Beroende

[Azucena]

Varfór ses det av vissa som sà illa att vara beroende av en annan person áven om det bara ár en begránsad tid, nár det samtidigt ár korrekt att vara beroende av samhállet?

[Paxelle]

vet inte.... samtidigt så fattar jag inte varför allt ska mätas i pengavärde? Visserligen så ÄR ju pengar viktiga men när det gäller beroende så är ju maken minst lika beroende av mig. Han är den som _tjänar_ pengarna ja, men jag är ju den som ser till att allt flyter hemma.... ömsesidigt samarbete på varsitt plan.
..... Men det är tydligen fult att vara hemmafru, endera så är man då lat eller så är man en kuvad slav under fotsulan på sin man....... *suckar*

[feline]

I en del kulturer rankas individualism högre än grupptillhörighet eller kollektivism. Man ska vara sin egen människa och stå på egna ben, oberoende av andra. Särskilt i västvärlden är detta ideal väldigt starkt.

Men i andra delar av världen anses det istället konstigt att t.ex. vilja flytta hemifrån när man blir myndig eller att inte ha sin familj nära inpå.

Det jag tror du syftar på, om jag minns en tidigare konversation här på AFF, är huruvida kvinnor "får" vara beroende av en man när hon t.ex. är hemma med barnen. Att många kvinnor i Sverige reagerar negativt på att andra kvinnor vill vara hemma med barnen länge, kan bero på vår historia av en stark rörelse för kvinnans frigörelse.

Det handlar om att kvinnan inte ska vara beroende av mannen, så som hon var så sent som på 50/60-talet. Då var det många kvinnor som inte kunde (eller fick) förvärvsarbeta och de var helt beroende av mannens välvilja för att kunna äta, klä sig, resa. Kvinnor fick helt enkelt en veckopeng, kan man säga.

Att en del kvinnor i vårt "moderna, jämställda samhälle" återigen vill sätta sig i den beroendepositionen är nog det som både oroar och förargar. Självklart är det skillnad, dagens kvinnor får ju bidrag från staten och kan i princip leva självständigt ändå. Men de halkar efter i pensioner och andra förmåner, vilket i det långa loppet kan ge dem sämre utgångspunkt för "frihet".

Ja, en liten sammanfattning och förklaring. Kanske det hjälpte?

[ullen61]

Jag tycker det är knepigt när man _väljer_ att vara beroende av någon annan, samhället eller en annan person. Egentligen borde det inte vara något bekymmer om man väljer att vara beroende för en begränsad tid (och ser till att reglera det här med pensionsrätten), men även om det är en kortare period kan det vara knepigt att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Och i princip kan man inte _välja_ att vara beroende av samhället utan det blir man p.g.a. olyckliga omständigheter, så det är en viktig skillnad.

[Malinau]

Det finns säkert flera skäl till det. Egentligen är det väl mest när man ser att någon blir en stor förlorare på det, vilket traditionellt och fortfarande ofta är just kvinnan. De tänker inte på pension, SGI, att se till att äga hälften, det vill säga sätta ett värde på sitt arbete hemma och med barnen också.

Själv tycker jag att folk får välja och har inga bekymmer med det, men jag kan inte låta bli att tycka att det är fel när de gnäller senare när de upptäcker hur naiva de varit.

[Anonym]

Min man och jag har varit beroende av varandra i omgångar. Det har varit pga studier, svårt att jobba vid graviditet, föräldraledigheter och så vidare. Det är en självklarhet att vi hjälps åt även om våra sysslor/fördelningar periodvis inte är lika fördelade. Jag tycker inte att vi lever mindre jämlikt för det. Och jag oroar mig inte heller för pension osv. Pengar styr inte i vårt liv, inte heller samhällsnormerna utan vi gör som vi tycker är bäst för oss.

Jag kan ju tillägga att folk lägger sig i när han är hemmapappa för länge också (då bidrar ju inte han till familjen??) Så vi har slutat lyssna på folk och deras kommentarer. Vi trivs så här och i en familj ska man kunna vara beroende av varandra. Vi är väl inte tillsammans enbart för den trygga ekonomins skull?

[Azucena]

Du har rátt men vad man borde ta fasta pà ár att fórbáttra de delar dár det fortfarande brister. Vi kan inte gà bakàt i tiden och vi vill inte ha det som fórr, men att se bristerna betyder att man kan fórándra och fórádla. Men om folk inte ens ser att man fortfarande kan fórbáttra och dessutom nedvárderar sitt eget kvinnliga kón med pàstàenden att det inte kan likstállas med fórvárvsarbete att ta hand som sina barn som smà sà kommer det ju att fórbli som det ár.

