och ingen förstår. Mannen verkar inte fatta, han tror allt är över.
Men idag pratades om 12 maj, då släktingen har bf, det är ju exakt då vårt barn skulle kommit. Vi kommer att träffa hennes bebis en månad senare, och jag gråter redan nu av tanken. Hur fan kommer det att bli?
Är rädd, kommer det bara att bli värre, den här sorgen? Trodde den skulle avta, men nu är det tvärtom.
Vem ska jag prata med? Kuratorn känns passé. Ingreppet är ju redan gjort, liksom.
Fan.
1
Är så ledsen och ingen förstår. Mannen verkar inte fatta, han tror allt är över.
Men idag pratades om 12 maj, då släktingen har bf, det är ju exakt då vårt barn skulle kommit. Vi kommer att träffa hennes bebis en månad senare, och jag gråter redan nu av tanken. Hur fan kommer det att bli?
Är rädd, kommer det bara att bli värre, den här sorgen? Trodde den skulle avta, men nu är det tvärtom.
Vem ska jag prata med? Kuratorn känns passé. Ingreppet är ju redan gjort, liksom.
Fan.
kuratorn kan du ringa om du känner att du vill och om ni fick kontakt så att du tror att hon kan hjälpa dig. vi tar emot patienter låååångt efteråt, ibland behövs det ju och då är man välkommen. om du inte gillade den du träffade (eller inte träffade någon) går det bra att ringa någon annan. eller ringa den som är i tjänst.
det går också att vända sig till kuratorn på VC men min erfarenhet är väl att de inte är superduktiga på sorg efetr abort utan om du kan ringa din abortmottagning och träffa den kuratorn är nog det det bästa. ofta är det skönt att få tala med någon utomstående.
kram!
2
kuratorn kan du ringa om du känner att du vill och om ni fick kontakt så att du tror att hon kan hjälpa dig. vi tar emot patienter låååångt efteråt, ibland behövs det ju och då är man välkommen. om du inte gillade den du träffade (eller inte träffade någon) går det bra att ringa någon annan. eller ringa den som är i tjänst.
det går också att vända sig till kuratorn på VC men min erfarenhet är väl att de inte är superduktiga på sorg efetr abort utan om du kan ringa din abortmottagning och träffa den kuratorn är nog det det bästa. ofta är det skönt att få tala med någon utomstående.
Lider med dig! jag har också varit där....den första tiden efter aborten var ok men sedan....fy fan! jag var så lessen och det gjorde sååå ont, min räddning blev (hur sjukt det än låter) att bli gravid igen.
det är nu några år sedan...och jag har en underbar liten son
Jag skickar många kramar!
3
Lider med dig! jag har också varit där....den första tiden efter aborten var ok men sedan....fy fan! jag var så lessen och det gjorde sååå ont, min räddning blev (hur sjukt det än låter) att bli gravid igen.
det är nu några år sedan...och jag har en underbar liten son
Jag skickar många kramar!
för att du tar dig tid att svara, som expert på området, dessutom (verkar det som?).
Skönt att höra att kuratorn ff finns där för oss som kan behöva. Gick flera ggr före beslutet, både med och utan mannen, och hade även telefonkontakt.
Två ggr efteråt, men hon tyckte det räckte eftersom jag "inte ältade". Och just "älta" kanske jag inte gör, men jag känner sorg efter barnet som inte blev, efter mannens oförmåga att förstå min känsla då, och nu, min längtan hade ju funnits i flera år redan, men den togs ingen hänsyn alls till. Det var bara hans önskemål som blev viktiga.
Och är ff.
Men hon kändes förstående och bra, men jag vill inte riktigt komma dit och gråta igen, kanske jag borde tänka om....
Tack för kram
4
Tack snälla för att du tar dig tid att svara, som expert på området, dessutom (verkar det som?).
Skönt att höra att kuratorn ff finns där för oss som kan behöva. Gick flera ggr före beslutet, både med och utan mannen, och hade även telefonkontakt.
Två ggr efteråt, men hon tyckte det räckte eftersom jag "inte ältade". Och just "älta" kanske jag inte gör, men jag känner sorg efter barnet som inte blev, efter mannens oförmåga att förstå min känsla då, och nu, min längtan hade ju funnits i flera år redan, men den togs ingen hänsyn alls till. Det var bara hans önskemål som blev viktiga.
Och är ff.
Men hon kändes förstående och bra, men jag vill inte riktigt komma dit och gråta igen, kanske jag borde tänka om....
Tack för kram
alls sjukt, det låter faktiskt väldigt normalt! Att sorgen finns där ända tills något annat tar över, kanske att drömmen om ett barn uppfylls. Vad härligt att det kunde bli så för dig!
Var det med samma man, undrar jag? Var ni eniga i båda besluten? Jag frågar, men svara bara om du vill...
