Att amma eller inte amma?

[anonymt namn]

Hur "ska" man tänka kring det? Jag är rädd att om jag får något fler barn så kommer tillvaron att bli sämre för oss om jag ammar. Jag har så mycket jobbiga minnen av den förra bebistiden. Och såå mycket dåligt samvete över allt jag åt som lillen var allergisk mot, fast jag inte kunde veta det då. Han mådde så dåligt och det kliade på honom heeela tiden. Och hans enda tröst var att ligga och snutta vid mitt bröst. Vilket gjorde att jag sov väldigt lite, och blev trögtänkt, inte orkade med att vara en så god mor som jag skulle önska, och äldre syskonet blev åsidosatt. Jag vet ju att man inte måste amma, men samtidigt har jag ju så mycket mjölk, och inte särskilt lätt att få stockningar, så jag är väl den perfekta mjölkkossan, egentligen. Men jag kommer absolut att introducera nappflaska efter några dagar efter förlossningen, för att känna mig säker på att det finns ett alternativ. Och för att minska mängden mjölk hos mig själv, så jag kan vara "en fri människa", dvs utan flera lager trasor kring tuttarna, som måste bytas regelbunder, dag som natt, för att det inte ska bli plaskvåta, och ge upphov till mjölkpölar på golvet där jag går, och i sängen där jag sover. Jag kan tycka att det är lite häftigt, att ha mjölk till sitt barn, något som gör att man känner sig rik. Men jag tror ändå att nackdelarna överväger. Men jag vet inte riktigt hur jag ska tänka kring det här. Vet inte ens om jag vågar bli gravid innan jag har ett förhållningssätt till amningen. Jag tycker det är jobbigt att höra slurpljuden när andra mammor amma sina barn, för tankarna kommer tillbaka hur det var under den där hemska tiden. Det skulle vara så fantastiskt att få uppleva en positiv bebistid, som inte bara är fylld med förtvivlan. Jag är rädd att i samma stund jag lägger bebin till bröstet kommer kroppen minnas, och dra tillbaka hela mig in i träsket av hopplöshet och depression, som jag har jobbat så många år för att ta mig upp ur. Men hur känns det när brösten spränger, fyllda med nyttigheter, och man INTE ammar, fast man kan? Det måste ju också kännas jättekonstigt? Vad tror ni? Ska jag 1) satsa på att pumpa ur och ge, så länge jag har mjölk, och sedan övergå till ersättning? Ska jag 2) amma och hoppas på det bästa, och ta kladdet och slabbet och sömnlösa nätter precis som förra gångerna? Eller ska jag 3) amma lite men också ge ett par mål med nappflaska varje dag?

Om barnet vänjer sig vid nappflaska och därför inte vill ta bröstet ser jag inte det som ett problem. Det känns mer som ett problem ifall det blir tvärt om. Den första mjölken får ju bebin ändå, för jag kan ju pumpa ur och ge, så bebin behöver inte gå miste om nyttigheterna de första veckorna (och det är väl då det är viktigast för tarmarna, immunförsvaret etc). Sedan vet jag inte hur jag ska se på det här med allergier. Det sägs att amning ger bättre förutsättningar m.a.p allergier, men samtidigt, med facit i hand, så hade ju min son mått mycket bättre om jag gett ersättning, för då hade han inte utsatts för alla allergener min bröstmjölk innehöll, från sånt jag åt. Jag helammade honom i 9-10 månader (minns inte exakt, för jag var så trött), och han mådde inte alls bra av det. Ja, hur ska man tänka?

[Minchi]

Vad jobbigt du verkar ha haft det! Jag kan nog inte ens tänka mig hur det skulle vara att ha så mycket mjölk att det blev ett problem, men jag förstår att det måste vara superjobbigt.

Jag tycker det verkar som att alternativ 3 är bra för dig. Amma, men också ge flaska. Om DU inte ser det som något problem att bebisen kanske föredrar flaskan, så är det inget problem heller.

Att inte värdera amningen utan bara göra vad som känns bäst tror jag kan hjälpa många som ser det som en press på sig att helamma fast de inte mår bra av det.

