Hej igen!
Jag och min pratar ibland om det är så att Herta känner sig annorlunda, om hon tycker det är jobbigt att inte kunna allt som kompisarna kan och att inte alltid hinna med när de springer osv. Vi har inte märkt så mycket av det men min man tror att hon redan ser och känner att hon är annorlunda, medan jag nog tror att hon känner sig ganska "vanlig".
Vi har heller inte upplevt det som att hon tyckt det varit jobbigt när lillebrorsan lärt sig saker innan henne, men vi märkte det tydligt förra helgen. Barnens pappa tog med sig Sigge och Herta upp till en grusplan där vi brukar träna cykling. Han ringde efter bara några minuter och sa att han skulle köra hem Herta till mig för hon ville absolut inte vara där. Då visade det sig att Sigge hade kommit på det här med cykling och cyklade för fullt. Jens(pappan) upplevde det som att Herta tyckte det var jobbigt, och därför ville hem. Vi frågade henne senare, då sa hon att hon var ledsen för att hon inte kunde cykla och att hon ville att pappa skulle hjölpa henne. Det var första gången hon gav uttryck för att det var jobbigt att Sigge kunde och inte hon. Så nu tränar vi, en vuxen med bara Herta.
Tror ni, eller vet ni att era barn känner sig annorlunda. Hur upptäckte ni det, eller hur visade de det och hur har ni tacklat det???
Tack och hej
från Sara
1
Att vara annorlunda Hej igen!
Jag och min pratar ibland om det är så att Herta känner sig annorlunda, om hon tycker det är jobbigt att inte kunna allt som kompisarna kan och att inte alltid hinna med när de springer osv. Vi har inte märkt så mycket av det men min man tror att hon redan ser och känner att hon är annorlunda, medan jag nog tror att hon känner sig ganska "vanlig".
Vi har heller inte upplevt det som att hon tyckt det varit jobbigt när lillebrorsan lärt sig saker innan henne, men vi märkte det tydligt förra helgen. Barnens pappa tog med sig Sigge och Herta upp till en grusplan där vi brukar träna cykling. Han ringde efter bara några minuter och sa att han skulle köra hem Herta till mig för hon ville absolut inte vara där. Då visade det sig att Sigge hade kommit på det här med cykling och cyklade för fullt. Jens(pappan) upplevde det som att Herta tyckte det var jobbigt, och därför ville hem. Vi frågade henne senare, då sa hon att hon var ledsen för att hon inte kunde cykla och att hon ville att pappa skulle hjölpa henne. Det var första gången hon gav uttryck för att det var jobbigt att Sigge kunde och inte hon. Så nu tränar vi, en vuxen med bara Herta.
Tror ni, eller vet ni att era barn känner sig annorlunda. Hur upptäckte ni det, eller hur visade de det och hur har ni tacklat det???
Tack och hej
från Sara
Jag tror inte att Linnea känner sig annorlunda, hon har iaf aldrig sagt eller visat det. Däremot så har vi pratat om DS någon enstaka gång men hon visar inget som helst intresse för det och jag uppfattar det inte som att hon förstår att hon har det heller. När hon ser äldre med DS så tycker hon att dom är konstiga och vill inte titta. Sina jämnåriga kompisar med DS tycker hon är helt normala. Jag tänker att vi får ta det den dagen hon skulle börja fundera över det. Men visst är det sånt man tänker på själv.
2
Jag tror inte att Linnea känner sig annorlunda, hon har iaf aldrig sagt eller visat det. Däremot så har vi pratat om DS någon enstaka gång men hon visar inget som helst intresse för det och jag uppfattar det inte som att hon förstår att hon har det heller. När hon ser äldre med DS så tycker hon att dom är konstiga och vill inte titta. Sina jämnåriga kompisar med DS tycker hon är helt normala. Jag tänker att vi får ta det den dagen hon skulle börja fundera över det. Men visst är det sånt man tänker på själv.
Hej!
Jag har aldrig pratat i "annorlunda-termer" hemma när det gäller vare sig min dotter med DS eller något av mina andra barn.
Ingen är väl helt "annorlunda" i alla avseenden.
Och vadå "annorlunda"?
Vi har olika starka och svaga sidor som jag ser det.
Min dotter med DS har nog aldrig känt sig som annorlunda, har liksom blivit vaccinerad mot detta tänk hemifrån i tidiga år.
Lärde sig t ex aldrig cykla trots idogt övande, men
än sen?Vissa cyklar och andra gör det inte - utan tar bussen i stället.Huvudsaken man kommer dit man vill.
Min tjej har aldrig jämfört sitt kunnande med andras,
har sett till sina egna resultat och glatts över sina framsteg.
Hon ser sen länge på sig själv som en "vanlig tjej" i den ålder hon har och är glad över att vara den hon är.
