R ska flytta ihop med sin nya och hennes son. Inte i samma kommun vi nu bor i. Allt känns pest. jag flyttade hit från Norrtälje eftersom R sa att han skulle flytta hit oavsett. Även om jag bodde kvar med barnen i Norrtälje. Så jag flyttade hit. Vi ville ju båda att barnen ska ha oss båda föräldrar kvar. Men jag har aldrig velat bo i den här kommunen, aldrig velat att mina barn ska växa upp här. Och nu ska R alltså flytta. Men barnen vara kvar på förskolan här. De kommer få sitta i bil kanske 30 min på morgonen och efetrmiddagen. Och allt vi pratade om vid skilsmässan om att barnen ska kunna ha samma kompisar oavsett vem de bodde hos, att de ska ha gångavstånd mellan oss, allt detta är som bortblåst. Kvar sitter jag i en kommun jag inte vill bo i. I en kommun där jag inte vill att barnen ska bo.
Till saken hör att R har ett spelberoende... så även om han träffat sin kärlek så vet jag att hans ekonomiska situation gör att han inte har något val än att flytta in hos sin tjej. Jag har inte träffat henne, hon har inte velat det. Så nu ska alltså mina skruttisar bo med en tjej jag aldrig träffat... och henens 10-åriga son... i en trea.
Ibland känns allt så ruttet.
1
Trubbel.... i paradiset....
R ska flytta ihop med sin nya och hennes son. Inte i samma kommun vi nu bor i. Allt känns pest. jag flyttade hit från Norrtälje eftersom R sa att han skulle flytta hit oavsett. Även om jag bodde kvar med barnen i Norrtälje. Så jag flyttade hit. Vi ville ju båda att barnen ska ha oss båda föräldrar kvar. Men jag har aldrig velat bo i den här kommunen, aldrig velat att mina barn ska växa upp här. Och nu ska R alltså flytta. Men barnen vara kvar på förskolan här. De kommer få sitta i bil kanske 30 min på morgonen och efetrmiddagen. Och allt vi pratade om vid skilsmässan om att barnen ska kunna ha samma kompisar oavsett vem de bodde hos, att de ska ha gångavstånd mellan oss, allt detta är som bortblåst. Kvar sitter jag i en kommun jag inte vill bo i. I en kommun där jag inte vill att barnen ska bo.
Till saken hör att R har ett spelberoende... så även om han träffat sin kärlek så vet jag att hans ekonomiska situation gör att han inte har något val än att flytta in hos sin tjej. Jag har inte träffat henne, hon har inte velat det. Så nu ska alltså mina skruttisar bo med en tjej jag aldrig träffat... och henens 10-åriga son... i en trea.
Usch, känner så med dig. Själv hade jag först varit fly förbannad sedan insett att det ju inte lett någonstans och istället tyckt det varit väldigt, väldigt tungt.
Kan du prata med honom? Kan ni resonera om vad som är bäst för barnen? Ta hjälp av socialen annars för ni behöver reda ut detta och gärna skriftiligt avtal
Jag har väldigt svårt att se hur det kan vara bäst för barn att bo växelvis med avstånd och såpass trångt. Våra stora är ju helt klart i den åldern att de behöver "eget" utrymme, Hur ska de lösa det?
Ska jag vara ärlig hade jag föreslagit mindre tid hos Pappa. Jag vet, det är totalt politiskt inkorrekt i sverige idag men barn har inte bara rätt till båda föräldrar de har rätt till trygghet, andra nära relationer och ett visst utrymme. 2 vuxna och 3 barn i en 3a _är_ trångt. Det finns relativt med svenska mått mätt litet utrymme att gå undan.
Ex kan en lösning med hämta onsdag från dagis och lämna måndag efter helg varannan vecka ge barnen en bättre situation. Tills R och nya sambon hittat större boende.
Är barnen skrivna hos dig? Tänker på skolgång som ju börjar bli aktuellt. Hamnar ni i olika kommuner så blir det isig genast svårare, man får ju bara gå i skola på ett ställe.
Undrar förresten om man har rätt att flytta ensidigt?
Skickar många styrkekramar iallafall. Hoppas ni kan komma fram till något bättre. Å givetvis så ska du börja planera för att hitta boende och liv som du trivs med. Var tydlig med det bara mot R och att det går ihop sig hyffsat med de svägningar som livet tagit.
Kram! Å
2
Usch, känner så med dig. Själv hade jag först varit fly förbannad sedan insett att det ju inte lett någonstans och istället tyckt det varit väldigt, väldigt tungt.
Kan du prata med honom? Kan ni resonera om vad som är bäst för barnen? Ta hjälp av socialen annars för ni behöver reda ut detta och gärna skriftiligt avtal
Jag har väldigt svårt att se hur det kan vara bäst för barn att bo växelvis med avstånd och såpass trångt. Våra stora är ju helt klart i den åldern att de behöver "eget" utrymme, Hur ska de lösa det?
Ska jag vara ärlig hade jag föreslagit mindre tid hos Pappa. Jag vet, det är totalt politiskt inkorrekt i sverige idag men barn har inte bara rätt till båda föräldrar de har rätt till trygghet, andra nära relationer och ett visst utrymme. 2 vuxna och 3 barn i en 3a _är_ trångt. Det finns relativt med svenska mått mätt litet utrymme att gå undan.
Ex kan en lösning med hämta onsdag från dagis och lämna måndag efter helg varannan vecka ge barnen en bättre situation. Tills R och nya sambon hittat större boende.
Är barnen skrivna hos dig? Tänker på skolgång som ju börjar bli aktuellt. Hamnar ni i olika kommuner så blir det isig genast svårare, man får ju bara gå i skola på ett ställe.
Undrar förresten om man har rätt att flytta ensidigt?
Skickar många styrkekramar iallafall. Hoppas ni kan komma fram till något bättre. Å givetvis så ska du börja planera för att hitta boende och liv som du trivs med. Var tydlig med det bara mot R och att det går ihop sig hyffsat med de svägningar som livet tagit.
Att det är viktigt att barnen får vara med i beslutet att flytta, vart de ska bo (vart bor R nu?)
Att det är viktigt som du skriver att barnen får en enhetlig social närmiljö.
3
Du kan säkert allt detta redan och jag förstår att du behöver få prata och skriva av dig när riktigt sura grejer händer.
Att det är viktigt att barnen får vara med i beslutet att flytta, vart de ska bo (vart bor R nu?)
Att det är viktigt som du skriver att barnen får en enhetlig social närmiljö.
Jo... det är ju så jag känner. Att jag vill ha dem mer... att det ska vara lungt och tryggt för dem.
Tyvärr så bor ju inte jag större, jag bor i en två med mina barn.... Men har ju inga andra barn här.
Det tragiska är ju att jag vet att det ahndlar om att R spelat... och helt enkelt inte har pengar att bo kvar för. Minns inte om jag berättat det här, men han är spelberoende och en stor del av skilsmässan bottnar i att han spelat bort flera hundratusen. Så skildes vi som vänner, städat upp ekonomin så gott det gick. Så sumpar han det igen under hösten. Jag blir bara matt. Och det känns så jävligt att han inte tänker på barnens bästa. Och det känns som att jag måste köpa allt han gör hela tiden, för annars sumpar han realtionen till barnen. Jag orkar inte ha ansvar för deras realtion längre....
4
Jo... det är ju så jag känner. Att jag vill ha dem mer... att det ska vara lungt och tryggt för dem.
Tyvärr så bor ju inte jag större, jag bor i en två med mina barn.... Men har ju inga andra barn här.
Det tragiska är ju att jag vet att det ahndlar om att R spelat... och helt enkelt inte har pengar att bo kvar för. Minns inte om jag berättat det här, men han är spelberoende och en stor del av skilsmässan bottnar i att han spelat bort flera hundratusen. Så skildes vi som vänner, städat upp ekonomin så gott det gick. Så sumpar han det igen under hösten. Jag blir bara matt. Och det känns så jävligt att han inte tänker på barnens bästa. Och det känns som att jag måste köpa allt han gör hela tiden, för annars sumpar han realtionen till barnen. Jag orkar inte ha ansvar för deras realtion längre....
Förstår att det känns superjobbigt och att du inte orkar ha ansvar för deras relation. Men jag tror du bitvis måste, inte för vad han gör men att ta ansvar för vad som är bäst för barnen.
Tycker klart ni ska försöka ta upp en diskussion och ta hjälp med samtal om det behövs för att skriva mellan er vad som är viktigt och vad.
Sammanfatta ett förslag som baseras på barnens rätt till en enhetlig social närmiljö och osäkerheten i fast boende pga av spelberoendet (om det är belagt).
Föreslå en modell som blir precis "varaktigt boende" hos R, dvs ansvar och vardag även hos pappa > 1/3.
Det kan vara som jag skrev innan eller ex lö-ti ena veckan och sö-ti andra. Korta byten ofta är ju bra för småbarn och de måste inte starta om varannan vecka med lekkontakter i området osv. Fasta dagar är oxå klart bäst för aktiviteter när barnen blir lite äldre om man inte bor bredvid (säger de separerade jag känner)
Hoppas det känns lite bättre idag.
Kram!
6
Förstår att det känns superjobbigt och att du inte orkar ha ansvar för deras relation. Men jag tror du bitvis måste, inte för vad han gör men att ta ansvar för vad som är bäst för barnen.
Tycker klart ni ska försöka ta upp en diskussion och ta hjälp med samtal om det behövs för att skriva mellan er vad som är viktigt och vad.
Sammanfatta ett förslag som baseras på barnens rätt till en enhetlig social närmiljö och osäkerheten i fast boende pga av spelberoendet (om det är belagt).
Föreslå en modell som blir precis "varaktigt boende" hos R, dvs ansvar och vardag även hos pappa > 1/3.
Det kan vara som jag skrev innan eller ex lö-ti ena veckan och sö-ti andra. Korta byten ofta är ju bra för småbarn och de måste inte starta om varannan vecka med lekkontakter i området osv. Fasta dagar är oxå klart bäst för aktiviteter när barnen blir lite äldre om man inte bor bredvid (säger de separerade jag känner)
Å vännen. Jag vet lite om vad du går igenom. Min styvsons mamma flyttade ju till en annan stad. Inget missbruk i botten, men ändå. Hur hade hon tänkt att det skulle funka, liksom...?
Och det här med att flytta utan att diskutera det med den andra föräldern - det har gjort mig vansinnig. Man måste diskutera viktiga beslut med den andra föräldern om man har gemensam vårdnad. Men icke.
Det är inte lätt sånt här, men några tankar får jag.
1. Sluta vara medberoende. Försök få honom att ta ansvar för sina egna handlingar och håll honom inte om ryggen. Kontakta Alanon, en förening för anhöriga till missbrukare. Förstår att det är lättare sagt än gjort, man vill ju skydda sina barn.
2. Vart flyttar de? Är det nånstans du skulle kunna tänka dig att flytta till också? Förstår dina tankar om där du bor nu...been there, done that...Typ.
3. Ta kontakt med familjerätten och kolla vad du kan göra. Du kanske faktiskt ska ha barnen på nästan heltid, även om ni har gemensam vårdnad. Ni kan ju skriva avtal om det. Möjligen kan du få enskild vårdnad, men jag är inte säker på att skälen är tillräckligt starka.
4. Jag håller på att utbilda mig till coach, och letar utbildningsklienter. Vill du så kan du få vara klient hos mig utan kostnad (annars får jag inte annonsera här, men jag antar att det här är ok??)Hör av dig i så fall. Det är en bra metod att få bringa reda i sina tankar och hitta lösningar på problem.
5. Säg till om det är nåt annat jag kan hjälpa till med. Tänker såååå på dig!!
7
Å vännen. Jag vet lite om vad du går igenom. Min styvsons mamma flyttade ju till en annan stad. Inget missbruk i botten, men ändå. Hur hade hon tänkt att det skulle funka, liksom...?
Och det här med att flytta utan att diskutera det med den andra föräldern - det har gjort mig vansinnig. Man måste diskutera viktiga beslut med den andra föräldern om man har gemensam vårdnad. Men icke.
Det är inte lätt sånt här, men några tankar får jag.
1. Sluta vara medberoende. Försök få honom att ta ansvar för sina egna handlingar och håll honom inte om ryggen. Kontakta Alanon, en förening för anhöriga till missbrukare. Förstår att det är lättare sagt än gjort, man vill ju skydda sina barn.
2. Vart flyttar de? Är det nånstans du skulle kunna tänka dig att flytta till också? Förstår dina tankar om där du bor nu...been there, done that...Typ.
3. Ta kontakt med familjerätten och kolla vad du kan göra. Du kanske faktiskt ska ha barnen på nästan heltid, även om ni har gemensam vårdnad. Ni kan ju skriva avtal om det. Möjligen kan du få enskild vårdnad, men jag är inte säker på att skälen är tillräckligt starka.
4. Jag håller på att utbilda mig till coach, och letar utbildningsklienter. Vill du så kan du få vara klient hos mig utan kostnad (annars får jag inte annonsera här, men jag antar att det här är ok??)Hör av dig i så fall. Det är en bra metod att få bringa reda i sina tankar och hitta lösningar på problem.
5. Säg till om det är nåt annat jag kan hjälpa till med. Tänker såååå på dig!!
Men oj vet knappt vad jag ska skriva, mer än att sådär kan man väll inte bara göra?! Kan nån slags terapi tillsammans vara nått? Ni måste juh kunna prata om såna stora livsavgörande val så det blir så bra som möjligt främst för barnen.. Känner massor med dig och hoppas att det ska lösa sig... Kram
9
Men oj vet knappt vad jag ska skriva, mer än att sådär kan man väll inte bara göra?! Kan nån slags terapi tillsammans vara nått? Ni måste juh kunna prata om såna stora livsavgörande val så det blir så bra som möjligt främst för barnen.. Känner massor med dig och hoppas att det ska lösa sig... Kram
Eller inte helt annan kanske, jag inser att jag bara måste ta tag i mitt liv. Har rett upp stressen och jobbet i höstas (tog ett långt samtal med chefen).
Men du pratade om att skaffa någon att prata med då å jag tror verkligen jag skulle behöva någon som kan hjälpa mig att strukturera så något händer, pusha och peppa mig. Nu är det 3 år sedan projektledaren sa upp sig i den här familjen och sedan dess har ingen lett.
Jag har kommit till den punkten att jag inte vill ge upp vår familj men något måste hända nu. Kan inte leva i vacuum, intet längre.
Du nämnde att du haft en mentor eller psykolog att samtala med. Hur skaffade du det? Gick på en nit här i höstas när jag gick via jobbet vilket jag upplevde som riktigt dåligt. Samma sak med familjerådgivningen.
Vill ju till någon som kan ge konkreta övningar, exempel som får en att reflektera, lära och gå vidare. Som inte bara ber en prata och säger hmm, ja osv
11
Viktoria, en helt annan sak.
Eller inte helt annan kanske, jag inser att jag bara måste ta tag i mitt liv. Har rett upp stressen och jobbet i höstas (tog ett långt samtal med chefen).
Men du pratade om att skaffa någon att prata med då å jag tror verkligen jag skulle behöva någon som kan hjälpa mig att strukturera så något händer, pusha och peppa mig. Nu är det 3 år sedan projektledaren sa upp sig i den här familjen och sedan dess har ingen lett.
Jag har kommit till den punkten att jag inte vill ge upp vår familj men något måste hända nu. Kan inte leva i vacuum, intet längre.
Du nämnde att du haft en mentor eller psykolog att samtala med. Hur skaffade du det? Gick på en nit här i höstas när jag gick via jobbet vilket jag upplevde som riktigt dåligt. Samma sak med familjerådgivningen.
Vill ju till någon som kan ge konkreta övningar, exempel som får en att reflektera, lära och gå vidare. Som inte bara ber en prata och säger hmm, ja osv
Åh, nej. Vad dumt det blev. Förstår att du känner dig lurad och villrådig. Men du, gå på magkänslan, vad vill du. Och se till att få skriftligt på umgänget.
Bi med Em nov02 & Na mars04 & Mi maj09
Och lilla 4:an i magen bf slutet av april-12
Åh, nej. Vad dumt det blev. Förstår att du känner dig lurad och villrådig. Men du, gå på magkänslan, vad vill du. Och se till att få skriftligt på umgänget.
jag tror en kbt-terapeut vore utmärkt för dig, jaghar lite brådis just nu, jag v ill gärna svara cecilia också men det får bli senare. ofta behöver utbildningarna klineter, alt leta efter någon på nätet. kram!
13
jag tror en kbt-terapeut vore utmärkt för dig, jaghar lite brådis just nu, jag v ill gärna svara cecilia också men det får bli senare. ofta behöver utbildningarna klineter, alt leta efter någon på nätet. kram!
Ursäkta om jag dröjt, jag har inte varit inne här så mycket och haft sportlov och så.
Jag blev utbildningsklient hos Psykosyntesakademin. Det är billigt och tryggt att bli utbildningsklient, är min erfarenhet efter att ha provat det i två olika terapiformer. Vi bor ju i olika städer, men som Anna skriver - kolla på nätet.
Jag håller med Anna om att det låter som om du skulle behöva en KBT-terapeut. Sök på KBT så får du en massa träffar. Jag har provat det också (haha, jag har nog provat det mesta i den här vägen...), och det är väldigt verkningsfullt.
Annars kan jag rekommendera coachning...
Fråga gärna mer - du kan messa eller maila privat också om du vill.
Stor kram, och jag vill verkligen att du hittar rätt den här gången!
14
Ursäkta om jag dröjt, jag har inte varit inne här så mycket och haft sportlov och så.
Jag blev utbildningsklient hos Psykosyntesakademin. Det är billigt och tryggt att bli utbildningsklient, är min erfarenhet efter att ha provat det i två olika terapiformer. Vi bor ju i olika städer, men som Anna skriver - kolla på nätet.
Jag håller med Anna om att det låter som om du skulle behöva en KBT-terapeut. Sök på KBT så får du en massa träffar. Jag har provat det också (haha, jag har nog provat det mesta i den här vägen...), och det är väldigt verkningsfullt.
Annars kan jag rekommendera coachning...
Fråga gärna mer - du kan messa eller maila privat också om du vill.
Stor kram, och jag vill verkligen att du hittar rätt den här gången!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
