Vårdnadstvist
Styvfamiljer
  1. jätteledsen
    #1

    Vårdnadstvist

    Jag undrar om det är någon som vet om det är möjligt att avbryta en pågående vårdnadsutredning/vårdnadstvist. Pappan har begärt vårdnaden, mamman har vårdnad och boende för närvarande men lider av psykiska problem och försummar barnen. Pappan har dock förstått att han inte kan driva vårdnadstvisten vidare för hon har börjat skada barnen och han ser hur dom lider fruktansvärt av mammans förtal och grov form av PAS. Han vill därför avbryta det hela för att förhindra att barnen skadas ytterligare. Hur ska man göra då? någon som varit med om liknande??
  2. 1
    Vårdnadstvist Jag undrar om det är någon som vet om det är möjligt att avbryta en pågående vårdnadsutredning/vårdnadstvist. Pappan har begärt vårdnaden, mamman har vårdnad och boende för närvarande men lider av psykiska problem och försummar barnen. Pappan har dock förstått att han inte kan driva vårdnadstvisten vidare för hon har börjat skada barnen och han ser hur dom lider fruktansvärt av mammans förtal och grov form av PAS. Han vill därför avbryta det hela för att förhindra att barnen skadas ytterligare. Hur ska man göra då? någon som varit med om liknande??
  3. Medlem sedan
    Jun 2005
    #2

    men då ska han väl inte

    stoppa det?

    De ska ju inte bo där då..snarare ska han skynda på det och även berätta det för soc m,m...
    Medgång gör vänner, motgång prövar dem.

  4. 2
    men då ska han väl inte stoppa det?

    De ska ju inte bo där då..snarare ska han skynda på det och även berätta det för soc m,m...
  5. Medlem sedan
    Aug 2002
    #3

    varför avbryta?

    Jag tycker att det låter som om pappan snarare ska strida ännu mer för sina barn om det är SÅ illa. Kan han inte få ett interimsbeslut? Inte ska väl barn få fara så illa?

    Att dra sig ur blir väl detsamma som att överge barnen, för inte lär hon väl bli världens bästa mamma bara för att han låter bli att stämma på vårdnaden?
  6. 3
    varför avbryta? Jag tycker att det låter som om pappan snarare ska strida ännu mer för sina barn om det är SÅ illa. Kan han inte få ett interimsbeslut? Inte ska väl barn få fara så illa?

    Att dra sig ur blir väl detsamma som att överge barnen, för inte lär hon väl bli världens bästa mamma bara för att han låter bli att stämma på vårdnaden?
  7. Medlem sedan
    Feb 2005
    #4
    Avbryt inte! Jag skulle istället säga att han ska göra en anmälan både hos soc och hos polisen. Då finns det möjlighet att han får ha barnen hos sig under utredningstiden.
  8. 4
    Avbryt inte! Jag skulle istället säga att han ska göra en anmälan både hos soc och hos polisen. Då finns det möjlighet att han får ha barnen hos sig under utredningstiden.
  9. Medlem sedan
    Dec 2003
    #5
    Jag kan förstå önskan om att avbryta tvisten, för barnens bästa. Men jag vet inte hur man gör. Det bästa är väl att höra med dem på familjerätten om det går att dra sig ur tvisten. Kan ju hända att de ändå kommer att göra färdigt utredningen, beroende på om det framkommit saker som gör att de är skyldiga att säkerställa att barnen inte far illa hos någon av föräldrarna.??
  10. 5
    Jag kan förstå önskan om att avbryta tvisten, för barnens bästa. Men jag vet inte hur man gör. Det bästa är väl att höra med dem på familjerätten om det går att dra sig ur tvisten. Kan ju hända att de ändå kommer att göra färdigt utredningen, beroende på om det framkommit saker som gör att de är skyldiga att säkerställa att barnen inte far illa hos någon av föräldrarna.??
  11. Medlem sedan
    Jun 2007
    #6

    Han ska givetvis begära

    boendet med omedelbar verkan i avvaktan på domslut. Nollumgänge om de riskerar att skadas annars.
    Bara måste...... allt....
  12. 6
    Han ska givetvis begära boendet med omedelbar verkan i avvaktan på domslut. Nollumgänge om de riskerar att skadas annars.
  13. Medlem sedan
    Jun 2007
    #7

