Angående att "få" någon

[anonymt namn]

Följer med intresse era svar när någon frågar om hon ska ringa.

Jag har funderat mycket på det där när man vill ha någon, eller man är den som älskar mest.
Om man nu VERKLIGEN vet och är beredd att satsa precis allt på att få den som är svalare. Vad är då bästa sättet?
Håller med Frangipani om att det inte går att tvinga sig på någon med krav i detta fall.
Men ska man vara helt "tyst" eller kan man höra av sig kanske någon gång i månaden med bara ett "gulligt" mail (behöver inte innehålla kärlek, bara glädje) tex?

Risken jag tycker är stor är att man glöms bort om man slutar höra av sig helt.
Vad säger ni alla visa? Ge sin kärlek oförtröttligt genom att bara finnas där, eller försvinna ett tag för att sedan kolla läget igen?
Ger upp gör jag aldrig!

Tack på förhand!

[sisla]

Varför satsa på någon som är sval? Varför inte ge upp? Jag fungerar helt annorlunda -jag vill att känslan, attraktionen ska vara lika stark hos båda. Själv har jag inte någon gång lyckats bli "övertygad" med envishet om att bli kär, och jag har inte heller lyckats "övertyga" någon... Men det finns ju folk med andra erfarenheter här, så de kanske kan ge bättre råd

[jag66]

är jag övertygad om. Jag har t ex ett exempel i min nära omgivning på en man och en kvinna som träffades (på nätet) och byggde upp en mycket intensiv relation i telefon. Hon kände att han var den perfekta för henne. När dom sedan träffades IRL så blev det platt fall. Han motsvarade inte alls hennes förväntningar vad gällde utsidan och hade det inte varit för honom så hade det inte blivit något med. Den här mannen var dock helt galen i denna kvinnan och han gav sig inte utan fortsatte att visa sitt intresse. Han var nog inte påflugen men han markerade bestämt att han ville ha henne. Idag är dom tillsammans sedan 6 år.
Själv fick jag också kämpa en del i början när jag träffade min man. Här var det avståndet som spökade och han trodde inte lika mycket på en relation på distans som jag gjorde, eller snarare han såg farorna (som mycket riktigt fanns där men som jag negligerade i början). Jag ville ha honom så jag gav mig inte. Hade jag gett upp hade vi inte heller varit tillsammans idag. I början var jag mycket mån om att vi skulle träffas. Jag var inte påflugen men det var alltid jag som frågade om vi skulle ses igen, när, var och hur. Jag lyckades och han började älska mig fullt ut. Nu har vi varit tillsammans i sex år och planerar en framtid tillsammans om det blir möjligt av olika skäl.
Jag tror absolut att man kan bestämma sig för att få någon och sedan kämpa för att få den människan på olika sätt. Vilket sätt som funkar för vilken människa är individuellt. En del vill vara svåråtkomliga och då funkar det bäst om man är svåråtkomlig själv. Andra vill ha raka puckar och då skall man vara rak. Jag ser inget fel i att ändra sig själv efter situationen och personen.

[cogito]

min man bestämde sig för mig, tack och lov, för jag var inte alls så inne på att binda mig då.
En envis uppvaktning från en omtänksam och trevlig kille är dock rätt uthärdlig.. Idag har vi varit gifta i 18 år och det har växlat över tiden vem som har varit kärast eller upptagen med egna livsprojekt.
Gör man det snyggt är det väl inget fel?

[erikastockholm]

är att visa intresse på ett fint sätt tycker jag. Att vara sval känns löjligt och då kan man vara ganska säker på att den andra inte ser en. Att vara klängig är inte heller någon bra metod. Man måste lämna visst utrymme för den andra att hänga med i svängarna.

Säg att en kille skulle gilla mig, men jag inte var intresserad (kanske inte alls sett honom). Då kan han t.ex. prata lite extra med mig, titta mig lite djupare i ögonen, lyssna noga till vad jag säger, ringa mig. Han bör inte bjuda ut mig på romantisk middag och köpa 20 rosor - då blir jag nog bortskrämd. Men han kanske kan bjuda med mig när han och andra går ut och visa mig extra intresse, ta i mig lite fint, prata lite extra med mig, vara lite omtänksam. Han kan ringa, men inte 7 ggr per dag, och inte överösa mig med komplemanger, men säga något lite fint som jag kan komma ihåg. om jag blir intresserad så kan han öka takten- men han måste låta mig vara med.

Sådan är jag - men alla är vi olika.

kram Erika

[huskors]

Du skriver att "sval" inte funkar men jag antar du menar inte passar för dig. Jag går igång på män som är svala och svåråtkomliga. Jag gillar det där spelet man/kvinna och ser det som en utmaning. Är nog en tävlingsmänniska även när det gäller män :-)!

[erikastockholm]

ett intresse från din sida från början - eller? Inte går du igång på alla män som är svala? Typ alla pappor på dagis, alla dina kompisars män, alla arbetskamrater, postkillen etc- det finns ju mängder av män som är svala? Eller hur menar du? Jag tror vi pratar förbi varandra. Jag kan hålla med om att man kan bli intresserad av någon som är sval. Men om man inte är intresserad alls och någon är sval det låter helt otroligt att man då skulle få upp ögonen för personen.

Som jag förstod frågan så ville hon/han veta hur man får någon som är sval intresserad. Och då tror jag inte på att vara jättesval själv och låtsas vara ointresserad - tror inte det fungerar för någon faktiskt. Utan någon slags hint måste nog finnas eller något intresse hos den som man är sval emot.

Intressant ämne oavsett.

