Jag är resurs på en förskola åt en utåtagerande kille som är under utredning för tillfället. Själv så misstänker jag adhd men inget är uttalat. Han slår sina kompisar, stör, ignorerar tillsägelser, spottar och kallar oss i personalen äckliga och dumma osv när han får tillsägelser eller blir nekad något.
Problemet är hans föräldrar som av psykologen har fått höra att hans negativa beteende ska ignoreras. De går i taket när de får höra att han får sitta själv tillsammans med mig i ett angränsande rum när det gått överstyr. De tycker att hans dåliga beteende ska ignoreras och att han bara skall flyttas från situationen när han tex slagits eller spottats..
Idag blev jag spottad rakt i ansiktet när han fick tillsägelse och fick sitta med mig på bänken efter att oprovocerat ha slagit en kompis. Vi åt också mellanmål i ett angränsade rum, inte tillsammans med de andra barnen. Mamman upprörd och tycker inte att han ska ha såna straff. Vad tycker ni? Hur ska man handskas med barn som slåss och vad är den bästa konsekvensen för att bryta ett sånt mönster?
1
Resurs Jag är resurs på en förskola åt en utåtagerande kille som är under utredning för tillfället. Själv så misstänker jag adhd men inget är uttalat. Han slår sina kompisar, stör, ignorerar tillsägelser, spottar och kallar oss i personalen äckliga och dumma osv när han får tillsägelser eller blir nekad något.
Problemet är hans föräldrar som av psykologen har fått höra att hans negativa beteende ska ignoreras. De går i taket när de får höra att han får sitta själv tillsammans med mig i ett angränsande rum när det gått överstyr. De tycker att hans dåliga beteende ska ignoreras och att han bara skall flyttas från situationen när han tex slagits eller spottats..
Idag blev jag spottad rakt i ansiktet när han fick tillsägelse och fick sitta med mig på bänken efter att oprovocerat ha slagit en kompis. Vi åt också mellanmål i ett angränsade rum, inte tillsammans med de andra barnen. Mamman upprörd och tycker inte att han ska ha såna straff. Vad tycker ni? Hur ska man handskas med barn som slåss och vad är den bästa konsekvensen för att bryta ett sånt mönster?
Problemet verkar ju inte ligga i "barn som slåss" utan om en pojke under utredning. Jag tycker att man ska följa de reommendationer som psykologen ger i detta fall eftersom man annars kan störa utredningen. Annars måste ni vara VÄLDIGT tydliga med exakt hur ni gör i konfliktstuationer för det ar föräldrarnas rätt att veta! Om det inte passa dem så har de i allafall möjlighet att välja att inte ha honom hos er. Dialog - helt öppen och ärlig vinner ni båda på.
2
Problemet verkar ju inte ligga i "barn som slåss" utan om en pojke under utredning. Jag tycker att man ska följa de reommendationer som psykologen ger i detta fall eftersom man annars kan störa utredningen. Annars måste ni vara VÄLDIGT tydliga med exakt hur ni gör i konfliktstuationer för det ar föräldrarnas rätt att veta! Om det inte passa dem så har de i allafall möjlighet att välja att inte ha honom hos er. Dialog - helt öppen och ärlig vinner ni båda på.
Det är en arbetsmiljöfråga tycker jag.
Vare sig jag som skolpersonal, eller skolkamraterna ska behöva acceptera att bli spottade på eller slagna vare sig det handlar om elever med ADHD eller inte.
Självklart att eleven fysiskt flyttas från situationen om den går överstyr. Det går inte att bara ignorera. Sådant får föräldrarna ägna sig åt hemma, men i skolan får vare sig personalens eller övriga elevers hälsa åsidosättas. Det tycker jag att skolledningen borde vara otroligt tydlig med. Psykologen bör anpassa sina rekommendationer till situationen.
