Jag har förlorat den man jag älskar till en annan kvinna. Han ska lämna mig nu.
Min sambo som jag levt med i över 25 år.
Jag har inte bara förlorat den man jag älskar utan även min bästa vän.
Jag förlorar också rätten att träffa mina barn när helst jag vill. Vår familj splittras och tryggheten och samhörigheten försvinner.
Vårt hem, allt vi äger ska nu delas upp. Min ekonomi raseras.
Hur blir man av med alla tankar att nu finns någon annan där som tagit min plats, en annan kvinna han håller nära,
som han älskar och nu blir hans bästa vän att dela livet med?
Det känns så overkligt, en stor, stor sorg, tomhet och ensamhet.
Vad finns kvar? Hur går man vidare?
1
Vad finns kvar? Jag har förlorat den man jag älskar till en annan kvinna. Han ska lämna mig nu.
Min sambo som jag levt med i över 25 år.
Jag har inte bara förlorat den man jag älskar utan även min bästa vän.
Jag förlorar också rätten att träffa mina barn när helst jag vill. Vår familj splittras och tryggheten och samhörigheten försvinner.
Vårt hem, allt vi äger ska nu delas upp. Min ekonomi raseras.
Hur blir man av med alla tankar att nu finns någon annan där som tagit min plats, en annan kvinna han håller nära,
som han älskar och nu blir hans bästa vän att dela livet med?
Det känns så overkligt, en stor, stor sorg, tomhet och ensamhet.
Vad finns kvar? Hur går man vidare?
Ta en dag i taget och av det gamla finns som du själv säger också inte mycket kvar men däremot så finns det mycket ny framtid i sikte för dig. Du blir nu tvingad att omvärdera hela ditt liv och dina drömmar och det är hårt men inte omöjligt. Jag hoppas att du så småningom kan börja finna ditt nya liv där du är huvudpersonen.
2
Ta en dag i taget och av det gamla finns som du själv säger också inte mycket kvar men däremot så finns det mycket ny framtid i sikte för dig. Du blir nu tvingad att omvärdera hela ditt liv och dina drömmar och det är hårt men inte omöjligt. Jag hoppas att du så småningom kan börja finna ditt nya liv där du är huvudpersonen.
Låt det ta tid att komma tillbaka. Du har ett sorgearbete att gå igenom. Men sen, tänk vilken möjlighet du får! Du kan bygga upp ditt liv precis så som DU vill ha det. All förändring är inte av ondo.
3
Låt det ta tid att komma tillbaka. Du har ett sorgearbete att gå igenom. Men sen, tänk vilken möjlighet du får! Du kan bygga upp ditt liv precis så som DU vill ha det. All förändring är inte av ondo.
För två år sedan förlorade jag min bäste vän, min man sedan 23 år och pappa till mina tre barn. Han lämnade mig, inte för en annan kvinna utan för att han inte älskade mig längre.
Det första året var jättejobbigt. Jag hade aldrig tänkt tanken att inte vi skulle fortsätta men nu var det bara att acceptera. Men efter ett år känns det bättre! Då har man kommit igenom alla händelser ett år innebär en gång, och nästa gång har man i alla fall lite rutin på att fixa saker ensam.
Barnen... Gissar att dina barn också är lite större, och då träffar man dom ju i alla fall inte när helst man vill. De har ju ett eget liv! Större barn kan man ju också ringa och prata med, det gör jag ofta de veckor de är hos pappan. Jag hör i alla fall av mig till dem en gång varje vecka.
Nu har jag även träffat en ny man (vi har hållt ihop i 9 mån redan!) och vilken kärlek jag blir överöst med! Oj, oj, detta är något helt annat än den trygga samvaro jag och barnens pappa hade. Jag hade gärna lagt ner energi på att hitta denna glöd med barnens pappa, men han var inte intresserad. Nu har jag en man som är intresserad av mig!
Hoppas mina rader ger dig något hopp om framtiden. Jag var också helt nere för två år sedan, men nu kan jag faktiskt säga att livet är sig ganska likt. Annorlunda, men ändå likt.
6
För två år sedan förlorade jag min bäste vän, min man sedan 23 år och pappa till mina tre barn. Han lämnade mig, inte för en annan kvinna utan för att han inte älskade mig längre.
Det första året var jättejobbigt. Jag hade aldrig tänkt tanken att inte vi skulle fortsätta men nu var det bara att acceptera. Men efter ett år känns det bättre! Då har man kommit igenom alla händelser ett år innebär en gång, och nästa gång har man i alla fall lite rutin på att fixa saker ensam.
Barnen... Gissar att dina barn också är lite större, och då träffar man dom ju i alla fall inte när helst man vill. De har ju ett eget liv! Större barn kan man ju också ringa och prata med, det gör jag ofta de veckor de är hos pappan. Jag hör i alla fall av mig till dem en gång varje vecka.
Nu har jag även träffat en ny man (vi har hållt ihop i 9 mån redan!) och vilken kärlek jag blir överöst med! Oj, oj, detta är något helt annat än den trygga samvaro jag och barnens pappa hade. Jag hade gärna lagt ner energi på att hitta denna glöd med barnens pappa, men han var inte intresserad. Nu har jag en man som är intresserad av mig!
Hoppas mina rader ger dig något hopp om framtiden. Jag var också helt nere för två år sedan, men nu kan jag faktiskt säga att livet är sig ganska likt. Annorlunda, men ändå likt.