Det låter underbart att ha en liten kärleksson där hemma, önskar att den lyckan en dag kunde komma till oss också.
Kram
5
Det låter inte alls sjukt, det låter faktiskt väldigt normalt! Att sorgen finns där ända tills något annat tar över, kanske att drömmen om ett barn uppfylls. Vad härligt att det kunde bli så för dig!
Var det med samma man, undrar jag? Var ni eniga i båda besluten? Jag frågar, men svara bara om du vill...
Det låter underbart att ha en liten kärleksson där hemma, önskar att den lyckan en dag kunde komma till oss också.
Kram
jag kan tycka att ältande har en funktion, det är ju ett sätt att bearbeta men sedan får man inte fastna i det allt för mycket och det är en svår balansgång som man ibland som kurator kan hjälpa til med (jo, jag är kurator precis som du trodde). ala kvinnor är unika och sorgen efter en abort ser lika men ändå väldigt olika ut.
det jag upplever att du ger uttryck för är ju hur du och dina känslor fick stå tillbaka och jag tänker att en del av din sorg och ledsnad hanslar om det, din och makens relation. för ofta händer det mycket i relationen när man hanmnar i en sådan här situation. man ser sidor hos den andra som man kanske inte vistte fanns och som man faktiskt inte gillar. det är en kris man befinner sig i och beslut skalltas på kort tid. och det är svårt att gå emot den man lever med.
kanske är det familjerådgivningen ni skall söka till och att ni får tala igenom det som hände och hur du kände och känner och få hjälp hur ni skall komma vidare eftersom han uppenbart inte förstått hur du känt, känner och mår i detta.
många kramar!
7
jag kan tycka att ältande har en funktion, det är ju ett sätt att bearbeta men sedan får man inte fastna i det allt för mycket och det är en svår balansgång som man ibland som kurator kan hjälpa til med (jo, jag är kurator precis som du trodde). ala kvinnor är unika och sorgen efter en abort ser lika men ändå väldigt olika ut.
det jag upplever att du ger uttryck för är ju hur du och dina känslor fick stå tillbaka och jag tänker att en del av din sorg och ledsnad hanslar om det, din och makens relation. för ofta händer det mycket i relationen när man hanmnar i en sådan här situation. man ser sidor hos den andra som man kanske inte vistte fanns och som man faktiskt inte gillar. det är en kris man befinner sig i och beslut skalltas på kort tid. och det är svårt att gå emot den man lever med.
kanske är det familjerådgivningen ni skall söka till och att ni får tala igenom det som hände och hur du kände och känner och få hjälp hur ni skall komma vidare eftersom han uppenbart inte förstått hur du känt, känner och mår i detta.
Jo det var med samme man..vi älskar varandra och orsaken till aborten var att vi då skulle få två barn födda samma år...och det skulle min kropp aldrig ha orkat! när jag väl blev gravid igen kände jag bara lycka! var livrädd bara att jag skulle få missfall! och när sonen föddes var jag överlycklig!
nu för tiden tänker inte så ofta på själva aborten...men jag kan forfarande komma ihåg hur vansinnigt vidrigt ont det gjorde efteråt....sugande ångest! jag lider med er som är där nu...där jag var förrut...kram!
8
Jo det var med samme man..vi älskar varandra och orsaken till aborten var att vi då skulle få två barn födda samma år...och det skulle min kropp aldrig ha orkat! när jag väl blev gravid igen kände jag bara lycka! var livrädd bara att jag skulle få missfall! och när sonen föddes var jag överlycklig!
nu för tiden tänker inte så ofta på själva aborten...men jag kan forfarande komma ihåg hur vansinnigt vidrigt ont det gjorde efteråt....sugande ångest! jag lider med er som är där nu...där jag var förrut...kram!
känns inte riktigt som att det är kurator som behövs i vårt läge, utan kanske familjerådgivning.
Du sätter fingret på det jag känner, exakt så känns det.
Tack
9
Jo det känns inte riktigt som att det är kurator som behövs i vårt läge, utan kanske familjerådgivning.
Du sätter fingret på det jag känner, exakt så känns det.
Tack
förstår dig.. har också genomgått en abort i september och det är nu jag kan bli så himla ledsen. Går liksom sönder inombords! Jag pratade med kurator innan och har inte gjort det efteråt. Det är ju redan gjort. Jag önskar jag aldrig hade behövt göra min abort, det var min sambos önskan- inte min! Det är ju olika om man ville eller inte... Men förstås jobbigt hursomhelst. Ville man göra det är det nog enklare att bara glömma och gå vidare.
Men det är vad jag tror och lätt är det inte!
