Det verkar vara en hel del snålhet från de flesta kvinnor överlag om man ser till svaren i trådarna nedan..
Vad är skillnaden mellan två vänner som åker på en resa tillsammans och ett ”par” oavsett om det är i uppvaktningsfasen eller ett 5 år gammalt förhållande, skall alltid den som har mest pengar bjuda eller gäller det bara om det är en man?
Hur skall det vara om det är en kille och en tjej som bara är rena vänner och inget annat?
Om tjejen är den rika?
Jag under flera år åkt på både skid och sommarsemester med en annan ensamstående förälder med en dotter i samma klass som min och de är dessutom bra vänner och jag har blivit kompis med hennes pappa.
Han tjänar lite mindre än en tredjedel av vad jag gör, vilket medför att vi kanske inte äter riktigt på de restauranger som jag hade valt om det bara varit dottern och jag, vi har lite mindre betalaktiviteter o.s.v.
Visst blir det väl som så att jag tar en större del av notor eller står för hotell och/eller bensin t.ex.
Men på de flesta härinne låter det ju som ett KRAV, ”vilken snålis”, ”släng ut honom” (den frasen verkar finnas redo i CTRL V hos väldigt många här).
Skull ni verkligen reagera på samma sätt om det varit bara vänner som åkte, jag tror faktiskt inte det.
Betalar väninnor som åker på semester ihop alltid procentuellt efter sin inkomst?
Jag har aldrig hört talas om det fenomenet men det kanske förekommer.
Hur många härinne hade åkt på semester eller gått ut och ätit middag under någon längre tid med någon som varje gång försökte slingra sig ur att betala sin del med diverse ursäkter och ständigt lämnar dig med notan?
Är det kanske som så att de flesta kvinnor ser det som en rättighet att slippa betala av den enda anledningen att de är ??? kvinnor?
Det verkar vara det mest gemensamma draget och har minst undantag kvinnor emellan och då räknar jag ändå in bröst i den ekvationen.
Jag vet inte hur många gånger jag har fått det goda ”rådet” av en överförfriskad kvinnlig gäst i baren oavsett vilken sida av bardisken jag har stått att, ”det värsta som finns är en snål man”.
Varför då undrar jag, vad är det som gör att kvinnor skall bli bjudna hela tiden?
” Jag tror på jämställdhet mellan könen i dom flesta fall men vissa saker tycker jag vi skall behålla av gamla könsmönster” stod det i något inlägg, ehh jaha men var inte det baserat på att kvinnan gav upp sin egen karriär samt såg till att hantera marktjänsten med mat, barn och städning samt att hon var omöjlig att våldta?
Man bidrar med olika saker står det i några inlägg, vad skall en kvinna bidra med då?
Är det kvinnans ljuva väsen, som skall värderas i pengar?
Är det kvinnans överlägsna känsloliv som skall värderas i pengar?
Är det kvinnans fantastiska skönhet som skall värderas i pengar?
Är det kvinnans otroliga konversationsförmåga som skall värderas i pengar?
Något annat?
Detta inlägg låter raljerande och det är det väl lite grann med, men jag är ärligt nyfiken på hur funderingarna går hos både kvinnor och män.
Jag vet rätt många män som är genuint trötta på att behandlas som en plånbok med k*k, jag själv inkluderad.
Jag berättar aldrig att jag har eget företag ute på krogen, nämner aldrig någonsin vad jag tjänar eller har en dyr klocka, (klockor intresserar mig inte ett spår f.ö.) eller har speciellt dyra kläder, men väldigt ofta så försöker kvinnor styra konversationen i den riktningen för att luska ut ens ekonomiska status.
De är inte ens speciellt subtila i sina utfrågningar, varför är det så dj***a viktigt?
1
De snåla kvinnorna? Det verkar vara en hel del snålhet från de flesta kvinnor överlag om man ser till svaren i trådarna nedan..
Vad är skillnaden mellan två vänner som åker på en resa tillsammans och ett ”par” oavsett om det är i uppvaktningsfasen eller ett 5 år gammalt förhållande, skall alltid den som har mest pengar bjuda eller gäller det bara om det är en man?
Hur skall det vara om det är en kille och en tjej som bara är rena vänner och inget annat?
Om tjejen är den rika?