[Anonym]

Hej! Jag tror knappt det går att undvika att värdera amningen, för det här med att förse sina barn med mat är något som ligger så djupt i oss. Det är liksom det viktigaste som finns i hela livet, och då är det ju inte konstigt om både hjärta, hjärna, intellekt och hormoner är inblandade, annars hade vi väl inte överlevt grottstadiet. Nå det var en parentes. Enda nackdelen med variant 3, är ju om jag får otäcka flashbacks när jag lägger till barnet vid bröstet, och det är väl iofs bra att bearbeta sitt förflutna, men vete 17 om det är bra när man har en nyfödd familjemedlem att ta hand om. (Ser framför mig hur jag försöker dra ut på förlossningen och knipa, för att skjuta upp frågan om amning.) Fast när/om man väl är i den situationen kanske allt känns annorlunda. Fast det är klart, man kan ju be att få slippa amma första dagen/dagarna, och sedan se hur det känns. Fast det kanske blir lite bakvänt för barnet, eftersom råmjölken just i början är så bra för barnets matsmältning och så.

[Minchi]

Nä, det är säkert svårt att inte värdera amningen, men man måste ju se det utifrån sina egna förutsättningar. Om jag mår dåligt över att amma, om jag och mitt barn har en tidigare negativ amningserfarenhet, så är det kanske viktigare för mig att försöka må bra än att till varje pris göra det som anses "rätt".

Det borde finnas alla möjligheter för dig att känna efter hur du vill ha det med amningen när du väl har fött barn. Råmjölken får ju barnet i sig om du pumpar ur och ger den med flaska eller kopp eller vad det nu kan vara, om det känns bättre än att amma. Om du vill prova att amma efter ett par dagar eller ännu mer så gör du det. Det brukar inte vara något stort problem att komma igång med amningen även om det har gått ett tag sedan barnet föddes.

Mitt första barn ammade jag inte de första dagarna, men jag pumpade ur mjölk som hon fick i sig (med sond iofs, men det är en annan historia). Vi lärde oss att amma senare, men jag varvade med urpumpad mjölk i flaska ibland.

[naturnära]

Var det bara din förra amning som var jobbig eller har du även jobbiga minnen från första barnet (jag minns att du nämnde att du har ett till barn).
Du skriver att barnet var allergiskt mot vissa livsmedel som du åt utan att veta om att han var allergisk mot och då blev han allergisk mot mjölken. Har jag förstått dig rätt? Då är det ju
så att han inte var allergisk mot själva mjölken utan nått livsmedel eller några livsmedel.
Det behöver ju inte betyda att nästa barn kommer bli lika allergiskt. Fungerade din amning bra
utöver allergin och för mycket mjölk? Det finns sätt att minska mjölkmängden på utan att behöva ta till flaskan. Har du mycket mjölk kan du ju alltid pumpa överskottet? Det går ju bra att
pumpa och ge den urpumpade mjölken i flaska eller kopp om du så vill. På amningshjälpens hemsida ska finnas instruktioner och information om hur man kan minska mjölkmängden (mins tyvärr inte vad metoden heter och inte exakt hur det går till).
Det går också bra att ringa nån hjälpmamma som säkert kan har bra tips på hur man kan göra.
Skulle ditt ev. nästa barn vara allergiskt så kan ni kanske försöka utreda så fort som möjligt vilken allergi det gäller och skulle du då kunna utesluta dessa födoämnen ur din egna kost den tiden du ammar?
Du måste göra det som du känner är bäst för dig. Men jag vill påminna om att utöver näring så innehåller ju bröstmjölk så mycket skyddsämnen som barnet drar nytta av så länge det ammas och som inte finns i ersättningen. Och har du gott om egen mjölk finns det ju ingen anledning att introdusera ersättning om du orkar pumpa om amningen känns jobbig.
Skulle du välja att ge antingen ersättning eller bröstmjölk med flaska så kan man "flaskamma",
alltså ge flaskan på samma sätt som om man ammade, hud mot hud och i famnen osv...Så närhetsmässigt behöver det inte alls vara nått problem att ge flaska.
Låt tiden visa hur det blir och försök att inte styras av rädsla. Varje barn är unikt och varje amning är unik. Jag kan uppleva själv att olika amningstillfällen med samma barn är unika. Är jag jättetrött kan jag känna ren obehag i att amma tex..men när jag är pigg så är det hur mysigt som hälst.
Blir du sådär dödstrött igen av amningen om det blir fler barn kan du dra nytta av överflödig urpumpad bröstmjölk så att pappan eller nån annan kan ge barnet så att du kan få sova ut emellan åt?
Det är superviktigt med en utvilad mamma, annars är det inte kul för nån. Känn efter i stunden hur det känns och gör det som känns bäst just då.
Lycka till!

