Har en 9-åring som sover såå oroligt. Han somnar runt 20-20.30, men nästan varje natt kommer han in till oss för att han vaknat och inte kan somna om. Och sen måste någon av oss ligga jämte honom i hans säng tills han somnat om igen. Detta kan vissa nätter bli flera gånger. Hur ska vi få honom att sova i sin egen säng, och somna om själv? Vi har försökt med att säga att det är ok att väcka oss om han drömmer mardrömmar etc. Att han måste prova somna själv, minst en 1 timme... Men han kommer alltid tassande efter 5-10 min igen. Vi har försökt med "mutor", att han ka få nåt fint om han klarar att sova i sin säng flera nätter utan att väcka oss.
Vi har sovrummen vägg i vägg, så närmare kan det inte bli. Vi blir nog tokiga snart, hela familjen, för allas nattsömn störs av detta. Vi har även en bebis som inte heller sover sådär jättebra, så man är helt SLUT på morgonen.
Vad kan man göra? Någon som har det likadant?
1
9-åring med sömnproblem.... Hej!
Har en 9-åring som sover såå oroligt. Han somnar runt 20-20.30, men nästan varje natt kommer han in till oss för att han vaknat och inte kan somna om. Och sen måste någon av oss ligga jämte honom i hans säng tills han somnat om igen. Detta kan vissa nätter bli flera gånger. Hur ska vi få honom att sova i sin egen säng, och somna om själv? Vi har försökt med att säga att det är ok att väcka oss om han drömmer mardrömmar etc. Att han måste prova somna själv, minst en 1 timme... Men han kommer alltid tassande efter 5-10 min igen. Vi har försökt med "mutor", att han ka få nåt fint om han klarar att sova i sin säng flera nätter utan att väcka oss.
Vi har sovrummen vägg i vägg, så närmare kan det inte bli. Vi blir nog tokiga snart, hela familjen, för allas nattsömn störs av detta. Vi har även en bebis som inte heller sover sådär jättebra, så man är helt SLUT på morgonen.
Vad kan man göra? Någon som har det likadant?
Förstår att det är jobbigt. Vi har det nämligen likadant med vår 8-åring som kommer in till oss varje natt som min man är hemma (han jobbar borta 3-4 nätter i veckan), aldrig annars. Då vill han krypa ner bredvid pappa, och det får han. Då somnar han bums, och vi har en extrabred säng så det funkar.
En gammal förskolelärare sa till mig en gång: "Det barnen inte får på dagen, tar de igen på natten". Jag tycker mig se ett mönster hos oss...
Vad tror du det beror på att er 9-åring sover dåligt? Kan du se någon anledning?
2
Förstår att det är jobbigt. Vi har det nämligen likadant med vår 8-åring som kommer in till oss varje natt som min man är hemma (han jobbar borta 3-4 nätter i veckan), aldrig annars. Då vill han krypa ner bredvid pappa, och det får han. Då somnar han bums, och vi har en extrabred säng så det funkar.
En gammal förskolelärare sa till mig en gång: "Det barnen inte får på dagen, tar de igen på natten". Jag tycker mig se ett mönster hos oss...
Vad tror du det beror på att er 9-åring sover dåligt? Kan du se någon anledning?
Svårt att fostra och muta bort otrygghet, för det är ju det det handlar om. Inte ens vuxna brukar tycka det är så mysigt att ligga vakna i vargtimmen när tankarna snurrar. Nyttigt att fundera över.
Acceptera att detta är en fas och se till att maximera sömnen så mycket som möjligt. Byt säng med grabben, du eller maken, eller lägg en madrass på golvet i ert rum ännu hellre så att han kan gå och lägga sig där utan att väcka er.
Mina tre barn har alla haft nattvandringsperioder när man precis pustat ut och tyckt att de varit stora. I inget fall har det känts OK att försöka fostra - har bara tagit energi utan nytta. Nu har det rett upp sig, även om dottern som är 10 fortfarande kan ha mardrömmar nån gång i månaden. Då går jag eller pappan till hennes säng, inte mer med det.
