Skrivet: 2008-03-05, 13:54
#1
Ni Mammor som e hemma
med barn, varför e inte barnets pappa hemma??
tänkte bara då i jämlikhetsfråga då...
http://wwwc.aftonbladet.se/vss/teleg..._852__,00.html
med barn, varför e inte barnets pappa hemma??
tänkte bara då i jämlikhetsfråga då...
http://wwwc.aftonbladet.se/vss/teleg..._852__,00.html
Men ser mig främst som hemmamamma just nu eftersom jag är gravid med 3:e barnet och sannolikheten är stor att jag inte kommer att jobba något innan födseln + att vi inte har någon barnomsorg till de andra barnen.
Jag har dock varit hemma förut också, inte som arbetslös utan just som hemmaförälder och jag har varit hemma för att jag trivs bäst med det. Min man mår bättre av att komma iväg några timmar och jobba och få "båda delar" om man säger så medans jag främst trivs bäst med att sköta allt hemma och däromkring.
Menar du oss som är föräldralediga eller menar du såna som är hemmamammor under längre tid än föräldrapenningen räcker?
Själv har jag inte varit hemma jättelänge med barnen men det är jag som tagit ut det mesta av föräldrapenningen. Min man har i princip bara tagit ut de dagar som han inte kan överlåta. När våra äldsta två barn var små, så ville jag att vi skulle dela mer lika men det märktes att han inte var så intresserad. När trean föddes så kände jag att nää, vill han vara föräldraledig så får han väl visa sig intresserad - annars tar jag ledigheten! Och så blev det. Han tar väl ut sina två månader men knappast mer.
Även om jag tycker att det har varit roligt att få vara hemma med barnen så tror jag att det hade varit bra för hela familjen om vi delat mer lika.
Jag parkerar här
... men tillägger att, nu när barnen blivit lite större (alla tre i skolan) så har jag halkat långt bak i "karriären", och min man har en nolla mer i sitt pensionsbesked ...
Jag är student och kan inte hoppa på min utbildning igen förrän i höst, har då haft 1års uppehåll. Annars hade vi nog bytts av efter 6månaders föräldraledighet. Nu får pappan vara hemma 6månader i höst i stället. Alternativet hade varit att jag skaffat ett jobb och han var pappaledig men det hade vi inte haft råd med e som jag inte är färdigutbildad. Trist när det är ekonomin som får styra. (inte för att jag klagar, jag älskar att vara hemma men det vill ju han med vara)
Är du inte orolig för att du inte får någon pension eller att ifall ni skulle skiljas har du ingen inkomst eller jobb? jag skulle rent ekonomiskt kunna vara hemma heltid men vill inte vara beroende av min man och inte få nån pension eller inkomst, hur tänker du runt det?
Skulle din man ha något emot att du också tjänade pengar? Seriös fråga, eftersom ditt svar kan tolkas som att din man tycker det är hans uppgift.
Då gör du alltså så som många hemmafruförespråkare brukar säga ska gå bra - satsa helhjärtat på barnen i ett antal år och sedan komma igen med full speed. Känner du att du kan/vill satsa på jobbet nu?
Jag ár utbildad ekonom, sà jag ár inte dum men jag oroar mig inte. Allt som ár vàrt ár ju till hálften mitt om det skulle bli skilsmássa sà jag skulle klara mig ándà. Och att vara beroende av min man? Han ár ju lika beroende av mig! Han skulle inte kunna arbeta om jag inte skótte barnen.
Hur det blir med pensionen vet jag faktiskt inte, vare sig fór min man eller mig, pensionsfórsákringar litar jag inte pà, men dáremot vanligt sparande. Jag har ju ganska làngt kvar, jag kan ju jobba senare om jag vill.
Inte skulle han bli sur inte! Jag har faktiskt ocksà jobbat i nàgra àr innan vi flyttade till Spanien och jag valde att bli hemmafru. Vi har delat det sàhár och vi ár nójda med det. Det ár hàrt jobb att vara hemmafru med. Jag stiger upp klockan halvsju varje morgon och kór barn till tvà olika skolor. De kommer hem fór lunch vid 12.30 och gàr tillbaka kl 15.30 igen. Stora flickan slutar oregelbundna tider men gàr bara en gàng om dagen.
Okej, jag själv tycker det är en kvinnofälla som du sitter i, men om ni tycker det är en bra situation så är det ju det rätta för er.
nyfiken såklart på när skolan slutar när den börjar 15:30 för andra passet?
Det här med ett långt lunchbrejk i hemmet hindrar ju effektivt kvinnors förvärvsarbete - för jag antar att det inte är så många hemmamän i Spanien. Eller är det kanske så att även kontoren har jättelång lunchsiesta så att det funkar att jobba båda två? Om man är ensamstående och inte har ett jobb där man kommer ifrån flera timmar mitt på dagen, kan barnen äta i skolan då?
Ursäkta kanske dumma frågor, men spontant känns det ju inte direkt riggat för två yrkesarbetande föräldrar - och då infinner sig ju bums frågan om hur fritt det fria valet är. Även om du är nöjd så finns det rimligen massor med kvinnor som vill yrkesarbeta. Hur står det förresten till med nativiteten i Spanien? Är den inte rätt låg, som i Italien? Där håller ju frånvaron av vettiga villkor för familjer där båda vill jobba på att stjälpa hela landet demografiskt.
Barnen tar för stor plats fortfarande. Jag skulle vilja ha ett jobb som jag kan lämna på jobbet, om du förstår vad jag menarKänner du att du kan/vill satsa på jobbet nu?t ex telefonist, mattant, bibliotekarie eller postsorterare, något som inte följer med mig hem.
Innan barnen kom jobbade jag som civ.ing. och kunde (och behövde ibland) jobba över utan att planera det dagar i förväg.
Jag tänkte _verkligen_ inte på min karriär när jag hade en liten bebis att amma, för mig fanns inget annat än att vara hemmafru. På gott och ont ...
Jag är lite besviken över hans ointresse att dela föräldraledigheten men han är absolut inte ointresserad av barnen! När han är hemma är han en superpappa.
Oftast är det väldigt tydligt att hans familj har prio ett, jämfört med t.ex. hans jobb. Men det känns ändå som att han kämpar med ett mansideal som inte riktigt tillåter män att vara borta från jobbet jättelänge, eller gå ner på deltid.
Vi var helt överens om att skaffa barn. Jag är själv uppvuxen med väldigt jämställda föräldrar som prioriterat familjelivet högt. Min man däremot har vuxit upp med föräldrar som arbetat väldigt mycket och kanske inte varit så jämställda. Så det är kanske inte så konstigt att våra förväntningar på hur familjelivet "ska" se ut ibland skiljer sig.
Och jag tycker att det du sitter fast i ár en socialistisksystemfálla, men om du trivs med det sà ár ju det bra antar jag.
Just precis, de kommer hem pà siestan och áter lunch vilket ár tre timmar. Sen slutar skolan fór dagen kl 17.
I juni och september nár det ár hett gár de en gàng om dagen till skolan kl 9 till 13.
Vi var helt eniga om att dela föräldraledigheten lika innan vi fick barn men när vi väl var i den situationen ändrade vi oss för det känder så uppenbart fel. Vi kände båda två att vi inte ville offra vårt barn bara för att vara politiskt korrekta. Barn ska inte vara ett redskap ett slagträ i politik.med barn, varför e inte barnets pappa hemma??
tänkte bara då i jämlikhetsfråga då...
http://wwwc.aftonbladet.se/vss/teleg..._852__,00.html
Jag var hemma de första 6 månaderna pga ammning. Under den tiden jobbade jag upp ett socialt kontaktnät med andra föräldralediga i området. Det var ett värdefullt stöd där vi föräldrar kunde prata av oss och tipsa varandra om mycket. Hade min man tagit över föräldraledigheten efter 6 månader hade han varit tvungen att bygga upp sitt eget kontaktnät. Han hade inte kunnat bara ta över mina kompisar.
Samtidigt började vårt barn krypa, stoppa saker i munnen (fimpar, glasbitar och skräp ute i parken) och riva ner saker på ett farligt sätt. Det är MYCKET lättare att vara föräldraledig när barnet är så litet så h*n ligger still! pga att vårt barn var så aktivt vid ca 7 månaders ålder var det tuffare för min man att bygga upp något socialt nätverk kring sig hemma.
Han var ju också ensam man på Öppna Förskolan etc och hatade allt tjejsnack där. (Det gjorde ifs jag också men jag hittade några vänner ändå.) Min man hatade av samma anledning att gå på babysim, babysång osv.
Hade han tvingat sig att vara föräldraledig någon längre sammanhängande tid så hade vårt barn inte fått gå på dessa aktiviteter. DÅ tyckte vi att det hade varit trist. NU ser jag kanske inte babysim som så viktigt längre mer än för oss föräldrar att lära känna varandra. Men DET har å andra sidan varit väldigt viktigt där vi bor. Det kontaktnär jag byggde upp har varit "Guld värt" nu när barnen blivit äldre.
Så svaret på din fråga blir därför att barn är betydligt viktigare än det som är politiskt, populärt mode.