/Erika

[huskors]

där man inlett ngn slags relation, eller åtminstone flirt. I det stadiet ser jag det som en utmaning med en man som är sval och inte alltför överflödig i sitt intresse av mig, men att jag ändå kan skönja ett intresse bakom den svala ytan. Sånt där är ganska enkelt att se igenom och det jag kan oftast se skillnad på en påklistrad svalhet och på en som inte är intresserad alls.

[huskors]

ang. ditt sista påstående så tror jag tvärtom. Jag tror att människor som brukar spela svala också är mest mottagliga om deras tilltänkta objekt också är svalt. Brukar enl min erfarenhet innebära att svala människor blir mindre svala om dom råkar på en annan sval person eftersom det då infinner sig en rädsla att den svala och som man tror ointresserade skall försvinna om man inte själv bjuder till lite mer.

[poesi]

Om man måste fundera över om man KAN höra av sig, eller om man hör av sig för sällan eller för ofta... då tror inte jag det är helt bra. Jag vill ha en man som bemöter mig, som blir glad när jag ringer även om det är för 5:e gången den dan, eller den timmen. Som säjer att jag kan ringa mitt i natten om jag vill.
Utöver detta så har inte min man varit översvallande, supervälkomnande eller öppen varje dag. Han är svår... Han sätter stora krav på min tillit - att jag måste lita på att jag vet det han känner även om han inte visar det varje sekund.

han kommer alltid, alltid vara ett mysterium och en spännande person som jag önskar lära känna lite till... HAn kommer aldrig bli tråkig och jag kommer aldrig att kunna ta honom för given - fast jag kan det. Fattar man skillnaden där??

Om man måste börja fundera om det är OK det man gör, då är det nåt som inte stämmer. Med en själv eller med honom. Det ska falla sig naturligt.

[anonym_h]

var på pricken och jag fattar precis hur du menar. Jag är också "svår" men på något konstigt sätt har min man sett igenom det där svåra och han har lärt sig hur jag är funtad och vet att det finns en kärlek som är oerhört stor till honom även om jag inte alltid visar den genom att ringa sju gånger i veckan eller säga en massa kärleksfulla ord. Jag tror att i vissa perioder har han vetat att jag älskar honom fast jag inte vetat det själv.
Idag har jag kommit till en punkt där jag blivit en mindre svår person och jag har inget emot att han ringer ofta och jag gör det själv. Jag frågar mig numera ofta hur mycket man skall acceptera av sådan här s.k svårhet. Sitter svårheten i personligheten eller är den en reaktion på ngt i förhållandet som känns fel?

[poesi]

I "mitt fall" så sitter svårheten i hans personlighet. Han är inte van vid hjärtlighet och "gulli gull" *s* Han är inte sån bara. Det gör inte att han inte är en hjärtlig och känslosam person, tvärtom har han väldigt nära till sina känslor men som han säjer själv: han har fått jobba för att ha så nära till dem.

[sisla]

Absolut inget fel -men på mig funkar det inte. Jag känner mig trängd och obehaglig till mods om jag blir uppvaktad av nån som jag själv inte är lika intresserad av.

[Anonymt namn]

Därför att jag tror att han är sval pga rädsla och att han är en tankestyrd person.
Jag tror inte att han är sval för att han saknar känslor för mig.
Han uppmunrtar mig tvärtom att höra av mig.

Men vår relation "tog slut" när han bara "försvann" i över en vecka och jag blev väldigt upprörd av det.
Nu pratar vi lite trevande igen. Men det är fortfarande JAG som svarar honom direkt och han svarar kanske på 1/3 mejl från mig.

Han säger att han har känslor för mig men att han just nu vill satsa på sin karriär och sina barn.
Vi bor långt ifrån varandra.
Till min glädje verkar han må bra, säger själv att han är glad och så.
Han har drömjobbet.
Samtidigt säger han, quote;
-Dont be a stranger!
Så nog vill han att jag hör av mig alltid.

Men han har mycket mer kontroll på sina känslor än vad jag har

[Anonymt namn]

Tack för det! Jag har också hört talas om kärlekssagor där man till slut har fått den man älskat.
Nu när du nämner det kommer jag ihåg det.
Tack för uppmuntrande ord!

[Anonymt namn]

Åh vilken fin historia!

Vad kul att det gick vägen för er och grattis till dig!
Det måste kännas stärkande när man får något man verkligen vill ha och har kämpat för
Man uppmuntras ju kämpa för annat i livet man vill ha, trots hinder, så varför inte för den stora kärleken?

[Anonymt namn]

Tack för bra tips och råd Erika!

Håller fullständigt med om att man inte ska vara klängig.
Faktum är att jag inte brukar vara så öppen med mina känslor för män, samtidigt har jag aldrig känt så här starkt heller.

Det känns bara så rätt att vara ärlig mot honom, och när vi väl sågs , var det HAN som inte tog ögonen ifrån mig

Han säger att han inte vågar satsa på oss bara
Tack för ditt svar!

[Eliza62]

...spelat några spel och trixat - och när det funkat så har det där med funderingar på vem som ska ringa varit helt irrelevanta fånigheter. När det funkar så ringer man bara; vemsomhelst och närsomhelst och det är aldrig "för mycket" eller "för tidigt" och ALDRIG läge för att spela svårfångad eller sval eller köra med uttänkta strategier.

Det bara ÄR; helt självklart och utan grubbel. Ända från början.

[huskors]

om dig? Annars vill jag påpeka att det finns massor av människor som trixar och spelar spel och njuter av spelet. Jag skulle inte vilja ha en man som var alltför rak, jag gillar spelet och jag tror inte jag är helt ensam om det.

[Eliza62]

...pratar om mig och mina preferenser.

En man som trixar skulle inte komma långt med mig - och trrixiga kvinnor får de män jag inte vill ha ägna sig åt...