/också ledsen
11
abort förstår dig.. har också genomgått en abort i september och det är nu jag kan bli så himla ledsen. Går liksom sönder inombords! Jag pratade med kurator innan och har inte gjort det efteråt. Det är ju redan gjort. Jag önskar jag aldrig hade behövt göra min abort, det var min sambos önskan- inte min! Det är ju olika om man ville eller inte... Men förstås jobbigt hursomhelst. Ville man göra det är det nog enklare att bara glömma och gå vidare.
det är precis det jag också tror kan vara min räddning framöver! Hoppas bara min sambo förstår mig... Ska vänta några år först men har ngt att se framemot om jag tror att det blir så.
12
det är precis det jag också tror kan vara min räddning framöver! Hoppas bara min sambo förstår mig... Ska vänta några år först men har ngt att se framemot om jag tror att det blir så.
är det en lösning, eller så klamrar man sig fast vid tanken, så att det blir en räddning nu när man behöver den som bäst.
Men jag tror inte den tanken kommer att "växa bort" hos mig, den är så stark, och längtan hade ju funnits där redan innan. Däremot kanske åldern sätter stopp.
Kram!
13
Kanske är det en lösning, eller så klamrar man sig fast vid tanken, så att det blir en räddning nu när man behöver den som bäst.
Men jag tror inte den tanken kommer att "växa bort" hos mig, den är så stark, och längtan hade ju funnits där redan innan. Däremot kanske åldern sätter stopp.
Kram!
ett beslut som tog flera veckor att komma fram till. Och jag gjorde det med omtanke om våra två barn, ville inte att de skulle få en familj med stridande föräldrar, pappa utan tålamod etc. Han kan verkligen sura om han vill!
Men mitt hjärta skrek nej ända in i det sista.
Och det blir värre ju närmare bf vi går. Ser jag magar kommer tårarna.
Pratar du med mannen om det? Förstår han att du står kvar och sörjer?
Vi pratar inte, men jag sa häromdagen att jag har det jobbigt och är ledsen, och han sa att han förstår, men jag kommer inte längre i dialogen. Det gör för ont.
Kram
14
Här var det ett beslut som tog flera veckor att komma fram till. Och jag gjorde det med omtanke om våra två barn, ville inte att de skulle få en familj med stridande föräldrar, pappa utan tålamod etc. Han kan verkligen sura om han vill!
Men mitt hjärta skrek nej ända in i det sista.
Och det blir värre ju närmare bf vi går. Ser jag magar kommer tårarna.
Pratar du med mannen om det? Förstår han att du står kvar och sörjer?
Vi pratar inte, men jag sa häromdagen att jag har det jobbigt och är ledsen, och han sa att han förstår, men jag kommer inte längre i dialogen. Det gör för ont.
Kram
Jag sitter i precis samma situation. Det kunde ha varit jag som skrev det medelandet. Annat än att jag skulle ha haft min bebis i juni. Jag är också så himmla ledsen över det. Vet knappt vart jag ska ta vägen och gubbfan fattar ingenting. Varje gång som jag säger att jag är ledsen så säger han typ, konstigt väder eller vad ska vi äta.. han tror typ att jag inbillar mig bara.
Vet inte vad jag ska skriva för att hjälpa dig, men du är inte ensam....
*hatar mitt liv*
15
Hejsan
Jag sitter i precis samma situation. Det kunde ha varit jag som skrev det medelandet. Annat än att jag skulle ha haft min bebis i juni. Jag är också så himmla ledsen över det. Vet knappt vart jag ska ta vägen och gubbfan fattar ingenting. Varje gång som jag säger att jag är ledsen så säger han typ, konstigt väder eller vad ska vi äta.. han tror typ att jag inbillar mig bara.
Vet inte vad jag ska skriva för att hjälpa dig, men du är inte ensam....
att någon annan ska må som jag, ändå finns det något slags tröst i att inte vara helt ensam om sina, som jag själv tycker knepiga ibland, tankar.
Har du någon att prata med? Här är det bra att älta, som du ser har jag skrivit en hel del . Var det mannen som pushade till beslutet?
Jag har inte pratat så mycket med mannen den senaste tiden, när det kommit tillbaka, det jobbiga. Ett tag var det bra, men ju mer man närmar sig våren, desto mer påminns jag.
Hoppas det snart känns bättre! Kram
16
Vill verkligen inte att någon annan ska må som jag, ändå finns det något slags tröst i att inte vara helt ensam om sina, som jag själv tycker knepiga ibland, tankar.
Har du någon att prata med? Här är det bra att älta, som du ser har jag skrivit en hel del . Var det mannen som pushade till beslutet?
Jag har inte pratat så mycket med mannen den senaste tiden, när det kommit tillbaka, det jobbiga. Ett tag var det bra, men ju mer man närmar sig våren, desto mer påminns jag.
Hoppas det snart känns bättre! Kram
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
. Var det mannen som pushade till beslutet?