vet....
Det borde ju inte behövas diagnos men tragiskt nog så är det ju ett måste.....
Jag måste först säga det att jag väl egentligen inte lägger _hela_ skulden på skolan. Vi föräldrar är nog också lite bov i dramat eftersom vi inte vill att han skall halka alldeles för mycket efter. Han är ju 9 år och börjar han komma efter nu så är det svårt att hämta upp det senare. Så vi har väl inte varit så hårda som vi borde. Vi har ett åtgärdsprogram där det står att han ska göra läxorna endast 20 min per dag, men när han då inte gjort det han ska i skolan så får han hem det, enligt lärarna säger han ibland själv att han kan göra det hemma. Detta säger han när han ser/hör att dom blir lite besvikna eller irriterade att han inte hunnit med vad han ska.
Det är så svårt att veta hur man ska bete sig. Han vill själv så gärna göra sina läxor och skolarbete, men det låser sig och inget blir gjort.
Hur usel dagen än varit, så lyser alltid stjärnorna/Dogbert
14
Jag måste först säga det att jag väl egentligen inte lägger _hela_ skulden på skolan. Vi föräldrar är nog också lite bov i dramat eftersom vi inte vill att han skall halka alldeles för mycket efter. Han är ju 9 år och börjar han komma efter nu så är det svårt att hämta upp det senare. Så vi har väl inte varit så hårda som vi borde. Vi har ett åtgärdsprogram där det står att han ska göra läxorna endast 20 min per dag, men när han då inte gjort det han ska i skolan så får han hem det, enligt lärarna säger han ibland själv att han kan göra det hemma. Detta säger han när han ser/hör att dom blir lite besvikna eller irriterade att han inte hunnit med vad han ska.
Det är så svårt att veta hur man ska bete sig. Han vill själv så gärna göra sina läxor och skolarbete, men det låser sig och inget blir gjort.
kan göra. Säg till på BUP att ni iallafall kan få starta utredningen med psykolog. Det är läkare det råder brist på och inte psykologer så därför borde din son kunna få göra testerna hos BUP-psykologen ganska snart.
Får han någon hjälp på skolan? Går han iväg till någon och jobbar? Kommer det ibland in någon till klassen och är med honom där?
17
Vet du vad du kan göra. Säg till på BUP att ni iallafall kan få starta utredningen med psykolog. Det är läkare det råder brist på och inte psykologer så därför borde din son kunna få göra testerna hos BUP-psykologen ganska snart.
Får han någon hjälp på skolan? Går han iväg till någon och jobbar? Kommer det ibland in någon till klassen och är med honom där?
protestera lite mot det du skrive rom Svenska skolorna.
Vår son har fått oerhört mycket hjälp och lärare och rektor har varit mycket bra att samarbeta med. även om vi inte tyckt om precis allt de gör. Vår son har ingen diagnos men har fått mycket hjälp ändå.
Ville bara säga det, att alla svenska skolor inte är skit. Liksom inte alla tyska och amerikanska kan vara bra
18
Men här vill jag protestera lite mot det du skrive rom Svenska skolorna.
Vår son har fått oerhört mycket hjälp och lärare och rektor har varit mycket bra att samarbeta med. även om vi inte tyckt om precis allt de gör. Vår son har ingen diagnos men har fått mycket hjälp ändå.
Ville bara säga det, att alla svenska skolor inte är skit. Liksom inte alla tyska och amerikanska kan vara bra
Jag tänker lite så här. Det viktigaste är att hitta lösningen i skolan när det gäller hans motor. Det finns barn som kan drivas av att arbeta i skolan för att de inte vill ha hem arbete. Sedan finns det barn som föredrar att arbeta hemma för att de kanske får mer ro, mer hjälp etc
För er son tycks det inte hjälpa utan det blir en stress för honom och han låser sig ännu mer tycks det som. Ibland kan man tro att åtgärderna är de rätta, men det passar kanske inte det barnet just nu (det kan ändras). Jag tänker fritt nu, han kan ha hjälp av att bara göra vissa uppgifter, dela av sidor. Han kan även ha hjälp att starta motorn med hjälp av belöningar eller en starthjälp i form av lärare. Vissa barn vill veta exakt vad ska jag göra och kan ha hjälp av schema. Vad din son behöver är något som ni tillsammans med skolan behöver hitta där ansvaret ligger på skolan.