Skulle ni acceptera att era barn blev slagna och spottade på av någon annan elev och att det bara ska passera för att psykologen säger att beteendet ska ignoreras??
Nej, gör ingen jättegrej av saken, utan flytta lugnt och bestämt ut eleven till ett grupprum där den får sitta ensam med en vuxen tills den lugnar ner sig.
3
Det är en arbetsmiljöfråga tycker jag.
Vare sig jag som skolpersonal, eller skolkamraterna ska behöva acceptera att bli spottade på eller slagna vare sig det handlar om elever med ADHD eller inte.
Självklart att eleven fysiskt flyttas från situationen om den går överstyr. Det går inte att bara ignorera. Sådant får föräldrarna ägna sig åt hemma, men i skolan får vare sig personalens eller övriga elevers hälsa åsidosättas. Det tycker jag att skolledningen borde vara otroligt tydlig med. Psykologen bör anpassa sina rekommendationer till situationen.
Skulle ni acceptera att era barn blev slagna och spottade på av någon annan elev och att det bara ska passera för att psykologen säger att beteendet ska ignoreras??
Nej, gör ingen jättegrej av saken, utan flytta lugnt och bestämt ut eleven till ett grupprum där den får sitta ensam med en vuxen tills den lugnar ner sig.
Svårt att säga exakt hur ett barn som är utåtagerande ska bemötas eftersom alla barn är olika. Eftersom barnet är under utredning gissar jag att både föräldrar och personal anser att pojken behöver hjälp . I vilka situationer spottar barnet? Vad är det som orsakar beteendet? Kan man se ett mönster och därigenom kanske undvika spottandet? Vet han hur man gör på rätt sätt? Tex för att fråga om han får vara med i lek osv?
Att föräldrarna blivit rekommenderade att ignorera felaktiga beteenden betyder inte att de felaktiga handlingarna ska accepteras. Men negativ uppmärksamhet är också uppmärksamhet och kan förstärka ett dåligt beteende. Beröm när pojken uppträder på ett önskvärt sätt och när så inte är fallet så ta honom så lugnt därifrån som möjligt.
Straff tror jag personligen inte på. Givetvis ska man inte utsätta andra barn för att bli spottade och slagna. Men jag tror inte att barn lär av straff i synnerhet inte om ett eventuellt funktionshinder ligger till grund för beteendet. Då behövs vägledning och uppmuntran för önskvärt beteende. Ingen lätt situation, inga enkla lösningar.
Ross Greene har skrivit en bra bok som heter Explosiva barn.
4
Svårt att säga exakt hur ett barn som är utåtagerande ska bemötas eftersom alla barn är olika. Eftersom barnet är under utredning gissar jag att både föräldrar och personal anser att pojken behöver hjälp . I vilka situationer spottar barnet? Vad är det som orsakar beteendet? Kan man se ett mönster och därigenom kanske undvika spottandet? Vet han hur man gör på rätt sätt? Tex för att fråga om han får vara med i lek osv?
Att föräldrarna blivit rekommenderade att ignorera felaktiga beteenden betyder inte att de felaktiga handlingarna ska accepteras. Men negativ uppmärksamhet är också uppmärksamhet och kan förstärka ett dåligt beteende. Beröm när pojken uppträder på ett önskvärt sätt och när så inte är fallet så ta honom så lugnt därifrån som möjligt.
Straff tror jag personligen inte på. Givetvis ska man inte utsätta andra barn för att bli spottade och slagna. Men jag tror inte att barn lär av straff i synnerhet inte om ett eventuellt funktionshinder ligger till grund för beteendet. Då behövs vägledning och uppmuntran för önskvärt beteende. Ingen lätt situation, inga enkla lösningar.
Ross Greene har skrivit en bra bok som heter Explosiva barn.
Håller med de som skrivit här ovan. Att ta undan ett barn som inte klarar av den sociala situationen, oavsett orsak, är inte ett straff.