Hon talar själv överhuvud taget inte om vissa andra människor som "annorlunda", grupperar inte folk
på det sättet, även när hon ser människor som på
olika sätt avviker.När vi passerar A-lagare och knarkare säger hon ibland tillmig "men sluta stirra på dem, de har sina problem" eller när det gäller andra med svårare handikapp säger hon inte att de är "annorlunda", utan att "de har stora svårigheter en del av dem".
Här tycker jag min dotter har kommit mycket längre än många utan DS och jag beundrar hennes klokhet.
3
Hej!
Jag har aldrig pratat i "annorlunda-termer" hemma när det gäller vare sig min dotter med DS eller något av mina andra barn.
Ingen är väl helt "annorlunda" i alla avseenden.
Och vadå "annorlunda"?
Vi har olika starka och svaga sidor som jag ser det.
Min dotter med DS har nog aldrig känt sig som annorlunda, har liksom blivit vaccinerad mot detta tänk hemifrån i tidiga år.
Lärde sig t ex aldrig cykla trots idogt övande, men
än sen?Vissa cyklar och andra gör det inte - utan tar bussen i stället.Huvudsaken man kommer dit man vill.
Min tjej har aldrig jämfört sitt kunnande med andras,
har sett till sina egna resultat och glatts över sina framsteg.
Hon ser sen länge på sig själv som en "vanlig tjej" i den ålder hon har och är glad över att vara den hon är.
Hon talar själv överhuvud taget inte om vissa andra människor som "annorlunda", grupperar inte folk
på det sättet, även när hon ser människor som på
olika sätt avviker.När vi passerar A-lagare och knarkare säger hon ibland tillmig "men sluta stirra på dem, de har sina problem" eller när det gäller andra med svårare handikapp säger hon inte att de är "annorlunda", utan att "de har stora svårigheter en del av dem".
Här tycker jag min dotter har kommit mycket längre än många utan DS och jag beundrar hennes klokhet.
Självklart får man ta det när den dagen kommer. Men jag känner en oro inför det, inte för min egen del utan för hur Herta ska tackla det. Man får hoppas att hennes självkänsla är så stor att hon ändå tycker att hon är bra som hon är!
Sara
4
Hej Ulla! Självklart får man ta det när den dagen kommer. Men jag känner en oro inför det, inte för min egen del utan för hur Herta ska tackla det. Man får hoppas att hennes självkänsla är så stor att hon ändå tycker att hon är bra som hon är!
Sara
Jag tror ingen av oss föräldrar tycker att våra barn är annorlunda i den meningen. Men jag förstår mycket väl vad HAVH menar, och det är något man tänker på ibland.
5
Jag tror ingen av oss föräldrar tycker att våra barn är annorlunda i den meningen. Men jag förstår mycket väl vad HAVH menar, och det är något man tänker på ibland.
Mitt barn är annorlunda. Men jag lägger inget negativt i det ordet. Jag tycker att annorlunda människor är en tillgång och i mitt jobb som förskollärare försöker jag alltid uppmuntra olikheter och se det som är annorlunda som något bra. Vi pratar inte hemma om att Herta är annorlunda, men hon är annorlunda, vilket alla kan se och märka, och jag tror också att hon själv börjar märka det. Och jag tror inte vi gör rätt i att inte låtsas om det utan prata med henne om det och att låta henne uttrycka sina känslor i att detta kan vara jobbigt och att visa henne att vi förstår att hon kan vara ledsen i detta men också belysa hennes positiva sidor och se sådant som hon kan och utgå från det. Att inte låtsas om att Herta och alla våra barn med ds är annorlunda tycker jag är att blunda för verkligheten och där tror jag vi gör våra barn en otjänst.
Tack och hej från Sara
6
Hej Carin! Mitt barn är annorlunda. Men jag lägger inget negativt i det ordet. Jag tycker att annorlunda människor är en tillgång och i mitt jobb som förskollärare försöker jag alltid uppmuntra olikheter och se det som är annorlunda som något bra. Vi pratar inte hemma om att Herta är annorlunda, men hon är annorlunda, vilket alla kan se och märka, och jag tror också att hon själv börjar märka det. Och jag tror inte vi gör rätt i att inte låtsas om det utan prata med henne om det och att låta henne uttrycka sina känslor i att detta kan vara jobbigt och att visa henne att vi förstår att hon kan vara ledsen i detta men också belysa hennes positiva sidor och se sådant som hon kan och utgå från det. Att inte låtsas om att Herta och alla våra barn med ds är annorlunda tycker jag är att blunda för verkligheten och där tror jag vi gör våra barn en otjänst.