3
Svårt att fostra och muta bort otrygghet, för det är ju det det handlar om. Inte ens vuxna brukar tycka det är så mysigt att ligga vakna i vargtimmen när tankarna snurrar. Nyttigt att fundera över.
Acceptera att detta är en fas och se till att maximera sömnen så mycket som möjligt. Byt säng med grabben, du eller maken, eller lägg en madrass på golvet i ert rum ännu hellre så att han kan gå och lägga sig där utan att väcka er.
Mina tre barn har alla haft nattvandringsperioder när man precis pustat ut och tyckt att de varit stora. I inget fall har det känts OK att försöka fostra - har bara tagit energi utan nytta. Nu har det rett upp sig, även om dottern som är 10 fortfarande kan ha mardrömmar nån gång i månaden. Då går jag eller pappan till hennes säng, inte mer med det.
Låter ju jobbigt! Och det är säkert minst lika jobbigt för sonen som för er, att få sömnen så sönderhackad och känna sig så otrygg i sitt sovande.
Har han något syskon som han skulle kunna dela rum med? Många barn sover tryggare och bättre med någon annan i rummet, även om det inte är en vuxen.
När mina äldsta barn var yngre och sov som krattor båda två, så sov jag med den ena och min man med den andra. På så vis behövde inte båda vuxna väckas av båda barnen, utan fick sova minst dubbelt så mycket. Och vi behövde inte hålla på och springa mellan sovrummen heller och det var ju skönt.
Naturligtvis vill man att barnen ska lära sig att sova själva i sina sängar men jag tror att det är svårt att tvinga fram detta. Det är så lätt att det blir en ond cirkel med att barnet känner sig avvisat och otryggt och blir orolig på nätterna och söker sällskap, och så försöker man få honom/henne att sova i sin säng och så känner h*n sig ännu mer otrygg och avvisad. Då är det nog bättre att försöka hitta ett arrangemang som barnet känner sig tryggt med. När man väl skapat en god cirkel av närhet och trygghet, så är det troligare att barnet kommer att kunna sova på egen hand lite längre fram. Lycka till!
4
Låter ju jobbigt! Och det är säkert minst lika jobbigt för sonen som för er, att få sömnen så sönderhackad och känna sig så otrygg i sitt sovande.
Har han något syskon som han skulle kunna dela rum med? Många barn sover tryggare och bättre med någon annan i rummet, även om det inte är en vuxen.
När mina äldsta barn var yngre och sov som krattor båda två, så sov jag med den ena och min man med den andra. På så vis behövde inte båda vuxna väckas av båda barnen, utan fick sova minst dubbelt så mycket. Och vi behövde inte hålla på och springa mellan sovrummen heller och det var ju skönt.
Naturligtvis vill man att barnen ska lära sig att sova själva i sina sängar men jag tror att det är svårt att tvinga fram detta. Det är så lätt att det blir en ond cirkel med att barnet känner sig avvisat och otryggt och blir orolig på nätterna och söker sällskap, och så försöker man få honom/henne att sova i sin säng och så känner h*n sig ännu mer otrygg och avvisad. Då är det nog bättre att försöka hitta ett arrangemang som barnet känner sig tryggt med. När man väl skapat en god cirkel av närhet och trygghet, så är det troligare att barnet kommer att kunna sova på egen hand lite längre fram. Lycka till!
I natt var det dags igen, då vaknade han halv 3 och somnade inte om igen. Så han var ganska trött i morse.
Efter att sonen hållit på såhär till å från i över 1 år nu, så är det ganska jobbigt. Tidigare så vaknade han bara någon enstaka gång.
Han säger att han känner sig ensam när han vaknar mitt i natten, och inte kan somna om själv. Men han ger det inte en chans att försöka, utan väcker oss omgående fastän han säkert egentligen skulle kunna somna om om han inte steg upp ur sängen...
Vi har provat med att byta säng med honom vissa nätter, men det är ju ingen långsiktig lösning. Han måste ju trivas och kunna sova i sitt eget rum/säng.
5
I natt var det dags igen, då vaknade han halv 3 och somnade inte om igen. Så han var ganska trött i morse.
Efter att sonen hållit på såhär till å från i över 1 år nu, så är det ganska jobbigt. Tidigare så vaknade han bara någon enstaka gång.
Han säger att han känner sig ensam när han vaknar mitt i natten, och inte kan somna om själv. Men han ger det inte en chans att försöka, utan väcker oss omgående fastän han säkert egentligen skulle kunna somna om om han inte steg upp ur sängen...
Vi har provat med att byta säng med honom vissa nätter, men det är ju ingen långsiktig lösning. Han måste ju trivas och kunna sova i sitt eget rum/säng.
Jo, "mutan" var mest tänkt att få honom att tänka på något annat, nåt positivt, istället för att han varenda kväll ska oroa sig för att han ska vakna och inte kunna somna om... Men som sagt, det har inte hjälpt det heller. Och som jag skrev till -icka- här ovanför, så har vi provat med sängbytet, men det är inte en lösning som funkar i längden här. Det känns som han skulle göra allt för att få sova i vår säng varje natt. Vi vill att han ska trivas i sitt rum/säng, istället för att "smita" från problemet (vad det nu är)....
I natt fick han lov att prova läsa lite om han vaknade, och han vaknade halv 3, men somnade aldrig om. Vet inte om han är tillräckligt trött? Men det är ju mycket lek & bus i skolan på dagarna, så han borde vara trött...?
6
Jo, "mutan" var mest tänkt att få honom att tänka på något annat, nåt positivt, istället för att han varenda kväll ska oroa sig för att han ska vakna och inte kunna somna om... Men som sagt, det har inte hjälpt det heller. Och som jag skrev till -icka- här ovanför, så har vi provat med sängbytet, men det är inte en lösning som funkar i längden här. Det känns som han skulle göra allt för att få sova i vår säng varje natt. Vi vill att han ska trivas i sitt rum/säng, istället för att "smita" från problemet (vad det nu är)....
I natt fick han lov att prova läsa lite om han vaknade, och han vaknade halv 3, men somnade aldrig om. Vet inte om han är tillräckligt trött? Men det är ju mycket lek & bus i skolan på dagarna, så han borde vara trött...?
Han har ett syskon, men bebisen är bara 3 månader, och sover inte hela nätter ännu. Men vi har faktiskt pratat om möjligheten att flytta in spjälsängen till honom framöver... Det kanske skulle få honom att slappna av lite...?
Han vet att han absolut får komma in å väcka oss om han är ledsen, har mardrömmar, eller mår dåligt.. etc. Men det som är jobbigt är att han vaknar och inte ens provar att somna om, utan bara tassar in till oss, även om han är lite sömngroggy. Det har liksom bara blivit en vana för honom att väcka oss det första han gör.
Jag håller med om att det inte går att få honom att sova på kommando. Det är därför vi söker efter sätt att lösa detta... Det är näst intill omöjligt att sova två i hans säng, och att byta säng med honom är ingen bra lösning. Jag har en bebis att ta hand om på nätterna, och pappan får så ont i ryggen av att sova i sonens barnsäng. Har funderat med att prova köpa en madrass att ha på golvet i vårt rum som han kan lägga sig på..?
7
Ja det är jobbigt för hela familjen.
Han har ett syskon, men bebisen är bara 3 månader, och sover inte hela nätter ännu. Men vi har faktiskt pratat om möjligheten att flytta in spjälsängen till honom framöver... Det kanske skulle få honom att slappna av lite...?
Han vet att han absolut får komma in å väcka oss om han är ledsen, har mardrömmar, eller mår dåligt.. etc. Men det som är jobbigt är att han vaknar och inte ens provar att somna om, utan bara tassar in till oss, även om han är lite sömngroggy. Det har liksom bara blivit en vana för honom att väcka oss det första han gör.
