Jag skriver här eftersom jag ju sedan tidigare valt att inte svara anonyma men anser att frågan är värd att lyftas fram vilket jag kommer att göra igen och igen och igen och igen så många gånger det behövs.
Ordet stämpel används inte vid andra diagnosförfaranden... får man diabetes så är diagnosen en "benämning" på de symptom man har som överensstämmer med sjukdomsbilden.
Får man glasögon för att man har synfel så får man en "benämning" på de specifika svårigheterna man har med synen,närsynt,översynt,skelögd osv.....
Har man problem med att ena benet är kortare än det andra så får man en diagnos för det med och en behandlingsplan.
Lustigt att det BARA vid npf ska klassas som okej att kalla det "stämpel".
Där har vi återigen trångsyntheten i ett nötskal.
Att få en benämning på vilken typ av svårighet man har är inte att få en stämpel. Det är att få ..... just ja, en benämning, en förklaring, en diagnos som underlättar att behandla symptomen.
Och jag undrar samtidigt i mitt stilla sinne När man kan räkna med att Sverige ska komma ikapp utvecklingsmässigt och se BARNEN bakom diagnoserna istället för att haka upp sig på gamla rön som är ur tiden sen årtionden tillbaka.......
Angående stämpel Jag skriver här eftersom jag ju sedan tidigare valt att inte svara anonyma men anser att frågan är värd att lyftas fram vilket jag kommer att göra igen och igen och igen och igen så många gånger det behövs.
Ordet stämpel används inte vid andra diagnosförfaranden... får man diabetes så är diagnosen en "benämning" på de symptom man har som överensstämmer med sjukdomsbilden.
Får man glasögon för att man har synfel så får man en "benämning" på de specifika svårigheterna man har med synen,närsynt,översynt,skelögd osv.....
Har man problem med att ena benet är kortare än det andra så får man en diagnos för det med och en behandlingsplan.
Lustigt att det BARA vid npf ska klassas som okej att kalla det "stämpel".
Där har vi återigen trångsyntheten i ett nötskal.
Att få en benämning på vilken typ av svårighet man har är inte att få en stämpel. Det är att få ..... just ja, en benämning, en förklaring, en diagnos som underlättar att behandla symptomen.
Och jag undrar samtidigt i mitt stilla sinne När man kan räkna med att Sverige ska komma ikapp utvecklingsmässigt och se BARNEN bakom diagnoserna istället för att haka upp sig på gamla rön som är ur tiden sen årtionden tillbaka.......
Bra skrivet! Det hemska är ju att det ofta är föräldrar ,som använder sig av denna benämning. Om det vore äldre och inskränkta människor som sa så ,så tror jag ändå att jag hade kunnat förstå. Det är inte så lätt att vara gammal och kanske inte riktigt hänga med. Vi var bjudna på middag hos en kompis nyligen. Vi satt o pratade o då sa jag att jag tror att sonen har Asperger, o att vi gärna skulle vilja ha klarhet i det. Då säger människan , en mamma i 40-årsåldern:" Men herregud! Varför sätta en sån stämpel på ett barn, tänk vad det skulle kunna ställa till det för honom!"
3
Bra skrivet! Det hemska är ju att det ofta är föräldrar ,som använder sig av denna benämning. Om det vore äldre och inskränkta människor som sa så ,så tror jag ändå att jag hade kunnat förstå. Det är inte så lätt att vara gammal och kanske inte riktigt hänga med. Vi var bjudna på middag hos en kompis nyligen. Vi satt o pratade o då sa jag att jag tror att sonen har Asperger, o att vi gärna skulle vilja ha klarhet i det. Då säger människan , en mamma i 40-årsåldern:" Men herregud! Varför sätta en sån stämpel på ett barn, tänk vad det skulle kunna ställa till det för honom!"
Tack!
Ja, jag ser inte det "farliga" i att få diagnos. Det är ju som sagt bara en förklaring på vad svårigheterna består i, inte alls konstigare än en astma-diagnos eller vad som.....
4
Tack!
Ja, jag ser inte det "farliga" i att få diagnos. Det är ju som sagt bara en förklaring på vad svårigheterna består i, inte alls konstigare än en astma-diagnos eller vad som.....
ja, det är ju det som är det sorgligaste. Folk som _borde_ ha hängt med i utvecklingen som kör på i väldigt inskränkta tankesätt.
Först och främst måste man som förälder sluta ta barnets problematik personligt. Det är inget _fel_ och det är heller inget man hade kunnat gjort annorlunda för att undvika npf, i de allra flesta fallen är det ju medfött....
