Hur blir det med barnen??

[Så less]

Jag sitter här själv och gråter. Tänker lämna min man. Han fattar inte att vi har det dåligt. Har tagit upp det många gånger innan, men nu är det kört. På ett sätt är jag glad.

MEN
Hur blir det med barnen? Vi har en som alldeles snart blir 1 år. Sen väntar jag barn. (Funderat på abort men inser att jag skulle ångra det, därför behåller jag detta barn). Kommer barnen bo med mig? Pappan vill inte släppa barnet/barnen. OM jag har barnet och sedan barnen, hur kommer hans umgänge se ut då??

Läst här många gånger men aldrig vågat skriva här. Vet att det finns många bra svarare här. Hoppas på många svar, så att jag kan gå vidare.

Kram på er!

[mamman30]

Hur ser vårdnaden ut??

Boendet?

Barnet kommer att stå skrivna kvar på er bostadsadress om du flyttar och inte mannen skriver på pappret.Men visst du kan flytta men ta med barnet och bevisar du att barnet är mest hos dig så ändras adressen dit.

Barnet är ännu litet så det är bra att du flyttar MED barnet nu då.

Lämna inte barnet hos pappan och flytta ensam.Barnet ska inkluderas på din flyttanmälan.

Är ni inte gifta så ha ensam vårdnad om det väntade barnet.

Umgänget ska för barnets skull vara tätt.Några timmar 1-2 gånger i veckan,ingen övernattning än.

Prata med Familjerätten,

Kram

[Malinau]

En stor och mycket viktig fråga. Barnen har ju rätt till båda sina föräldrar. Med så små barn krävs ett mycket gott samspel mellan föräldrarna för att säkra det.

Hur tänker du själv att du skulle vilja ha det i den bästa av världar?

[Snoken]

"Lämna inte barnet hos pappan"

Varför inte ?

[Ellen _ _ _]

o tar barnet med dig så är det ju fortfarande hemma för barnet hos pappan (om han bor kvar) o umgänget ska då vara stort eftersom det är just hem barnet kommer till o pappan är ingen främling...barnet har kanske redan eget rum o allt så att inskränka umgänget till 1-2 ggr i veckan o inga övernattningar verkar mysko tycker jag..varför ska inte ett barn kunna få sova i sin egen säng även om inte mamman är där?...

jag tycker du ska kontakta familjerätten o så går ni båda dit o diskuterar fram vad som är bäst för ert (snart era) barn...kanske är det bäst att du bor kvar med barnen...kanske finns det andra lösningar...det viktigaste tycker jag är att du inte bara flyttar o tar med barnet som redan finns o sedan hindrar pappan o barn från att umgås bara för att få barnet skrivet hos dig...vill du ha krig så lär det bli det då...du kan ju tänka själv hur du skulle reagera om pappan tog barnet med sig o flyttade...o sedan hindrade dig från att träffa barnet bara för att få barnet skrivet hos sig...

[mamman30]

utifrån mammans inlägg.

Hon vill ha barnet hos sig därför skrev jag så.

[Så less]

Vi är gifta. Har hus, givetvis har jag ingen chans att bo kvar i huset, vilket är synd. Men skaffar lägenhet i närheten. Barnet är väldigt fäst vid mig. Men gillar oxå sin pappa. Jag vill ju att pappan ska vara delaktig, men det är han och jag som inte kan bo ihop och komma överens. Känns fel att de ska behöva gå ut över vårat/våra barn. Vill inte att barnen ska behöva växa upp med massa bråk, skrik och tårar.

[Så less]

Givetvis vill jag att barnet ska vara hos mig mest, men inser att så kommer det inte vara. Barnet behöver sin pappa och jag vill att han ska vara delaktig. Han älskar sitt barn lika myckat som jag älskar h*n.

Jag tänkte lite som så att han kan ta barnet någon kväll i veckan, han jobbar ju fram till 17 och då kan jag passa på att städa, tvätta, handla mat m.m. 2 kvällar i veckan och en lördag eller söndag i veckan. Kanske från 10 till 15/16. Ingen övernattning än dock...

Hur låter de??

[Så less]

Just nu känns de som övernattning får komma senare. Men som jag skrev till Malinau så vill jag att barnet ska träffa sin pappa mycket. Han kasnke tilloch med kan vara med och natt någon gång, vem vet. Det är ju ändå han och jag som har problem och de ska INTE gå ut över barnen...

[A. No. Nym]

Ursäkta mig men jag tycker ofta att par skiljer sig av lite fel anledningar. Hoppas du inte tycker jag moraliserar om jag ställer lite ledande frågor.

