Jag är frånskild och har mina två barn (7,5 och 4 år gamla) på halvtid. Speciellt fyraåringen saknar mig väldigt då han är hos sin mamma, och sin mamma väldigt då han är hos mig. Mammans och min kommunikation fungerar bra och vi försöker ses när det går så att det inte ska gå en hel vecka mellan det att vi träffar barnen.
Men det är så plågsamt och frustrerande att se den här ledsna lilla killen, och höra honom ringa mig och vara ledsen när han är hos sin mamma. Har någon här liknande erfarenheter och kan komma med tips och idéer för att lätta för honom (och oss andra som ju också tycker att det är jättejobbigt)?
Hälsningar
/Henrik
1
Längtande barn Jag är frånskild och har mina två barn (7,5 och 4 år gamla) på halvtid. Speciellt fyraåringen saknar mig väldigt då han är hos sin mamma, och sin mamma väldigt då han är hos mig. Mammans och min kommunikation fungerar bra och vi försöker ses när det går så att det inte ska gå en hel vecka mellan det att vi träffar barnen.
Men det är så plågsamt och frustrerande att se den här ledsna lilla killen, och höra honom ringa mig och vara ledsen när han är hos sin mamma. Har någon här liknande erfarenheter och kan komma med tips och idéer för att lätta för honom (och oss andra som ju också tycker att det är jättejobbigt)?
...tror jag är att få pojken att förstå att du har det bra även när han INTE är hos dig. D.v.s. du ska INTE när han är hos dig prata om att DU kommer att sakna honom när han är hos mamma, ringa honom när han är där, säga att du längtar efter honom etc. Du ska få honom att förstå att du tycker att han har det OK hos mamma och att du har det bra ensam också. OM du håller på och ringer honom, säger att du saknar honom etc. (d.v.s. sånt som vi vuxna gärna gör för att visa vår kärlek) så är det för honom som att säga att du klarar dig inte utan honom, vilket leder till att han får skuldkänslor, tycker synd om dig etc.
Jag och mitt ex. brukar inte ringa barnen när de är hos den andre föräldern, om vi inte vill meddela nåt särkilt. INTE ringa bara för att säga att vi längtar efter barnet etc. Jag är övertygad om att DET är en viktig anledning till att de trivs så bra hos båda föräldrarna och väldigt sällan längrar efter den frånvarande föräldern så mycket att de måste ringa etc; de känner inte "ansvar" för att den andre föräldern ska ha det bra. De kan säga på fredagen (de dagar vi byter) att "nu ska det bli kul att komma till pappa" och när de kommer till mig att det är kul att komma till mig - känns jätteskönt...
2
Det bästa... ...tror jag är att få pojken att förstå att du har det bra även när han INTE är hos dig. D.v.s. du ska INTE när han är hos dig prata om att DU kommer att sakna honom när han är hos mamma, ringa honom när han är där, säga att du längtar efter honom etc. Du ska få honom att förstå att du tycker att han har det OK hos mamma och att du har det bra ensam också. OM du håller på och ringer honom, säger att du saknar honom etc. (d.v.s. sånt som vi vuxna gärna gör för att visa vår kärlek) så är det för honom som att säga att du klarar dig inte utan honom, vilket leder till att han får skuldkänslor, tycker synd om dig etc.
Jag och mitt ex. brukar inte ringa barnen när de är hos den andre föräldern, om vi inte vill meddela nåt särkilt. INTE ringa bara för att säga att vi längtar efter barnet etc. Jag är övertygad om att DET är en viktig anledning till att de trivs så bra hos båda föräldrarna och väldigt sällan längrar efter den frånvarande föräldern så mycket att de måste ringa etc; de känner inte "ansvar" för att den andre föräldern ska ha det bra. De kan säga på fredagen (de dagar vi byter) att "nu ska det bli kul att komma till pappa" och när de kommer till mig att det är kul att komma till mig - känns jätteskönt...
Ibland måste man tänka tvärtom, och du har rätt i att jag inte tog in aspekten att HAN känner ett ansvar för OSS. Nu när du säger det kommer jag ihåg att en psykolog jag pratade med i ett annat sammanhang var inne på något lknande. Hon menade att det kunde vara bra att prata med barnen om vad den andre föräldern gjorde just nu, typ "Nu äter vi middag, det tror jag att mamma också gör". Länka samman de två världarna för barnen.
Tusen tack för att du tog dig tid att svara, jag tror att du har rätt och jag ska försöka tänka lite mer åt det håll du föreslår.
Hälsningar
/Henrik
3
Hm, bra där.
Ibland måste man tänka tvärtom, och du har rätt i att jag inte tog in aspekten att HAN känner ett ansvar för OSS. Nu när du säger det kommer jag ihåg att en psykolog jag pratade med i ett annat sammanhang var inne på något lknande. Hon menade att det kunde vara bra att prata med barnen om vad den andre föräldern gjorde just nu, typ "Nu äter vi middag, det tror jag att mamma också gör". Länka samman de två världarna för barnen.
Tusen tack för att du tog dig tid att svara, jag tror att du har rätt och jag ska försöka tänka lite mer åt det håll du föreslår.
Byt oftare en veckovis - ha ett rullande schema på 3 (eller 4) dagar. Det är bökigare och kräver mer planering som vuxen men gär stor skillnad för barnen - när de är så pass små.
5
Byt oftare en veckovis - ha ett rullande schema på 3 (eller 4) dagar. Det är bökigare och kräver mer planering som vuxen men gär stor skillnad för barnen - när de är så pass små.
Att längta är inte farligt. Att längta och gråta är sunt och natrurligt. Bli inte så orolig för hans längtan, se den som en sund och naturlig del i den lille killens liv! Han älskar er båda och längtar när han är ifrån er. Förmedla att det är okey. Sätt ord på hans känslor: "Du längtar efter mamma. Hur känns det i dej när du längtar?" Och så bekräfta att det är okey att längta efter mamma, man längtar efter människor man älskar. Det är helt okey! Det kommer att gå över och är inte "farligt". Ni behöver inte göra mer än ni gör, Men förstora det inte och bli inte upprörda och tyck inte för synd om honom. Se det som en känsla bland andra.
7
Att längta är inte farligt. Att längta och gråta är sunt och natrurligt. Bli inte så orolig för hans längtan, se den som en sund och naturlig del i den lille killens liv! Han älskar er båda och längtar när han är ifrån er. Förmedla att det är okey. Sätt ord på hans känslor: "Du längtar efter mamma. Hur känns det i dej när du längtar?" Och så bekräfta att det är okey att längta efter mamma, man längtar efter människor man älskar. Det är helt okey! Det kommer att gå över och är inte "farligt". Ni behöver inte göra mer än ni gör, Men förstora det inte och bli inte upprörda och tyck inte för synd om honom. Se det som en känsla bland andra.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
