Jag tycker det mesta är sagt men jag anser nog illafall att den svaga länken i detta är din man. Som det är nu omyndigförklaras han av alla (dig inkluderad) och slipper på så vis ifrån sitt ansvar vilket är att sköta relationen till sin släkt. Tror du måste sätta lite press på honom om jag skall vara ärlig, så länge han tillåter detta kommer det att fortgå.
41
Oj detta engagerar
Jag tycker det mesta är sagt men jag anser nog illafall att den svaga länken i detta är din man. Som det är nu omyndigförklaras han av alla (dig inkluderad) och slipper på så vis ifrån sitt ansvar vilket är att sköta relationen till sin släkt. Tror du måste sätta lite press på honom om jag skall vara ärlig, så länge han tillåter detta kommer det att fortgå.
Jag menar att problemet kanske beror på att pappan inte bryr sig tillräckligt. Ja, jag menar att problemet kanske beror på att pappan är så nedtryckt och osäker inför sin mamma att han saknar handlingskraft.
43
Ja det är nog lite så jag menar;-)
Jag menar att problemet kanske beror på att pappan inte bryr sig tillräckligt. Ja, jag menar att problemet kanske beror på att pappan är så nedtryckt och osäker inför sin mamma att han saknar handlingskraft.
så det är bara frun då som ska bestämma? pappan kanske tycker det är ok att mamma får komma och besöka HANS barn.....Det borde väl vara ett givande och ett tagande från båda håll, men tyvärr upplever jag allt för ofta att mamma är den som ska bestämma och den pappa som har egna åsikter är en skitstövel som inte passar upp på mamman.
Om pappan tycker att detta är ett helt OK beteende av sin mamma så har han ju inte sagt det till sin fru. Om pappan nu tycker att det är OK borde han kunna stå upp för det inför sin fru. Här har vi ju en mesig pappa som inte verkar säga ifrån vare sig till sin mamma eller partner. En kvinna ska inte behöva gissa vad hennes partner tycker är OK. En man ska inte hålla sina åsikter hemliga.
44
pappan säger inte ifrån
så det är bara frun då som ska bestämma? pappan kanske tycker det är ok att mamma får komma och besöka HANS barn.....Det borde väl vara ett givande och ett tagande från båda håll, men tyvärr upplever jag allt för ofta att mamma är den som ska bestämma och den pappa som har egna åsikter är en skitstövel som inte passar upp på mamman.
Om pappan tycker att detta är ett helt OK beteende av sin mamma så har han ju inte sagt det till sin fru. Om pappan nu tycker att det är OK borde han kunna stå upp för det inför sin fru. Här har vi ju en mesig pappa som inte verkar säga ifrån vare sig till sin mamma eller partner. En kvinna ska inte behöva gissa vad hennes partner tycker är OK. En man ska inte hålla sina åsikter hemliga.
Oupps. Jag bestämmer själv om jag vill kommentera ett inlägg eller ej, tack så mycket. Tips: det kan finnas anledning för dig att fundera lite till över hur man närmar sig andra för att de inte ska ta illa upp för att man är för bestämmande.
45
Oupps. Jag bestämmer själv om jag vill kommentera ett inlägg eller ej, tack så mycket. Tips: det kan finnas anledning för dig att fundera lite till över hur man närmar sig andra för att de inte ska ta illa upp för att man är för bestämmande.
Och ändå så har du bestämt dig så benhårt för att mamman är skurken i kubik och denna farmor/svärmor är en ängel.
Du spinner iväg ganska långt. Tillbaka till kärnfrågan vill jag säga att vi lever i Sverige och i denna kultur och ska inte tvingas anpassa oss till alla möjliga andra som någon kan tycka verkar mer spännande. Hur många har du själv levt i egentligen som vet du mycket om det?
En relation går åt två håll. Båda är ansvariga för den. I så motto har du rätt i att jag bara har hört en version och inte ska tro på allt rakt av. Det märkliga är att du är så bestämd åt andra hållet. Någonstans mitt emellan kanske är sanningen då, men då har ju ingen av oss prickat rätt. Själv sätter jag dock en slant på att svärmor klampat in i hem och liv och styrt och ställt när det var barnbarn på g. Till och med min man brukar bli svart i ögonen när han hör om sådant. Han kommer nämligen - intressant nog - från en annan europeisk kultur där man lär sig visa respekt och hänsyn och veta var gränserna går mycket mer än i Sverige.