Men man har ju alla verktyg tillgängliga för att påverka barnets framtida chanser genom att ge bästa möjliga tillgängliga hjälp och det tycker jag man är skyldig att göra när man märker att det är problem.
5
ja, det är ju det som är det sorgligaste. Folk som _borde_ ha hängt med i utvecklingen som kör på i väldigt inskränkta tankesätt.
Först och främst måste man som förälder sluta ta barnets problematik personligt. Det är inget _fel_ och det är heller inget man hade kunnat gjort annorlunda för att undvika npf, i de allra flesta fallen är det ju medfött....
Men man har ju alla verktyg tillgängliga för att påverka barnets framtida chanser genom att ge bästa möjliga tillgängliga hjälp och det tycker jag man är skyldig att göra när man märker att det är problem.
Om man har dålig syn tillexempel så kan man inte få utföra vilket jobb som helst. Man kan tillexempel inte flyga hellikopeter om man bär glasögon. Det krävs fullgod hörsel för att bli audionom.
Nåväl. Det är en stämpel därför att det är ens personlighet som blir stämplad och inte duger. Är det svårt att förstå? Man skulle lika väl kunna säga att det är en stämpel att vara synskadad. Och ja, det är väldigt stämplande att vara psykiskt funktionshindrad i det här samhället. Jag vet att ni inte tycker om att höra det. Men det är verkligheten.
Jag tror aldrig att varken barn eller dom barn som växer upp och blir vuxna med funktionshinder kommer att accepteras av merparten av folket i samhället.
Accepterar ni alla psykiskt funktionshindrade ni som är på den här sidan? Finns det någon här som använder psykiskt sjuk som ett skällsord här? Inte ens bland våra egna kommer vi att alltid vara accepterade. Det är en stämpel och det är stigmatiserande att vara funktionshindrad. Så är det vare sig man gillar det eller inte.
Hur svårt kan det vara att förstå att det är skillnad på att få en diagnos på sin personlighet och på att få en diagnos att man har nedsatt syn? Och problemet är inte diagnosen! Problemet är att man är funktionshindrad! Problemet är att man inte är okey och inte får vara med som andra! Problemet är att man inte accepteras! Man accepteras inte för den man är, det har inget med en diagnos att göra! Man är stämplad för den man är. Även om det till viss del när det gäller myndigheter och arbetsliv och den delen av samhället är en stämple med psykiatriska diagnoser.
Jag önskar såklart också att man ska bli accepterad. Ingen skulle kunna önska det mer än jag. Den "trångsyntheten" som merparten av folk uppvisar och som det innebär att bli behandlad efter att man är funktionshindrad, det har jag utsatts för i överflöd. Varför kalla den som berättar sanningen för trångsynt? Vill vi inte prata om verkligheten på den här sidan?
Ja när kommer man att se människan bakom diagnosen? När får den psykiskt funktionshindrade vara med i samhället bland andra människor? Den dagen är det ingen stämpel att vara psykiskt funktionshindrad.
Man kan vara arg över att man blir stämplad och utanför, men varför bli arg på dom som säger att det är så? Det förstår inte jag. Är inte det att stämpla och skjuta undan en gång till, att inte ens få säga hur det är?
8
Till alla utom Paxelle Om man har dålig syn tillexempel så kan man inte få utföra vilket jobb som helst. Man kan tillexempel inte flyga hellikopeter om man bär glasögon. Det krävs fullgod hörsel för att bli audionom.
Nåväl. Det är en stämpel därför att det är ens personlighet som blir stämplad och inte duger. Är det svårt att förstå? Man skulle lika väl kunna säga att det är en stämpel att vara synskadad. Och ja, det är väldigt stämplande att vara psykiskt funktionshindrad i det här samhället. Jag vet att ni inte tycker om att höra det. Men det är verkligheten.
Jag tror aldrig att varken barn eller dom barn som växer upp och blir vuxna med funktionshinder kommer att accepteras av merparten av folket i samhället.
Accepterar ni alla psykiskt funktionshindrade ni som är på den här sidan? Finns det någon här som använder psykiskt sjuk som ett skällsord här? Inte ens bland våra egna kommer vi att alltid vara accepterade. Det är en stämpel och det är stigmatiserande att vara funktionshindrad. Så är det vare sig man gillar det eller inte.
Hur svårt kan det vara att förstå att det är skillnad på att få en diagnos på sin personlighet och på att få en diagnos att man har nedsatt syn? Och problemet är inte diagnosen! Problemet är att man är funktionshindrad! Problemet är att man inte är okey och inte får vara med som andra! Problemet är att man inte accepteras! Man accepteras inte för den man är, det har inget med en diagnos att göra! Man är stämplad för den man är. Även om det till viss del när det gäller myndigheter och arbetsliv och den delen av samhället är en stämple med psykiatriska diagnoser.
Jag önskar såklart också att man ska bli accepterad. Ingen skulle kunna önska det mer än jag. Den "trångsyntheten" som merparten av folk uppvisar och som det innebär att bli behandlad efter att man är funktionshindrad, det har jag utsatts för i överflöd. Varför kalla den som berättar sanningen för trångsynt? Vill vi inte prata om verkligheten på den här sidan?
Ja när kommer man att se människan bakom diagnosen? När får den psykiskt funktionshindrade vara med i samhället bland andra människor? Den dagen är det ingen stämpel att vara psykiskt funktionshindrad.
Man kan vara arg över att man blir stämplad och utanför, men varför bli arg på dom som säger att det är så? Det förstår inte jag. Är inte det att stämpla och skjuta undan en gång till, att inte ens få säga hur det är?
Jag vill bara skriva att nu blev jag väldigt väldigt ledsen och sårad.
Jag har två funktionshindrade vuxna barn och de är accepterade i samhället på sina villkor.
Jag har försökt svara trevligt och inkännande men nu blev jag så sårad och besviken.
Jag kommer att akta mig noga i fortsättningen för att svara anonyma.
11
Jag vill bara skriva att nu blev jag väldigt väldigt ledsen och sårad.
Jag har två funktionshindrade vuxna barn och de är accepterade i samhället på sina villkor.
Jag har försökt svara trevligt och inkännande men nu blev jag så sårad och besviken.
Jag kommer att akta mig noga i fortsättningen för att svara anonyma.
Passiflora. Jag är också funktionhindrad och vuxen och jag är inte accepterad i samhället. Tänk på att det är många olika anonyma här. Mig har du inte svarat förut förrän nu. Men du tyckte tydligen jag var värst. Så är det för mig. Jag ska försöka att inte ta det till mig och lägga det till min person och självkänsla. Kan du berätta exakt vad det var som gjorde dig så ledsen i det jag upplever och förmedlar? Skulle vara intressent att veta eftersom det är min verklighet du avskyr så.
12
Det var tråkigt Passiflora. Jag är också funktionhindrad och vuxen och jag är inte accepterad i samhället. Tänk på att det är många olika anonyma här. Mig har du inte svarat förut förrän nu. Men du tyckte tydligen jag var värst. Så är det för mig. Jag ska försöka att inte ta det till mig och lägga det till min person och självkänsla. Kan du berätta exakt vad det var som gjorde dig så ledsen i det jag upplever och förmedlar? Skulle vara intressent att veta eftersom det är min verklighet du avskyr så.
till mig förståss. Varje gång. Även det du säger. Jag blir lika ledsen varje gång. Och jag blir ledsen av det du säger om mig och det jag säger, och det kan bero på att det redan gör så väldigt ont och att du tycker att jag och mina åsikter och upplevelser är fel när jag säger dom.
13
Fast jag tar det till mig förståss. Varje gång. Även det du säger. Jag blir lika ledsen varje gång. Och jag blir ledsen av det du säger om mig och det jag säger, och det kan bero på att det redan gör så väldigt ont och att du tycker att jag och mina åsikter och upplevelser är fel när jag säger dom.
Nej det krävs inte fullgod hörsel för att bli audionom. Det är bara 1 av lärosätena som utbildar audionomer i Sverige som har som krav att man visar upp ett godkänt audiogram (tror det är Lund). De andra utbildningarna gör det inte.
Och ang stämpel så har jag hellre en "stämpel" som är en fastställd diagnos på mitt barn än att barnet får stämpeln "Ouppfostrad".
Hälsningar Åsa, audionom och förälder
14
Nej det krävs inte fullgod hörsel för att bli audionom. Det är bara 1 av lärosätena som utbildar audionomer i Sverige som har som krav att man visar upp ett godkänt audiogram (tror det är Lund). De andra utbildningarna gör det inte.
Och ang stämpel så har jag hellre en "stämpel" som är en fastställd diagnos på mitt barn än att barnet får stämpeln "Ouppfostrad".
Jag håller med Paxelle. Hon har som vanligt rätt i det hon skriver.
Allt snack "stämpel" är ju egentligen rätt dumt. Våra barn är som dom är, med eller utan diagnos, dom blir ju inte bråkigare eller får mer problem bara för att dom får en diagnos, däremot kan dom få rätt hjälp, medicinsk eller annan. Men jag är rätt säker på att dom som har problem och inte vill ha någon utredning och diagnos blir stämplade så småningom som något värre. På vilket sett ser samhället annorlunda på våra barn om dom har diagnos? Jag menar, dom blir ju inte värre för att dom får en diagnos, eller "stämpel". Dom blir ju inte mindre accepterade för att dom har ett namn på sina problem. Det är ju inte så att dom får en stämpel eller en tatuering i pannan för evighet där det står ADHD eller AS. Att Fk skulle se ner på någon med en diagnos är otroligt naivt, vilken värld lever man då i. Dessutom så är det väl så att man kan göra om testerna senare om man lyckats göra något åt sina problem? För om man inte har problem i vardagen längre så får man heller ingen diagnos, då är det ju inte längre ett funktionshinder. Så har jag förstått det i alla fall, men jag kan ju ha fel.
Och ser man alla funktionshinder som en "stämpel" bara för att man inte kan göra allt som alla "normala" kan göra så är det man själv som har problem, inte samhället i stort. Jag menar att väldigt många med "synliga" funktionshinder, som rullstolsburna, synskadade, hörselskadade osv. Kan göra det mesta som andra kan göra, det är bara vilja och lite "jävlar anamma" som behövs. Visst, en synskadad kanske inte ska köra bil, eller flyga ett plan och en hörselskadad kan kanske inte bli ljudtekniker, och en rullstolsbunden ska kanske inte jobba som trappstäderska, men vilken människa kan välja fritt vad dom vill göra? Det finns en plats för alla någonstans om man bara tillåter sig själv tro på det. Jag skulle aldrig för mitt liv försöka hindra min son att bli vad han vill bara för att han har ett funktionshinder och en "stämpel", och jag skulle heller inte tillåta någon annan att hindra honom. Med rätt hjälpmedel kan dom vara precis som alla andra.
Hur usel dagen än varit, så lyser alltid stjärnorna/Dogbert
15
Jag håller med Paxelle. Hon har som vanligt rätt i det hon skriver.
Allt snack "stämpel" är ju egentligen rätt dumt. Våra barn är som dom är, med eller utan diagnos, dom blir ju inte bråkigare eller får mer problem bara för att dom får en diagnos, däremot kan dom få rätt hjälp, medicinsk eller annan. Men jag är rätt säker på att dom som har problem och inte vill ha någon utredning och diagnos blir stämplade så småningom som något värre. På vilket sett ser samhället annorlunda på våra barn om dom har diagnos? Jag menar, dom blir ju inte värre för att dom får en diagnos, eller "stämpel". Dom blir ju inte mindre accepterade för att dom har ett namn på sina problem. Det är ju inte så att dom får en stämpel eller en tatuering i pannan för evighet där det står ADHD eller AS. Att Fk skulle se ner på någon med en diagnos är otroligt naivt, vilken värld lever man då i. Dessutom så är det väl så att man kan göra om testerna senare om man lyckats göra något åt sina problem? För om man inte har problem i vardagen längre så får man heller ingen diagnos, då är det ju inte längre ett funktionshinder. Så har jag förstått det i alla fall, men jag kan ju ha fel.
Och ser man alla funktionshinder som en "stämpel" bara för att man inte kan göra allt som alla "normala" kan göra så är det man själv som har problem, inte samhället i stort. Jag menar att väldigt många med "synliga" funktionshinder, som rullstolsburna, synskadade, hörselskadade osv. Kan göra det mesta som andra kan göra, det är bara vilja och lite "jävlar anamma" som behövs. Visst, en synskadad kanske inte ska köra bil, eller flyga ett plan och en hörselskadad kan kanske inte bli ljudtekniker, och en rullstolsbunden ska kanske inte jobba som trappstäderska, men vilken människa kan välja fritt vad dom vill göra? Det finns en plats för alla någonstans om man bara tillåter sig själv tro på det. Jag skulle aldrig för mitt liv försöka hindra min son att bli vad han vill bara för att han har ett funktionshinder och en "stämpel", och jag skulle heller inte tillåta någon annan att hindra honom. Med rätt hjälpmedel kan dom vara precis som alla andra.
Jag håller med dig till fullo, men jag tror att i ett visst skede av sorgeprocessen (om jag kan kalla det så) år förnekelse ett steg. Och jag tror att det är vanligt att just då förneka diagnosen som diagnos. Sedan finns det tyvärr fullt av fördomar kring ADHD. Och vissa av dom är att det är en svammeldiagnos, att alla stökiga barn kan få en diagnos utan utredning etc. Att det beror på uppfostran ja det finns hur många fördomar som helst.
Jag kan känna igen mig själv i min sorgeprocess om min son att förneka både hans problem och även diagnosen som sådan. Trots att jag i mitt yrke visste något annat. Idag ser jag på ett helt annat sätt, men möter ibland föräldrar i förnekelsestadiet.
Ha det så bra
Linda
16
Jag håller med dig till fullo, men jag tror att i ett visst skede av sorgeprocessen (om jag kan kalla det så) år förnekelse ett steg. Och jag tror att det är vanligt att just då förneka diagnosen som diagnos. Sedan finns det tyvärr fullt av fördomar kring ADHD. Och vissa av dom är att det är en svammeldiagnos, att alla stökiga barn kan få en diagnos utan utredning etc. Att det beror på uppfostran ja det finns hur många fördomar som helst.
Jag kan känna igen mig själv i min sorgeprocess om min son att förneka både hans problem och även diagnosen som sådan. Trots att jag i mitt yrke visste något annat. Idag ser jag på ett helt annat sätt, men möter ibland föräldrar i förnekelsestadiet.
att du inte skulle kunna låta bli att svara på den här. Jag har i alla fall blivit nekad att bli audionom pga det (och det är inte Lund). Hoppas ditt barn tycker det också när det växer upp. "Ouppfostrad" blir man ändå betraktad som fast i andra termer även om man har en diagnos.
18
Ja jag tänkte att du inte skulle kunna låta bli att svara på den här. Jag har i alla fall blivit nekad att bli audionom pga det (och det är inte Lund). Hoppas ditt barn tycker det också när det växer upp. "Ouppfostrad" blir man ändå betraktad som fast i andra termer även om man har en diagnos.
precis det jag sa. Problemet är att man har ett funktionshinder det har inte med diagnosen att göra. Man blir illa sedd för den man är. Det sa jag ju. Och det är inte snällt av dig att säga att jag är naiv. Jag lever precis i den verkliga världen i Sverige och min upplevelse är att man blir nersedd på av FK om man har en psykiatrisk diagnos. Vem är du att döma mina upplevelser av verkligheten. Så är det för mig. Och jag är inte naiv. Det är min verklighet. Ojust av dig att säga som du gör. Men trampa på du bara.
19
Ja det var ju precis det jag sa. Problemet är att man har ett funktionshinder det har inte med diagnosen att göra. Man blir illa sedd för den man är. Det sa jag ju. Och det är inte snällt av dig att säga att jag är naiv. Jag lever precis i den verkliga världen i Sverige och min upplevelse är att man blir nersedd på av FK om man har en psykiatrisk diagnos. Vem är du att döma mina upplevelser av verkligheten. Så är det för mig. Och jag är inte naiv. Det är min verklighet. Ojust av dig att säga som du gör. Men trampa på du bara.
Om du blivit nekad att gå audionomprogrammet pga av din hörsel så måste nån ha gjort fel.
I klassen under mig gick en tjej som var så gravt hörselskadad att hon använde teckenspråk istället för vanlig talad kommunikation och hade alltså tolkar med sig på lektioner. Och hon gick audionomutbildningen eftersom ingen kunde neka henne att gå den (eftersom det inte finns några krav på en persons hörsel på den utbildningen). Men hon insåg själv efter en tid på utbildningen att det faktiskt inte skulle funka att vara Gravt hörselskadad/döv och arbeta som audionom så hon bytte till hörselpedagog-utbildningen istället.
Menar du att du verkligen blev nekad att gå utbildningen? Eller blev du underkänd på vissa delar av utbildningen så att du ej kunde gå vidare till nästa nivå?
20
Om du blivit nekad att gå audionomprogrammet pga av din hörsel så måste nån ha gjort fel.
I klassen under mig gick en tjej som var så gravt hörselskadad att hon använde teckenspråk istället för vanlig talad kommunikation och hade alltså tolkar med sig på lektioner. Och hon gick audionomutbildningen eftersom ingen kunde neka henne att gå den (eftersom det inte finns några krav på en persons hörsel på den utbildningen). Men hon insåg själv efter en tid på utbildningen att det faktiskt inte skulle funka att vara Gravt hörselskadad/döv och arbeta som audionom så hon bytte till hörselpedagog-utbildningen istället.
Menar du att du verkligen blev nekad att gå utbildningen? Eller blev du underkänd på vissa delar av utbildningen så att du ej kunde gå vidare till nästa nivå?
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