Jag under flera år åkt på både skid och sommarsemester med en annan ensamstående förälder med en dotter i samma klass som min och de är dessutom bra vänner och jag har blivit kompis med hennes pappa.
Han tjänar lite mindre än en tredjedel av vad jag gör, vilket medför att vi kanske inte äter riktigt på de restauranger som jag hade valt om det bara varit dottern och jag, vi har lite mindre betalaktiviteter o.s.v.
Visst blir det väl som så att jag tar en större del av notor eller står för hotell och/eller bensin t.ex.
Men på de flesta härinne låter det ju som ett KRAV, ”vilken snålis”, ”släng ut honom” (den frasen verkar finnas redo i CTRL V hos väldigt många här).
Skull ni verkligen reagera på samma sätt om det varit bara vänner som åkte, jag tror faktiskt inte det.
Betalar väninnor som åker på semester ihop alltid procentuellt efter sin inkomst?
Jag har aldrig hört talas om det fenomenet men det kanske förekommer.
Hur många härinne hade åkt på semester eller gått ut och ätit middag under någon längre tid med någon som varje gång försökte slingra sig ur att betala sin del med diverse ursäkter och ständigt lämnar dig med notan?
Är det kanske som så att de flesta kvinnor ser det som en rättighet att slippa betala av den enda anledningen att de är ??? kvinnor?
Det verkar vara det mest gemensamma draget och har minst undantag kvinnor emellan och då räknar jag ändå in bröst i den ekvationen.
Jag vet inte hur många gånger jag har fått det goda ”rådet” av en överförfriskad kvinnlig gäst i baren oavsett vilken sida av bardisken jag har stått att, ”det värsta som finns är en snål man”.
Varför då undrar jag, vad är det som gör att kvinnor skall bli bjudna hela tiden?
” Jag tror på jämställdhet mellan könen i dom flesta fall men vissa saker tycker jag vi skall behålla av gamla könsmönster” stod det i något inlägg, ehh jaha men var inte det baserat på att kvinnan gav upp sin egen karriär samt såg till att hantera marktjänsten med mat, barn och städning samt att hon var omöjlig att våldta?
Man bidrar med olika saker står det i några inlägg, vad skall en kvinna bidra med då?
Är det kvinnans ljuva väsen, som skall värderas i pengar?
Är det kvinnans överlägsna känsloliv som skall värderas i pengar?
Är det kvinnans fantastiska skönhet som skall värderas i pengar?
Är det kvinnans otroliga konversationsförmåga som skall värderas i pengar?
Något annat?
Detta inlägg låter raljerande och det är det väl lite grann med, men jag är ärligt nyfiken på hur funderingarna går hos både kvinnor och män.
Jag vet rätt många män som är genuint trötta på att behandlas som en plånbok med k*k, jag själv inkluderad.
Jag berättar aldrig att jag har eget företag ute på krogen, nämner aldrig någonsin vad jag tjänar eller har en dyr klocka, (klockor intresserar mig inte ett spår f.ö.) eller har speciellt dyra kläder, men väldigt ofta så försöker kvinnor styra konversationen i den riktningen för att luska ut ens ekonomiska status.
De är inte ens speciellt subtila i sina utfrågningar, varför är det så dj***a viktigt?
Churchill: Madam, would you sleep with me for five million pounds?
Socialite: My goodness, Mr. Churchill... Well, I suppose... we would have to discuss terms, of course...
Churchill: Would you sleep with me for five pounds?
Socialite: Mr. Churchill, what kind of woman do you think I am?!
Churchill: Madam, we've already established that. Now we are haggling about the price.
För övrigt abuseanmälde jag en kastrationsuppmaning en bit längre ner, men absolut inget hände (till min inte så stora förvåning). Återstår väl bara för mig att inte helt skämtsamt gissa att den person som finner nöje och tillfredställelse i att se en annan person (man eller kvinna) skadad, oavsett om det är en verklig blåtira (med den risk för blindhet som åsamkandet gav) eller fantiserad fortplantningsorgansförstörels e, för att de följt sitt hjärtas övertygelse, förmodligen äcklar fler personer än mig.
På en annan not kan kommenteras att uttrycket "sy igen f*ttan på henne" förmodligen inte skulle överleva en abuse-anmälan, om det yttrades som en uppmaning snarare än exempel - eller vad tror ni?
Jag har lurkat i någon vecka; men den där tråden och den om snålhet var sista spiken i kistan. Förut kände jag ointresse och ett svalt avståndtagande. Nu känner jag äckel och avsky.
2
Inte mina ord, Winstons För att (kanske) citera Winston Churchill:
Churchill: Madam, would you sleep with me for five million pounds?
Socialite: My goodness, Mr. Churchill... Well, I suppose... we would have to discuss terms, of course...
Churchill: Would you sleep with me for five pounds?
Socialite: Mr. Churchill, what kind of woman do you think I am?!
Churchill: Madam, we've already established that. Now we are haggling about the price.
För övrigt abuseanmälde jag en kastrationsuppmaning en bit längre ner, men absolut inget hände (till min inte så stora förvåning). Återstår väl bara för mig att inte helt skämtsamt gissa att den person som finner nöje och tillfredställelse i att se en annan person (man eller kvinna) skadad, oavsett om det är en verklig blåtira (med den risk för blindhet som åsamkandet gav) eller fantiserad fortplantningsorgansförstörels e, för att de följt sitt hjärtas övertygelse, förmodligen äcklar fler personer än mig.
På en annan not kan kommenteras att uttrycket "sy igen f*ttan på henne" förmodligen inte skulle överleva en abuse-anmälan, om det yttrades som en uppmaning snarare än exempel - eller vad tror ni?
Jag har lurkat i någon vecka; men den där tråden och den om snålhet var sista spiken i kistan. Förut kände jag ointresse och ett svalt avståndtagande. Nu känner jag äckel och avsky.
i alla tider behandlats som objekt så har dom också lärt sig att uppföra sig som objekt. Det är just därför som kvinnor uppskattar att få presenter och bli bjudna. Det kommer att ta lång tid att arbeta bort detta beteende. Vad är det för skillnad på att uppskatta att ha en rik karl som ger en gåvor och att en man uppskattar sin kvinna för hennes skönhets skull? Vi tänder på olika saker helt enkelt. Jag går igång på att min man är generös mot mig med prylar medan min man går igång på min skönhet.
3
Eftersom kvinnor i alla tider behandlats som objekt så har dom också lärt sig att uppföra sig som objekt. Det är just därför som kvinnor uppskattar att få presenter och bli bjudna. Det kommer att ta lång tid att arbeta bort detta beteende. Vad är det för skillnad på att uppskatta att ha en rik karl som ger en gåvor och att en man uppskattar sin kvinna för hennes skönhets skull? Vi tänder på olika saker helt enkelt. Jag går igång på att min man är generös mot mig med prylar medan min man går igång på min skönhet.
Jag har svårt för snålhet mellan vänner också, men givetvis tar jag inte för givet att bli bjuden i olika sammanhang eller att den som tjänar mest alltid ska betala. Däremot är det självklart för mig att i en kärleksrelation har man ett generöst förhållningssätt gentemot varandra, på alla områden. I de relationer jag varit i har ekonomierna snabbt glidit ihop och blivit mer eller mindre gemensamma. Att dividera om bensinpengar eller vem som betalade matkassen sist har aldrig blivit aktuellt, eftersom mina partners haft ungefär samma syn på ekonomin som jag. Min filosofi är att det jämnar ut sig i längden, och den som har pengar på sig just nu betalar. Har aldrig känt mig utnyttjad, och har inte heller upplevt det som att jag bara kan glida med och låta mig bli bjuden på allt. Även mellan vänner har jag svårt för det där med att folk ska betala tillbaka 20:- om jag betalade glass vid kiosken för att kompisen inte hade pengar på sig just då. En annan gång blir det väl jag som står utan pengar.. Det jämnar ut sig.
