Läser i tråden om antalet förhållanden och stöter flera gånger på det här med att man alltid hoppas och tror att den relation man nu har ska vara livet ut, det ska vara tredje gången gillt, nu har man äntligen träffat rätt osv.
Ibland känns det som om det bara är jag i hela världen som inte har någonting emot att hinna med att uppleva nära relationer med olika personer? Som inte har nåt emot och kanske till och med ser fram emot och önskar att ha fler förhållanden att leva i och lära från än ett enda som ska vara i all evighet? Jag har inte som mål att hitta rätt för resten av livet, utan jag vill hitta rätt för just nu, varje nu, medan det känns så här, medan vi är i den här fasen i livet. Om det sedan när jag ligger på dödsbädden visar sig att jag varit med samma snubbe sedan i 40-årsåldern så må så vara, men då vet jag att det blev så för att jag valde honom i varje nu, han var rätt i varje sekund. Måste man ha ett uttalat livslångt mål med sina förhållanden? Och ni som har det målet, hur kom ni fram till att ni kände så? Bara en inbyggd magkänsla, eller?
1
Bara jag? Läser i tråden om antalet förhållanden och stöter flera gånger på det här med att man alltid hoppas och tror att den relation man nu har ska vara livet ut, det ska vara tredje gången gillt, nu har man äntligen träffat rätt osv.
Ibland känns det som om det bara är jag i hela världen som inte har någonting emot att hinna med att uppleva nära relationer med olika personer? Som inte har nåt emot och kanske till och med ser fram emot och önskar att ha fler förhållanden att leva i och lära från än ett enda som ska vara i all evighet? Jag har inte som mål att hitta rätt för resten av livet, utan jag vill hitta rätt för just nu, varje nu, medan det känns så här, medan vi är i den här fasen i livet. Om det sedan när jag ligger på dödsbädden visar sig att jag varit med samma snubbe sedan i 40-årsåldern så må så vara, men då vet jag att det blev så för att jag valde honom i varje nu, han var rätt i varje sekund. Måste man ha ett uttalat livslångt mål med sina förhållanden? Och ni som har det målet, hur kom ni fram till att ni kände så? Bara en inbyggd magkänsla, eller?
Jag har alltid trott och trott och hoppats på och fantiserat om det livslånga förhållandet, men ju mer jag lär känna mig själv så inser jag att det troligen inte blir så. Det enda förhållande jag verkar klara av är det med mig själv och turligt nog börjar jag vänja mig vid tanken att inte vara som dom flesta andra som vill bygga bo och älska tills döden skiljer oss åt.
2
Så sant så sant Jag har alltid trott och trott och hoppats på och fantiserat om det livslånga förhållandet, men ju mer jag lär känna mig själv så inser jag att det troligen inte blir så. Det enda förhållande jag verkar klara av är det med mig själv och turligt nog börjar jag vänja mig vid tanken att inte vara som dom flesta andra som vill bygga bo och älska tills döden skiljer oss åt.
Jag tänkte som du förut, men det var när jag var på väg ut ur mitt förra äktenskap. Typ att det inte _måste_ vara ett misslyckande att skiljas åt, utan man kan behöva olika personer under olika perioder av livet, lära av varandra osv.
Efter skilsmässan tänkte jag att det där med förhållanden öht inte var något för mig. Det är kört, jag orkar inte lära känna och komma nära en till när det ändå skiter sig i slutänden.
Och sen träffade jag min nuvarande man, och eftersom jag är så himla kär i honom kan jag inte tänka eller önska något annat än att få vara med honom resten av livet. Tiden får utvisa om det blir så, men känslan säger absolut inte "det är bra och fint nu, men jag undrar hur min näste man kommer att vara.." Jag tror mig ha hittat rätt, men ser ändå ödmjukt framtiden an.
3
Jag tänkte som du förut, men det var när jag var på väg ut ur mitt förra äktenskap. Typ att det inte _måste_ vara ett misslyckande att skiljas åt, utan man kan behöva olika personer under olika perioder av livet, lära av varandra osv.
Efter skilsmässan tänkte jag att det där med förhållanden öht inte var något för mig. Det är kört, jag orkar inte lära känna och komma nära en till när det ändå skiter sig i slutänden.
