olycklig kärlek då

[anonymt namn]

hur kommer man över den? Jag är så förälskad, men det ser så mörkt ut. Nu har vederbörande slutat på den arbetsplats där vi alltid sågs, så jag vet inte när jag öht får se personen igen.

Jag förstår ju att jag kommer att komma över det här förr eller senare. Gärna förr, för vad ont det gör!

Ser knappt tangentbordet för alla tårar, det känns så fasansfullt, kanske jag inte får se den här personen på flera månader, och då bara flyktigt. Hur kommer jag vidare?

Nån som har bra tips, skriv gärna!

[Anonym]

Kanske inte ett bra tips att läsa en bok, men du har kanske lite hjälpa av att försöka härda ut och acceptera dina känslor, inte försöka bli av med dem i första hand. Boken "Att leva ett liv, inte vinna ett krig" Om acceptans av Anna Kåver har hjälpt mig i jobbiga situationer där det känts "omöjligt" att härda ut i de känslostormar som man ibland ska ta över i en. Du har de känslor du har, av olika skäl, du kanske sörjer att han är borta, du ser ingen möjlighet att få se honom igen. Är det så att du är kär och det inte är besvarat? Du har kanske hjälp av de tankegångar som finns i den boken jag nämner. För mig är det en befrielse att se att de känslor jag har finns, men jag behöver inte gå in i dem till 100%, inte leva i dem dygnet runt. Det ÄR sorgligt det som händer, men du måste inte låta det ta över hela ditt liv. Det du kan påverka kan du göra nåt åt, som t ex hur du känner, men övrigt är det lättare att leva med om man accepterar. På så sätt kan öppningar ges och du kanske kan tänka "klarare" och SE möjligheter istället....

[Azucena]

Förutom övertid på jobbet, hektiskt nattliv, långa bad och choklad kan jag inte komma på nåt bättre sätt att döva sina känslor på. Böcker är bra och roliga filmer utan kärlek också

Sen kan man ju ringa kanske?

[gossan]

Måste du komma över det då? Det finns ingen chans att det kan bli nåt, är ni bägge upptagna? Om inte så tycker jag att du ska leta upp personen och ta kontakt via mail eller telefon. Om ni ändå inte ses i jobbsammanhang längre så gör det ju inget om personen ifråga inte är intresserad om du gör ett försök. Go for it!

[Eliza62]

...är du olyckligt kär i honom?

*Är han inte intresserad av dig?
*Är han upptagen på annat håll?
*Är han intresserad men beter sig taskigt och/eller ger dubbla signaler?

OM man blir olyckligt kär av något av ovanstående skäl bör man nog jobba med sin egen självkänsla och motiv till att bli kär ö.h.t. Kärlek föds av tillit och ömsesidighet och blir man kär utan dessa komponenter så kan man ju i stort sett bli kär i vemsomhelst som man tycker är snygg/trevlig/attraktiv på annat sätt. Även i någon som inte ger ett skvatt tillbaka. Och då kanske det EGENTLIGEN inte handlar så mycket om att bli kär utan få en fix idé...Vad vad tilltaget att bli kär i en upptagen man så är det bara big no no. Det sitter en STOR tatuering i pannan på sådana män och den säger "NO": Och då BLIR man inte kär (gäller äVEN om han flirtar och/eller är intresserad) - försåvitt man inte eldar på den känslan på egen hand. Ok ok det fINNS sällsynta undantag när upptagna människor blir kära i varandra, inser att de är det och inte kan leva u tan varandra, gör lsut med sina respektive partners - och sen lever lyckliga i alal sina dagar. Men i sådana fall går ingen omkring och är olyckligt kär...

Ursäkta dessa hårda ord, men det är lixom så det är...

MEN du kanske är olyckligt kär av någon helt annan orsak? Vilken då isåfall?

[sofiii]

Här måste jag faktiskt säga något.......

Men först; visste jag hur man botade olycklig kärlek vore jag miljonär........

