Hej! Det är rätt tänkvärt hur "nyttigt" det är med badandet faktiskt. Vår äldste pojke var _aldrig_ sjuk före han började hos dagmamman tror jag, dvs ca 1,5 år. Har ö h t varit väldigt frisk även om han numera förstås åker på lite magont eller förkylningar. Vi var mest hemma med honom och han gick inte på babysim.
Tösen började vi simma med när hon var ca 5 månader. Hon var förkyld av o till hela våren o även på hösten när hon fyllt 1 (hon är augustibarn)
Plutten började ju nu efter jul på simningen o har väl varit där ca 3 ggr
Han har haft förkylning o två öroninflammationer. Idag struntade vi i det för han skrek inatt o jag funderar på varför, även om jag inte tror det mer öi. Han är i alla fall lite snuvig, så han fick nezeril inatt när han skrek.
Egentligen skulle jag ur sjuksynpunkt undvika barnsimmet, men samtidigt tycker vi det är kul familjegrej o Tösen hade såååå roligt när vi fick flyt på det. När hon var ca 1 år ÄLSKADE hon att hoppa från kanten t ex. Nu har hon mesat till sig lite
Ifall ni tror "öronbarn" -syndromet är ärftligt så skulle jag oxå tveka på att gå iväg o simma. Samtidigt kan man ju testa på egen hand o se hur det går. Jag är inte säker på att det är just badandet, det kanske är bacilluskerna på badhuset som ställer till det. Våra barn badar rätt mkt hemma i badkaret o det har jag aldrig märkt att de blir sjuka av... Syrrans ungar blev alltid sjuka efter deras besök på öppna förskolan
Sen var de hemma en vecka, och hann bli friska till nästa gång det var dags för öf. Å sjuka igen...! Så höll det på, men själva drog dom aldrig slutsatsen att det var öf´s fel. Och hon kände att _hon_ behövde gå dit, för att inte bli lappsjuk i lägenheten.
Man måste väga risker o fördelar o se vad som ger mest helt enkelt!