För övrigt tycker jag att du blandar ihop kärlek med ägarskap. Det är inte kärlek att kräva. Kärlek är att vara generös. Av de exempel jag läst så tycker jag inte att det finns särskilt mycket generositet och frågan är hur det började...
46
Och ändå så har du bestämt dig så benhårt för att mamman är skurken i kubik och denna farmor/svärmor är en ängel.
Du spinner iväg ganska långt. Tillbaka till kärnfrågan vill jag säga att vi lever i Sverige och i denna kultur och ska inte tvingas anpassa oss till alla möjliga andra som någon kan tycka verkar mer spännande. Hur många har du själv levt i egentligen som vet du mycket om det?
En relation går åt två håll. Båda är ansvariga för den. I så motto har du rätt i att jag bara har hört en version och inte ska tro på allt rakt av. Det märkliga är att du är så bestämd åt andra hållet. Någonstans mitt emellan kanske är sanningen då, men då har ju ingen av oss prickat rätt. Själv sätter jag dock en slant på att svärmor klampat in i hem och liv och styrt och ställt när det var barnbarn på g. Till och med min man brukar bli svart i ögonen när han hör om sådant. Han kommer nämligen - intressant nog - från en annan europeisk kultur där man lär sig visa respekt och hänsyn och veta var gränserna går mycket mer än i Sverige.
För övrigt tycker jag att du blandar ihop kärlek med ägarskap. Det är inte kärlek att kräva. Kärlek är att vara generös. Av de exempel jag läst så tycker jag inte att det finns särskilt mycket generositet och frågan är hur det började...
Jag har flera gånger sett far- eller mormödrar rycka sitt barn från mamman i synnerhet, men även pappan, fast det för vilken normalbegåvad människa som helst och en äldre som själv varit förälder i synnerhet, måste varit uppenbart att det är helt fel tillfälle. Det har varit mitt i maten, precis när barnet håller på att somna i famnen, när barnet precis gått till en förälder för att söka tröst och liknande.
Enligt ditt resonemang så gjorde de rätt, eller?
48
Jag har flera gånger sett far- eller mormödrar rycka sitt barn från mamman i synnerhet, men även pappan, fast det för vilken normalbegåvad människa som helst och en äldre som själv varit förälder i synnerhet, måste varit uppenbart att det är helt fel tillfälle. Det har varit mitt i maten, precis när barnet håller på att somna i famnen, när barnet precis gått till en förälder för att söka tröst och liknande.
*ASG* Dito!!
Det jag reagerade på var inte att du kommenterade mitt inlägg, utan att du gjorde det i samtal med andra. Jag föredrar att bli talad med framför att bli talad om. Du använder gärna ord som empati, värme och respekt. Ord behöver omsättas i handling för att fyllas med betydelse.
50
*ASG* Dito!!
Det jag reagerade på var inte att du kommenterade mitt inlägg, utan att du gjorde det i samtal med andra. Jag föredrar att bli talad med framför att bli talad om. Du använder gärna ord som empati, värme och respekt. Ord behöver omsättas i handling för att fyllas med betydelse.
Jisses, vilken diskussion det blev av det här inlägget. Intressant
Min åsikt är att svärmor verkar ganska "otänkt". Låta ett litet barn leka med farliga kulor är kanske inte så smart, inte heller ska ett barn lukta rök och inte tar man ett barn som ammas ifrån sin mamma. Men detta kanske faktiskt berodde på ett missförstånd och misstag kan vi alla göra.
Men TS känns också väldigt revirtänkande och avståndstagande redan långt innan bebisen kom till välden. VARFÖR ska man tjata om besöksförbud för släkten i fem månader innan ankomst?! Det är väl inte konstigt att fler har väntat och längtat efter detta barn, och så himla snål behöver man inte vara tycker jag. Sedan kan man visst dra gränsen vid sjuka människor, men att i princip utestänga ALLA tjänar man nog inget på. Ta hjälp av människor i omgivningen istället. Låt svärmor hålla barnet medan du själv tar dig en lång härlig dusch t.ex. Barnet tar knappast skada och svärmor får sin del av barnbarnet en stund.
Min egen gräns går när svärmor vill gå ut på stan och visa upp barnbarnet. Hon har absolut rätt att vara stolt, men han är ingen "trofè" som ska visas upp för allmänheten. Jag skulle även bli galen om mor- eller farföräldrar skulle annonsera i tidningen om födelsen, vilket jag har sett hända.
Men men... alla är vi olika.
