Nämen kan det vara så...?

[Medina]

Pratade just med en vän om mitt lilla gräl med pojkvännen som jag berättade om längre ner. Under samtalets gång började det komma upp en obehaglig bild av problemet, nåt som legat och gnagt i bakhuvudet en tid men som jag inte riktigt vågat formulera ens för mig själv. Det ser tråkigt nog ut som min pojkvän har ett alkoholproblem. Inte alltför stort ännu, men det skulle kunna bli mycket värre...

Vad ska jag göra nu? Han är en mycket vettig kille som sköter om hus och barn och jobb perfekt och är en underbar pojkvän på alla sätt utom just när det kommer till drickandet. Det är kanske inte så farligt, kanske är det jag som överreagerar. Men jag vill verkligen inte att en sån grej ska komma ivägen för oss och våra barn. Vi börjar funka så bra ihop som en familj nu.

Jisses vad jobbigt det blev nu...

[MaWe]

Hur som helst så tycker du att det är jobbigt, eller hur?
Då kan vi raskt lämna den där testen med att du överreagerar därhän.
Det är DINA känslor. Dom är viktiga att respektera och tas på allvar.

Se det såhär:
Om du skulle vara nötallergiker och reagerar på en kaka med nötter i, skulle ju INGEN förbrå dig för detta, eller tycka att du var tramsig.
Dessutom skulle ju din karl ALDRIG ge dig en sån kaka... du kan ju dö ju...

Men nu gäller det alkohol... och DÅ ska det tyckas massa om att du exempelvis ska stå ut, eller att du överreagerar m.m. OCh det tycks så för att förvara rätten att hälla i sig gift?
Skrutt!

Du "tål" inte kombinatione "din karl" och alkohol, och den toleransen du i alla fall har nu kommer att minska så du kommer alltså att bli mer "allergisk" med tiden.

Finns det "kärlek i överflöd" så borde det vara en enkel match för snubben att skippa spriten.

Så ser jag på det!

[groen]

Gå innan alkoholen tar över hela hans liv. Och ditt. Förlåt mina hårda ord, men din beskrivning av mannen nedan är en beskrivning av en alkoholist. Hans personlighet ändras, han somnar i soffan...
Om han inte redan i morgon är beredd att söka hjälp (och gör det) måste du gå för din och dina barns skull.

[scoutman]

Men frågan är om han är på väg in i alkoholism? Eller tål han bara sprit jävligt dåligt? JAg och kompisar till mig har problem med spriten på det viset att man kan bli sur och tvär efter brännvin eller whiskey men alkoholism?
Om han är på väg in i alkoholism så kommer inget att funka. Men om det är bara dåligt "spritsinne"?

[Achelois]

Är man vuxen och har dåligt spritsinne så borde det inte vara alltför svårt att avstå när man märker att de omkring en mår dåligt av det, eller?

[Medina]

Varför följer alltid såna här situationer samma mönster? Nu sitter jag här beredd att ta honom i försvar, beredd att säga SÅ illa är det inte, bla bla bla... Och det är det inte heller, ännu. Men risken är ju att det kommer att bli det om han inte får stopp på det. Det roliga i det hela är att vi många gånger diskuterat beroende och medberoende när det gäller andra i vår bekantskapskrets och då är vi så rörande överens om hur en alkoholist fungerar och hur en sådan manipulerar omvärlden osv. Vi är också väldigt medvetna om hur en anhörig, t.ex. en flickvän, fungerar, hur hon tar honom i försvar och förnekar och allt sånt där. Men som vanligt gäller ju sånt där andra, inte oss...

Jag TROR att det fortfarande finns en chans att hantera det här, för att vara lite ego tror jag att jag betyder tillräckligt mycket för min pojkvän för att han ska ta sig en ordentlig funderare. Han är en underbar pappa och styvpappa och jag tror även att tanken på barnens bästa kan få honom att stanna upp om han bara blir medveten om att han faktiskt har ett problem här.

[sisla]

Problem med alkoholen behöver ju inte innebära att man darrar av abstinens på vardagsmorgnarna... Min man slutade dricka eftersom han insåg att han hade problem med att sluta när han väl börjat, så när han väl drack blev han alldeles för full och fick minnesluckor, gjorde dumma saker som att tappa bort nycklar, försvinna från fester etc. När han började fundera över vad alkoholen stod för i hans liv kom han så småningom fram till att han var i riskzonen för att bli alkoholist, trots att han egentligen drack ganska sällan.

För mig, som är uppvuxen med missbruk i familjen, var det jätteviktigt att min man bestämde sig för att bli helnykter. Hade han inte gjort det skulle jag inte vågat gifta mig med honom. Hans ex däremot såg aldrig hans sätt med alkoholen som något problem.