Jag håller med om att det inte går att få honom att sova på kommando. Det är därför vi söker efter sätt att lösa detta... Det är näst intill omöjligt att sova två i hans säng, och att byta säng med honom är ingen bra lösning. Jag har en bebis att ta hand om på nätterna, och pappan får så ont i ryggen av att sova i sonens barnsäng. Har funderat med att prova köpa en madrass att ha på golvet i vårt rum som han kan lägga sig på..?
Ja, jag förstår hur du tänker, tro inte annat. Men han kommer *inte* att nattvandra och sova i er säng för evigt:-) Hans "problem" är helt enkelt att han är inne i en fas med nattvaknande. Många människor har det och att nioåringar som faktiskt ofta har det lite kämpigt på tröskeln mellan litet och stort barn inte riktigt kan hantera ensamhetskänslan på natten ÄR inte konstigt och jag kan heller inte se det som en strategi.
Klart man vill att ungarna ska trivas i sina egna rum och sängar, men handen på hjärtat - när ni nu hamnat i en slags låst situation är det ju inte särskilt troligt att sonen är så motiverad. Förutom att han vaknar på natten och känner sig ensam känner han också att ni avvisar honom - JAG vet att det inte är så och HAN vet det med intellektet, men KÄNSLAN på natten är ändå att han inte får komma till er. Och den är svår att komma över JUST DÅ.
Mitt råd är en än gång att slappna och go with the flow ett tag. Då släpper antagligen hans anspänning inför detta, han sover på sikt bättre, han blir lite äldre:-) - och snart ska ni se att vandringsnätterna blir glesare och glesare.
8
Ja, jag förstår hur du tänker, tro inte annat. Men han kommer *inte* att nattvandra och sova i er säng för evigt:-) Hans "problem" är helt enkelt att han är inne i en fas med nattvaknande. Många människor har det och att nioåringar som faktiskt ofta har det lite kämpigt på tröskeln mellan litet och stort barn inte riktigt kan hantera ensamhetskänslan på natten ÄR inte konstigt och jag kan heller inte se det som en strategi.
Klart man vill att ungarna ska trivas i sina egna rum och sängar, men handen på hjärtat - när ni nu hamnat i en slags låst situation är det ju inte särskilt troligt att sonen är så motiverad. Förutom att han vaknar på natten och känner sig ensam känner han också att ni avvisar honom - JAG vet att det inte är så och HAN vet det med intellektet, men KÄNSLAN på natten är ändå att han inte får komma till er. Och den är svår att komma över JUST DÅ.
Mitt råd är en än gång att slappna och go with the flow ett tag. Då släpper antagligen hans anspänning inför detta, han sover på sikt bättre, han blir lite äldre:-) - och snart ska ni se att vandringsnätterna blir glesare och glesare.
Det skulle kunna funka att låta bebisen flytta in till storebror, men iom att det är så stor åldersskillnad är det nog bäst att ni försöker att få dem båda att börja sova bättre först! Det är ju inte säkert att storebror skulle uppleva bebisen som en trygghet, och om inte annat kanske de skulle väcka varandra.
Att ha en madrass eller extrasäng i ert rum låter helt klart som ett alternativ! Eller om ni föredrar det så kan ni ju ställa in en till säng i sonens rum så kan pappan sova där ett tag. Så slipper ni alla nattliga förflyttningar. Det är förstås ingen perfekt lösning i längden, men det kan ju faktiskt hända att både 9-åringen och bebisen sover mycket bättre om bara några månader. Köp en riktig säng åt sonen (vuxensäng) och låt både den och hans växasäng stå i hans rum, så pappan kan sova där. Så kan bebisen ärva växasängen sen. (eller ännu hellre få en egen fullstor säng när h*n vuxit ur babysängen...)
Min erfarenhet är att när det gäller sömn måste man tänka kortsiktigt. Inte fundera över vilka sovarrangemang man vill ha om flera år utan se till att hitta lösningar som ger en maximal nattro just nu. Ungarnas behov kan ändras snabbt så det är lika bra att inse att vilka sovrutiner man än har, så kommer de säkerligen att ändras...
11
Det skulle kunna funka att låta bebisen flytta in till storebror, men iom att det är så stor åldersskillnad är det nog bäst att ni försöker att få dem båda att börja sova bättre först! Det är ju inte säkert att storebror skulle uppleva bebisen som en trygghet, och om inte annat kanske de skulle väcka varandra.
Att ha en madrass eller extrasäng i ert rum låter helt klart som ett alternativ! Eller om ni föredrar det så kan ni ju ställa in en till säng i sonens rum så kan pappan sova där ett tag. Så slipper ni alla nattliga förflyttningar. Det är förstås ingen perfekt lösning i längden, men det kan ju faktiskt hända att både 9-åringen och bebisen sover mycket bättre om bara några månader. Köp en riktig säng åt sonen (vuxensäng) och låt både den och hans växasäng stå i hans rum, så pappan kan sova där. Så kan bebisen ärva växasängen sen. (eller ännu hellre få en egen fullstor säng när h*n vuxit ur babysängen...)
Min erfarenhet är att när det gäller sömn måste man tänka kortsiktigt. Inte fundera över vilka sovarrangemang man vill ha om flera år utan se till att hitta lösningar som ger en maximal nattro just nu. Ungarnas behov kan ändras snabbt så det är lika bra att inse att vilka sovrutiner man än har, så kommer de säkerligen att ändras...
Måste få fråga: somnar han själv på kvällarna? Eller hjälper ni honom på något sätt? Läser för honom, sitter bredvid osv. Har han många små knep för sig innan han somnar? Vatten, måste kissa, ska bara...
Anledningen till att jag frågar är att jag tror att om man ska få ett barn att sluta väcka en på nätterna, så måste man börja med att få kvällarna att funka. Du vet: bra rutiner, svalt, tyst och mörkt i rummet, mätt i magen och barnet "lagom" trött, massor av kärlek. Sedan måste barnet lära sig att somna helt själv. Ungefär som man fick lära sig med sitt lilla spädbarn... "Nu är det natt, nu ska du sova".
Trivs han i sitt rum annars? Kanske är det dags att renovera och låta honom bestämma färger, möbler, få en ny säng osv? I och med en sådan förändring faller det sig mer naturligt att bryta en gammal vana.
Några tankar bara i all välmening ...
12
Måste få fråga: somnar han själv på kvällarna? Eller hjälper ni honom på något sätt? Läser för honom, sitter bredvid osv. Har han många små knep för sig innan han somnar? Vatten, måste kissa, ska bara...
Anledningen till att jag frågar är att jag tror att om man ska få ett barn att sluta väcka en på nätterna, så måste man börja med att få kvällarna att funka. Du vet: bra rutiner, svalt, tyst och mörkt i rummet, mätt i magen och barnet "lagom" trött, massor av kärlek. Sedan måste barnet lära sig att somna helt själv. Ungefär som man fick lära sig med sitt lilla spädbarn... "Nu är det natt, nu ska du sova".
Trivs han i sitt rum annars? Kanske är det dags att renovera och låta honom bestämma färger, möbler, få en ny säng osv? I och med en sådan förändring faller det sig mer naturligt att bryta en gammal vana.
Har ni provat att lägga en madrass på golvet i ert rum och låta honom sova på den? Då är han nära och beöhver inte väcka er utan vet att ni är där ändå när han vaknar. Det brukar funka har jag hört och det behövs bara en tid kanske...
13
Har ni provat att lägga en madrass på golvet i ert rum och låta honom sova på den? Då är han nära och beöhver inte väcka er utan vet att ni är där ändå när han vaknar. Det brukar funka har jag hört och det behövs bara en tid kanske...
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