    Otydlig ser jag

    nollumgänge för mamman givetvis
    Bara måste...... allt....
  14. 7
    Otydlig ser jag nollumgänge för mamman givetvis
  15. Medlem sedan
    May 2005
    #8
    Visst kan man avbryta en tvist genom att meddela tingsrätten att man tar tillbaka sina yrkanden. Då avskrivs målet. Men jag måste fråga varför han vill det?! Det är ju att överge barnen när de som bäst behöver honom! Hur tänker han då?
  16. 8
    Visst kan man avbryta en tvist genom att meddela tingsrätten att man tar tillbaka sina yrkanden. Då avskrivs målet. Men jag måste fråga varför han vill det?! Det är ju att överge barnen när de som bäst behöver honom! Hur tänker han då?
  17. jätteledsen
    #9
    Tingsrätten har gett mamman hela vårdnaden i ett intermistiskt beslut. Domslutet var att man inet kunde avgöra vilken av föräldrarna som var den bäst lämpade (pappan blev inte trodd i hur allvarlig situationen hos mamman var) och i domslutet stod det därför att man gick endast på att barnen hade sagt att de ville bo med mamman. Problemet är bara just det att mamman utsätter barnen för mycket grov PAS och har borderline probelatik, vilket gör det helt absurt att tingsrätten ger henne både boende och vårdnad ENDAST baserat på barnens uttalanden i snabbutredningen. Pappan känner att barnen redan är så alienerade från honom, och han blir inte trodd av någon så han känner att han endast förvärrar sitautionen för barnen för varje dag som går - med mycket liten sannolikhet att överhuvud taget få gehör när hon redan fått barnen i intermistiskt beslut. Ett interimistiskt beslut ändras i princip aldrig. Rättssystemet är totalt skrattretande.
  18. 9
    Tingsrätten har gett mamman hela vårdnaden i ett intermistiskt beslut. Domslutet var att man inet kunde avgöra vilken av föräldrarna som var den bäst lämpade (pappan blev inte trodd i hur allvarlig situationen hos mamman var) och i domslutet stod det därför att man gick endast på att barnen hade sagt att de ville bo med mamman. Problemet är bara just det att mamman utsätter barnen för mycket grov PAS och har borderline probelatik, vilket gör det helt absurt att tingsrätten ger henne både boende och vårdnad ENDAST baserat på barnens uttalanden i snabbutredningen. Pappan känner att barnen redan är så alienerade från honom, och han blir inte trodd av någon så han känner att han endast förvärrar sitautionen för barnen för varje dag som går - med mycket liten sannolikhet att överhuvud taget få gehör när hon redan fått barnen i intermistiskt beslut. Ett interimistiskt beslut ändras i princip aldrig. Rättssystemet är totalt skrattretande.
  19. Medlem sedan
    Dec 2003
    #10

    Ang diagnoser..

    ..så undrar jag lite bara över vem som säger att mamman har borderline? Om det finns diagnos från psykiatrin så borde detta ju kunna gå att hänvisa till, något som socialtjänsten måste utreda, om mamman är olämplig förälder pga psykisk ohälsa menar jag.
  20. 10
    Ang diagnoser.. ..så undrar jag lite bara över vem som säger att mamman har borderline? Om det finns diagnos från psykiatrin så borde detta ju kunna gå att hänvisa till, något som socialtjänsten måste utreda, om mamman är olämplig förälder pga psykisk ohälsa menar jag.
  21. Medlem sedan
    May 2005
    #11
    Tingsrätten har oftast svårt att avgöra innan en utredning har gjorts och väljer då att förändra så lite som möjligt för inblandade barn för att slippa ändra två gånger. Är det uppenbara saker (för dem, märk väl) så kan de göra ändringar. Och ibland gör de felbedömningar och det är därför bland annat som man gör utredningar. Om du bara visste vad somliga lyckats få tingsrätten att tro på i första vändan som de sedan fått backa på...

    Om nu mamman faktiskt har dessa diagnoser så måste det gå att bevisa. Om hon har dessa problem så kan det aldrig vara bättre för barnen att pappan ger upp och låter dem vara där. Ibland kan det bli värre under en kortare period, men i längden bättre och det måste man ha för ögonen. Om hon nu utsätter barnen för osunda saker så borde det innebära att ytterligare bevis kommer fram för problemen. Jag kan inte se någon anledning att ge upp. Själv skulle jag aldrig ge upp förrän sista möjligheten var uttömd om jag var övertygad om att min kamp var för mina barns bästa.
  22. 11
    Tingsrätten har oftast svårt att avgöra innan en utredning har gjorts och väljer då att förändra så lite som möjligt för inblandade barn för att slippa ändra två gånger. Är det uppenbara saker (för dem, märk väl) så kan de göra ändringar. Och ibland gör de felbedömningar och det är därför bland annat som man gör utredningar. Om du bara visste vad somliga lyckats få tingsrätten att tro på i första vändan som de sedan fått backa på...

