20
Oj, spännande läsning här. Jag ringde iallafall igår, men vi var på ngt sätt i helt olika lägen / mod. Han firade lördagkväll mkt mer än jag, så det blev inget vidare samtal ändå. Jag tyckte vi kunde höras senare.
Åh, sen är det ju mycket mer komplext än bara ringa. Kanske får jag anledning att skriva igen kanske inte .... Vi träffades för 10 år sen när vi båda var gifta (utan barn). Jag blev betagen / slagen av honom med en kraft jag inte kunde ana. Han också och vi hade en stark, hemlig slags passion, utan att riktigt leva ut den ordentligt. Efter 2 år skiljde jag mig, hade velat fortsätta med honom, jag ställde inga som helst slags krav på honom. I efterhand kunde jag nog ha efterfrågat lite mer handling av honom. Så som han sa att han älskade mig hela tiden. Nu är det många år senare, vi har haft kontakt sådär 1-2 ggr per år, mejl-ledes eller setts, var, vartannat år. För någon månad sen har han nu flyttat till en egen lägenhet. Och tja, där sågs vi nu i veckan ... Så det är så mycket historia. Han har också varit _på i många omgångar (fast aldrig tagit steget).
Men jag tycker nog att det är något om man ses och sover ihop, att det är schysst att bekräfta varann efter det. Åandrasidan så betyder det väl något att man (han) inte gör det.
Det låter fint, att man ska låta kärleken komma till en. Inte begära. Och självklart, ingen kan begära riktig, äkta kärlek. En sådan kan ju bara komma av sig själv.
Min åsikt är ändå att, om man har en (lite uppbyggd) relation till en annan människa, så finns det ett ansvar i detta. Att vara ärlig, att inte ducka obehagliga sanningar, etc Människor som tar det ansvaret ser jag som starka, mänskliga individer. Me like.