Tack och hej från Sara
Du kunde uttrycka dig betydligt bättre än vad jag kunde. Vi kan ju aldrig komma ifrån att våra barn är annorlunda, men hemma är hon inte annorlunda utan bara Linnea, om du förstår hur jag menar. Jag vill gärna att Linnea ska kunna vara stolt över den hon är och att hon har ds.
7
Du kunde uttrycka dig betydligt bättre än vad jag kunde. Vi kan ju aldrig komma ifrån att våra barn är annorlunda, men hemma är hon inte annorlunda utan bara Linnea, om du förstår hur jag menar. Jag vill gärna att Linnea ska kunna vara stolt över den hon är och att hon har ds.
Varför "annorlunda" pga just utv.störning?
Detta är ett funktionshinder som alla andra funktionshinder.
Är alla människor med funktionshinder att ses som
"annorlunda"
10
Varför "annorlunda" pga just utv.störning?
Detta är ett funktionshinder som alla andra funktionshinder.
Är alla människor med funktionshinder att ses som
"annorlunda"
Jag kan inte förstå varför det ska uppfattas som något negativt att vara annorlunda, vem vill vara precis som alla andra? Vem är precis som alla andra? Alla är vi väl annorlunda fast inom olika områden.
11
Jag kan inte förstå varför det ska uppfattas som något negativt att vara annorlunda, vem vill vara precis som alla andra? Vem är precis som alla andra? Alla är vi väl annorlunda fast inom olika områden.
"Annorlunda" är en gammeldags benämning som inte hör samman med vår tid.
Det är rent kränkande att benämna barn med t ex
hörsel/syn/rörelse-nedsättningar som "annorlunda".
Vill man själv bli omnännd som "annorlunda" är det en själv fritt att klargöra det.
Men man har definitivt ingen rätt att utan vidare sätta etiketten "annorlunda" på människor med funktionshinder av olika slag.
12
"Annorlunda" är en gammeldags benämning som inte hör samman med vår tid.
Det är rent kränkande att benämna barn med t ex
hörsel/syn/rörelse-nedsättningar som "annorlunda".
Vill man själv bli omnännd som "annorlunda" är det en själv fritt att klargöra det.
Men man har definitivt ingen rätt att utan vidare sätta etiketten "annorlunda" på människor med funktionshinder av olika slag.
För mig handlar det inte om att sätta någon etikett på människor med funktionshinder. Utan för mig handlar det om att vara öppen och förstående och hjälpa och stötta Herta i att hon är annorlunda, för det är hon. Hon är annorlunda därför att hon inte alltid beter sig, eller ser ut som de flesta gör.
Att ordet annorlunda skulle vara en gammeldags benämning har jag ingen aning om. Att vara annorlunda kan vara väldigt jobbigt men har man tillräckligt med självkänsla så kan man vara stolt över att vara annorlunda, det är den vi vill hjälpa Herta att bygga upp genom att vara öppna, förstående och stöttande.
Hej från Sara
13
Hej Carin! För mig handlar det inte om att sätta någon etikett på människor med funktionshinder. Utan för mig handlar det om att vara öppen och förstående och hjälpa och stötta Herta i att hon är annorlunda, för det är hon. Hon är annorlunda därför att hon inte alltid beter sig, eller ser ut som de flesta gör.
Att ordet annorlunda skulle vara en gammeldags benämning har jag ingen aning om. Att vara annorlunda kan vara väldigt jobbigt men har man tillräckligt med självkänsla så kan man vara stolt över att vara annorlunda, det är den vi vill hjälpa Herta att bygga upp genom att vara öppna, förstående och stöttande.
Hej från Sara
Jag kan inte svar på om alla med funktionshinder är annorlunda. Jag kan bara utgå från vår situation, men att Herta har ds gör henne annorlunda. För mig är det inget konstigt och för mig är annorlunda inget laddat, negativt ord.
Hej från Sara
14
Hej Carin! Jag kan inte svar på om alla med funktionshinder är annorlunda. Jag kan bara utgå från vår situation, men att Herta har ds gör henne annorlunda. För mig är det inget konstigt och för mig är annorlunda inget laddat, negativt ord.
Hej från Sara
Precis så tänker jag med! Det är ju inte så att man går runt och tänker på sitt barn som annorlunda men hur jag än tänker så är mitt barn inte alls som barn i genomsnitt är. Därmed tycker jag det är viktigt att hon och för den delen hennes bröder får växa upp med vetskapen att även om man inte är precis som alla andra så duger man i alla fall lika bra! Sen behandlas Emma som en i gruppen i skola och familj osv....... Hon har samma rättigheter som alla andra och hon har också samma skyldigheter.
15
Precis så tänker jag med! Det är ju inte så att man går runt och tänker på sitt barn som annorlunda men hur jag än tänker så är mitt barn inte alls som barn i genomsnitt är. Därmed tycker jag det är viktigt att hon och för den delen hennes bröder får växa upp med vetskapen att även om man inte är precis som alla andra så duger man i alla fall lika bra! Sen behandlas Emma som en i gruppen i skola och familj osv....... Hon har samma rättigheter som alla andra och hon har också samma skyldigheter.
Jag vet inte om du förstår hur jag menar. Linnea har ju DS och det är ett funktioinshinder. Jag vet också att Linnea har en lindrig utv.störning. Har man DS så är man inte riktigt som andra barn. Hon behöver mer hjälp än vad andra behöver, och mycket längre tid. Jag går inte omkring och säger om min dotter att hon är annorlunda och hon har ett funktionshinder och är utv.störd. Jag kallar henne alltid Linnea. Jämför jag sen henne och hennes syster t ex eller annan jämnårig så är Linnea annorlunda. Man behöver inte lägga så mycket negativt i ordet annorlunda.
16
Jag vet inte om du förstår hur jag menar. Linnea har ju DS och det är ett funktioinshinder. Jag vet också att Linnea har en lindrig utv.störning. Har man DS så är man inte riktigt som andra barn. Hon behöver mer hjälp än vad andra behöver, och mycket längre tid. Jag går inte omkring och säger om min dotter att hon är annorlunda och hon har ett funktionshinder och är utv.störd. Jag kallar henne alltid Linnea. Jämför jag sen henne och hennes syster t ex eller annan jämnårig så är Linnea annorlunda. Man behöver inte lägga så mycket negativt i ordet annorlunda.
Jag hade ingen aning om att det var en gammeldags benämning. Sen har jag och dom andra i tråden bara skrivit om våra egna barn. Det jag istället undrar är vad/hur säger man då istället om man har funderingar som HAVH i trådstart. Frågan var ju om man märkt att ens barn känner sig annorlunda? Och annorlunda kan man väl känna sig? Vilket ord är bättre att använda ?
17
Jag hade ingen aning om att det var en gammeldags benämning. Sen har jag och dom andra i tråden bara skrivit om våra egna barn. Det jag istället undrar är vad/hur säger man då istället om man har funderingar som HAVH i trådstart. Frågan var ju om man märkt att ens barn känner sig annorlunda? Och annorlunda kan man väl känna sig? Vilket ord är bättre att använda ?
Är ett barn med t ex dövhet, hörselinplantat och behov att stöd i sin språkinlärning också att ses
som "annorlunda"?
Eller gäller "annorlundaskapet" kanske i första hand barn med
s.k utvecklingsstörning?
18
Är ett barn med t ex dövhet, hörselinplantat och behov att stöd i sin språkinlärning också att ses
som "annorlunda"?
Eller gäller "annorlundaskapet" kanske i första hand barn med
s.k utvecklingsstörning?
Det är samma här; sonen är en av alla, både hemma och i skolan och på fritiden. Vet inte om någon egentligen ser honom som "annorlunda", de ser honom snarast som C, precis som han själv gör.
Inte gör det HONOM något att han kommer sist i mål när de tävlar i skolan.. för den som blir gladast vid målgång är MIN unge, oavsett vilken plats han kommit på, han kom ju I MÅL!
Tror det är en stor del i hur han är och uppfattar sig själv, detta att de andra ser honom som en i gruppen, en av dem.
Måste säga, Carin, att din dotter verkar vara en skön människa med härlig inställning till livet.
19
Det är samma här; sonen är en av alla, både hemma och i skolan och på fritiden. Vet inte om någon egentligen ser honom som "annorlunda", de ser honom snarast som C, precis som han själv gör.
Inte gör det HONOM något att han kommer sist i mål när de tävlar i skolan.. för den som blir gladast vid målgång är MIN unge, oavsett vilken plats han kommit på, han kom ju I MÅL!
Tror det är en stor del i hur han är och uppfattar sig själv, detta att de andra ser honom som en i gruppen, en av dem.
Måste säga, Carin, att din dotter verkar vara en skön människa med härlig inställning till livet.
som negativt . Allt beror på omgivningen som jag ser det. I en klass med bara perfekt seende barn så är den med synfel annorlunda.
I en grupp med 99 herrar och en dam så är damen annorlunda. Vi uttrycker oss olika och vi bedömer saker och ting olika helt efter vad vi har på fötterna sedan tidigare
Bara måste...... allt....
20
Jag ser inte ordet annorlunda som negativt . Allt beror på omgivningen som jag ser det. I en klass med bara perfekt seende barn så är den med synfel annorlunda.
I en grupp med 99 herrar och en dam så är damen annorlunda. Vi uttrycker oss olika och vi bedömer saker och ting olika helt efter vad vi har på fötterna sedan tidigare
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