[Anonym]

Självklart är bröstmjölk jättenyttigt, och ja, jag känner till amningshjälpen. Men det är svårt att anpassa sin diet efter ett allergiskt barn när ens energi går bort i blod, mjölk och vaknätter, och man dessutom inte vet vad barnet är allergiskt mot. Det känns redigare under de förutsättningarna att ge barnet den mat det garanterat tål, dvs allergianpassad bröstmjölksersättning, och mamman den mat hon mår bäst av, dvs fri tillgång till all mat. Naturligtvis är det inte själva bröstmjölken barnet är allergiskt mot, utan komjölk, ägg, mjöl, lök, jordgubbar, skaldjur, fisk, ärter eller något annat livsmedel som gått över i bröstmjölken.

Ja, jag har ammat två barn. Det var jobbigt båda gångerna, men på olika sätt.

Nej, naturligtvis behöver inte barnet (om jag får något fler barn) bli allergiskt. Det vet man ju inte innan, men det kan vara svårt att avgöra på ett spädbarn, då symptomen gärna kommer succesivt.

Ditt inlägg påminner om andra inlägg jag läst av hjälpmammor. Det är samma information om att att man inte behöver amma om jag inte vill och att bröstmjölk är jättenyttigt och att man ska ge med kopp eller flaska med bar överkropp och pumpa ... men jag vet ändå inte hur jag ska bete mig mig den dagen (om) jag får en nyfödd i famnen.

Det finns en viktig poäng med att introducera ersättning, och det är att man som förälder är trygg med att veta att barnet accepterar smaken och tål innehållet, den dag den behövs.

Jag ber om ursäkt att jag låter kort i tonen. Jag är inte alls arg, bara möjligtvis lite uppgiven.

[Anonym]

Men det är ju sant. Det finns ju prematurer som får utpumpad mjölk till en början, för att sedan lära sig suga direkt från bröstet när de växt på sig lite. Det kan ju inte finnas något hinder att göra så även om barnet är fullgånget. Men nog skulle det kännas bra att bara slippa tänka på sånt de första timmarna efter barnet är ute. Mina förlossningar har en tendens att verkligen suga musten ur mig. Med första dröjde det tre månader innan jag fick tillbaka någon energi alls, och andra ska vi inte tala om. Var din bebis prematur eller bara medtagen efter förlossningen (om du vill berätta alltså)?

[Minchi]

Jag födde i vecka 39+2, så min bebis var fullgången. Hon hade fått en massa bajsigt fostervatten i lungorna och andades nästan inte när hon kom ut. Under ett par, tre dygn var det riktigt traumatiskt. Hon hade kramper som visade på ev hjärnskador, så vi visste egentligen ingenting alls. Jag gjorde det jag kunde, dvs satt i min rullstol och pumpade ur min råmjölk så gott det gick och hoppades på det allra bästa. Inte förrän efter ett dygn eller så fick jag hålla henne för första gången, då var hon full av slangar och apparater som skrämde vettet ur oss så fort de pep...

Efter sex dygn blev vi utskrivna, dottern var då frisk som en nötkärna! Men jag måste säga att det tog lång tid att bearbeta den förlossningen (inte förrän 6 år senare fick jag prata ut ordentligt om den hos en Aurorabarnmorska) och jag trivade aldrig riktigt med att amma min första bebis heller. Jag tror att jag förknippade henne med det hemska som vi gick igenom under och efter förlossningen.

