Felizia på äventyr

[mizen]

Fredag morgon. Jag ska till läkaren för att ta blodprov på fastande mage. Jag är rätt så känslig utan mat i magen, blir både arg och yr så jag bestämer mig för att gå före till affären innan min sega man är färdig för avfärd (ska ha med mig både honom och dottern som stöd nämligen).

Säget till Felizia att -vänta hemma med pappa och säg till honom att ta med remisslappen. (han pratar med en kund i mobilen).
När jag kommer tillbaka från affären 5-10 minuter senare så kommer precis min man ut från porten. Han ser att jag kommer själv och säger: -Jag hoppas Felizia e med dig?
-Nä, säger jag. -Du skojar! säger han.
Jag skickar han runt huset för att kolla vid dammen, själv går jag upp till lägenheten för att kolla att hon inte blev kvar där. Men icke.
Ut igen, går mot parken, börjar känna lite panik, yr oxå utan mat i magen, hjärtat slår i 180. Ändrar sen mina steg mot affären. Hon gick säkert efter mig.
Kommer upp på bron mot affären och då ser jag henne där stå och prata med tanten som jobbar i affären.
Hon hade frågat henne vart mamma var. Varpå Felizia svarar att hon har gått till doktorn, och jag hann inte med tunnelbanan. ??? tänkte hon då. Hon tänkte gå hem med henne.

Men när jag ser Felizia så utbrister jag nått i still med - FELIZIA, vad gör du...... jag mins inte vad jag sa faktiskt. Men hon börjar gråta iaf. Jag kramar om henne å vi pratar.

Det visar sig sen att hon gått ända till tunnebanan och ända upp på perrongen t.o.m!! Hon säger att hon gått med en granne, att hon pratat med grannen. Jag har inte listat ut vilken granne ännu. Men hon kan ju inte va så normal som inte reagerar på att hon e själv. (vi har lite konstiga grannar).
Men som tur va tog hon inte tunnelbanan nånstans iaf. Och allt som allt kanske vi letade efter henne 5 min, om ens det.
Två gator passerade hon "själv" oxå. Men jag tror inte hon gör om det. Vis av erfarenhet. Hon blev ju rädd när hon inte hittade mig.

Annars då, har ni oxå några små äventyrare?

[Malmis]

Oj, vad rädd man blir när sånt händer... Tur att det gick bra! Rasmus hade två små utfärder hösten innan han fyllde 3 (en gång skulle han till ån och fiska när jag satt och ammade Noel, och andra gången några veckor senare skulle han till sjön och bada när han var utanför huset med pappa), men sen dess har han hållt sig i närheten tack och lov. Fast ibland glömmer han att tala om att han går ner till grannpojken, men han är alltid där om man ringer och kollar...

[Bi-Em02&Na04&Mi09]

Usch så obehagligt!
Här vet alla vem alla är i stort sett så vår Emelia hade snabbt kommit till rätta. Men det där att gå över vägar själv är inte kul.

[ViktoriaFE]

Herregud!! Vilken mardröm! Det är ju sånt man fruktar hela tiden. Vad duktig hon var ändå, mitt i alltihop. Och vilken änglavakt hon hade!!! Förstår att det tar ett tag att hämta sig från något sånt.

[gwendolyn]

det är så jäkla jobbigt, astrid har förvunnit tre gånger "ordentligt" varav den senaste var på köpcentret A6 i jönköping, då var hon borta i en kvart och hon var inte det minsta ledsen (vilket jag visste, då brukar ju folk hjälpa till) hon var på väg "hem" = ut på parkeringen när en dam fick syn på henne och tyckte hon såg ensam ut. tack gode gud för uppmärksamma medmänniskor! jag var helt förstörd men atta var glad tills hon såg mig börja storböla...

[mizen]

ojdå, ut på parkeringen låter ju läskigt. Inte ledsen heller? Iza blir orolig ganska snabbt om hon inte hittar mig. Egentligen va hon inte borta så länge, men hade jag inte hittat henne vid affären då hade jag fått riktig panik och förmodligen ringt polisen. Jag tänker ju att kanske någon tagi henne.