Det viktiga nu är att du pratar med din man om din oro och hur hans drickande påverkar dig. Sen, utifrån hans respons på det du säger, får du bestämma dig för om ni kan gå vidare tillsammans... Om han är beredd att ta ansvar för situationen och förändra det som behöver förändras så kan ni få det jättebra tillsammans Lycka till!

[Medina]

Ja, så upplever jag min killes drickande också, han har svårt att sluta när han börjat. Men han kan även låta bli att dricka, jag tror att det går mest av farten att han häller upp ett glas på lördag kväll. Han har kanske inte reflekterat över varför han gör det egentligen.

Jag får försöka prata med honom till helgen när vi är barnfria. Han är en så jättefin kille och han borde vara smart nog att inse vart han är på väg, särskilt med tanke på att hans pappa haft rejäla problem med sitt drickande. Och han är alltid ansvarsfull annars så jag tycker nog att han skulle kunna vara det även när det gäller detta.

[Anonym]

Det kanske är dags för en vit vecka - eller månad - över julen?

[sisla]

Bra idé!
http://kampanj.iogt.se/sv/Start---Vit-jul/

[Medina]

Ja, det skulle vara såååå skönt... Förhoppningsvis blir det lugnt på julafton i alla fall, då ska vi vara med hans föräldrar. Nyår däremot kan det nog bli lite si och så. Fast jag har ju tid på mig att prata med honom innan dess så kanske han fattar hur jobbigt jag tycker det är.

[Malinau]

Håller med här. Tror inte heller att han måste vara alkoholiserad, men ha svårt att hantera alkoholen när han väl dricker. Sådan han inte vill vara när han är nykter, ska han ju se till att han inte blir med hjälp av spriten heller.

[Emmylou]

två glas wiskey, ni diskuterade lite när han gjort det och han somnade efter ett tag på soffan. Din tolkning är att han är alkoholist? Nu har jag inte hela historien men nog är det att dra lite stora växlar på det hela? Jag tycker i så fall mer att din reaktion nedan samt att du genast hittar jättestora problem i något som inte låter så jättefarligtt som ett varningstecken på att förhållande inte kommer att fungera i längden.

[Ben Dover]

Om han börjar bete sig när han är onykter så är det nog inte alkoholen i första hand som är orsaken, utan något annat hos honom (inombords) som triggas av alkoholen, eller att hämningar släpper. Jag tänker som så att de som lider av sk dåligt öl-sinne i första hand skulle behöva några sessioner hos psykologen och ta tag i den verkliga orsaken.

[scoutman]

Precis. Men för vissa så tar det tid att komma på det tyvärr.

[Achelois]

Nu tänker jag faktiskt hålla med herrn. Alkoholen lockar inte fram något som inte finns där från början...

[Medina]

Mja, det var ju inte första gången det hände, skillnaden den här gången var att jag sa ifrån om det. Alkoholist är kanske ett stort ord, jag har själv inte använt det. Däremot ser jag ett begynnande alkoholproblem och jag tänker inte sitta och vänta på att det ska bli värre innan nåt görs åt det.

[Medina]

Så kan det nog vara. Fast den sida han visar när han är onykter stämmer verkligen illa med den person han är när han inte druckit. Så man får väl vara glad att han håller den i schack till vardags...

[groen]

Sälj in det till honom som dåligt ölsinne, dårå. Det spelar faktiskt ingen roll varför han slutar dricka, bara han gör det. Och avstå själv med, för annars blir det knepigt. Att han är en bra pappa/styvpappa är ju jättebra, för då finns det ju saker att bygga sin nyktra tillvaro på.

[--Ia--]

Det var det första jag tänkte när jag läste ditt förra inlägg. Hann aldrig svara då bara.

Jag tror att det var din beskrivning av hans reaktion när du kommenterade hans drickande. Han gick i försvar ganska snabbt lät det som, och för mig är det ett tidigt tecken på så kallat riskbruk av alkohol.

Det du kan göra är att nog tänka igenom vilka konsekvenser du kan se av hans alkoholvanor. Hur mycket fixar du som han själv borde ta ansvar för? Sånt som att se till att han kommer i säng för att barnen ska slippa undra t ex. Det där brukar komma smygande så att man knappt märker det och efter en tid är du vad man kallar medberoende. När du kan se de här mönstren så kan du också börja se till att konsekvenserna blir kännbara för honom själv. Det är oftast konsekvenserna som kan skapa en motivation till förändring. Han behöver se att han själv bär ansvar för sina handlingar.

Sök efter info på nätet om alkohol och medberoende, för att få tips om hur du kan gå vidare.