Kärleken råder enligt mig inte under förnuftet. Den går direkt från det omedvetna, och sedan kan man ha en massa teorier om hur det där fungerar; det kan tex vara så att föremålet har något jag behöver. Det kan också vara så att kärlek bara uppstår om det är ömsesidigt men att något förändras längs vägen, så att den ena svänger. Det behöver inte ha med personerna att göra utan kan också bero på yttre omständigheter.

Sedan tror jag också att alla älskar på olika sätt, och att det finns människor som lever mer under sitt förnuft och andra mer från sin känsla; inget mer rätt eller fel, men de råd som är rätt för en är det nödvändigtvis inte för en själv.

Vad gäller mig själv och olycklig kärlek instämmer jag till stor del (men inte allt) med vad en tidigare skrev; man bör bruka icke-våld mot sig själv. Tillåta sig att känna som man gör utan att "skuldbelägga" sig själv för att man blev kär när det inte är besvarat; livet är inte så rationellt, även om vi lever i ett rationellt samhälle. Så tycker jag.

[-Tilia-]

Det där var kloka ord som behövs emellanåt på ett Aff med simplistiska råd i överflöd.

[sofiii]

*svett* vad betyder simplistisk?

(känner mig lite korkad nu)

[-Tilia-]

"Förenklad", men det kan vara en anglicism, så det är inte konstigt om du inte har hört det.

[Eliza62]

...är ute efter är att om man blir kär i någon som behandlar en illa/inte ger någon respons är man antingen väldigt ung eller har dålig självkänsla. Kärlek uppstår inte helt av sig själv - ja det skrev jag ju ovan - då är det nåt annat. Idoldyrkan, fix idé...Ja förnuft har inte så mycket med kärlek att göra, det vet jag sannerligen...Men den har inte heller att göra med nonchalans, brist på tillit och brist på ömsesidighet.

Man kan ha oturen att bli kär i någon som redan är upptagen, visst, och då blir man sannerligen olyckligt kär - om man inte får någon respons. Men då är man där igen; hur kan man ö.h.t. bli kär i någon som inte besvarar ens känslor? För MIG är det obegripligt (ända sedan jag var 19 år...) - men det finns kanske andra som fungerar annorlunda. För mig är det bara obegripligt självutplånande på ett masochistiskt vis...

[sofiii]

Så om man har bra självkänsla blir man aldrig kär? eller i vart fall aldrig i "fel" person? Tja, det är kanske en möjlig tanke. Rimmar ju lite på min tankegång att vi blir kära för att föremålet har något vi behöver. Jag hoppas jag aldrig har allt jag behöver, för det vore tråkit att inte bli kär mer

Jag skulle vilja skilja på relation (beslutet att agera på sin kärlek) och känslan (endorfinerna som rusar i kroppen). Jag instämmer att ingen bör låta sig behandlas illa. Jag tänker också att när vi väl har fått endorfiner (av "rätt" eller "fel" anledning) så gör vi bäst i att bara låta dem vara där. De går över eller vi agerar på dem (men där kommer tänkandet in)

Men vem har sagt att olycklig kärlek betyder att den andra parten inte besvarar ens känslor, eller har gjort, vid någon tidpunkt? Den kanske bara inte vill agera på dem, av rädsla eller andra skäl. Jag vet inte om jag skulle kunna bli kär i någon som inte vid någon tidpunkt besvarade mina känslor, det vet jag faktiskt inte. På det svarar jag på ålderdomshemmet Kanske är det först i mötet man blir kär.

Fast vanligen brukar jag strunta i varför och hålla mig till; "hur gör jag nu?"

[sofiii]

tack! kom på det sen

[Eliza62]

...blir man kär - även om man har bra självkänsla - om man samtidigt har ett hyggligt normalt känsloliv. Men man blir inte kär alldeles direkt och utan att känna personen ett skvatt om man inte är beroende av att faktiskt behandlas på ett respektfullt och ömsint sätt av Objektet ifråga. Först DÅ blir åtm. jag kär. Jag vet inte om det har att göra med att han skulle ha något jag "behöver", jag skulle snarare tala i termer av kemi och att det "stämmer". Och om det stämmer vet man ju inte genast...