4
Jag har svårt för snålhet mellan vänner också, men givetvis tar jag inte för givet att bli bjuden i olika sammanhang eller att den som tjänar mest alltid ska betala. Däremot är det självklart för mig att i en kärleksrelation har man ett generöst förhållningssätt gentemot varandra, på alla områden. I de relationer jag varit i har ekonomierna snabbt glidit ihop och blivit mer eller mindre gemensamma. Att dividera om bensinpengar eller vem som betalade matkassen sist har aldrig blivit aktuellt, eftersom mina partners haft ungefär samma syn på ekonomin som jag. Min filosofi är att det jämnar ut sig i längden, och den som har pengar på sig just nu betalar. Har aldrig känt mig utnyttjad, och har inte heller upplevt det som att jag bara kan glida med och låta mig bli bjuden på allt. Även mellan vänner har jag svårt för det där med att folk ska betala tillbaka 20:- om jag betalade glass vid kiosken för att kompisen inte hade pengar på sig just då. En annan gång blir det väl jag som står utan pengar.. Det jämnar ut sig.
Och det resonemanget gäller inte bara pengar utan allt annat i ett förhållande. Känsloyttringar t ex! Bara för att min man vill ha en massa bekräftelse av mig genom kramar och kyssar och sex så betyder det inte att jag vill ha detsamma tillbaka. Jag kanske uppskattar att få något helt annat av honom som bekräftelse, en present t ex.
Jag skulle vilja påstå att i ett förhållande jämnar det ut sig totalt sett, inte bara inom enskilda områden såsom pengar och kärleksyttringar. Vi har olika behov och vi ger och tar på olika sätt om det är idealiskt, anser jag.
5
Instämmer! Och det resonemanget gäller inte bara pengar utan allt annat i ett förhållande. Känsloyttringar t ex! Bara för att min man vill ha en massa bekräftelse av mig genom kramar och kyssar och sex så betyder det inte att jag vill ha detsamma tillbaka. Jag kanske uppskattar att få något helt annat av honom som bekräftelse, en present t ex.
Jag skulle vilja påstå att i ett förhållande jämnar det ut sig totalt sett, inte bara inom enskilda områden såsom pengar och kärleksyttringar. Vi har olika behov och vi ger och tar på olika sätt om det är idealiskt, anser jag.
Jag har svårt för snålhet mellan vänner också, men givetvis tar jag inte för givet att bli bjuden i olika sammanhang eller att den som tjänar mest alltid ska betala. Däremot är det självklart för mig att i en kärleksrelation har man ett generöst förhållningssätt gentemot varandra, på alla områden.
Jag håller med dig Sisla som allmän princip.
Däremot så tycker jag att den tråden som startade alltihop lämnar en ganska fadd smak i munnen. En kvinna beklagar sig över att en hennes partner inte betalar kostnader som parterna redan tidigare avtalat om att de ska dela på. Är det att vara snål att hålla sig till vad som är avtalat parterna emellan?
Om man har en VUXEN relation så skulle det självklart fungera så att respekten mellan två likvärdiga partners skulle fungera åt båda hållen. Detta innebär att om min partner säger att vi ska dela på en kostnad så skulle jag inte förutsätta eller gissa att hon sen blev sur när vi gör just detta. Lika gärna så skulle jag faktiskt kunna tro att SKÄLET till att min partner inledningsvis klargör att kostnaderna ska delas vore just för att hon hade en viss integritet och vore mån om stå för sin egen del just gentemot den person man älskar mest. Om jag då ändå skulle insistera på att stå för mer än hälften av kostnaden så skulle lika gärna detta kunna vara förolämpande för kvinnan genom att jag som man då skulle insistera på en klassisk mans-roll där man "köper" kvinnans gunst.
Som man så tänker jag här osökt på uttrycket "damned if you do, damned if you don't!"
Oavsett vilket så ligger i grunden att man i en relation måste kunna prata om vad man vill och önskar av varandra och att det man säger/avtalar måste partnern kunna lita på. Om man avtalar en sak och sen blir sur över att partnern sen inte listar ut att han förväntas göra tvärtom, ja då är det för mig ett ganska barnsligt beteende där jag inte kan se att problemet ligger hos någon annan än den part som kommunicerat och avtalat något annat än vad som faktiskt önskas.
6
Jag har svårt för snålhet mellan vänner också, men givetvis tar jag inte för givet att bli bjuden i olika sammanhang eller att den som tjänar mest alltid ska betala. Däremot är det självklart för mig att i en kärleksrelation har man ett generöst förhållningssätt gentemot varandra, på alla områden.
Jag håller med dig Sisla som allmän princip.
