Undrar hur ni hade löst det här: Sonen 10 år (ingen diagnos eller så men tankarna finns där hos både mig och omgivningen inkl. skolan) berättade att tre mobiler blivit stulna i skolan. Senare hittade jag dem i hans rum, ordentligt gömda. Efter mycket gråt och förtvivlan erkände han att han stulit dem och tömt dem på Habbo.
Hur skulle ni ha löst det här? Naturligtvis måste han erkänna och återställa osv, men frågan är hur. Han är ju inte vidare poppis i klassen redan nu, mycket konflikter och tjafs, han är ofta ensam. Ska hela klassen få veta att han är en tjuv nu också?
Hur skulle ni som föräldrar ha reagerat om jag ringde och sa att min son tagit mobilerna och bett er att be era barn inte sprida till klassen att han tagit dem? Och han fick betala tillbaks pengarna han använt upp. Eller är det bättre att han får stå sitt kast och skämmas och det kanske blir en läxa för honom? Eller har nån klok förälder här något annat råd till mig?
1
Son som stulit Undrar hur ni hade löst det här: Sonen 10 år (ingen diagnos eller så men tankarna finns där hos både mig och omgivningen inkl. skolan) berättade att tre mobiler blivit stulna i skolan. Senare hittade jag dem i hans rum, ordentligt gömda. Efter mycket gråt och förtvivlan erkände han att han stulit dem och tömt dem på Habbo.
Hur skulle ni ha löst det här? Naturligtvis måste han erkänna och återställa osv, men frågan är hur. Han är ju inte vidare poppis i klassen redan nu, mycket konflikter och tjafs, han är ofta ensam. Ska hela klassen få veta att han är en tjuv nu också?
Hur skulle ni som föräldrar ha reagerat om jag ringde och sa att min son tagit mobilerna och bett er att be era barn inte sprida till klassen att han tagit dem? Och han fick betala tillbaks pengarna han använt upp. Eller är det bättre att han får stå sitt kast och skämmas och det kanske blir en läxa för honom? Eller har nån klok förälder här något annat råd till mig?
Shit va svårt. Jag som har lite av den här problematiken hade nog varit mer förstående än andra. Men många hade säkert reagerat negativt. Har man redan stämpeln som en "jobbig unge" så blir det ju verkligen inte bättre av en sån här sak.
Usch. Du kanske kan ringa BUP och prata med dom om detta. De har säkert erfarenhet av andra i liknande situationer. Fy jag har inga råd och detta blev bara svamligt
Hoppas att ni kommer fram till nåt bra..
Kram.
2
Shit va svårt. Jag som har lite av den här problematiken hade nog varit mer förstående än andra. Men många hade säkert reagerat negativt. Har man redan stämpeln som en "jobbig unge" så blir det ju verkligen inte bättre av en sån här sak.
Usch. Du kanske kan ringa BUP och prata med dom om detta. De har säkert erfarenhet av andra i liknande situationer. Fy jag har inga råd och detta blev bara svamligt
Hoppas att ni kommer fram till nåt bra..
Kram.
Mitt spontana svar är att jag hade lämnat tillbaka telefonerna i klassen anonymt, eftersom soen redan är utsatt. Om han nu har svårigheter med impulskontrollen så måste man lika lite skylta med det som man visar upp nattblöjan som 11-åringen använder för hans klasskamrater.....
Jag minns en kille i vår klass som stal några saker och han fick heta tjuven i många år framöver och än idag minns jag honom som den som snodde alla de där sakerna.
Jag hade låtit sonen betala tillbaka pengarna och givetvis pratat med honom om detta. Jag hade kanske också vänt mig till tex skolsystern som väl har tystnadsplikt och så hade hon kunnat får prata lite med honom också, för att visa sonen att man på något vis måste stå för vad man har gjort, men samtidigt behöver man inte dra ner brallorna på någon.....
Din idé om att säga så till föräldrrna kan vara bra, men jag hade inte litat en sekund på att de kunde hålla tyst. Det är säkert en sådan sak de kan gotta sig åt, att "pelle" minsann stal mobiler.
3
Usch, vad svårt. Mitt spontana svar är att jag hade lämnat tillbaka telefonerna i klassen anonymt, eftersom soen redan är utsatt. Om han nu har svårigheter med impulskontrollen så måste man lika lite skylta med det som man visar upp nattblöjan som 11-åringen använder för hans klasskamrater.....
Jag minns en kille i vår klass som stal några saker och han fick heta tjuven i många år framöver och än idag minns jag honom som den som snodde alla de där sakerna.
Jag hade låtit sonen betala tillbaka pengarna och givetvis pratat med honom om detta. Jag hade kanske också vänt mig till tex skolsystern som väl har tystnadsplikt och så hade hon kunnat får prata lite med honom också, för att visa sonen att man på något vis måste stå för vad man har gjort, men samtidigt behöver man inte dra ner brallorna på någon.....
Din idé om att säga så till föräldrrna kan vara bra, men jag hade inte litat en sekund på att de kunde hålla tyst. Det är säkert en sådan sak de kan gotta sig åt, att "pelle" minsann stal mobiler.
anonyma alternativet. Tankat på moilerna (om de har kontankort) för det som fattats och skickat anonymt paket till rektorn.
Sonen vet att du vet och han är säkert redan skärrad nog.
Bara måste...... allt....
5
Jag hade nog också valt det anonyma alternativet. Tankat på moilerna (om de har kontankort) för det som fattats och skickat anonymt paket till rektorn.
Sonen vet att du vet och han är säkert redan skärrad nog.
...jag funderar verkligen på om det är rätt väg att gå. Vad blir konsekvenserna?
Som jag uppfattar ditt inlägg så kommer du ta ansvaret för hans handlingar.
Varför har han stulit mobilerna? Vad har han för förklaring? Det måste ju ändå bli någon form av konsekvens för honom. Annars lär han ju sig att "mamma fixar allt".
Min erfarenhet är att om det blir en anonym tillbaka lämning så uppstår det ändå ryktespridning, och risken är att något oskyldig blir utsatt, eller så får din son skulden ändå.
Ett annat sätt är att samarbeta med läraren och ta upp begreppet mod. Tänk vad modigt att faktiskt göra fel och sedan våga stå för det. Det är inte många som är så modiga. I skolan borde de kunna jobba med det här på ett bra sätt.
För hur det än är så är det helt fel att stjäla 3 mobiltelefoner. Hur tänker ni jobba för att det inte händer igen? Där måste ni nog samarbeta med skolan är jag rädd.
Älska mig som mest, när jag förtjänar det som minst,för då behöver jag det mest.
6
Men är det rätt väg... ...jag funderar verkligen på om det är rätt väg att gå. Vad blir konsekvenserna?
Som jag uppfattar ditt inlägg så kommer du ta ansvaret för hans handlingar.
Varför har han stulit mobilerna? Vad har han för förklaring? Det måste ju ändå bli någon form av konsekvens för honom. Annars lär han ju sig att "mamma fixar allt".
Min erfarenhet är att om det blir en anonym tillbaka lämning så uppstår det ändå ryktespridning, och risken är att något oskyldig blir utsatt, eller så får din son skulden ändå.
Ett annat sätt är att samarbeta med läraren och ta upp begreppet mod. Tänk vad modigt att faktiskt göra fel och sedan våga stå för det. Det är inte många som är så modiga. I skolan borde de kunna jobba med det här på ett bra sätt.
För hur det än är så är det helt fel att stjäla 3 mobiltelefoner. Hur tänker ni jobba för att det inte händer igen? Där måste ni nog samarbeta med skolan är jag rädd.
Så en tioåring ska behöva ståta med detta " mod" och berätta inför alla vad han gjort? Tycker du det är rätt att kräva det ?Nej, jag skulle prata allvar med sonen , men tänka att " en gång är ingen gång".Upprepades det här så skulle jag tänka annorlunda.
7
Så en tioåring ska behöva ståta med detta " mod" och berätta inför alla vad han gjort? Tycker du det är rätt att kräva det ?Nej, jag skulle prata allvar med sonen , men tänka att " en gång är ingen gång".Upprepades det här så skulle jag tänka annorlunda.
Måste nog skriva att jag är tveksam. Även om skolan kan jobba med det så hindrar det itne att föräldrar reagerar som 71:an Nika skriver. Tyvärr. Så ser det ju tyvärr ofta ut i samhället för övrigt.
Jag känner alltför väl igen situationen, men där gick det så långt att alla visste och via en klasskompis till vår dotter (som var den skyldige) spred det sig till hennes yngre bror och vidare till hans kompis som har en bror i samma klass som min son. med följd att sonen fick höra att hans syster stal och ingen ville leka med honom.
8
Måste nog skriva att jag är tveksam. Även om skolan kan jobba med det så hindrar det itne att föräldrar reagerar som 71:an Nika skriver. Tyvärr. Så ser det ju tyvärr ofta ut i samhället för övrigt.
Jag känner alltför väl igen situationen, men där gick det så långt att alla visste och via en klasskompis till vår dotter (som var den skyldige) spred det sig till hennes yngre bror och vidare till hans kompis som har en bror i samma klass som min son. med följd att sonen fick höra att hans syster stal och ingen ville leka med honom.
Min son gjorde en dum grej för _12_ år sedan som han får slängt i ansiktet än idag. Jag ser det inte som att mamma tar kosekvenserna och reder upp, jag ser det som att han får stå tillsvars inför sin mamma istället för inför klassen, och pengarna får han ju betala tillbaka så nog blir det kännbart ändå.
Bara måste...... allt....
9
Problemet är att de aldrig kommer att glömma.
Min son gjorde en dum grej för _12_ år sedan som han får slängt i ansiktet än idag. Jag ser det inte som att mamma tar kosekvenserna och reder upp, jag ser det som att han får stå tillsvars inför sin mamma istället för inför klassen, och pengarna får han ju betala tillbaka så nog blir det kännbart ändå.
Mindre troligt att det kan bli en läxa för det är sannolikt en impulshandling, och då handlar det ju om att han ska klara av att hantera sina impulser och det kan han nog inte lära sig på det här viset, och inte i den här åldern heller kanske.,
10
Mindre troligt att det kan bli en läxa för det är sannolikt en impulshandling, och då handlar det ju om att han ska klara av att hantera sina impulser och det kan han nog inte lära sig på det här viset, och inte i den här åldern heller kanske.,
...jag läser ju till lärare och lärarutbildningen lever ju i en drömvärld utan den minsta verklighetsförankring.
Om jag uttrycker mig så här....redan från det att man är liten så borde det vara "modigt" att erkänna sina misstag även de som är olagliga. Men klimatet i skolan är ju så tufft idag.
Jag som lärare hade uppskattat att veta om händelsen, och som lärare hade jag kanske inte tagit upp just det, men ändå arbetat med det här att våga stå för det man gör som något väldigt positivt. Jag tycker det är väldigt roligt att jobba med väderingsfrågor och känslor och tillit.
Åh andra sidan har jag ju själv en tjej, som aldrig gjort något fel i hela sitt liv.
Men en klar konsekvens tycker jag pojken ska ha, diagnos eller inte.
Älska mig som mest, när jag förtjänar det som minst,för då behöver jag det mest.
11
Jo... ...jag läser ju till lärare och lärarutbildningen lever ju i en drömvärld utan den minsta verklighetsförankring.
Om jag uttrycker mig så här....redan från det att man är liten så borde det vara "modigt" att erkänna sina misstag även de som är olagliga. Men klimatet i skolan är ju så tufft idag.
Jag som lärare hade uppskattat att veta om händelsen, och som lärare hade jag kanske inte tagit upp just det, men ändå arbetat med det här att våga stå för det man gör som något väldigt positivt. Jag tycker det är väldigt roligt att jobba med väderingsfrågor och känslor och tillit.
Åh andra sidan har jag ju själv en tjej, som aldrig gjort något fel i hela sitt liv.
Men en klar konsekvens tycker jag pojken ska ha, diagnos eller inte.
...jag läser ju till lärare och lärarutbildningen lever ju i en drömvärld utan den minsta verklighetsförankring.
Nu är jag inte med på om du menar det eller tycker jag svarade dumt.
En del lärare lever säkert i en drömvärld, men nog förstår jag att det finns alla sorter även där.
Jag menade att tyvärr ser ju samhället ut så att det gottas i skandaler osv.
Jag tycker som du att det är bra om läraren vet om det. Om man litar på honom/henne. Har tyvärr erfarenhet av lärare som jag inte skulle lita på.
Man kan ju som lärare ta upp det anonymt när det som i det här fallet inte är avslöjat vem den skyldige är. I vårt fall var det svårare då alla redan visste vem som gjort saker.
14
...jag läser ju till lärare och lärarutbildningen lever ju i en drömvärld utan den minsta verklighetsförankring.
Nu är jag inte med på om du menar det eller tycker jag svarade dumt.
En del lärare lever säkert i en drömvärld, men nog förstår jag att det finns alla sorter även där.
Jag menade att tyvärr ser ju samhället ut så att det gottas i skandaler osv.
Jag tycker som du att det är bra om läraren vet om det. Om man litar på honom/henne. Har tyvärr erfarenhet av lärare som jag inte skulle lita på.
Man kan ju som lärare ta upp det anonymt när det som i det här fallet inte är avslöjat vem den skyldige är. I vårt fall var det svårare då alla redan visste vem som gjort saker.
Nej, jag undrar vår dotter egentligen lärt sig något av händelsen. Hon är 11 och har ju blivit påkommen och ertappat flera gånger, men gör ändå om det.
15
Nej, jag undrar vår dotter egentligen lärt sig något av händelsen. Hon är 11 och har ju blivit påkommen och ertappat flera gånger, men gör ändå om det.
..angående påståendet att lärarutbildningen inte är förankrad i verkligheten är att vi alltid utgår från en optimal situation, där läraren har back up av rektorn, där det är barnens behov som styr. Att värderingsarbete är ständigt förekommande, och att man ständigt jobbar med grupprocesser. Och i en sådan situation så skulle eleverna redan från början respektera varandras olikheter och respektera varandra.
Men i verkligheten fungerar det ju inte så.
Älska mig som mest, när jag förtjänar det som minst,för då behöver jag det mest.
16
Vad jag menar är.. ..angående påståendet att lärarutbildningen inte är förankrad i verkligheten är att vi alltid utgår från en optimal situation, där läraren har back up av rektorn, där det är barnens behov som styr. Att värderingsarbete är ständigt förekommande, och att man ständigt jobbar med grupprocesser. Och i en sådan situation så skulle eleverna redan från början respektera varandras olikheter och respektera varandra.
Men i verkligheten fungerar det ju inte så.
..det beror ju på flera faktorer som varför tog han mobilerna, vad hade han för syfte. Vilken förklaring ger han? Vad anser han själv är en rimlig konsekvens?
Det är mycket möjligt att det är ett impulsproblem. Att mobilerna "bara låg där", och han tog dem. Hur ska man då undvika det i framtiden?
Jag vet själv inte vilken konsekvens som är lämplig för det här barnet eftersom jag inte vet anledningen till handlingen. Men att prata igenom ordentligt så att han verkligen förstår att det verkligen inte är acceptabelt och att det faktiskt är en brottslig handling. Man får inte ta något utan lov. Och är det så att det ingår i hans funktionshinder så får man väl försöka anpassa så gott det går genom att eleverna inte har mobiler under skoltid tex.
Älska mig som mest, när jag förtjänar det som minst,för då behöver jag det mest.
17
Jag vet inte... ..det beror ju på flera faktorer som varför tog han mobilerna, vad hade han för syfte. Vilken förklaring ger han? Vad anser han själv är en rimlig konsekvens?
Det är mycket möjligt att det är ett impulsproblem. Att mobilerna "bara låg där", och han tog dem. Hur ska man då undvika det i framtiden?
Jag vet själv inte vilken konsekvens som är lämplig för det här barnet eftersom jag inte vet anledningen till handlingen. Men att prata igenom ordentligt så att han verkligen förstår att det verkligen inte är acceptabelt och att det faktiskt är en brottslig handling. Man får inte ta något utan lov. Och är det så att det ingår i hans funktionshinder så får man väl försöka anpassa så gott det går genom att eleverna inte har mobiler under skoltid tex.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