Jag tror att många blandar ihop ren k'thet med förälskelse och t.o.m. kärlek. Vad är kärlek vid första ögonkastet? Ja rimligen inte att man blir kär i någon man aldrig sett eller varit i kontakt med förr utan snarare någon man känner en omedelbar attraktion till. (Och jodå det KAN ju utvecklas till något mer sedan...men då UTVECKLAS det ju) Visst kan också jag känna mig omedelbart attraherad av någon - men om han sedan visar sig vara tråkig/självupptagen/korkad/valfri rätt hopplös egenskap så försvinner attraktionen som i ett trollslag.

Man behöver nog inte likställa "relation" med beslut att agera på sin kärlek - det finns massor av människor som har en relation med någon de inte är och aldrig varit kära i. De träffar nån, blir k*t, upplever en viss förälskelse, de tycker de passar bra ihop - och så har de en relation, flyttar ihop, gifter sig...Många tycker nog att det räcker så. Många VILL nog inte ens bli kära (stackars dem...för att det är så otäckt och man känner sig så utlämnad).

Och den där känslan som pirrar - de det kan vara k*thet, en fix idé, en förälskelse men KÄRLEK är för mig något mer än så, som inte händer så jäkla ofta. Och KÄRLEK inbegriper för mig inte att man går och suktar efter någon som struntar i en - ssk om han hela tiden struntat rätt mycket i en (uppträtt nonchalant etc).

"Men vem har sagt att olycklig kärlek betyder att den andra parten inte besvarar ens känslor, eller har gjort, vid någon tidpunkt? Den kanske bara inte vill agera på dem, av rädsla eller andra skäl."

Rädla? Ja jo men så knasigt...Det är väl de där som inte törs bli kära, isåfall...De blir det bara på avstånd, för att de är rädda att komma någon nära. Ja den klubben tillhör inte jag i.a.f.

Först i mötet man blir kär. Ja så är det för mig. I MÖTET; att man faktiskt möts på alla plan. Inte bara fysiskt...

[Anonym]

tack för svar. Jag har läst den och där finns mycket klokt.

[anonymt namn]

att döva sina känslor är kanske inte en långsiktig lösning, men absolut en attraktiv kortsiktig

[Anonym]

ja tyvärr. Jag är inte upptagen men hon är det. Gift. Och hon vet inte hur jag känner, heller. Jag vet inte vad hon känner, men vi har bra kontakt på det vänskapliga planet - dock tyvärr inte så bra att vi kommer att träffas privat.

[anonymt namn]

vad hon känner, om hon känner något annat än bara vänskaplia känslor. Men "olyckligt" är det främst för att hon är gift och jag har därför inte för avsikt att ställa några direkta frågor. Jag skulle dock nöja mig med att vara vän med henne, nu när hon är upptagen, bara jag fick ha henne kvar i mitt liv.

Och nej, hon har absolut inte behandlat mig illa. Inte alls, tvärtom.

[Eliza62]

...du är man!

Får jag fråga om du brukar bli "olyckligt kär" på avstånd sådär? Jag har i mitt liv träffat på några såna män; såna som aldrig blev kära på nära håll utan bara om föremålet var ouppnåeligt, på ett eller annat sätt. Det är inte så med dig?

Ja det var ju inget råd tll dig, förstås. Bara en liten reflexion. Jag HAR inget bra råd; som framgår av mina tidigare svar idag så blir jag aldrig numera platoniskt förälskad. När jag var det, i yngre år, var det bara fördj-igt - men så småningom så gick det ju över...

[sofiii]

Är du helt säker på att du inte ska säga något? "ingen rök utan eld" stämmer långt ifrån alltid, men ibland stämmer det. Vad kan du förlora? Vad kan hon förlora? Känner hon inte lika är det inget hot. Vad kan du vinna? Tja, sinnesro kanske? Slipper du grubbla resten livet...

[sofiii]

Det var onekligen en intressant vändning.... en man som skrev så. eller en kvinna som är kär i en kvinna?