Däremot så tycker jag att den tråden som startade alltihop lämnar en ganska fadd smak i munnen. En kvinna beklagar sig över att en hennes partner inte betalar kostnader som parterna redan tidigare avtalat om att de ska dela på. Är det att vara snål att hålla sig till vad som är avtalat parterna emellan?
Om man har en VUXEN relation så skulle det självklart fungera så att respekten mellan två likvärdiga partners skulle fungera åt båda hållen. Detta innebär att om min partner säger att vi ska dela på en kostnad så skulle jag inte förutsätta eller gissa att hon sen blev sur när vi gör just detta. Lika gärna så skulle jag faktiskt kunna tro att SKÄLET till att min partner inledningsvis klargör att kostnaderna ska delas vore just för att hon hade en viss integritet och vore mån om stå för sin egen del just gentemot den person man älskar mest. Om jag då ändå skulle insistera på att stå för mer än hälften av kostnaden så skulle lika gärna detta kunna vara förolämpande för kvinnan genom att jag som man då skulle insistera på en klassisk mans-roll där man "köper" kvinnans gunst.
Som man så tänker jag här osökt på uttrycket "damned if you do, damned if you don't!"
Oavsett vilket så ligger i grunden att man i en relation måste kunna prata om vad man vill och önskar av varandra och att det man säger/avtalar måste partnern kunna lita på. Om man avtalar en sak och sen blir sur över att partnern sen inte listar ut att han förväntas göra tvärtom, ja då är det för mig ett ganska barnsligt beteende där jag inte kan se att problemet ligger hos någon annan än den part som kommunicerat och avtalat något annat än vad som faktiskt önskas.
Det fanns inget avtal om att dela på kostnaderna. Jag frågade bara om han kunde ta reda på vad resan kostade för mig. Det hade varit enkelt för honom att helt enkelt nämna båtpriset samt hotellpriset och strunta i att ta upp bensinen. Jag tycker det är ytterst snålt att ens ta upp en sådan sak, särskilt när man som vi träffas så sällan och det inte handlar om mer än några hundringar och han är allt annat än fattig.
7
Påpekar! Det fanns inget avtal om att dela på kostnaderna. Jag frågade bara om han kunde ta reda på vad resan kostade för mig. Det hade varit enkelt för honom att helt enkelt nämna båtpriset samt hotellpriset och strunta i att ta upp bensinen. Jag tycker det är ytterst snålt att ens ta upp en sådan sak, särskilt när man som vi träffas så sällan och det inte handlar om mer än några hundringar och han är allt annat än fattig.
Jag har lurkat i någon vecka; men den där tråden och den om snålhet var sista spiken i kistan. Förut kände jag ointresse och ett svalt avståndtagande. Nu känner jag äckel och avsky.
Det du inte gillar finns gömt därute vare sig du ignorerar det här eller ej. Vill du slippa se det så kan jag förstå det, men det gäller att leva med principen leva och låta leva - även gällande andras åsikter.
8
Leva och låta leva Heihachi!
Jag har lurkat i någon vecka; men den där tråden och den om snålhet var sista spiken i kistan. Förut kände jag ointresse och ett svalt avståndtagande. Nu känner jag äckel och avsky.
Det du inte gillar finns gömt därute vare sig du ignorerar det här eller ej. Vill du slippa se det så kan jag förstå det, men det gäller att leva med principen leva och låta leva - även gällande andras åsikter.
Låter inte så särskilt kärleksfullt i mina öron, varken hur han betedde sig, eller hur du beskriver honom. Är du säker på att ni ska fortsätta vara tillsammans?
Att han tog upp frågan om bensinpengar, vad tror DU det beror på?
-att han tycker du "glider med" för ofta, när det kommer till ekonomin?
-att han är fattigare än du trott?
-att han tröttnat på att bjuda dig på saker?
-att han var tanklös?
-att han även i andra sammanhang är lite extra "fyrkantig" i sitt sätt att resonera?
-att han är extremt sparsam?
9
Låter inte så särskilt kärleksfullt i mina öron, varken hur han betedde sig, eller hur du beskriver honom. Är du säker på att ni ska fortsätta vara tillsammans?
Att han tog upp frågan om bensinpengar, vad tror DU det beror på?
-att han tycker du "glider med" för ofta, när det kommer till ekonomin?
-att han är fattigare än du trott?
-att han tröttnat på att bjuda dig på saker?
-att han var tanklös?