Och sen träffade jag min nuvarande man, och eftersom jag är så himla kär i honom kan jag inte tänka eller önska något annat än att få vara med honom resten av livet. Tiden får utvisa om det blir så, men känslan säger absolut inte "det är bra och fint nu, men jag undrar hur min näste man kommer att vara.." Jag tror mig ha hittat rätt, men ser ändå ödmjukt framtiden an.
Först skriver du att du trott på och drömt om det livslånga. Sedan skriver du att du vänjer dig vid tanken på att inte vara som de som vill detsamma. Betyder det att du inte längre vill ha din dröm om "tills döden skiljer oss åt"? Vad fick dig i så fall att ge upp? Föreställningen om din oförmåga att fixa det eller?
Låter ju inget vidare att ge upp någonting man drömmer om.
4
Först skriver du att du trott på och drömt om det livslånga. Sedan skriver du att du vänjer dig vid tanken på att inte vara som de som vill detsamma. Betyder det att du inte längre vill ha din dröm om "tills döden skiljer oss åt"? Vad fick dig i så fall att ge upp? Föreställningen om din oförmåga att fixa det eller?
Låter ju inget vidare att ge upp någonting man drömmer om.
Ja en sådan vinkling har jag hört att många har just i separationer.
Själv har jag resonerat så här sedan i tonåren. Minns hur klasskompisarna tittade på mig som om jag vore ett UFO då jag sa att jag aldrig tänkte gifta mig och att jag helst ville ha barn med två olika män, först en kull med en man och sedan en sladdis med nästa. =)
5
Ja en sådan vinkling har jag hört att många har just i separationer.
Själv har jag resonerat så här sedan i tonåren. Minns hur klasskompisarna tittade på mig som om jag vore ett UFO då jag sa att jag aldrig tänkte gifta mig och att jag helst ville ha barn med två olika män, först en kull med en man och sedan en sladdis med nästa. =)
Det handlar om att jag känner mig själv alltför bra för att tro på evig kärlek. När jag blir passionerat förälskad nästa gång så kommer jag troligtvis falla dit igen och drömma om ett liv med honom i en 6-rums bostadsrätt med hamnutsikt men just nu när jag inte är passionerat förälskad så vet jag att det är bullshit. Kommer aldrig att hamna i en 6-rums bostadsrätt med hamnutsikt, inte med en man i alla fall.
6
Funkar inte Det handlar om att jag känner mig själv alltför bra för att tro på evig kärlek. När jag blir passionerat förälskad nästa gång så kommer jag troligtvis falla dit igen och drömma om ett liv med honom i en 6-rums bostadsrätt med hamnutsikt men just nu när jag inte är passionerat förälskad så vet jag att det är bullshit. Kommer aldrig att hamna i en 6-rums bostadsrätt med hamnutsikt, inte med en man i alla fall.
Jag är inte särkilt ledsen för att jag inte kommer att få det där som alla andra drömmer om och en del har. När passionen kommer så lever jag i ruset ett tag och sedan faller jag platt och kommer ihåg precis hur det är. Tur jag inte är en sån som flyttar ihop efter ett halvår för när passionen är som värst tänker jag inte klart.
8
Ja kanske det Jag är inte särkilt ledsen för att jag inte kommer att få det där som alla andra drömmer om och en del har. När passionen kommer så lever jag i ruset ett tag och sedan faller jag platt och kommer ihåg precis hur det är. Tur jag inte är en sån som flyttar ihop efter ett halvår för när passionen är som värst tänker jag inte klart.
min andra halva eller nån annan klycha... men sant.. Och är så fortfarande efter många år. Han känner mig bättre än jag känner mig själv många gånger och jag är tacksam för varje dag tillsammans
Bara måste...... allt....
9
Det var bara rätt på något vis min andra halva eller nån annan klycha... men sant.. Och är så fortfarande efter många år. Han känner mig bättre än jag känner mig själv många gånger och jag är tacksam för varje dag tillsammans
Hmm...tror faktiskt att jag känt det där jag med, hand i handske. Men trots det så kan jag inte förmå mig att prata om eller tänka mig nåt livslångt mål. Kärlek eller känslan av att hitta den rätte hänger inte ihop med tanken på det livslånga.
Förstår att det nästan är någon slags instinkt utan tvivel. "Här är Han med stort H, min tvillingsjäl, mannen i mitt liv, den rätte...han ska jag vara med tills döden skiljer oss åt."
10
Hmm...tror faktiskt att jag känt det där jag med, hand i handske. Men trots det så kan jag inte förmå mig att prata om eller tänka mig nåt livslångt mål. Kärlek eller känslan av att hitta den rätte hänger inte ihop med tanken på det livslånga.
