Jobbigt att lämna på dagis :(

[Libra]

Idas inskolning gick superbra, och hon trivs fintfint på dagis. Fröknarna säger att hon är SÅ duktig, och att hon är en väldigt väldigt bestämd liten dam. Allt väl så långt. Men två dagar i rad nu så har hon blivit jättearg när vi kommit till dagisparkeringen. Hon skriker "Nää ä" och fäktar med armarna, och vill inte gå in. Igår "lurade" en fröken henne med att fråga om de skulle gå och leta efter storebror, och det gick hon med på och lugnade ner sig. Resten av dagen var inga problem.

Idag var det samma visa, fast hon nöjde sig inte med att gå och leta efter storebror utan fortsatte protestera. Jag är säker på att hon lugnade ner sig ganska snart, bara hon hittat något intressant att göra. Men det känns jättejobbigt att lämna henne när hon blir så arg! Hon blir alltså inte direkt ledsen, utan mer arg.

Jag antar att hon har kommit på att hon blir lämnad där varje dag...

Funderar på om jag ska lämna henne på storebrors avdelning istället, så att hon får gå in med honom (det är iallafall öppet mellan avdelningarna vid den tiden på morgonen). Eller om jag helt enkelt ska lämna tio minuter tidigare, klä av mig ytterkläderna och förlja med in en liten stund.

Är det någon som har några tips?

[Gunilla m 4]

...med den reaktionen OCH det går över. Jag lovar!
Det spelar nog inte så stor roll hur du väljer att göra på morgonen, bara du känner dig trygg och tillfreds och att ni gör samma varje morgon.
Att ge olika alternativ kan tyvärr signalera att det egentligen inte är så bra det ni gjort hittills. Ida vill förmodligen veta att det här är OK och testar dig lite är min gissning.
Det bästa du kan göra är nog att bara vara så cool som möjligt och lämna henne där hon ska vara. Min erfarenhet säger att det brukar gå lättast att göra lämningen så kort och odramatisk som möjligt, men för en del barn kan det faktiskt hjälpa att föräldern sitter ner en kort stund.
Det _är_ jobbigt att lämna ett skrikande barn, men samtidigt är det en helt sund reaktion hos henne som hon måste ta sig igenom och lära sig hantera. Prata med henne och bekräfta hennes ilska, samtidigt som du förklarar vad som ska hända och att allt är helt i sin ordning.
Jag är säker på att hon slutar skrika när ni har kommit in i rutinen och hon vet säkert vad som kommer att hända varje dag.
Men som sagt, det ska kännas bra för dig också, för är du trygg så blir Ida det också.

[-Jalla-]

om att det är jobbigt att lämna på daigs!! Oskar börjar gråta så fort han ser "sin" inskolningsfröken *buhu* så det skär i hjärtat att lämna honom även om han enligt deras uppgift inte skriker eller gråter speciellt många minuter efter att jag gått och verkar vara tillfreds när jag kommer och hämtar honom och hinner "tjuvkika" på honom lite innan han ser att jag är där. Sen grinar han för säkerhets skull lite till när jag kommer...

Jag tror det är viktigt att barnen får reagera och vara arga, ledsna, trilskas etc även om det är jobbigt för föräldern. Jag brukar säga till Oskar att han får vara ledsen/arg eller vad det nu är han signalerar när jag går och sen göra likadant varje gång jag går. Kanske äPä'ääääääääää'rova med att göra samma rutin som hemma

[-Jalla-]

Oskar "hjälpte" till lite och skickade meddelandet innan jag hann hindra

Jo - prova med samma hejdårutin som hemma kanske kan vara något. Och vara tydlig med att man går så det inte blir ett osäkerhetsmoment - har mamma/pappa gått eller inte? Vår inskolningsfröken menade att jag skulle säga att jag gick och fikade eller gick på toa första gången jag skulle lämna honom och jag tänkte bara - men hallå, gå på toa en timme eller??? Struntade i just det (hon är för övrigt en klok och förståndig kvinna ) och sa att jag gick en stund men skulle komma tillbaka sen. Precis som vi gör hemma. Och protesterar gör han och det är inget roligt. Men det går väl över så småningom. Och på sätt och vis är det väl bättre att de protesterar ljudligt och vilt än att de bara sväljer och accepterar. När de protesterar direkt vet man ju vad reaktionen beror på!!!

Jag tror att du ska fortsätta lämna på hennes avdelning och inte "backa" genom att klä av dig och gå in med henne en stund. Men det är vad JAG tror och absolut ingen sanning. Du måste göra det som känns rätt för er. Kram!!!

[CarolinaK]

Vincent blev också väldigt ledsen vid lämningarna de första dagarna efter julledigheten. Det som har hjälpt oss är att han går på samma avdelning som storasyster, och när hon tar honom i handen och säger "Kom Vincent så går vi in och leker!" så följer han glatt med. Ni kanske kan testa att göra samma sak om det ändå är öppet mellan avdelningarna? Att följa med in har jag bara negativa erfarenheter av tyvärr, det har blivit ännu värre när man väl går då eftersom man har "lurat" dem att man ska stanna. Annars liter jag på Gunilla när hon säger att det går över, men det kan ju vara en klen tröst de dagar man måste gå ifrån en gråtande älskling på morgonen

Hoppas att det ordnar sig snart.

Kram!

[Lurpan]

Åå va du låter mysig Gunilla!! Kan inte du flytta till Luleå o bli Malvas fröken? Oki, hennes fröken nu är oxå jättebra men du låter ju helt underbar!! *kram*

[Gunilla m 4]

Tack för den fina komplimangen!! *ler*
Jag får väll hoppas att "mina" föräldrar tycker som du, åtminstone litegrann.