-att han även i andra sammanhang är lite extra "fyrkantig" i sitt sätt att resonera?
-att han är extremt sparsam?
De två sista punkterna med tillägget att sparsam byts ut mot snål eftersom det mer handlar om snålhet än sparsamhet.
Vi passar absolut inte ihop i detta avseendet men ett förhållande bygger ju inte bara på pengar, då hade jag dratt vid första träffen då han inte ens bjöd på fikat!
- att han även i andra sammanhang är lite extra "fyrkantig" i sitt sätt att resonera?
-att han är extremt sparsam?
10
Svar De två sista punkterna med tillägget att sparsam byts ut mot snål eftersom det mer handlar om snålhet än sparsamhet.
Vi passar absolut inte ihop i detta avseendet men ett förhållande bygger ju inte bara på pengar, då hade jag dratt vid första träffen då han inte ens bjöd på fikat!
- att han även i andra sammanhang är lite extra "fyrkantig" i sitt sätt att resonera?
-att han är extremt sparsam?
Jag frågade bara om han kunde ta reda på vad resan kostade för mig. .
Det var väl just det han gjorde - eller hur?
Jag tycker det är ytterst snålt att ens ta upp en sådan sak, särskilt när man som vi träffas så sällan och det inte handlar om mer än några hundringar och han är allt annat än fattig.
Och hur ska han lista ut att du menade att vissa kostnader skulle ingå men inte andra? Varför båtresan men inte bilresan t ex?
11
Jag frågade bara om han kunde ta reda på vad resan kostade för mig. .
Det var väl just det han gjorde - eller hur?
Jag tycker det är ytterst snålt att ens ta upp en sådan sak, särskilt när man som vi träffas så sällan och det inte handlar om mer än några hundringar och han är allt annat än fattig.
Och hur ska han lista ut att du menade att vissa kostnader skulle ingå men inte andra? Varför båtresan men inte bilresan t ex?
så har man ju ingen chans att förändra. Bättre att ha vidöppna ögon när man går genom livet och försöka argumentera och diskutera och göra något åt det man inte gillar (visst det är ingen lätt uppgift men blundar man är det ingen uppgift alls).
12
Ja om man blundar, så har man ju ingen chans att förändra. Bättre att ha vidöppna ögon när man går genom livet och försöka argumentera och diskutera och göra något åt det man inte gillar (visst det är ingen lätt uppgift men blundar man är det ingen uppgift alls).
jag har själv aldrig tagit för givet att nån ska bjuda på fikat på första träffen tänk vad olika man kan vara! jag skulle inte reagerat på snålhet förrän möjligen om min dejt gav mig kaffe och bulle hemma hos sig och sedan bad om pengar motsvarande kostnaden för fikat
14
jag har själv aldrig tagit för givet att nån ska bjuda på fikat på första träffen tänk vad olika man kan vara! jag skulle inte reagerat på snålhet förrän möjligen om min dejt gav mig kaffe och bulle hemma hos sig och sedan bad om pengar motsvarande kostnaden för fikat
bägaren att rinna över. Han har varit snål under alla år vi varit tillsammans, är snål mot sig själv och mot sin familj också. Barnen blev överväldigade när dom fick rostbiff när dom första gången var hemma hos mig, hade knappt smakat rostbiff. Jag har tröttnat och har sagt precis vad jag tycker och hoppas på en förändring.
Jag är själv inte världens ofelbara. Jag är snål med känslor och försöker jobba med det men jag har, till skillnad mot honom, självinsikt. Han påstår att han inte alls är snål.
16
Droppatt han även som fick.... bägaren att rinna över. Han har varit snål under alla år vi varit tillsammans, är snål mot sig själv och mot sin familj också. Barnen blev överväldigade när dom fick rostbiff när dom första gången var hemma hos mig, hade knappt smakat rostbiff. Jag har tröttnat och har sagt precis vad jag tycker och hoppas på en förändring.
Jag är själv inte världens ofelbara. Jag är snål med känslor och försöker jobba med det men jag har, till skillnad mot honom, självinsikt. Han påstår att han inte alls är snål.
Att han tog upp frågan om bensinpengar, vad tror DU det beror på?
Finns ett enklare svar: hon bad om att få veta vad resan skulle kosta.
Det fick hon veta. Då blev hon sur och ville ha ett annat svar på en helt annan fråga nämligen: "Kan du tänka dig att bjuda mig på en del av resan?"
Den alternativa frågan ställdes aldrig eftersom den sannolikt skulle anses kännas alltför pinsam att ställa. Man bör då fundera över varför det är pinsamt mellan två jämbördiga partners i kärlek att ställa en sån fråga men inte pinsamt att låta sig bjudas på pengar när frågan INTE ställts?
Att vara generös mellan vuxna människor handlar för mig om en mental inställning av gläden i att ge osjälviskt. Mycket av den glädjen skulle vara försvunnen om det fanns en inbyggd förväntan, ja nästan ett krav på att jag förväntades ge - och om en brist på givande medförde surhet. Det är sådant jag förknippar med bortskämda barn - inte mogna vuxna.
18
Att han tog upp frågan om bensinpengar, vad tror DU det beror på?
Finns ett enklare svar: hon bad om att få veta vad resan skulle kosta.
Det fick hon veta. Då blev hon sur och ville ha ett annat svar på en helt annan fråga nämligen: "Kan du tänka dig att bjuda mig på en del av resan?"
Den alternativa frågan ställdes aldrig eftersom den sannolikt skulle anses kännas alltför pinsam att ställa. Man bör då fundera över varför det är pinsamt mellan två jämbördiga partners i kärlek att ställa en sån fråga men inte pinsamt att låta sig bjudas på pengar när frågan INTE ställts?
Att vara generös mellan vuxna människor handlar för mig om en mental inställning av gläden i att ge osjälviskt. Mycket av den glädjen skulle vara försvunnen om det fanns en inbyggd förväntan, ja nästan ett krav på att jag förväntades ge - och om en brist på givande medförde surhet. Det är sådant jag förknippar med bortskämda barn - inte mogna vuxna.
håller helt med! Som jag skrev nedan - snåla människor är ofta "små" som människor också.
En sniken inställning till livet visar sig ofta i småsnålhet med pengar.
Skillnad är om man faktiskt är fattig, då får man ju lära sig leva enkelt, det har jag gjort i långa perioder. Då är det svårt att umgås alltför intensivt med människor med mera pengar. Vanorna skiljer sig för mycket åt helt enkelt.
Vi har vänner som är stabba vig mycket god kassa, liksom vi har andra som har det tufft med räkningarna. Klart att man får tänka sig för llite i vad man föreslår för aktiviteter och hur man bjuder. Vill inte försätta vänner i sitsen att vara generad att inte ha råd att delta eller bjuda tillbaka.
Nära vänner kan man ju säga som det är till förstås.
19
håller helt med! Som jag skrev nedan - snåla människor är ofta "små" som människor också.
En sniken inställning till livet visar sig ofta i småsnålhet med pengar.
Skillnad är om man faktiskt är fattig, då får man ju lära sig leva enkelt, det har jag gjort i långa perioder. Då är det svårt att umgås alltför intensivt med människor med mera pengar. Vanorna skiljer sig för mycket åt helt enkelt.
Vi har vänner som är stabba vig mycket god kassa, liksom vi har andra som har det tufft med räkningarna. Klart att man får tänka sig för llite i vad man föreslår för aktiviteter och hur man bjuder. Vill inte försätta vänner i sitsen att vara generad att inte ha råd att delta eller bjuda tillbaka.
Nära vänner kan man ju säga som det är till förstås.
Detta är första gången under hela förhållandet som jag påpekat att jag borde blivit bjuden. Jag har tänkt mycket men hållit tyst vilket kanske är fel så här i efterhand.
Jag frågade vad MIN del skulle kosta. Det är en jäkla skillnad på det och att fråga vad resan kostar.
20
Nej du! Detta är första gången under hela förhållandet som jag påpekat att jag borde blivit bjuden. Jag har tänkt mycket men hållit tyst vilket kanske är fel så här i efterhand.
Jag frågade vad MIN del skulle kosta. Det är en jäkla skillnad på det och att fråga vad resan kostar.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
tänk vad olika man kan vara! jag skulle inte reagerat på snålhet förrän möjligen om min dejt gav mig kaffe och bulle hemma hos sig och sedan bad om pengar motsvarande kostnaden för fikat 