Förstår att det nästan är någon slags instinkt utan tvivel. "Här är Han med stort H, min tvillingsjäl, mannen i mitt liv, den rätte...han ska jag vara med tills döden skiljer oss åt."
Jag skulle för det första aldrig orka välja partner för varje nu, det låter oerhört jobbigt att ha kravet vara rätt för varandra _i varje sekund_. Mitt nuvarande förhållande har varat i snart 6 år och jag kan ärligt säga att vi nog inte har känt att vi har varit rätt för varandra i varje sekund. Det har varit ett par ups and downs, både pga oss själva och pga yttre faktorer (jobbiga ex). Jag är jätteglad att vi har hållit fast vid varandra trots problem, problemen har svetsat oss samman. Jag tror inte att vi skulle ha orkat hålla fast vid varann om vi inte haft grundinställningen att vi VILL ha ett livslångt förhållande till varann. Jag vill ha ett förhållande som det lönar sig att satsa på och investera i. Det skulle jag inte göra ifall bägges inställning var att "Tja vi kanske håller ihop - eller så gör vi det inte".
11
Jag skulle för det första aldrig orka välja partner för varje nu, det låter oerhört jobbigt att ha kravet vara rätt för varandra _i varje sekund_. Mitt nuvarande förhållande har varat i snart 6 år och jag kan ärligt säga att vi nog inte har känt att vi har varit rätt för varandra i varje sekund. Det har varit ett par ups and downs, både pga oss själva och pga yttre faktorer (jobbiga ex). Jag är jätteglad att vi har hållit fast vid varandra trots problem, problemen har svetsat oss samman. Jag tror inte att vi skulle ha orkat hålla fast vid varann om vi inte haft grundinställningen att vi VILL ha ett livslångt förhållande till varann. Jag vill ha ett förhållande som det lönar sig att satsa på och investera i. Det skulle jag inte göra ifall bägges inställning var att "Tja vi kanske håller ihop - eller så gör vi det inte".
...jag tycker att det handlar om att bestämma sig och stänga dörrarna för andra möjligheter - när det verkligen känns rätt. Att koncentrera mig på att nu är det DET HÄR och VI som gäller. För mig är det en form av pakt man bildar. Jag skulle aldrig kunna vara i en seriös relation med en man som resonerande som att det är här och nu men hur han tror eller vill att det bli sen vet han inget om. Jag skulle inte känna någon tillit då - och det är en av förutsättningarna för att jag ö.h.t. ska kunna förälska mig. Och är jag inte förälskad så varar relationen inte särskilt länge.
Men det är klart, ibland har jag gått in i en relation med tanken att det här känns bra just nu och sen får vi se. Men om det känts likadant efter ytterligare några veckor/månader har jag inte tyckt det vara värt att lägga ner mer energi på relationen. Det blir helt enkelt för trååååkigt...Jag önskar ibland att jag kunde ha såna där halvdana relationer litet längre, men det går bara inte.
13
Ja... ...jag tycker att det handlar om att bestämma sig och stänga dörrarna för andra möjligheter - när det verkligen känns rätt. Att koncentrera mig på att nu är det DET HÄR och VI som gäller. För mig är det en form av pakt man bildar. Jag skulle aldrig kunna vara i en seriös relation med en man som resonerande som att det är här och nu men hur han tror eller vill att det bli sen vet han inget om. Jag skulle inte känna någon tillit då - och det är en av förutsättningarna för att jag ö.h.t. ska kunna förälska mig. Och är jag inte förälskad så varar relationen inte särskilt länge.
Men det är klart, ibland har jag gått in i en relation med tanken att det här känns bra just nu och sen får vi se. Men om det känts likadant efter ytterligare några veckor/månader har jag inte tyckt det vara värt att lägga ner mer energi på relationen. Det blir helt enkelt för trååååkigt...Jag önskar ibland att jag kunde ha såna där halvdana relationer litet längre, men det går bara inte.
Du och jag är väl rätt så lika därvidlag. Jag börjar mer och mer känna att det är vänner och barn som är bestämdiga. Kärleksrelationer kräver så mycket av en om det ska vara bra och jämställt. Och jag har ingen lust att leva ojämställt, eller att jobba på förhållanden och så.