Att gå undan är ju något som vi alla göra (eller borde göra) när vi kokar över. Ett barn med ADHD behöver hjälp att gå undan för att inte säga eller göra sådant man inte ska.
Ta upp det med föräldrarna och helst skulle man väl vilja prata om det med psykologen också. Att låta eleven vara kvar och spottas och slåss gör att h*n utmärker sig och kanske stämplas ännu mer av sina kamrater och av föräldrarna till de som drabbas.
5
Håller med de som skrivit här ovan. Att ta undan ett barn som inte klarar av den sociala situationen, oavsett orsak, är inte ett straff.
Att gå undan är ju något som vi alla göra (eller borde göra) när vi kokar över. Ett barn med ADHD behöver hjälp att gå undan för att inte säga eller göra sådant man inte ska.
Ta upp det med föräldrarna och helst skulle man väl vilja prata om det med psykologen också. Att låta eleven vara kvar och spottas och slåss gör att h*n utmärker sig och kanske stämplas ännu mer av sina kamrater och av föräldrarna till de som drabbas.
mamman har rätt!
han ska inte bestraffas! Ni måste noga analysera vad som händer före, efter beteendet etc. Sedan ska ni göra en tydlig handlingsplan (se boken individuell plan för förskolan, utgven av Specialpedagogiska institutet, www.sit.se) se till hans helhetssituation, lyfta honom, skapa många positiva situationer där han får känna att han lyckas, var nörvarande och visa honom tillrätta (utan att tillrättavisa!) i de situationer där problem uppstår. Prova ett nedskrivet handlingsprogram (som alla vuxna följer) i två vekcor, utvärdera! Har dte blivit bättre eller inte. Använd objektvitet så gott det går , genom att mta antalet incidenter före och efter handlingsplanen för att se om ni är på rätt väg. Bestraffning för inte hemma i förskolan!!
6
mamman har rätt!
han ska inte bestraffas! Ni måste noga analysera vad som händer före, efter beteendet etc. Sedan ska ni göra en tydlig handlingsplan (se boken individuell plan för förskolan, utgven av Specialpedagogiska institutet, www.sit.se) se till hans helhetssituation, lyfta honom, skapa många positiva situationer där han får känna att han lyckas, var nörvarande och visa honom tillrätta (utan att tillrättavisa!) i de situationer där problem uppstår. Prova ett nedskrivet handlingsprogram (som alla vuxna följer) i två vekcor, utvärdera! Har dte blivit bättre eller inte. Använd objektvitet så gott det går , genom att mta antalet incidenter före och efter handlingsplanen för att se om ni är på rätt väg. Bestraffning för inte hemma i förskolan!!
Tillägg, hoppas att mitt inlägg inte såg ut som att jag menade att barnet ska staffas, abslout inte. Har själv en son med funktionshinder (är lärare också) och vet att det bästa sättet att utsläcka oönskade beteende är att så långt som möjligt ge så lite uppmärksamhet som möjligt vid oönskat beteende. Massor av beröm vid önskvärt beteende. och sedan som jag sagt tidigare, ta reda på varför barnet gör på ett visst sätt och agera utifrån det.
7
Tillägg, hoppas att mitt inlägg inte såg ut som att jag menade att barnet ska staffas, abslout inte. Har själv en son med funktionshinder (är lärare också) och vet att det bästa sättet att utsläcka oönskade beteende är att så långt som möjligt ge så lite uppmärksamhet som möjligt vid oönskat beteende. Massor av beröm vid önskvärt beteende. och sedan som jag sagt tidigare, ta reda på varför barnet gör på ett visst sätt och agera utifrån det.
Jag håller med alla andra här. Vid dåligt beteende en varning, nästa gång flytta ifrån gruppen inte som ett straff utan för att bryta situationen och för de andras skull. Jag har en liknande pojke, som tom. ibland innan han känner det går överstyr själv ber att få gå in i ett annat rum, för att slippa hamna i tråkiga lägen, som han vet att han inte kan hantera. Men viktigt att vara tydlig och prata om det när han lugnat ner sig, så att han vet att det är lika mycket för sin egen skull som för andras.
8
Jag håller med alla andra här. Vid dåligt beteende en varning, nästa gång flytta ifrån gruppen inte som ett straff utan för att bryta situationen och för de andras skull. Jag har en liknande pojke, som tom. ibland innan han känner det går överstyr själv ber att få gå in i ett annat rum, för att slippa hamna i tråkiga lägen, som han vet att han inte kan hantera. Men viktigt att vara tydlig och prata om det när han lugnat ner sig, så att han vet att det är lika mycket för sin egen skull som för andras.
fast om barnet och föräldrarna uppleve rdet som ett straff att bli flyttad från grupen då blir det ju ett straff, och om man genom att ha bttre framförhållning kan hjälpa honom att inte hamna i de här situationerna ... ja då kan jag inte se varför man ska "varna" och sen ta honom ur gruppen. Jag tycker att metoden "varna" och "flytta" lägger ansvaret på barnet, jag menar att ansvaret måste ligga hos pedagogerna: förändra situationen så at den blir bra. Har de inte kunskapen att göra det måste de begära in kunskspen utifrån.
9
fast om barnet och föräldrarna uppleve rdet som ett straff att bli flyttad från grupen då blir det ju ett straff, och om man genom att ha bttre framförhållning kan hjälpa honom att inte hamna i de här situationerna ... ja då kan jag inte se varför man ska "varna" och sen ta honom ur gruppen. Jag tycker att metoden "varna" och "flytta" lägger ansvaret på barnet, jag menar att ansvaret måste ligga hos pedagogerna: förändra situationen så at den blir bra. Har de inte kunskapen att göra det måste de begära in kunskspen utifrån.
Ja nu känner vi förståss inte pojken och det är ju inte bra om han ser det som straff, men faktum kvarstår att han stör och t.o.m. skadar sin omgivning och om mna inte gör något åt det får han dessutom dålig status i gruppen och ingen vill vara med honom. Det är inte heller säkert att specialpedagoger hur skickliga de än är kan lösa situatioen så att han kan sitta kvar utan att störa. men nturligtvis beror det på hur man gör då man tar honom från gruppen, lägger fokus på att han stör de andra och inte att han är elak etc. Är det en pojke som handlar impulsivt kan han genom "varning" få en chans att tänka efter och ändra sitt beteende så att han kan sitta kvar.
10
Ja nu känner vi förståss inte pojken och det är ju inte bra om han ser det som straff, men faktum kvarstår att han stör och t.o.m. skadar sin omgivning och om mna inte gör något åt det får han dessutom dålig status i gruppen och ingen vill vara med honom. Det är inte heller säkert att specialpedagoger hur skickliga de än är kan lösa situatioen så att han kan sitta kvar utan att störa. men nturligtvis beror det på hur man gör då man tar honom från gruppen, lägger fokus på att han stör de andra och inte att han är elak etc. Är det en pojke som handlar impulsivt kan han genom "varning" få en chans att tänka efter och ändra sitt beteende så att han kan sitta kvar.
fast om han är under utredning och har ett funktionshinder (förmodligen) så hur ska varningen få honom att kunna tänka efter, i sådana fall är det ju funktionsnedsättningen som antingen genom bristande impulskontroll eller genom att intekunna t ex frutse vissa saker gör att han reagerar. Tankesättet är precis detsamma som om vi skulle lära barn att gå på toa, tala rent etc genom att varna dem för att de kissar i byxan så att de tänker efter....känns lite främmande för de flesta hoppas jag. Eller varför inte... den här liknelsen..... det är som att varna ett barn som är dövt för att han/hon inte lyssnar ordentligt och sen ta ut honom/henne att sitta på en bänk när han/hon fortfarande inte lyssnar.
ang. vad den bästa specialpedagog kan klara så visst finns det utmaningar, men det är vårt jobb att klara det utan att barnet upplever sig bestraffat. Har vi inte kompetensen får vi hämta den, även vi specialpedagoger. Vi kan ta hjälp av specialpedagogiska institutet t ex. Och som jag skrev tidigare ser jag inte att man ens provat med vare sig specialpedagog eller att arbeta med "individuell plan i förskolan" etc.
11
fast om han är under utredning och har ett funktionshinder (förmodligen) så hur ska varningen få honom att kunna tänka efter, i sådana fall är det ju funktionsnedsättningen som antingen genom bristande impulskontroll eller genom att intekunna t ex frutse vissa saker gör att han reagerar. Tankesättet är precis detsamma som om vi skulle lära barn att gå på toa, tala rent etc genom att varna dem för att de kissar i byxan så att de tänker efter....känns lite främmande för de flesta hoppas jag. Eller varför inte... den här liknelsen..... det är som att varna ett barn som är dövt för att han/hon inte lyssnar ordentligt och sen ta ut honom/henne att sitta på en bänk när han/hon fortfarande inte lyssnar.
ang. vad den bästa specialpedagog kan klara så visst finns det utmaningar, men det är vårt jobb att klara det utan att barnet upplever sig bestraffat. Har vi inte kompetensen får vi hämta den, även vi specialpedagoger. Vi kan ta hjälp av specialpedagogiska institutet t ex. Och som jag skrev tidigare ser jag inte att man ens provat med vare sig specialpedagog eller att arbeta med "individuell plan i förskolan" etc.
Jag håller inte med. Inte fullt ut i allafall.
Om eleven och föräldrarna upplever det som ett straff att eleven flyttas ut ur klassrummet när *n fått eller är på vippen att få ett utbrott så måste snarare pedagogen förklara för dem varför eleven flyttas ut. Att det inte är frågan om ett straff utan ett sätt att hämta andan, återfå kontrollen, undvika att ställa till med något eleven senare ångar.
Jag har tagit emot elever som fått gå på skoldaghem i flera år just för att de har ADHD eller andra svårigheter som gjort att vanlig klassrumsundervisning och umgänge med andra barn på en skolgård inte fungerat. Av den anledningen har jag haft nära kontakt med de pedagoger som arbetar på skoldaghemmet och fått ta del av hur de arbetar och tänker.
De har arbetat mycket enligt "stoppljusmetoden" som ska göra barnet medveten om sina handlingar och känslor och på så sätt även får ett verktyg att hejda sig i tid. Eleverna jag fått ta emot har tidigare varit oregerliga i klassrummen ens med assistenter vid sin sida, men efter några år på skoldaghemmet så har de kommit tillbaka kloka, insiktsfulla och även om de inte alltid lyckas hejda sina impulser så har de fungerat med de andra barnen utan att utmärka sig.
För mig så tycks nyckelordet faktiskt vara att få barnet att bli medvetet om sig själv och börja ta ansvar för sina handlingar. Givetvis måste man träna och få hjälp om man har ADHD och därmed bristande impulskontroll. Hjälpen kan faktiskt bestå i att få hjälp att flytta sig från platsen där ett bråk är på uppgående.
Så småningom - men det tar tid - så kanske eleven själv förmår ta sig därifrån eller hejda orden och handlingarna, men det sker inte över en natt.
Jag tycker inte att det här med att flytta bort eleven är en lösning på problemet, det är en av många sätt att ta itu med det akuta, däremot. Att man sedan försöker undvika att försätta eleven i situationer där den kan mista kontrollen är givetvis eftersträvansvärt, men det var pedagogerna på skoldaghemmet noga med att poäntera, att de, som var 6 vuxna på 10 barn, kunde ordna så. Men de begärde inte att jag som är klasslärare med 26 andra elever, skulle lyckas med jämt och ständigt för sådana situationer kan uppkomma på några sekunder och vi har lite fler barn att hålla rätt på än bara ett.
12
Jag håller inte med. Inte fullt ut i allafall.
Om eleven och föräldrarna upplever det som ett straff att eleven flyttas ut ur klassrummet när *n fått eller är på vippen att få ett utbrott så måste snarare pedagogen förklara för dem varför eleven flyttas ut. Att det inte är frågan om ett straff utan ett sätt att hämta andan, återfå kontrollen, undvika att ställa till med något eleven senare ångar.
Jag har tagit emot elever som fått gå på skoldaghem i flera år just för att de har ADHD eller andra svårigheter som gjort att vanlig klassrumsundervisning och umgänge med andra barn på en skolgård inte fungerat. Av den anledningen har jag haft nära kontakt med de pedagoger som arbetar på skoldaghemmet och fått ta del av hur de arbetar och tänker.
De har arbetat mycket enligt "stoppljusmetoden" som ska göra barnet medveten om sina handlingar och känslor och på så sätt även får ett verktyg att hejda sig i tid. Eleverna jag fått ta emot har tidigare varit oregerliga i klassrummen ens med assistenter vid sin sida, men efter några år på skoldaghemmet så har de kommit tillbaka kloka, insiktsfulla och även om de inte alltid lyckas hejda sina impulser så har de fungerat med de andra barnen utan att utmärka sig.
För mig så tycks nyckelordet faktiskt vara att få barnet att bli medvetet om sig själv och börja ta ansvar för sina handlingar. Givetvis måste man träna och få hjälp om man har ADHD och därmed bristande impulskontroll. Hjälpen kan faktiskt bestå i att få hjälp att flytta sig från platsen där ett bråk är på uppgående.
Så småningom - men det tar tid - så kanske eleven själv förmår ta sig därifrån eller hejda orden och handlingarna, men det sker inte över en natt.
Jag tycker inte att det här med att flytta bort eleven är en lösning på problemet, det är en av många sätt att ta itu med det akuta, däremot. Att man sedan försöker undvika att försätta eleven i situationer där den kan mista kontrollen är givetvis eftersträvansvärt, men det var pedagogerna på skoldaghemmet noga med att poäntera, att de, som var 6 vuxna på 10 barn, kunde ordna så. Men de begärde inte att jag som är klasslärare med 26 andra elever, skulle lyckas med jämt och ständigt för sådana situationer kan uppkomma på några sekunder och vi har lite fler barn att hålla rätt på än bara ett.
Det var ungefär så jag menade och inte som en bestraffningsmetod eller som ett sätt att på sikt lösa situationen. Jag tror inte något barn vill ha sådana här utbrott och framförallt inte inför sina kamrater. Så att försöka se tilll att de uppkommer så sällan som möjligt och ge barnen en struktur för att hantera det på ett bättre sätt är naturlgtvis så vi som pedagoger skall hantera det. Dock har vi inte mölighet att alltid vara ett steg före eleven utan sådana här situationer som beskrivs kan uppstå i allafall och att då ta barnet ifrån gruppen innan det hela accelerarar ännu mer tror jag är nödvändigt.
13
Det var ungefär så jag menade och inte som en bestraffningsmetod eller som ett sätt att på sikt lösa situationen. Jag tror inte något barn vill ha sådana här utbrott och framförallt inte inför sina kamrater. Så att försöka se tilll att de uppkommer så sällan som möjligt och ge barnen en struktur för att hantera det på ett bättre sätt är naturlgtvis så vi som pedagoger skall hantera det. Dock har vi inte mölighet att alltid vara ett steg före eleven utan sådana här situationer som beskrivs kan uppstå i allafall och att då ta barnet ifrån gruppen innan det hela accelerarar ännu mer tror jag är nödvändigt.
vill bara påpeka att detta inte var en skola utan förskola och att personen som skrev var resurs (dvs extra anställd för just denna pojke) kan inte jämföras med att vara en lärare på 26 elever!
14
vill bara påpeka att detta inte var en skola utan förskola och att personen som skrev var resurs (dvs extra anställd för just denna pojke) kan inte jämföras med att vara en lärare på 26 elever!
Till Handledare: Du har helt rätt i allt du skriver! Bra skrivet! Bestraffingar hör inte hemma på förskolan och amatörpsykologi med hemmasydda metoder hör absolut inte hemma i ett läge där ett barn utreds av människor med rätt kompetens för uppgiften - den komptensen har faktiskt inte en förskollärare, hur mycket man än tycker att man vet...
15
Till Handledare: Du har helt rätt i allt du skriver! Bra skrivet! Bestraffingar hör inte hemma på förskolan och amatörpsykologi med hemmasydda metoder hör absolut inte hemma i ett läge där ett barn utreds av människor med rätt kompetens för uppgiften - den komptensen har faktiskt inte en förskollärare, hur mycket man än tycker att man vet...
Till fröken Blinka: Vi tänker lika. Gillar det du skriver här i forumet. Ska starta privat förskola om ett år med en kollega, kanske blir i Hammarby Sjöstad... (vi undersöker lite olika områden just nu) är du rekryteringsbar :-)?
17
Till fröken Blinka: Vi tänker lika. Gillar det du skriver här i forumet. Ska starta privat förskola om ett år med en kollega, kanske blir i Hammarby Sjöstad... (vi undersöker lite olika områden just nu) är du rekryteringsbar :-)?
Jag undrar hur ni kommer att klara av rekryteringen med tanke på att enligt Frk Blinka så är det ju så fullt med usel och oprofessionell personal ute i Sverige. (OBS citat Frk Blinka. Själv tycker jag att det finns otroligt mycket kompetens och erfarenhet i våra förskolor och att de är värda att föräldrarna ställer intresserade istället för provokativa frågor till dem).
Lycka till.
Och nej, jag tänker inte ha mitt barn på er förskola. Är så nöjd med vår egen där personalen jobbar bra med barnen, där vi föräldrar kan ställa nyfikna frågor med all respekt och få lika respektfulla svar tillbaka (man skördar ju det man sår). Jag tror dessutom inte att någon bland vår personal skulle uttala sig kategoriskt negativt om sina kollegor så som fröken Blinka tycks göra. Om sådant är var Handledaren tycker om så betackar jag mig för den förskolan i Hammarby Sjöstad.
18
Jag undrar hur ni kommer att klara av rekryteringen med tanke på att enligt Frk Blinka så är det ju så fullt med usel och oprofessionell personal ute i Sverige. (OBS citat Frk Blinka. Själv tycker jag att det finns otroligt mycket kompetens och erfarenhet i våra förskolor och att de är värda att föräldrarna ställer intresserade istället för provokativa frågor till dem).
Lycka till.
Och nej, jag tänker inte ha mitt barn på er förskola. Är så nöjd med vår egen där personalen jobbar bra med barnen, där vi föräldrar kan ställa nyfikna frågor med all respekt och få lika respektfulla svar tillbaka (man skördar ju det man sår). Jag tror dessutom inte att någon bland vår personal skulle uttala sig kategoriskt negativt om sina kollegor så som fröken Blinka tycks göra. Om sådant är var Handledaren tycker om så betackar jag mig för den förskolan i Hammarby Sjöstad.
hej, mejla mig på gunilla.1122 at gmail.com så har jag din mejladress och då kanske jag kollar hur du befinner dig mellan barn och jobb när det är dags.
20
hej, mejla mig på gunilla.1122 at gmail.com så har jag din mejladress och då kanske jag kollar hur du befinner dig mellan barn och jobb när det är dags.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
