Är jag alltför snabb och otålig? (långt)

[anonym nu]

Hej!

Jag behöver ett råd som, kanske, inte rör en specifik relation utan snarare mitt generella beteende.

Jag dejtar sedan ett par veckor tillbaka en man, som jag har träffat på nätet. Vi har träffats tre gånger i verkligheten och har såklart växlat meddelanden på nätet men också, framför allt senaste veckan, haft några långa telefonsamtal på kvällarna. Inför vårt senaste möte hade jag förhoppning om lite mer fysiskt kontakt (typ kram utöver som hälsning och avsked, eller lägga sin arm om) och hade gått mycket och fantiserat om det innan. Det känns väldigt viktigt för mig att få bekräftelse från honom på det sättet på att han är intresserad. När vi sågs gav jag honom vid något tillfälle en kram respektive la armen om honom. Han ”svarade” men bara ganska kort och tog inga egna initiativ, trots att han, enligt min mening, hade gott om tillfällen. I övrigt hade vi trevligt, promenerade och pratade och vi bestämde att ses igen om några dagar (vi har våra respektive barn på olika tider, så därför ses vi glest ibland och tätare de gånger vi kan…). Men sen så här i efterhand blev jag orolig och börjar fundera på hur intresserad han egentligen är, just pga den uteblivna kroppskontakten från hans sida. Jag är jätteotålig på att få klart för mig hur vi ”har det”, om vi ska vara tillsammans eller om jag ska försöka glömma honom och tycker den här fasen vi är i just nu, när man inte riktigt vet, är jättejobbig. Samtidigt förstår jag rent förnuftsmässigt att sånt måste få ta längre tid att komma fram till, men jag klarar inte av att vänta. Jag är jättepirrig (på ett jobbigt sätt) och okoncentrerad hela tiden och kan inte riktigt glädjas åt att han över huvud taget är lite intresserad, utan tänker bara hela tiden på fortsättningen.

Tror ni att jag stressar honom med mina kontaktförsök? Borde jag försöka bita ihop och lägga band på mig och vänta ut hans kontaktförsök? Eller borde jag säga till honom att ”ursäkta mig, men jag är en ivrig typ, låt dig inte stressas av mig”? Eller hur ska jag hantera det här?

När jag har funderat över det här inser jag att många av mina tidigare flirtar, när jag var yngre, har varit likadana, jag går snabbt i gång och lägger allt fokus på att ta reda på om han är intresserad och det gör jag enligt min uppfattning bäst genom att själv visa att jag är intresserad (t ex genom kroppskontakt) och hoppas på respons. Jag är livrädd att en möjlig relation ska ”utebli” bara för att jag inte tillräckligt tydligt visar att jag är intresserad…

Vad bör jag göra, tycker ni? Och om ni tycker att jag ska försöka lugna mig, snälla tala då om HUR man gör när man lugnar sig, för det är nog det jag inte riktigt vet … Fasen, jag känner mig som en 14-åring, trots att jag snart är 40!

[*martina*]

jo intresserad tror jag nog att han är annars hade han nog slutat att höra av sig osv, vissa människor har svårt att visa fysisk kontakt när man är ute, eller så kanske han är lite försiktig han kanske är rädd att bli sårad,

Fortsätt du som du gör tycker jag men kanske att du skulle ta upp det lite lätt och fråga honom om han tycker att du går för fort fram fysiskt eller om han har ngt annat i tankarna... lycka till iaf

[Rut_Blad]

Som du redan fått svar ovan, så har en del längre startsträcka än andra. Så det får du nog välja att antingen acceptera eller välja en person som är mer lik dig själv.

[huskors]

antingen är han försiktig och inte så fysisk av sig, eller så är han för snäll så att han helt enkelt inte vågar säga att han inte tror på relationen. Jag har själv varit så mesig att jag inte vågat säga ifrån första gången att jag inte var intresserad och så har det blivit både två och tre gånger innan jag sagt ifrån. Fråga honom, tycker jag, kanske genom att ge honom en stor tryckande kram och får du inget gensvar då så vet i sjutton. Vill du ha en karl som inte går igång på en varm och hård kram kan du ju då fråga dig?!

[Fredrica]

Ta det lugnt! Sitt på händerna! Gå ner i varv! Gå på spinning eller nåt så du får ur dej all frustration. Som singel kan man ha gått på några "smånitar" i nätdejtandet och behöver få ta det lugnt och "känna in" och "känna efter". Stressa inte! Varför har du så bråttom? Han går ju inte upp i rök mellan dejterna! Han finns ju kvar! Och det är klart att han är intresserad - annars skulle han väl inte fortsätta träffa dej! Eller?!?

[Eliza62]

...bara instämma i vartenda ord.

Vill också tillägga att de gånger jag varit med om ungefär samma sak som TS så har det ALDRIG funkat med en relation, om jag/vi försökt med någon sådan tids nog. Antingen har han helt enkelt varit så hämmad och ofysisk att jag tappat allt intresset eller så var han hela tiden ofysisk för att han helt enkelt inte ville ha någon relation/inte var särskilt intresserad av mig.

Och som jag skrivit massor av gånger tidigare: När det klickar så GÖR det det och man undrar ingenting; sitter inte och funderar på om man ska ta honom i handen eller ej eller noterar huruvida han försökt ta någon fysisk kontakt - det bara BLIR så. Allt annat är enligt min erfarenhet att förska uppbringa känslor som inte egentligen finns, antingen de saknas hos båda elelr bara en.

I början av mitt nätdejtande ägnade jag en hel del tid åt att fundera hur sjutton det skulle gå till när man gick från konversationsstadiet till nåt annat - tills jag insåg hur obefintlig DET problemet var, när jag träffade någon det kändes rätt med.

[huskors]

När det är rätt finns inga tveksamheter. Jag minns första dejten med min man. Vi fikade, vi gick en lång promenad och efter ungefär 3 timmar tillsammans så strök han mig fjäderlätt över min arm. Då visste jag!

[Rut_Blad]

Det ligger en hel del i det där. Sitter man och funderar på en massa "om" så är det nog inte så jätterätt.

[Anonym nu]

Ja, jag kanske ska ta och fråga honom helt enkelt när vi ses nästa gång, om jag känner mig tveksam då med. Tack för ditt svar!

[Anonym nu]

Det är inte det att jag inte kan acceptera att han har längre startsträcka än jag, det är mest det är jag gärna skulle vlija VETA om det är det som är problemet, eller om problemet är att han inte är tillräckligt intresserad av mig. Tack för svaret!

[Anonym nu]

Hej! Självklart vill jag ha en man som gillar mina kramar. Men frågan är ju om han är där riktigt än. Bara för att han inte reagerar som jag tycker han ska på min kram så är det ju inte nödvändigtvis samma sak som att han inte reagerar "rätt" om ett tag, om jag bara tåler mig...

[Anonym nu]

Jaa, du, om jag bara kunde svara på varför jag har så bråttom... Jag vet faktiskt inte. Jag tror jag har för stort kontrollbehov, jag gillar inte att vara utlämnad åt att någon annan ska bestämma något, då vill jag att det ska bli klarlagt så snabbt som möjligt, tror jag. Det är den bästa förklaring jag kan komma på. Jag ska försöka "sitta på händerna" och hoppas att det hjäper! Tack så mycket!

[Eliza62]

...höll jag på och krånglade och analyserade en man så sent som förra hösten. Efter flera månader av vänta-ut-honom så fick jag till stånd nåt slags urvattnat fysiskt umgänge (försiggick bara i hans sovrum) i tre veckor. Tog slut när jag efter tre veckor dristade ta honom i handen i ett hörn på ett café - och han blev stirrig och sa att han inte ville ha nån relation.

Numera räknar jag det som en merit i klass med mina Vasalopp att ö.h.t. ha lyckats "få till det" med denne torrboll... Och Vasaloppen gav mer lön för mödan...

[Rut_Blad]

Jag är ju av åsikten att man frågar om sånna saker, speciellt om man känner för en längre relation med personen.

Raka rör och ärlighet är i alla fall vad jag ser som en vinnare. Dessutom ger du honom chansen att svara, åt vilket håll det nu kan bli.

[Anonym nu]

Kors då, det lät ju inget vidare. Nej, en sådan fegis skulle jag inte stå ut med. Men tufft att du har åkt Vasalopp, jag är imponerad!

[Eliza62]

...är en baggis jämfört med mycket annat här i livet

[Anonym nu]

Fortsättning följer: I morse fick jag ett SMS från honom, han kände att vi inte kunde ha ett förhållande, men han vill fortsätta träffa mig, diskutera med mig och hångla med mig... Det var väl ungefär något sådant jag hade väntat på... Vi ska träffas om ett tag och prata igenom det här, men för min del, som det känns just nu, kan jag tänka mig att fortsätta på de premisserna. Kanske stressade jag honom lite sist vi sågs, så att han nu kände sig tvungen att backa. Kanske om han får mer tid så ändrar han sig? Eller kanske behöver inte jag ett nytt förhållande, utan är nöjd att träffas, diskutera och hångla...? Eller så lurar jag bara mig själv, och blir sårad när det om ett tag inte blir som jag vill. Men jag känner ändå väldigt starkt att jag har inte lust att helt dra mig ur och bryta kontakten redan nu.

[Eliza62]

...skickar han ett SMS om en sån sak?!

OK fortsätt träffa honom om du tycker det räcker med hångel, sex och inga förpliktelser. Försätt dig INTE i läget att du ska vänta tills han får "rätt" känslor för dig.

Och som jag skrivit förr: Enligt mina egna erfarenheter så skulle han ge mer av sig till dig om du backade rejält, lät honom ta alla initiativ och försvann litet från hans horisont.

[Anonym nu]

Jag kan förstå vad du menar om att skicka SMS, men han skrev också att han hade försökt ringa, men jag var inte hemma och att han gärna pratade om det per tel också. Så jag tycker faktiskt att det inte var så himla farligt. Jag uppskattede däremot mycket att han är så rak och tydlig.

Du har säkert rätt i att jag löper en stor risk att jag går och hoppas på att han ska ändra sig och det är nog dumt. Vi ska träffas och prata, så jag får bättre koll på vad han menar och var han står. Men sen borde jag nog göra en kraftansträningning och försöka backa rejält, som du säger. Det är bara det att det är inte min starka sida... Tack för dina tankar!

[Eliza62]

...också dålig på att "backa" - men det är när jag gjort det som de där som sa att de inte ville ha "någon relation" kom lommandes, tids nog...