51
Jisses, vilken diskussion det blev av det här inlägget. Intressant
Min åsikt är att svärmor verkar ganska "otänkt". Låta ett litet barn leka med farliga kulor är kanske inte så smart, inte heller ska ett barn lukta rök och inte tar man ett barn som ammas ifrån sin mamma. Men detta kanske faktiskt berodde på ett missförstånd och misstag kan vi alla göra.
Men TS känns också väldigt revirtänkande och avståndstagande redan långt innan bebisen kom till välden. VARFÖR ska man tjata om besöksförbud för släkten i fem månader innan ankomst?! Det är väl inte konstigt att fler har väntat och längtat efter detta barn, och så himla snål behöver man inte vara tycker jag. Sedan kan man visst dra gränsen vid sjuka människor, men att i princip utestänga ALLA tjänar man nog inget på. Ta hjälp av människor i omgivningen istället. Låt svärmor hålla barnet medan du själv tar dig en lång härlig dusch t.ex. Barnet tar knappast skada och svärmor får sin del av barnbarnet en stund.
Min egen gräns går när svärmor vill gå ut på stan och visa upp barnbarnet. Hon har absolut rätt att vara stolt, men han är ingen "trofè" som ska visas upp för allmänheten. Jag skulle även bli galen om mor- eller farföräldrar skulle annonsera i tidningen om födelsen, vilket jag har sett hända.
Och en kvinna ska inte vara så kontrollerande och bestämma ensam över sina barn så hennes man inte kan eller vågar säga vad han tycker. Låt pappan och barnet umgås med släkten som dom vill så kan väl bebins mamma vila under tiden eller nått.
52
Och en kvinna ska inte vara så kontrollerande och bestämma ensam över sina barn så hennes man inte kan eller vågar säga vad han tycker. Låt pappan och barnet umgås med släkten som dom vill så kan väl bebins mamma vila under tiden eller nått.
Låt pappan och bebin umgås med släkten som dom vill, så kan du göra nått annat under tiden. För du tycker väl inte att du är den enda som vet vad som är bra för ert barn?
53
Låt pappan och bebin umgås med släkten som dom vill, så kan du göra nått annat under tiden. För du tycker väl inte att du är den enda som vet vad som är bra för ert barn?
vilka olika bekantskaper vi måste ha, jag har aldrig sett det,varken bland de jag känner eller bland andra.
Däremot så har jag sett en del mammor som inte lämnar ifrån sig barnet till någon annan, inte ens pappa, för ska barnet sova eller tröstas eller bara vara go glad, så ska barnet vara hos mamma, så jag har mer sett mammor slita barn ur pappans armar än tvärtom.
54
vilka olika bekantskaper vi måste ha, jag har aldrig sett det,varken bland de jag känner eller bland andra.
Däremot så har jag sett en del mammor som inte lämnar ifrån sig barnet till någon annan, inte ens pappa, för ska barnet sova eller tröstas eller bara vara go glad, så ska barnet vara hos mamma, så jag har mer sett mammor slita barn ur pappans armar än tvärtom.
vet inte vad jag kan tillföra till den här diskussionen mer än att du har mitt största medlidande. Vilken jobbig situation, herregud, hon är ju nära att skapa en separation mellan dig och din man på grund av att hon inte låter er vara ifred och leva ert liv. Tycker dessutom synd om din man som är så lättstyrd av henne, han mår säkert skit. Jag tycker du har fått konstiga svar. Har själv en dominant svärmor, men jag har för länge sedan gjort klart för henna att hemma hos oss är det vi som bestämmer. Hon kan komma med råd, och det gör hon jämt, men til slut är det ändå vi som fattar beslut. Ofta blir det inte alls som hon tänkt och då blir hon sur. Det viktigaste och det som räddar mig och oss är att jag och min man är enade i allt vad gäller barn och familj, annars hade det inte funkat. Kan ni inte flytta? Sluta svara i telefon när hon ringer? Trots att många i den här diskussionen verkar tycka att ett barn mer eller mindre tillhör hela släkten så är det absurt. Det är ju du och din man som ska vara trygga i föräldrarollen, det tycker jag kommer före ALLT annat, sen om inte svårfar och tjocka släkten får träffa och gulla hur mycket de önskar, det är skitsamma. Lycka till!