Men nedan skrev en om att det ár fórbáttringar pà gàng i Sverige och det ár positivt. Och jag tror att just i dessa sammanhang ár det otroligt viktigt att det kommer till maktskiften ibland fór att man ska fà det básta av tvà stora politiska block. Socialismen har gjort otroligt mycket bra saker, men ibland blir det ocksà lite vál fanatiskt.

[Azucena]

Det du beskriver ár att vara fri ár det básta men nár man lever i ett samhálle sà fóljer man dess mónster, det ár ju naturligtvis sà. Men att det ska vara knepigt att komma tillbaka pà arbetsmarknaden efter ett uppehàll tycker jag inte alls att det behóver vara (áven om det kan vara det), det ár ju upp till vad det allmánna samvetet har som regelverk. Ságer man att en sak ár ok, sà ár det ju sà. Man ska inte vara rádd fór att fórándra. Dessutom ár faktiskt mammor betydligt mer ansvarsfulla som arbetare án unga tjejer utan barn - och det har inte jag hittat pà!

[Azucena]

Men hár finns ju ett ypperligt tillfálle att bórja vara medveten om att kvinnorna blivit lurade till viss del - och ta tag i det. Men nár kvinnorna sjálva inte kan stà fór statusen i deras insatser, vem ska dà góra det?

[Azucena]

Det ár ju perfekt! Att kunna ge och ta och vara ett team!

[feline]

Jo, jag kan hålla med dig. Det är dumt av kvinnor att motarbeta sina "systrar". Det är ju alltid bättre att ha ett gemensamt mål och verka för att alla ska få det bättre, istället för att klanka ner och nedvärdera.

Det jag skrev var mer menat som en bakgrundsförklaring till varför en del här kanske reagerade väldigt starkt på vad du skrev tidigare.

Tyvärr betraktas det inte som förvärvsarbete att ta hand om barn, eftersom man inte får någon pensionsgrundande inkomst. Kanske är det där problemet ligger. Kanske borde det införas regler som ger även hemmavarande föräldrar rätt till pensionspoäng. Det handlar nog mycket om attitydförändringar, att uppvärdera barn. De är ju trots allt de som kommer ta hand om oss när vi blir gamla.

[Azucena]

Verkligen, det ár just det som ár felet, att kvinnans insats inte várderas lika hógt fór den har inget pengavárde. Men kvinnans insats ár minst lika viktig och utan den kan inte mannens insats heller utfóras. Men det sorgligaste ár att det finns kvinnor som ár beredda att underblàsa mannens/pengarnas viktighet och tala om mammor som nàgon sorts parasiter. Precis som om inte barnen kráver mycket arbete och omsorg utan bara ár "avkomma".

[Azucena]

Jag hàller med dig helt!

[Paxelle]

ja, kan inte annat än hålla med. Bådas insatser är lika viktiga och det ena behöver inte utesluta det andra.

[-Betula-]

Men varför är det så svårt att förstå synsättet att ansvaret för "avkomman", barnen, kan DELAS mellan båda föräldrarna - både när det gäller att tjäna pengar och att vårda? Varför anses barnen vara kvinnans uppgift i ditt resonemang?

[Norrlands-mamma]

Alltså, allvarligt... jag tar vara på tiden nu med barnen och skiter uppriktigt i vad jag får i plånkan vid pensionen. Herregud. Det lär nog ordna sig. Om inte annat har vi ett hus som är rätt mkt mera värt än vad vi har lån på. Dessa pengar kommer jag/vi att kunna leva länge på. Min mamma jobbade hela sitt liv, men dog en tid efter pensioneringen.
Jag kommer aldrig att ångra tiden med barnen, hellre är jag med dem än att vara politiskt korrekt. Som någon klok skrev längre ner också.

[Norrlands-mamma]

Det kan väl delas? Varför skulle det inte kunna det,menar du? Det är ju helt upp till var och en att göra så! Alla gör ju sina val utifrån sina egna liv.

[Paxelle]

Yes!
Precis vad jag ville få fram men inte lyckades formulera!

Tiden med barnen är ju så oerhört värdefull och det vill jag ta vara på när jag kan. Snart har de ju lämnat boet och då kan jag ägna mig åt det yrkesval jag väljer.

[-Betula-]

Är det vårdnadsbidraget du syftar på som en förbättring? Jag ser för min del stora risker med att det bara blir en ökad kostnad för kommunerna, en fickpeng till relativt välbärgade medelklassmorsor som ändå skulle ha stannat hemma och vad värre är, något som kommer att hålla mindre privilegierade gruppers barn hemma så att de missar det goda förskolan kan ge, t.ex. i form av språkträning och språkutveckling för invandrarbarn. Så har hänt i Norge med kontantstötten, det lär inte bli annorlunda här.

[Azucena]

Och hur tycker du att det "delas" nu? Med fyrtiotimmarsarbetsvecka och dagis per dag - hur mànga timmar? Vad blir óver PER DAG i gemensam tid?