Jag känner så väl igen känslorna att man vill att barnet ska hinna med allt de ska i skolan. Min son är likadan. Och vår frustration som föräldrar blir enorm när vi vet att han kan, men inte gör! Så jag vet att det inte är lätt Men som specialpedagog tycker jag att det är skolans sak Det blev lite konstigt missförstå mig rätt
19
Jag tänker lite så här. Det viktigaste är att hitta lösningen i skolan när det gäller hans motor. Det finns barn som kan drivas av att arbeta i skolan för att de inte vill ha hem arbete. Sedan finns det barn som föredrar att arbeta hemma för att de kanske får mer ro, mer hjälp etc
För er son tycks det inte hjälpa utan det blir en stress för honom och han låser sig ännu mer tycks det som. Ibland kan man tro att åtgärderna är de rätta, men det passar kanske inte det barnet just nu (det kan ändras). Jag tänker fritt nu, han kan ha hjälp av att bara göra vissa uppgifter, dela av sidor. Han kan även ha hjälp att starta motorn med hjälp av belöningar eller en starthjälp i form av lärare. Vissa barn vill veta exakt vad ska jag göra och kan ha hjälp av schema. Vad din son behöver är något som ni tillsammans med skolan behöver hitta där ansvaret ligger på skolan.
Jag känner så väl igen känslorna att man vill att barnet ska hinna med allt de ska i skolan. Min son är likadan. Och vår frustration som föräldrar blir enorm när vi vet att han kan, men inte gör! Så jag vet att det inte är lätt Men som specialpedagog tycker jag att det är skolans sak Det blev lite konstigt missförstå mig rätt
har aldrig sagt att ALLA svenska skolor är skit men jag har testat tillräckligt många skolor i Sverige för att veta vad jag talar om, för att inte nämna alla härinne som upplever problem med skolan.JA, det finns jättebra skolor i sverige MEN de är jävligt sällsynta!
Och ska du flirta med mig så vill jag nog gärna veta vem det är som flirtar också serru, annars kan vi skippa den smilisen, gillar inte anonyma flirtisar.
För visste du nåt om mig så visste du också så mycket att jag inte levt så länge än utanför Sveas rike MEN de 32 år jag spenderade i det landet, dvs hela mitt liv, räckte. Och att se skillnaden hos mina barn då och nu är som att skilja på natt och dag. Så jag har inte dömt ut ALLA skolor i sverige, bara 99 % av dem och jag har heller inte sagt att alla US-skolor är bra, men skolan mina barn går i NU är super!
Tyska skolor kan jag inte ens uttala mig om för jag har inte satt min fot i nån tysk skola.
20
har aldrig sagt att ALLA svenska skolor är skit men jag har testat tillräckligt många skolor i Sverige för att veta vad jag talar om, för att inte nämna alla härinne som upplever problem med skolan.JA, det finns jättebra skolor i sverige MEN de är jävligt sällsynta!
Och ska du flirta med mig så vill jag nog gärna veta vem det är som flirtar också serru, annars kan vi skippa den smilisen, gillar inte anonyma flirtisar.
För visste du nåt om mig så visste du också så mycket att jag inte levt så länge än utanför Sveas rike MEN de 32 år jag spenderade i det landet, dvs hela mitt liv, räckte. Och att se skillnaden hos mina barn då och nu är som att skilja på natt och dag. Så jag har inte dömt ut ALLA skolor i sverige, bara 99 % av dem och jag har heller inte sagt att alla US-skolor är bra, men skolan mina barn går i NU är super!
Tyska skolor kan jag inte ens uttala mig om för jag har inte satt min fot i nån tysk skola.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