56
Stackare vet inte vad jag kan tillföra till den här diskussionen mer än att du har mitt största medlidande. Vilken jobbig situation, herregud, hon är ju nära att skapa en separation mellan dig och din man på grund av att hon inte låter er vara ifred och leva ert liv. Tycker dessutom synd om din man som är så lättstyrd av henne, han mår säkert skit. Jag tycker du har fått konstiga svar. Har själv en dominant svärmor, men jag har för länge sedan gjort klart för henna att hemma hos oss är det vi som bestämmer. Hon kan komma med råd, och det gör hon jämt, men til slut är det ändå vi som fattar beslut. Ofta blir det inte alls som hon tänkt och då blir hon sur. Det viktigaste och det som räddar mig och oss är att jag och min man är enade i allt vad gäller barn och familj, annars hade det inte funkat. Kan ni inte flytta? Sluta svara i telefon när hon ringer? Trots att många i den här diskussionen verkar tycka att ett barn mer eller mindre tillhör hela släkten så är det absurt. Det är ju du och din man som ska vara trygga i föräldrarollen, det tycker jag kommer före ALLT annat, sen om inte svårfar och tjocka släkten får träffa och gulla hur mycket de önskar, det är skitsamma. Lycka till!
Tack alla som inte hängt upp sig på detaljer osv...
En sak vill jag klargöra i alla fall.. anledningen till att jag började tjata långt innan om att vi ville vara ifred första veckorna var att svärmor *hoppades* så att bebis skulle komma några veckor för tidigt så att vi skulle kunna fira jul med bebisen. Då började jag klargöra att det inte kommer ske att vi kommer till julfirandet.
När bebis kom så sa mina föräldrar att de väntade en dag till med att komma för jag lät så trött medans svärmor ville dra med hela släkten. Det var mina föräldrars första barnbarn och svärmors 5e!!
Jag har heller inga problem att låta andra hålla min son. Dock har jag problem med att svärmor ska fråga ALLA om de hållt han än och går runt med han så att alla ska få hålla innan de ens har visat intresse själva och säger de nej så ifrågasätter hon varför??? Det är inget sunt beteende enligt mig.
ena gången när hon höll han och han skrek så säger min man att hon ska ge han till mig för han är nog hungrig.. och då får han till svar att hon har ingen mat att ge han... o går runt och försöker trösta så han får säga till henne 2ggr till innan jag får han.
Jag ska väl oxå förtydliga att vi inte förbjöd alla att komma första veckorna. Vi sa att vi hört så många som ångrar att de inte sagt att de ville vara ifred i början så vi sa att vi ringer när vi orkar, istället för att ha telefonen varm hemma. Nu var det så att jag fick inte sova på ungefär 5dygn. Jag var sketslut och likaså pappan. Amningen funkade inte i början, magknip och sonen bara skrek. Jag var verkligen inte på topp för att få besök. Inte ens av min egen mamma. Jag är en sån person som vill vara ifred när jag är trött och inte är på topphumör.
Svärmor kunde inte heller respektera den meningen -jag sitter o ammar/byter blöja etc kan du ringa om en stund...
utan hon malde på en massa ändå och jag försökte snällt o vänligt svara att jag ringer tillbaka om några minuter men hon skulle ju baraaaaa
Jag respekterar er som inte har några problem med att skicka runt era barn.. som tycker det är helt ok med besök direkt.. Det var inte det som var mitt stora problem igen.. utan problemet är just att jag får höra att jag är en häxa för att jag inte tycker det är ok! Att ingen lyssnar på mig när jag vill något... och att min man och jag kommer överens om saker men sen när vi ska berätta det för hans familj kan han inte stå för det. Han är rädd att de ska bli ledsna för att vi inte tycker som de.
Men nästa bebis ska jag stanna på BB så länge jag bara kan och jag ska inte koppla in telefon och jag ska begära sekretess!!!! Inte för att jag vill utan för att där kan de inte nå mig.. jag åkte hem nu sist med BBhemvård.. VIlket jag verkligen ville och jag tyckte det var skitbra!!! MEN jag uppskattade verkligen inte alla samtal och besök!!!
58
Tack alla som inte hängt upp sig på detaljer osv...
En sak vill jag klargöra i alla fall.. anledningen till att jag började tjata långt innan om att vi ville vara ifred första veckorna var att svärmor *hoppades* så att bebis skulle komma några veckor för tidigt så att vi skulle kunna fira jul med bebisen. Då började jag klargöra att det inte kommer ske att vi kommer till julfirandet.
När bebis kom så sa mina föräldrar att de väntade en dag till med att komma för jag lät så trött medans svärmor ville dra med hela släkten. Det var mina föräldrars första barnbarn och svärmors 5e!!
Jag har heller inga problem att låta andra hålla min son. Dock har jag problem med att svärmor ska fråga ALLA om de hållt han än och går runt med han så att alla ska få hålla innan de ens har visat intresse själva och säger de nej så ifrågasätter hon varför??? Det är inget sunt beteende enligt mig.
ena gången när hon höll han och han skrek så säger min man att hon ska ge han till mig för han är nog hungrig.. och då får han till svar att hon har ingen mat att ge han... o går runt och försöker trösta så han får säga till henne 2ggr till innan jag får han.
Jag ska väl oxå förtydliga att vi inte förbjöd alla att komma första veckorna. Vi sa att vi hört så många som ångrar att de inte sagt att de ville vara ifred i början så vi sa att vi ringer när vi orkar, istället för att ha telefonen varm hemma. Nu var det så att jag fick inte sova på ungefär 5dygn. Jag var sketslut och likaså pappan. Amningen funkade inte i början, magknip och sonen bara skrek. Jag var verkligen inte på topp för att få besök. Inte ens av min egen mamma. Jag är en sån person som vill vara ifred när jag är trött och inte är på topphumör.
Svärmor kunde inte heller respektera den meningen -jag sitter o ammar/byter blöja etc kan du ringa om en stund...
utan hon malde på en massa ändå och jag försökte snällt o vänligt svara att jag ringer tillbaka om några minuter men hon skulle ju baraaaaa
Jag respekterar er som inte har några problem med att skicka runt era barn.. som tycker det är helt ok med besök direkt.. Det var inte det som var mitt stora problem igen.. utan problemet är just att jag får höra att jag är en häxa för att jag inte tycker det är ok! Att ingen lyssnar på mig när jag vill något... och att min man och jag kommer överens om saker men sen när vi ska berätta det för hans familj kan han inte stå för det. Han är rädd att de ska bli ledsna för att vi inte tycker som de.
Men nästa bebis ska jag stanna på BB så länge jag bara kan och jag ska inte koppla in telefon och jag ska begära sekretess!!!! Inte för att jag vill utan för att där kan de inte nå mig.. jag åkte hem nu sist med BBhemvård.. VIlket jag verkligen ville och jag tyckte det var skitbra!!! MEN jag uppskattade verkligen inte alla samtal och besök!!!
Ni kanske skall försöka föda nästa barn på ett sjukhus långt från svärmor och gänget nästa gång. Sedan placera er på en hemlig ort, för tyvärr verkar det inte som din svärmor förstår vad ni säger till henna.
Ta nu det lugnt och jag förstår din frustation verkligen. Hoppas allt flyter på nu och du får lite nattsömn
59
Ni kanske skall försöka föda nästa barn på ett sjukhus långt från svärmor och gänget nästa gång. Sedan placera er på en hemlig ort, för tyvärr verkar det inte som din svärmor förstår vad ni säger till henna.
Ta nu det lugnt och jag förstår din frustation verkligen. Hoppas allt flyter på nu och du får lite nattsömn
Och en kvinna ska inte vara så kontrollerande och bestämma ensam över sina barn så hennes man inte kan eller vågar säga vad han tycker. Låt pappan och barnet umgås med släkten som dom vill så kan väl bebins mamma vila under tiden eller nått.
Och en kvinna ska inte vara så kontrollerande och bestämma ensam över sina barn så hennes barn inte kan eller vågar säga vad de tycker senare i livet trots att de är vuxna. Det rä inte mamman som ska ta ett steg tillbaka här. Det är svärmor!
Pappan måste våga vara vuxen för att mamman ska kunna lita så mycket på honom att hon lämnar över sitt spädbarn till honom.
60
Gäller mamman också
Och en kvinna ska inte vara så kontrollerande och bestämma ensam över sina barn så hennes man inte kan eller vågar säga vad han tycker. Låt pappan och barnet umgås med släkten som dom vill så kan väl bebins mamma vila under tiden eller nått.
Och en kvinna ska inte vara så kontrollerande och bestämma ensam över sina barn så hennes barn inte kan eller vågar säga vad de tycker senare i livet trots att de är vuxna. Det rä inte mamman som ska ta ett steg tillbaka här. Det är svärmor!
Pappan måste våga vara vuxen för att mamman ska kunna lita så mycket på honom att hon lämnar över sitt spädbarn till honom.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