14
Du och jag är väl rätt så lika därvidlag. Jag börjar mer och mer känna att det är vänner och barn som är bestämdiga. Kärleksrelationer kräver så mycket av en om det ska vara bra och jämställt. Och jag har ingen lust att leva ojämställt, eller att jobba på förhållanden och så.
Jag är glad att jag både ha kärleken och tryggheten, jag har nog aldrig varit typen som känner ett behov av att byta och upptäcka nya partners, jag tror inte orsaken är att jag blev sambo första gången (och enda gången) relativt sent i livet, utan för att jag är sådan som person.
Min egen familj är likadan, min syster har haft samma karl i över 20 år, min bror är inne på sitt andra (vad vi vet) förhållande och sitt första samboförhållande. Mina föräldrar levde ihop tills pappa dog.
I min omgivningen är det väldigt få som byter partner och de få som bytt ofta, har nu lugnat ned sig när de hittat sin själsfrände
15
Jag är glad att jag både ha kärleken och tryggheten, jag har nog aldrig varit typen som känner ett behov av att byta och upptäcka nya partners, jag tror inte orsaken är att jag blev sambo första gången (och enda gången) relativt sent i livet, utan för att jag är sådan som person.
Min egen familj är likadan, min syster har haft samma karl i över 20 år, min bror är inne på sitt andra (vad vi vet) förhållande och sitt första samboförhållande. Mina föräldrar levde ihop tills pappa dog.
I min omgivningen är det väldigt få som byter partner och de få som bytt ofta, har nu lugnat ned sig när de hittat sin själsfrände
Nej, jag menar ju att man inte måste det. Men det är svårt att befinna sig utanför den där strävan. Om jag träffar ngn som förklarar att jag är den rätta, kvinnan i hans liv och den han vill leva med tills han dör så står jag där och mumlar om att leva i nuet, att det där med livsångt är sådant man får se om 100 år.
Blir ju betraktad som känslomässigt störd, fast jag har föråga att älska som en galning. =)
16
Nej, jag menar ju att man inte måste det. Men det är svårt att befinna sig utanför den där strävan. Om jag träffar ngn som förklarar att jag är den rätta, kvinnan i hans liv och den han vill leva med tills han dör så står jag där och mumlar om att leva i nuet, att det där med livsångt är sådant man får se om 100 år.
Blir ju betraktad som känslomässigt störd, fast jag har föråga att älska som en galning. =)
Inställningen om att vilja ha det livslånga är väl en bra grund för att lyckas med det. =)
Har man varken inställningen eller strävan och tar saken som den kommer KAN ju bli så att det blir en partnr hela livet eller så blir det tio eller ingen alls. Spelar ingen roll så länge livet är överlevnadsbart.
17
Inställningen om att vilja ha det livslånga är väl en bra grund för att lyckas med det. =)
Har man varken inställningen eller strävan och tar saken som den kommer KAN ju bli så att det blir en partnr hela livet eller så blir det tio eller ingen alls. Spelar ingen roll så länge livet är överlevnadsbart.
Nej, det är ju just det. Det är svårt för andra att förstå hur jag resonerar, hur jag kan vara så här knäpp. Det kan vara svårt för normala personer att investera i mig då jag verkar vara en cynisk bitterfitta som inte kan älska normalt (=vilja ha EN man med stort M). Samtidigt förstår jag inte den andra sidan, respekterar, men förstår inte.
18
Nej, det är ju just det. Det är svårt för andra att förstå hur jag resonerar, hur jag kan vara så här knäpp. Det kan vara svårt för normala personer att investera i mig då jag verkar vara en cynisk bitterfitta som inte kan älska normalt (=vilja ha EN man med stort M). Samtidigt förstår jag inte den andra sidan, respekterar, men förstår inte.
Det går säkert att finna en person som man vill leva med resten av sitt liv, men man är så begränsad när man har barn. Kanske finns den personen i annat land, eller i norrland. Men, jo jag tror på kärleken. Hittar den bara inte i min tvättstuga trots att jag letar bakom alla dammtussar varje gång. Ja, jag är patetisk. Som vanligt.
20
Det går säkert att finna en person som man vill leva med resten av sitt liv, men man är så begränsad när man har barn. Kanske finns den personen i annat land, eller i norrland. Men, jo jag tror på kärleken. Hittar den bara inte i min tvättstuga trots att jag letar bakom alla dammtussar varje gång. Ja, jag är patetisk. Som vanligt.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
