Jag är så förvirrad!!!
Separation
  1. Medlem sedan
    Sep 2007
    #1

    Jag är så förvirrad!!!

    Jag har skrivit här tidigare när livet för tillfället har känts väldigt tungt. För ca två månader sedan då sa min sambo att vill flytta, att han inte har några känslor för mig längre...och att han är kär i en annan. Det ska tilläggas att hon inte vet om det (eller gjorde inte det då i alla fall). Sedan han sa det då har jag gått igenom många faser i sorgearbetet. Från ångest attacker, då jag nästan inte kunnat andas och då rörde det sig mer om praktiska saker som t ex våra gemensamma barn hur vi ska berätta detta för dem. Hur blir det med huset? Har jag råd att bo kvar själv eller måste jag sälja det? Jag är dessutom arbetslös hur blir det med det? Det ska tilläggas att huset vi bor i är ett billigt boende jämförelsevis. Kommer jag orka att bo kvar i huset med allt som måste göras?
    Nu har den paniken börjat lägga sig allt mer, men nu har min sorg övergått till den känslomässiga biten. Vad jag och min sambo har haft ihop. Allt roligt vi gjort. Hur bra vi kan ha det ihop.
    Jag vet att vi har problem, men jag vill gärna tro att problem är till för att lösas.
    Varför jag inte nämner den andra tjejen här är för att hon är inte det stora problemet utan våra problem som par är större. Vill jag i alla fall tro.
    Igår var vi till Familjerådgivningen för första gången och vi hade ett bra samtal, där han berättade att han känt sig kvävd under en ganska lång tid. Det som känns väldigt jobbigt nu i efterhand är att han inte sagt någonting om det till mig under all denna tid. Han stänger till och bestämmer livsavgörande saker på egen hand. Jag har inte haft någon möjlighet att ändra något som jag har gjort fel.
    Han sa för två månader sedan att han har verkligen försökt att få det att fungera. Ju mer jag tänker på det desto argare och besviknare blir jag eftersom han har fortsatt i samma gamla fotspår, inga förändringar har han gjort. Inte pratat om det eller någonting.
    Det är nu i och med familjerådgivningen som vi pratar med varandra, det är nu som vi verkligen försöker.
    Efter rådgivningen så kändes det bra för oss båda två, Det kändes så pass bra så vi umgicks t om intimt med varandra inte bara en utan två gånger : ) Det var skönt för stunden men efteråt så kommer tankar och känslorna i kapp en. Det var sex, ingenting annat, men än då. En viss attraktion finns ju där fortfarande.
    Jag vet inte om jag lurar mig själv eller... just nu vill jag så mycket...men vad kan jag leva med?
  2. 1
    Jag är så förvirrad!!! Jag har skrivit här tidigare när livet för tillfället har känts väldigt tungt. För ca två månader sedan då sa min sambo att vill flytta, att han inte har några känslor för mig längre...och att han är kär i en annan. Det ska tilläggas att hon inte vet om det (eller gjorde inte det då i alla fall). Sedan han sa det då har jag gått igenom många faser i sorgearbetet. Från ångest attacker, då jag nästan inte kunnat andas och då rörde det sig mer om praktiska saker som t ex våra gemensamma barn hur vi ska berätta detta för dem. Hur blir det med huset? Har jag råd att bo kvar själv eller måste jag sälja det? Jag är dessutom arbetslös hur blir det med det? Det ska tilläggas att huset vi bor i är ett billigt boende jämförelsevis. Kommer jag orka att bo kvar i huset med allt som måste göras?
    Nu har den paniken börjat lägga sig allt mer, men nu har min sorg övergått till den känslomässiga biten. Vad jag och min sambo har haft ihop. Allt roligt vi gjort. Hur bra vi kan ha det ihop.
    Jag vet att vi har problem, men jag vill gärna tro att problem är till för att lösas.
    Varför jag inte nämner den andra tjejen här är för att hon är inte det stora problemet utan våra problem som par är större. Vill jag i alla fall tro.
    Igår var vi till Familjerådgivningen för första gången och vi hade ett bra samtal, där han berättade att han känt sig kvävd under en ganska lång tid. Det som känns väldigt jobbigt nu i efterhand är att han inte sagt någonting om det till mig under all denna tid. Han stänger till och bestämmer livsavgörande saker på egen hand. Jag har inte haft någon möjlighet att ändra något som jag har gjort fel.
    Han sa för två månader sedan att han har verkligen försökt att få det att fungera. Ju mer jag tänker på det desto argare och besviknare blir jag eftersom han har fortsatt i samma gamla fotspår, inga förändringar har han gjort. Inte pratat om det eller någonting.
    Det är nu i och med familjerådgivningen som vi pratar med varandra, det är nu som vi verkligen försöker.
    Efter rådgivningen så kändes det bra för oss båda två, Det kändes så pass bra så vi umgicks t om intimt med varandra inte bara en utan två gånger : ) Det var skönt för stunden men efteråt så kommer tankar och känslorna i kapp en. Det var sex, ingenting annat, men än då. En viss attraktion finns ju där fortfarande.