    Om nu mamman faktiskt har dessa diagnoser så måste det gå att bevisa. Om hon har dessa problem så kan det aldrig vara bättre för barnen att pappan ger upp och låter dem vara där. Ibland kan det bli värre under en kortare period, men i längden bättre och det måste man ha för ögonen. Om hon nu utsätter barnen för osunda saker så borde det innebära att ytterligare bevis kommer fram för problemen. Jag kan inte se någon anledning att ge upp. Själv skulle jag aldrig ge upp förrän sista möjligheten var uttömd om jag var övertygad om att min kamp var för mina barns bästa.
  23. jätteledsen
    #12
    Okej, det var intressant att få era svar. Pappan har nu avbrytit vårdnadsutredningen och alla han pratar med -BUP, soc, och alla andra, säger att han verkligen gör rätt eftersom vårdnadstvisten är så plågsam för barnen. Så proffsen verkar sympatisera med hans val i alla fall. Som socialutredarna sa så ändrar ju tingsrätten i princip aldrig interimistiska beslut och då är det bara en plågsam process för alla parter som är förutbestämt att förloras. Som ni skriver så måste man ju ha en diagnos för att bli tagen på allvar, och det finns inte formellt, fast även henes föräldrar och syskon talar öppet om borderlinesymptomen.
  24. 12
    Okej, det var intressant att få era svar. Pappan har nu avbrytit vårdnadsutredningen och alla han pratar med -BUP, soc, och alla andra, säger att han verkligen gör rätt eftersom vårdnadstvisten är så plågsam för barnen. Så proffsen verkar sympatisera med hans val i alla fall. Som socialutredarna sa så ändrar ju tingsrätten i princip aldrig interimistiska beslut och då är det bara en plågsam process för alla parter som är förutbestämt att förloras. Som ni skriver så måste man ju ha en diagnos för att bli tagen på allvar, och det finns inte formellt, fast även henes föräldrar och syskon talar öppet om borderlinesymptomen.
  25. Medlem sedan
    Jun 2005
    #13

    men var finns de

    när barnen lider då??

    de borde ju berätta sina misstankar för ngn...OM INTE så ska de skämmas.
    Medgång gör vänner, motgång prövar dem.

  26. 13
    men var finns de när barnen lider då??

    de borde ju berätta sina misstankar för ngn...OM INTE så ska de skämmas.
  27. jätteledsen
    #14
    allt det här har bara bevisat för mig att hela systemet är ett skämt och det finns verkligen INGEN stans att vända sig när en mamma med PAS förstör pappans relation med sina barn...
  28. 14
    allt det här har bara bevisat för mig att hela systemet är ett skämt och det finns verkligen INGEN stans att vända sig när en mamma med PAS förstör pappans relation med sina barn...
  29. Medlem sedan
    May 2005
    #15
    Det är ju svårt att sitta här med alldeles för lite information och inte alla kunskaper och ha en annan åsikt. Samtidigt tycker jag att det låter väldigt trist att det ska behöva vara så här. Som jag skrev tidigare har jag sett tingsrätt och hovrätt göra totalomvändningar, så något skämt skulle jag inte vilja säga att rättssystemet är. Däremot är nog soc och somliga andra lite av skämt ibland.

    Men det är svårt när man inte har bevis. Det är ju vad rättssystemet bygger på. Kanske kan han ändå hitta en bra relation med sina barn. Vårdnad är ju i det fallet underordnad och umgänge och relation primärt.

    Lycka till!
  30. 15
    Det är ju svårt att sitta här med alldeles för lite information och inte alla kunskaper och ha en annan åsikt. Samtidigt tycker jag att det låter väldigt trist att det ska behöva vara så här. Som jag skrev tidigare har jag sett tingsrätt och hovrätt göra totalomvändningar, så något skämt skulle jag inte vilja säga att rättssystemet är. Däremot är nog soc och somliga andra lite av skämt ibland.

    Men det är svårt när man inte har bevis. Det är ju vad rättssystemet bygger på. Kanske kan han ändå hitta en bra relation med sina barn. Vårdnad är ju i det fallet underordnad och umgänge och relation primärt.

    Lycka till!

Liknande trådar

  1. Vårdnadstvist!
    By Anonym in forum _1104 Aprilbarn
    Svar: 4
    Senaste inlägg: 2011-11-24, 21:34
  2. Vårdnadstvist
    By Roosen in forum Vårdnad - gemensam/enskild
    Svar: 10
    Senaste inlägg: 2011-05-09, 17:45
  3. Vårdnadstvist :(
    By Roosen in forum Ordet är fritt
    Svar: 7
    Senaste inlägg: 2011-04-21, 14:34
  4. Vårdnadstvist!
    By Väninnan in forum Arbete, ekonomi & juridik
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2007-10-06, 14:09
  5. Vårdnadstvist
    By väninnan in forum Vårdnad - gemensam/enskild
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2007-09-24, 15:30
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar