Jobbig dag - långt o känsligt

[Catti m E, A & S]

Var ju hemma i tisdags för magsjukt barn. en helt fel dag med ett jätteviktigt möte jag nu måste boka om och förbereda mig för igen. Hemma även onsdag, ledig dag. Sen på torsdag morgon var jag jättetrött. Åkte till jobbet, var där precis till morgonkaffet = sen. drack mitt kaffe och på väg till kontoret mötte jag min nya chef. Vi hade bokat ett 2 timmar samtal vilket jag glömt.

Vi satte oss och jag berättade min liv historai.
1998 dog vårt första barn i magen i v 39.
sekundär barnlöshet i 3 år
bröstcanser med cellgifter 2005
Vi grät lite båda två.

Jag vill väldigt gärna att hon vet så det är inte det. Pratade sen praktiskt jobb andra timmen och sde hej då. Helt normalt scenario, gjort det förrut många gånger.

Men nu. Kom upp till min nära kollega och fick gråta lite. Skönt. Åt lunch och gick sen upp md en av mina bästa kompisar och tog en kaffe på rummet. Då bröt jag ihop fullständigt. Kunde inte sluta gråta. Precis allt kom över mig. Jobb, flytt, bäbis och såklart gamla sorger.

Kl 13 gav jag upp och åkte hem. Försökte ringa BM då jag inte fått någon kurratortid eller tid för tillväxt UL som jag blivit lovad v. 28. Hon singde som tur var tillbaka och fixade en kuratortid på onsdag på sjukhuset. deras kurator hade 6 veckors väntetid (när man mår dåligt mår man väl dåligt nu, inte om 6 veckor...). Hon hade även pratat med Östar och de hade fått remissen om UL tid, men hon visste inte varför det dröjde så.

Nu sitter jag här och försöker pussla ihop mitt liv. Vad behöver jag. Hur mycket är jobb, gamla synder eller annat. Vad är bäst för mig. Hur går jag vidare.

Gillar inte att inte ha en plan

Catti

[~~ Saasva ~~]

Som du aknske vet har detsamma hänt mig, vårt första barn dog. Hon tog bara ett andetag sedan försökte de återuppelve henne i 50 min, tills hennes pappa satt det räckte, han var med hela tiden.

När man är gravid så tycker jag att det kommer tillbaka precis som om det precis hänt. Dessa ångest och grtåatacker som man inte kan hejda!

Jag vill precis som du ha en plan över livet, så att det är strukturerat så att man vet allt, nästan i minsta detalj.

När det blir en motgång t ex ingen kuratoritd just nu, varför ingen ultid ännu? osv. Dessa måtgångar blir ju oerhört stora när man får tillbaka dessa "gamla sorger" som du beskriver + vanligt gravhormoner. Man har ju inte riktigt orken där, eller hur! Detta tror jag många har svårt att försstå.

Vill bara säga att jag försstår och lider med dig!

Kram!!

Cissi

[Catti m E, A & S]

Tack för dina ord, det känns verkligen skönt. Ibland känner jag mig bara besvärlig på jobbet som inte "fixar" lika mycket som andra. Sen måste jag komma på att detta är inte mina prioriteringar, att vara bäst på jobbet. De andra kan mala på i ett ekkorhjul och tro att det är hela livet. Man jag vet ju mer. Jag har ju lärt mig vad jag vill ha ut av livet - todde jag. Jag har nog hamnat i duktighetsfällan både hemma och på jobbet. Trots att jag vet vad jag vill ha ut av mitt liv är det ibland svårt att se när man är mitt inne i jobb (som iof är roligt), dagis och vardag. Vi brukade ju vara så bra på att ta det lugnt på vardagen och prioritera oss själva och barnen.

Just nu springer jag bara på och det måste jag sluta med.

Tack igen för dina ord, det är så skönt att ha er här att analysera ihop med,
Catti

[sannasmamma]

Fy, så jobbigt, känner med dig. Det är något med denna tiden, man tror att saker och ting ska vända, man ska vara lagom stor, lagom glad och skina som solen men jag är inne i en svacka jag med. Jag läser lite av en författare som hette Dale Carnegie som bla har skrivit om stress och oro. Det känns bra för mig.
Lycka till hos kuratorn och ta hand om dig i helgen.

[Amanda83]

Usch så jobbigt, men det är bra att få gråta av sig. Sen är man ju betydligt skörare med alla hormoner i kroppen under graviditeten.

Hoppas att du snart känner bättre.

Kramar

[Älvan]

Oh, gumman. Förstår om du känner dig slut idag. Hoppas du har möjlighet att vila och ta hand om dig i helgen!!

Varm kram från Älvan

[Jolie]

Du har all anledning att vara ledsen, rädd och förvirrad för du har ju varit med om väldiga påfrestningar och kroppen minns all sorg och tar fram den när saker påminner om det gamla. Du har gamla sår som blir nygamla sår och det är inte farligt men väldigt jobbigt när sånt man inte orkar med återkommer med förnyad kraft. Ta en dag i taget, gråt när du behöver och var så snäll mot dig själv som du kan och så hör du inombords vad som är bäst för just dig. Inget är fel, du är du och det är bara du som har rätt svar för hur du ska gå vidare och när du ska sakna ner och bara vara där du är.

Massor av kramar och omge dig med människor som ger och du får älska.
Du är liten idag och i morgon kanske det är helt annorlunda igen och det är okej.

*kram*