Oj! Känner med dej! Har en kompis som gick igenom detta för ca 10 år sedan... Hon säger att det tog åååår innan "taggen i hjärtat" försvann...Du får ta en dag i taget, försöka hitta någon du kan prata av dej med...Gråta och skrika när du kan...Skriva av dej kanske? Söka tröst hos de som orkar. Känner för/med dej. Hoppas "smärtan" går fort över...och att du hittar ut på "andra sidan" där Ny kärlek och ett Annat Liv börjar. För det finns ett ljus i tunneln, även om tunneln kan synas lååång och svart...Styrkekram!
7
Oj! Känner med dej! Har en kompis som gick igenom detta för ca 10 år sedan... Hon säger att det tog åååår innan "taggen i hjärtat" försvann...Du får ta en dag i taget, försöka hitta någon du kan prata av dej med...Gråta och skrika när du kan...Skriva av dej kanske? Söka tröst hos de som orkar. Känner för/med dej. Hoppas "smärtan" går fort över...och att du hittar ut på "andra sidan" där Ny kärlek och ett Annat Liv börjar. För det finns ett ljus i tunneln, även om tunneln kan synas lååång och svart...Styrkekram!
Tack alla för att ni har tagit er tid att svara och komma med tröstande ord och "peppning". Mycket som skrivs här har hjälpt mig oerhört att komma vidare i mitt sorgearbete.Det har hjälpt mig mer än att gå till familjerådgivare, läkare eller kurator. Tänk att det finns så många ensamma själar som upplever samma sak som jag.
Jag har ingen idag att prata med. Har svårt för att prata om detta öppet. Jag skäms för min situation, mitt misslyckande. Känner mig förbrukad och självförtroendet är "noll".
Har ingen i min omgivning som är eller har varit i samma situation. Omges bara av par.
Och då känns det bra denna sida finns så man kan få "skriva av sig" all smärta och sorg.
Vet inte bara hur jag ska hitta styrkan? Jag behöver ju vara stark, åtminstone för mina barn.
Jag förmodar att det är så att tiden läkare alla sår men det är så jobbigt just nu när man är mitt upp i det.....
8
Tack alla för att ni har tagit er tid att svara och komma med tröstande ord och "peppning". Mycket som skrivs här har hjälpt mig oerhört att komma vidare i mitt sorgearbete.Det har hjälpt mig mer än att gå till familjerådgivare, läkare eller kurator. Tänk att det finns så många ensamma själar som upplever samma sak som jag.
Jag har ingen idag att prata med. Har svårt för att prata om detta öppet. Jag skäms för min situation, mitt misslyckande. Känner mig förbrukad och självförtroendet är "noll".
Har ingen i min omgivning som är eller har varit i samma situation. Omges bara av par.
Och då känns det bra denna sida finns så man kan få "skriva av sig" all smärta och sorg.
Vet inte bara hur jag ska hitta styrkan? Jag behöver ju vara stark, åtminstone för mina barn.
Jag förmodar att det är så att tiden läkare alla sår men det är så jobbigt just nu när man är mitt upp i det.....
Det finns mycket kvar att leva för: inte minst dina barn, dina vänner och dig själv som människa.
Jag har varit i samma situationen för över ett år sedan fast mina barn är vuxna men nu mår jag bättre o bättre.
När jag var arg och att exet lät meddela via barnen att han vill ha vänskapen kvar skrev jag varför jag inte vill ha honom som vän. Jag skickade aldrig brevet men det hjälpte med att veta varför jag inte vill träffa honom.
Han kommer kanske att få det i sinom tid.
Med en vän som du behöver jag inga fiende!
Vem vill ha en vän som tror att tystnaden är den bästa kommunikation?
Vem vill ha en avskärmad vän som varken kramas eller pussas?
Vem vill ha en vän som dricker sig berusad kväll efter kväll?
Inte jag!
Vem vill ha en vän som saknar medkänsla men har överskott av självömkan?
Vem vill ha en vän som inte kan skilja mellan sak och person?
Vem vill ha en vän som varken kan förlåta eller be om förlåtelse?
Inte jag!
Vem vill ha en vän med rymlig samvete som uppträder skenhelig?
Vem vill ha en vän som sviker ljuger stänger ut och backtalar?
Vem vill ha en vän som inte gör rätt för sig varken i stort eller smått?
Inte jag!
Då förstår du kanske att det måste hända mycket innan jag kan bli vän med dig.
9
Det finns mycket kvar att leva för: inte minst dina barn, dina vänner och dig själv som människa.
Jag har varit i samma situationen för över ett år sedan fast mina barn är vuxna men nu mår jag bättre o bättre.
När jag var arg och att exet lät meddela via barnen att han vill ha vänskapen kvar skrev jag varför jag inte vill ha honom som vän. Jag skickade aldrig brevet men det hjälpte med att veta varför jag inte vill träffa honom.
Han kommer kanske att få det i sinom tid.
Med en vän som du behöver jag inga fiende!
Vem vill ha en vän som tror att tystnaden är den bästa kommunikation?
Vem vill ha en avskärmad vän som varken kramas eller pussas?
Vem vill ha en vän som dricker sig berusad kväll efter kväll?
Inte jag!
Vem vill ha en vän som saknar medkänsla men har överskott av självömkan?
Vem vill ha en vän som inte kan skilja mellan sak och person?
Vem vill ha en vän som varken kan förlåta eller be om förlåtelse?
Inte jag!
Vem vill ha en vän med rymlig samvete som uppträder skenhelig?
Vem vill ha en vän som sviker ljuger stänger ut och backtalar?
Vem vill ha en vän som inte gör rätt för sig varken i stort eller smått?
Inte jag!
Då förstår du kanske att det måste hända mycket innan jag kan bli vän med dig.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