Varför vill ni skiljas? Vill bara du skiljas eller är det ett gemensamt beslut?

Har ni varit i familje terapi? Har ni verkligen inte kommit fram till något alls?

Bråk behöver faktisk inte vara fel. Läs gärna lite om bråk

http://www.aftonbladet.se/karleksex/article1694743.ab

Har ni någon avlösning, barnvakt som kan ta hand om barnet/barnen medan ni gör något kul tillsammans?

Skulle det hjälpa om ni bägge jobbade lite mindre för att hinna med varandra och familjen bättre? Har ni råd med det ett litet tag i alla fall kanske ett halvår? Av ditt förslag på boende så tycker jag det låter mest som om du är utarbetad och skulle behöva lite egen tid. Det tycker jag ni tillsammans borde kunna ordna utan att ni skiljer er.

Jag tycker inte någon ska separera när man mår dåligt. Du är gravid och då är man lite extra skänslig. Småbarnsåren är också väldigt tuffa även om man råkar ha barn med en "Drömprins". Gå vidare och utvecklas som människa kan man göra även inom ett äktenskap.

[gnuttan]

Hej, det är alltid trist när äktenskap går åt h-vete.
Men jag har en liten fråga.. varför får/vill du inte att barnet ska sova hos pappa?? Ammar du fortfarande?

[mamman30]

och ett barn ska inte behöva leva så.

Ska din man bo kvar i huset?

Då får han ju köpa ut dig.

Klart att pappan ska vara delaktig,ni är ju 2 om barnet.

Barnet är litet och tätt umgänge är att rekommendera för att komma ihåg sin förälder2.

Min son träffar sin pappa varje vecka,sover över varannan vecka 2 nätter då.

[Så less]

Varför vill ni skiljas? Vill bara du skiljas eller är det ett gemensamt beslut?
* Det är jag som vill skiljas. Jag känner ingen kärlek till min partner. Vi bråkar om allt. städning, tvätt, matlagning, ja allt... Känner att jag växt ifrån honom.

Har ni varit i familje terapi? Har ni verkligen inte kommit fram till något alls?
* Han vill inte gå i terapi, han anser att jag ska göra det, inte båda. Jag har talat om vad jag vill och han har talat om vad han vill. Mina krav går han inte med på....

Har ni någon avlösning, barnvakt som kan ta hand om barnet/barnen medan ni gör något kul tillsammans?
* Vi gör inget kul tillsammans även om vi skulle ha barnvakt. Han tycker inte om att gå på bio eller att bara gå ut och äta...


Skulle det hjälpa om ni bägge jobbade lite mindre för att hinna med varandra och familjen bättre? Har ni råd med det ett litet tag i alla fall kanske ett halvår? Av ditt förslag på boende så tycker jag det låter mest som om du är utarbetad och skulle behöva lite egen tid. Det tycker jag ni tillsammans borde kunna ordna utan att ni skiljer er.
* Vi har inte råd att han jobbar mindre. Egen tid finns inte och egen tid har jag när barnet är hos min kompis några timmar i veckan, då mannen jobbar.

Jag tycker inte någon ska separera när man mår dåligt. Du är gravid och då är man lite extra skänslig. Småbarnsåren är också väldigt tuffa även om man råkar ha barn med en "Drömprins". Gå vidare och utvecklas som människa kan man göra även inom ett äktenskap.
* Äktenskapet har varit dåligt länge, men vi har trott att de går att lösa men nu orkar jag inte ta tag i det igen, han tar inte tag i de och han orkar inte något alls med oss. Ändå vill han ha kvar mig.

[Så less]

Japp, jag ammar.

[Snoken]

Alltså, man häpnar, här börjar det blåsa små,små vindar för pappan, som alltså inte är den stora stygga vargen här, känns skönt att vi kan tala med varann.
Tycker inte du ska kontakta FR i första hand, tycker inte att du ska kontakta Kvinnojourer eller nåt, jag ska komma med ett rakt besked, som den pappa jag är,gillar att inte ge upp, jag tycker och ber dig ta kontakt, ja med vilka tror du, jo du ska ta kontakt med de bästa vi har här på sidan, men de är även de värsta vi har på sidan,du tar direktkontakt med Ellen eller Malinau, via mail så kanske du får ett telefonnummer, för som jag skrivit tidigare, så har många mer vetskap om förhållanden på denna sida än någon annan j-la myndighet, så du ville ha ett tips, här fick du det. Ledsen Ellen och Malinau att jag lämnar ut Er men trots våra hårda ord mot varann så är ni dom man litar på, så hjälp henne, för mellan raderna läser man om en tjej som tycker om sin man, hatar sin man men vill som vi alla andra, inte sätta barnen i en svår sits. Storstilat gjort av dig,"Så less" att inte lämna pappan utanför, men jag lovar dig, dessa två hjälper dig.
Sen har väl jag också lite sjuka frågor, men de tar vi sen, förstår att du har det tufft men det har nog pappan också!

