för i morse testade jag med CB och fick att svargt plus. Visst spelar det ingen roll att det är väldigt svagt va? Mensen borde ha kommit igår, så det är ju tidigt än. Får göra ett nytt test i helgen och se vad som händer..
Dock vet jag inte riktigt vad och hur jag känner. Eller, jag är glad, men jag är ledsen, för min man villinte ha fler barn! Känns inte så kul att bara köra över honom, trots att jag inte vet ur vilken grop han får gräva upp mig ur efter en ev. abort! Ska prata med kuratorn på abortmottagningen idag, men jag VILL INTE! Jag vill bära och föda barnet, ett syskon till åt mina andra barn!
Vad gör jag nu? Vill ju bara vara glad!
1
Skriver här... för i morse testade jag med CB och fick att svargt plus. Visst spelar det ingen roll att det är väldigt svagt va? Mensen borde ha kommit igår, så det är ju tidigt än. Får göra ett nytt test i helgen och se vad som händer..
Dock vet jag inte riktigt vad och hur jag känner. Eller, jag är glad, men jag är ledsen, för min man villinte ha fler barn! Känns inte så kul att bara köra över honom, trots att jag inte vet ur vilken grop han får gräva upp mig ur efter en ev. abort! Ska prata med kuratorn på abortmottagningen idag, men jag VILL INTE! Jag vill bära och föda barnet, ett syskon till åt mina andra barn!
Hoppas du har nån att prata med förutom kuratorn. Ta med din man till kuratorn annars så det framkommer för honom att ev abort skulle påverka dig starkare negativt än vad han inser.
Tycker du ska läsa här vad andra mammor skrivit om sin aborter. Har själv läst en del och har funnit att det dräller av mammor som mår oerhört dåligt för att de gjort abort mot sin vilja för att göra sin man till lags. GÖr inte samma misstag som dem . Om du ska göra abort så ska det vara för att DU vill det...det är DU som ska bära det känslomässiga såret ...inte han. Kram på dig!
2
Hoppas du har nån att prata med förutom kuratorn. Ta med din man till kuratorn annars så det framkommer för honom att ev abort skulle påverka dig starkare negativt än vad han inser.
Tycker du ska läsa här vad andra mammor skrivit om sin aborter. Har själv läst en del och har funnit att det dräller av mammor som mår oerhört dåligt för att de gjort abort mot sin vilja för att göra sin man till lags. GÖr inte samma misstag som dem . Om du ska göra abort så ska det vara för att DU vill det...det är DU som ska bära det känslomässiga såret ...inte han. Kram på dig!
och vill bara ge ett råd - stressa inte fram ett beslut eller åtgärd, låt det landa, så ni hinner fundera, vrida o vända, tala med mannen, vädja o gråt eller vad som behövs för att han ska förstå dig. Involvera honom i samtal med kuratorn o framför allt - låt honom vara med vid ul. Det finns aldrig bara en lösning eller ett rätt eller fel, allt beror på när, var o hur. Försök hitta en lösning som båda kan leva med o acceptera.
Kraaaam
Älskar mina troll ♥ Emil ♥ Oskar ♥ Viktor ♥ Vilma ♥ Nova ♥
3
Sände en varm kram och vill bara ge ett råd - stressa inte fram ett beslut eller åtgärd, låt det landa, så ni hinner fundera, vrida o vända, tala med mannen, vädja o gråt eller vad som behövs för att han ska förstå dig. Involvera honom i samtal med kuratorn o framför allt - låt honom vara med vid ul. Det finns aldrig bara en lösning eller ett rätt eller fel, allt beror på när, var o hur. Försök hitta en lösning som båda kan leva med o acceptera.
Kraaaam
Men gör inte abort då! Jag tror du kommer ångra dig! Det hörs ju att du verkligen vill ha barnet. Du kör inte alls över honom, det är han som kör över dig ifall han indirekt tvingar dig till detta. Många Kramar från en som sörjer sitt lilla barn som dog i magen.
4
Men gör inte abort då! Jag tror du kommer ångra dig! Det hörs ju att du verkligen vill ha barnet. Du kör inte alls över honom, det är han som kör över dig ifall han indirekt tvingar dig till detta. Många Kramar från en som sörjer sitt lilla barn som dog i magen.
går för er. Har ni varit hos kurator än? Kan du prata med mannen? Förstår han dig? Förstår du honom?
Önskar att ni lyckas kommunicera och vara två i ert beslut!
Kram (en som varit där)
5
Undrar hur det går för er. Har ni varit hos kurator än? Kan du prata med mannen? Förstår han dig? Förstår du honom?
Önskar att ni lyckas kommunicera och vara två i ert beslut!
Kram (en som varit där)
har jag inte ens lyckats få tag på kuratorn. Ska försöka idag igen på telefontiden...
Mannen verkar inte fatta utan tycker att abort är en "enkel lösning" på vad han ser som ett problem. När jag försöker påtala att det är hans barn vi pratar om så säger han bara att jag inte ska "göra det svårare än det är" att ta bort en "cellklump"...
Känns jobbigt det här! Önskar att han kunde bli glad, även om jag förstår att det är omtumlande att jag blivit högst oplanerat gravid, trots skydd, igen! Sånt händer ju bara inte!
6
Än så... har jag inte ens lyckats få tag på kuratorn. Ska försöka idag igen på telefontiden...
Mannen verkar inte fatta utan tycker att abort är en "enkel lösning" på vad han ser som ett problem. När jag försöker påtala att det är hans barn vi pratar om så säger han bara att jag inte ska "göra det svårare än det är" att ta bort en "cellklump"...
Känns jobbigt det här! Önskar att han kunde bli glad, även om jag förstår att det är omtumlande att jag blivit högst oplanerat gravid, trots skydd, igen! Sånt händer ju bara inte!
nu har jag pratat med kuratorn och fått en tid dit på måndag. Då ska vi gå tillsammans...
Tid för första läkarbesöket fick jag inte förrän den 19:e, då har jag ju redan gått till vecka 7+6 ju! Känns väldigt sent om man nu måste göra en abort tycker jag... Man måste ju vänta ytterligare på själva aborttiden sen!
Kuratorn lovade i alla fall att hon inte skulle gadda ihop sig med min man, och inte heller försöka övertala mig till någonting! Hon förberedde mig även på att jag kanske måste fatta ett beslut mot min mans åsikter. Känns lite bättre nu i alla fall, men jag önkar att han bara kunde bli glad, och säga att det här fixar vi!
7
Så... nu har jag pratat med kuratorn och fått en tid dit på måndag. Då ska vi gå tillsammans...
Tid för första läkarbesöket fick jag inte förrän den 19:e, då har jag ju redan gått till vecka 7+6 ju! Känns väldigt sent om man nu måste göra en abort tycker jag... Man måste ju vänta ytterligare på själva aborttiden sen!
Kuratorn lovade i alla fall att hon inte skulle gadda ihop sig med min man, och inte heller försöka övertala mig till någonting! Hon förberedde mig även på att jag kanske måste fatta ett beslut mot min mans åsikter. Känns lite bättre nu i alla fall, men jag önkar att han bara kunde bli glad, och säga att det här fixar vi!
att ni fått tid hos både kurator och läkare!
Efter läkarbesöket gick det fort att få tid för själva ingreppet.
Vi avbokade i och för sig tre ggr innan det blev av, vi ansåg oss inte ha hunnit prata klart och vara överrens innan. Mannen var mån om det också, eftersom han var klok nog att inse att vårt förhållande stod på spel om jag skulle känna mig tvingad. (nu blev det ju abort trots att jag inget hellre önskade än att få barnet, men med en glad och positiv pappa, som han varit de tidigare två gångerna).
På grund av det här gjordes min abort väldigt sent, precis på gränsen, i v 12. Men när jag senare, av en slump hos kuratorn, råkade läsa lite i min journal stod det att fostret var i v 13-14 vid ingreppet, vilket var chockartat. Jag är tacksam att jag inte minns exakt vad som händer i fostrets utvecklingsstadier...
Mannen min var först orolig att kuratorn skulle stå på "min" sida, men hon tog inte parti, utan kändes professionell. Jag tror att vi fick det lättare att prata om det svåra, tack vare henne. Men hon ska ju inte heller kännas som en frälsare, som har svaret, för då blir du besviken.
Önskar er lycka till. Kommer att kika in här för att se hur det går.
Kram
8
Bra att ni fått tid hos både kurator och läkare!
Efter läkarbesöket gick det fort att få tid för själva ingreppet.
Vi avbokade i och för sig tre ggr innan det blev av, vi ansåg oss inte ha hunnit prata klart och vara överrens innan. Mannen var mån om det också, eftersom han var klok nog att inse att vårt förhållande stod på spel om jag skulle känna mig tvingad. (nu blev det ju abort trots att jag inget hellre önskade än att få barnet, men med en glad och positiv pappa, som han varit de tidigare två gångerna).
På grund av det här gjordes min abort väldigt sent, precis på gränsen, i v 12. Men när jag senare, av en slump hos kuratorn, råkade läsa lite i min journal stod det att fostret var i v 13-14 vid ingreppet, vilket var chockartat. Jag är tacksam att jag inte minns exakt vad som händer i fostrets utvecklingsstadier...
Mannen min var först orolig att kuratorn skulle stå på "min" sida, men hon tog inte parti, utan kändes professionell. Jag tror att vi fick det lättare att prata om det svåra, tack vare henne. Men hon ska ju inte heller kännas som en frälsare, som har svaret, för då blir du besviken.
Önskar er lycka till. Kommer att kika in här för att se hur det går.
Kram
Jag blir ledsen när jag hör om hur din man behandlar dig... Tycker att han är väldigt oempatisk och självisk. Precis som att om du inte gör som han vill så gör du något hemskt som du ska få skuldkänslor över men vad du vill då? Är inte det viktigt? Dina känslor är precis lika värdefulla som hans kom ihåg det. Det är ju faktiskt i din kropp som barnet finns.
9
Jag blir ledsen när jag hör om hur din man behandlar dig... Tycker att han är väldigt oempatisk och självisk. Precis som att om du inte gör som han vill så gör du något hemskt som du ska få skuldkänslor över men vad du vill då? Är inte det viktigt? Dina känslor är precis lika värdefulla som hans kom ihåg det. Det är ju faktiskt i din kropp som barnet finns.
Lilla gumman... Skulle vilja ge dig en stor kram. Har du någon vän eller släkting som du kan prata med? Jag tror verkligen att du behöver allt stöd du kan få nu. Inte bara från barnmorskan utan även från någon som känner dig väl och som du har förtroende för.
10
Lilla gumman... Skulle vilja ge dig en stor kram. Har du någon vän eller släkting som du kan prata med? Jag tror verkligen att du behöver allt stöd du kan få nu. Inte bara från barnmorskan utan även från någon som känner dig väl och som du har förtroende för.
eller om man bara är väldigt osäker tom är inte så superbra för förhållandet heller. Jag tror att många män vill/tror att allt blir "som vanligt" efter. Min man blev nog lite överrumplad, ja chockad över den stora sorg som vällde fram hos mig efter. Jag hade behållt barnet om min man hade varit lite mer positiv, nu blev det abort. Misstaget vi gjorde var att vi inte pratade verkligen pratade om det. Så fort det kom upp skulle min man snabbt komma fram till bästa lösningen och jag blev ledsen och stum. Det är en så svår situation, oplanerat gravid och en tyst, surmulen partner, man känner sig så ensam i det läget. Mitt råd till dig är att verkligen försöka tänka dig in i de två alternativen du har. Det är så svårt, känner med dig. Man vet ju inte riktigt hur det känns efter heller...
För min del: kanske var det bäst för de övriga i min familj, det som skedde. Men inte för mig, tror jag...
11
Abort mot sin vilja eller om man bara är väldigt osäker tom är inte så superbra för förhållandet heller. Jag tror att många män vill/tror att allt blir "som vanligt" efter. Min man blev nog lite överrumplad, ja chockad över den stora sorg som vällde fram hos mig efter. Jag hade behållt barnet om min man hade varit lite mer positiv, nu blev det abort. Misstaget vi gjorde var att vi inte pratade verkligen pratade om det. Så fort det kom upp skulle min man snabbt komma fram till bästa lösningen och jag blev ledsen och stum. Det är en så svår situation, oplanerat gravid och en tyst, surmulen partner, man känner sig så ensam i det läget. Mitt råd till dig är att verkligen försöka tänka dig in i de två alternativen du har. Det är så svårt, känner med dig. Man vet ju inte riktigt hur det känns efter heller...
För min del: kanske var det bäst för de övriga i min familj, det som skedde. Men inte för mig, tror jag...
Jag vet inte om det är till mig du skrev inlägget, men visst framstår männen som inte vill ha barnet som själviska och oempatiska. Men man får se det ur deras synvinkel också.
De ser till parets/familjens bästa ur deras perspektiv, och de känner aldrig graviditeten som vi gör.
Jag försvarar inte den "oempatiske mannen", men på min resa har jag lärt mig att se lite längre än bara till mig själv. För allra oftast är mannen lika mån om vår gemensamma lycka, även om han har andra lösningar än vi.
12
Till mig? Jag vet inte om det är till mig du skrev inlägget, men visst framstår männen som inte vill ha barnet som själviska och oempatiska. Men man får se det ur deras synvinkel också.
De ser till parets/familjens bästa ur deras perspektiv, och de känner aldrig graviditeten som vi gör.
Jag försvarar inte den "oempatiske mannen", men på min resa har jag lärt mig att se lite längre än bara till mig själv. För allra oftast är mannen lika mån om vår gemensamma lycka, även om han har andra lösningar än vi.
hade jag kunnat skriva, det är som hämtat ur mitt liv. Det vet du redan, anonymt lejon, men det är slående hur lika våra erfarenheter är. Men vi pratade faktiskt med varandra på slutet, ältade, förstod varandra och riskerna de båda besluten skullle kunna innebära för vårt förhållande. En risk vid abort var att min kärlek skulle falna, och visst kändes den långt borta ett tag, men nu vet jag att den finns där.
13
Exakt det här hade jag kunnat skriva, det är som hämtat ur mitt liv. Det vet du redan, anonymt lejon, men det är slående hur lika våra erfarenheter är. Men vi pratade faktiskt med varandra på slutet, ältade, förstod varandra och riskerna de båda besluten skullle kunna innebära för vårt förhållande. En risk vid abort var att min kärlek skulle falna, och visst kändes den långt borta ett tag, men nu vet jag att den finns där.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Känns inte så kul att bara köra över honom, trots att jag inte vet ur vilken grop han får gräva upp mig ur efter en ev. abort! Ska prata med kuratorn på abortmottagningen idag, men jag VILL INTE! Jag vill bära och föda barnet, ett syskon till åt mina andra barn!