Om du gör klart redan från början, genom ett brev till förlossnings/bb-personalen, hur du vill ha det med amningen, att du ev vill ha tillgång till elektrisk pump som gör det lätt att pumpa ur, så borde ju de kunna hjälpa dig att tillgodose dina behov.

[Anonym]

Oj, det måste vara jätteläskigt att se sitt lilla barn må så hemskt dåligt. Jag tänkte på mitt bekymmer i natt, och kom fram till att jag har ju glömt två möjligheter. 4) att avstå från att amma (man kan ju faktiskt görs så också!), 5) Att avstå från att amma till en början, och kanske pröva efter några dagar, ifall det känns som att det känns ok. Jag tror jag ska satsa på 5. På så vis kan jag känna mig helt lugn och trygg både under graviditet och hela förlossningen. Ingen kommer att lägga barnet vid mitt bröst och tro att jag ska göda det. Jag kommer att få en mätt bebis i famnen som jag kan gosa med ansikte mot ansikte. Tänk så ljuvligt att få vara bara mamma, utan några krav på sig, och få lära känna sitt barn utan att låta bröstmjölken komma ivägen emellan. Det ska stå i mitt förlossningsbrev (ifall den dagen kommer) att mamman upplever frågan om amning som mycket ångestfylld, och vill helst att personalen sköter matningen till en början, och visar matningsrutinerna för pappan.

Sedan om jag känner mig trygg med situationen så kan jag ju pröva att amma lite när vi kommit hem.

Så enkelt, men ändå så svårt att komma på! Nu törs jag föda barn igen!

[majess]

Vet tjejer här i Frankrike där jag bor som inte velat amma och aldrig har gjort det...inte pumpat mjölk heller. Tror de bara gick på känslan. Att ett barn mår bra/inte bra beror ju inte bara på amningen så jag tycker du ska gå enbart efter vad du känner för sen går det ju alltid att lösa rent praktiskt.

[Anonym]

Mmmm. I Sverige är det ju inte riktigt så kan jag känna. Om man kan så förväntas man nog försöka iallafall. Men de flesta säger ju i samma andetag att man ska bestämma själv också, och bli respekterad för sitt val, så jag gör väl det då ;-)

Och jag vet ju att min son hade mått bättre om jag INTE ammat honom, så de som säger att det alltid är bäst med mammas mjölk kan slänga sig i väggen!

Mvh,

[majess]

Ja exakt, det är ju ditt val helt och hållet. Här pratas det massor om amning både innan och efter födseln och i alla fall jag fick prata igenom med barnmorskan om man tänkt amma eller inte och så löser man det som man vill för mammans, barnets och även mannens bästa (och för kärlekslivets bästa...att en del män inte är överförtjusta i att bebisen hela tiden är vid bröstet och kan känna sig utanför t.ex). Det är rätt mycket prat om hur det känns psykiskt också, både fördelar och nackdelar. Det är intressant faktiskt.
Jag ammar och det fungerar i regel bra men häromdagen när jag verkligen var energilös och jag helt enkelt behövde återhämta mig lite bad jag min kille göra i ordning lite ersättning och ta hand om matningen den kvällen. Så "borde" man kanske inte göra med svenska mått mätt men ärligt talat behövde jag sova lite och ta hand om mig själv en stund och det var jättehärligt. Efter lite behövlig vila hade jag också mer energi till bebisen På BVC här sade de att jag kunde ge ersättning då och då om bebisen var väldigt krävande för de tyckte att det var viktigt att mamman inte var helt slutkörd (om man aldrig får vila fungerar ju inte mjölkprodukten heller).
Generellt sett är säkert amning hälsosamt och praktiskt men inte i alla fall om t.ex barnet har allergier, mamman får ångest, bebisen vill amma flera timmar i sträck (hur praktiskt är det om man är bortbjuden t.ex?)
Så jag tror på att man får göra som man känner själv och vad som passar just en själv och ens barn helt enkelt....
Bara du känner dig ok med ditt val (vad det än blir) tror jag andra accepterar det också (och gör de inte det kan de ju som sagt slänga sig i väggen