[Malinau]

Jag har läst dina andra inlägg och svar i tråden också innan jag svarar på detta.

Det verkar som att du och din man inte är överens om särskilt många fundamentala saker. Tyvärr måste jag säga till dig att sen skilsmässa mycket sällan gör att man blir mer överen, i synnerhet inte om man inte ens är överens om att skiljas. Det finns risk att detta följer med er framöver.

Jag vet hur svårt det kan vara att få iväg i synnerhet män tilll familjerådgivning. Men om han säger att han inte har några problem, så har han ju fel. Han har ju om inte annat ett problem med dig, kan du resonera. Försök igen att få med honom till familjerådgivning (inte familjerätten, de är inga rådgivare). Det är det minsta man kan begära av någon för sina barns skull, för ni ska helst klara ett gemensamt ansvar för dem med allt vad det innebär i minst 18 år till, förmodligen längre! Be honom tänka på det en stund. Är det inte värt försöket att hitta lösningar på de utmaningar ni har nu än att traggla sig igenom dem och kanske ständigt ha konflikter framöver? Garanterat är det barnen som far mest illa av konflikter.

Viktigt med små barn är tät kontakt med båda föräldrarna. För att så små barn som ni har ska kunna upprätthålla en relation krävs att de träffar den personen flera gånger i veckan och att den personen är delaktig i barnets vardag. Något växelvist boende rekommenderas dock inte för så små. De har inget tidsperspetiv och de behöver en bastrygghet.

I den bästa av världar kan ni separera och det är väl mest praktiskt att du har barnen boende hos dig med tanke på amning inte minst, men även annat. Du kommer att vara föräldraledig och han ska arbeta. Pappan kommer till er efter jobbet och hälsar på. Kan ni hålla sams så kan han sova över ibland och givetvis ska han ta med sig ettåringen och senare bebisen ut på promenader ensam. Han ska också ta hand om dem ensam och inte vara en gäst i deras liv när han är hemma hos dig. Alltså ganska nära ditt eget förslag och beroende på hur det går så ändrar ni framöver.

[Ellen _ _ _]

ska övernattning komma senare?...barnet bor ju där i huset nu...där är hemma för barnet...pappan är ingen främling...det är en betydligt större omställning för barnet att du tar med barnet o flyttar ut än att du flyttar o låter barnet bo kvar hos pappan...jag tycker att om du flyttar ut med barnet så försök att barnet kan sova hemma i huset så ofta som möjligt...för att just omställningen ska bli så liten som möjligt för barnet...du helammar väl inte ändå så det borde gå o fixa...helst om du ska skaffa eget boende nära huset...

men som sagt...kontakta familjerätten o få lite tips om hur ni ska lösa detta utan att det blir krig...själv hade jag blivit förtvivlad om pappan till mina barn hade flyttat ut o tagit ungarna med sig o sedan sagt att jag skulle bara få träffa dom 1-2 ggr per vecka o de skulle absolut inte få sova nätter i det enda hem de känner till...hos mig...

[Snoken]

Jag älskar Judge Jude samt Dr Phil som idag när det talades om Munchausen By Proxy, trodde väl aldrig att vi föräldrar kunde vara så hänsynslösa mot våra barn, det kom en tår när man fick se bilderna, men man lär sig mycket också, USA har ju en helt annan lag när det gäller vårnaden och umgänget, men detta var utanför ämnet!
Hoppas hon hör av sig till Er, för det är en rädd tjej som skriver vad jag förstår!

[Anonym]

Tänk på att du kanske visst kan bo kvar i huset.
Ta kontakt med en juridisk person.
Alla lån och så vidare ska dras av innan man delar på huset. Dessutom är mannen (om du bor kvar) Dvs. han ska bidra till de vanliga utgifterna som tv, telefon, el mm. )underhållnings skyldig under den sk. prövotiden. Finns många bra sidor på internet som du kan läsa. Lycka till och hoppas du får ett lyckligare liv. Nu när det inte verkar finnas någon annan utväg.

[Så less]

Pappan är inte dum/elak eller något. Jag kommer troligtvis alltid älska honom, men att gå och må dåligt i ett fröhållande är inget för mig. Pappan är en underbar pappa och jag vill att han ska vara delaktig i barnens liv.