    Jag vet inte om jag lurar mig själv eller... just nu vill jag så mycket...men vad kan jag leva med?
  3. Medlem sedan
    Mar 2009
    #2
    Efter som jag inte förstår så mycket av det du skriver så undrar jag om du har benat ut alla problem själv. Visst det kan vara jag som är bakom flötet men
    Jag vill inte ta någons parti men du säger att han inte har sagt något på alla dess år är det verkligen sant Mitt x lyssnade aldrig, så kom min flytt som en chock för henne också
    Vad är dina känslot för alla icke materiella saker
    Du säker att han inte förändrats ett dugg, jag frågar om du ger honom en chans att förändras, du kanske ska backa tillbaka och låta honom bli övertygad om att du inte kommer ångande så fort han lyfter ett finger
    Vad var det som fick dig att ha sex med honom och han med dig. Det är om något förvirrande för mig
  4. 2
    Efter som jag inte förstår så mycket av det du skriver så undrar jag om du har benat ut alla problem själv. Visst det kan vara jag som är bakom flötet men
    Jag vill inte ta någons parti men du säger att han inte har sagt något på alla dess år är det verkligen sant Mitt x lyssnade aldrig, så kom min flytt som en chock för henne också
    Vad är dina känslot för alla icke materiella saker
    Du säker att han inte förändrats ett dugg, jag frågar om du ger honom en chans att förändras, du kanske ska backa tillbaka och låta honom bli övertygad om att du inte kommer ångande så fort han lyfter ett finger
    Vad var det som fick dig att ha sex med honom och han med dig. Det är om något förvirrande för mig
  5. Medlem sedan
    Sep 2007
    #3
    Allting är väldigt förvirrande för mig också. Det kan nog stämma att jag inte har benat ut alla problem ännu,jag är ju mitt uppe i smeten just nu. Jag vet inte om jag lurar mig själv pga att jag verkligen vill få det att fungera. Att jag ska ta ett kliv tillbaka är nog en bra idé och det har jag själv tänkt och det har jag också gjort till stor del. Frågan som dyker upp då är hur mycket utrymme behöver han och till vad. Vill han ha mer tid till sig själv, sig själv och barnen eller vill han ut och ragga på krogen. Jag vet också att jag måste komma under fund med var min gräns går och vad jag kan acceptera. Det är inte lätt att veta vad någon annan vill om man inte talar om det.
    Varför vi hade sex? Jag älskar honom fortfarande och det värker i min kropp när jag inte vågar röra honom som förut, med rädsla att bli avvisad. Ibörjan av denna röra så verkade han inte vilja ta i mig med tång. Det kändes för mig väldigt sårande. Det behövde jag inte oroa mig för för attraktionen finns där fortfarande. Jag vet att det "bara" är sex. Vi är där just då för stunden. Förvirrande ja...det är bara förnamnet : ) Det är mycket som behöver redas ut på många olika områden.
  6. 3
    Allting är väldigt förvirrande för mig också. Det kan nog stämma att jag inte har benat ut alla problem ännu,jag är ju mitt uppe i smeten just nu. Jag vet inte om jag lurar mig själv pga att jag verkligen vill få det att fungera. Att jag ska ta ett kliv tillbaka är nog en bra idé och det har jag själv tänkt och det har jag också gjort till stor del. Frågan som dyker upp då är hur mycket utrymme behöver han och till vad. Vill han ha mer tid till sig själv, sig själv och barnen eller vill han ut och ragga på krogen. Jag vet också att jag måste komma under fund med var min gräns går och vad jag kan acceptera. Det är inte lätt att veta vad någon annan vill om man inte talar om det.
    Varför vi hade sex? Jag älskar honom fortfarande och det värker i min kropp när jag inte vågar röra honom som förut, med rädsla att bli avvisad. Ibörjan av denna röra så verkade han inte vilja ta i mig med tång. Det kändes för mig väldigt sårande. Det behövde jag inte oroa mig för för attraktionen finns där fortfarande. Jag vet att det "bara" är sex. Vi är där just då för stunden. Förvirrande ja...det är bara förnamnet : ) Det är mycket som behöver redas ut på många olika områden.

Liknande trådar

  1. Ny och förvirrad ;-)
    By Droppen77 in forum _0910 Oktoberbarn
    Svar: 13
    Senaste inlägg: 2009-05-22, 19:58
  2. Nu är jag förvirrad.
    By mayya in forum _0909 Septemberbarn
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2009-05-18, 10:36
  3. Förvirrad...
    By Annaijärvsö in forum _0907 Julibarn
    Svar: 4
    Senaste inlägg: 2009-04-27, 17:03
  4. Förvirrad
    By Annisan in forum _0906 Junibarn
    Svar: 10
    Senaste inlägg: 2008-12-19, 13:33
  5. Förvirrad?!
    By sensitive in forum _0709 Septemberbarn
    Svar: 4
    Senaste inlägg: 2007-02-18, 15:56
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar