jag blir tokig!

[anonymt namn]

jag tror inte att det här funkar. Jag intalar mig att jag kan hantera detta med att han aldrig sagt att han älskar mig, men jag kan nog inte det ändå. Vi har nu varit tillsammans sedan i somras, jag har sagt att jag älskar honom men han säger aldrig nåt tillbaka.

Jag vet inte varför.... jag märker ju på andra sätt att han älskar mig. Han har köpt hela paketet när det gäller mig o mina två barn.

Man kan inte ofta prata allvar o känslor med honom, han skojar mest bort allting. Detta var charmigt ibörjan men nu börjar det bli tröttsamt.

Jag är rädd att han lämnar mig om jag pressar honom till något alls. Han har haft ett seriöst förhållande. vi är båda mellan 30 o 40.

Jag vet med mig att jag söker mycket bekräftelse och jag känner mig svartsjuk. Jag har för ett år sen separerat från ett långt förhållande. Jag hade räknat med att vara singel längre tills jag träffade min karl o föll pladask.

På nåt sätt har det blivit jätteviktigt för mig att få höra orden, men jag vill ju inte pressa honom till det för då blir det ju inte samma......

[gabbiz]

Har du funderat över det här med olika valutor? Många gånger är det så att partners missförstår varandra för att de har olika valutor. För dig är ord hårdvaluta, man "ska" säga fina saker till varandra för att kommunicera sin kärlek. För honom är kanske praktisk hjälp hårdvaluta, om man älskar någon så hjälper man till för att underlätta den andras liv.. Han kanske skulle inse hur djupt du älskar honom om du bredspacklade hela vardagsrummet så att han slapp? Eller nåt sånt..

Eller så handlar det inte alls om det, han kanske gärna kommunicerar sin kärlek med ord när han verkligen älskar någon, men han känner inte så för dig. Är det det du tror?

Min man sa häromveckan att många kvinnor verkar besatta av ord, men han menar att det är ju bara snack. Det är ju lätt att säga saker, det kräver ingen ansträngning, det är ju först när man i handling bevisar det man säger som orden blir viktiga. Om din pojkvän visar på andra sätt att han älskar dig så är ju orden oviktiga, egentligen.

Fråga honom varför han inte säger det och förklara att det är en viktig valuta för dig? Han kanske tror att du inte älskar honom av någon annan anledning, du kanske säger att du gör det, men eftersom du inte erbjuder dig att tanka hans bil så verkar det inte som om du verkligen älskar honom..?

[Fredrica]

Det är väl lika bra att ta tjuren vid hornen så här i början, för skrattar han bort känslor nu så är det kanske en sån man som du kommer att få leva med och vill du det? Kanske det är bäst att ta ett snack om att du upplever att han "skrattar bort känslor" och fråga honom om han gör det, och om han har svårt att prata om det eller vad det är. En sån diskussion behöver inte vara "press" utan mer Nyfikenhet - att du vill veta mer om honom. Sen kan du berätta hur DU är, vad gäller att uttala känslor och att få höra! Lycka till!

[lizzyontherocks]

Det där var det klokaste jag läst på väldigt länge! Så har jag aldrig tänkt och jag har varit lite småledsen när min kille svarat mitt jag älskar dig med "det samma".... Men för honom är nog inte orden hårdvaluta....

[Eliza62]

...vad är DET för relation - så snart du kräver nåt tror du han ska lämna dig? Jisses, det här låter inte bra - tala om för honom vad du vill, vilka drömmar och tankar du bär på, hur DU vill att en/er relation ska vara - och köper han inte det utan "lämnar" dig så var det väl alldeles detsamma!

[huskors]

är kanske inte att han säger jag älskar dig utan att ni lär er tillsammans att göra det som den andra tycker om och inte det som man själv tycker om.


Med det menar jag att om du vill höra "jag älskar dig" men han inte tycker det är så viktiga ord utan blir glad och tillfreds av en helt annan bekräftelseform så bör ni öva er i att göra saker som ni själva inte tycker är viktiga men den andra tycker är viktiga.

I min förra relation tyckte jag det var skitviktigt att torka av bordet efter frukosten. Min dåvarande man tyckte det var helt oviktigt. Hade han bara kört in på mitt spår och struntat i sitt eget tyckande och torkat bordet för min skull så hade vi sluppit 10 år av eviga torka bordet-diskussioner. Det är så lätt att tro att den andre vill ha precis det som man säjlv vill ha.

[spixer]

Intressant
"Hade han bara kört in på mitt spår och struntat i sitt eget tyckande och torkat bordet för min skull"

Du menar alltså att han skall köpa ditt torkande rakt av, så om han gjorde "rätt" dvs. på ditt sätt så var allt frid och fröjd.

Hans tyckande var inte värt ett skit mao. utan det är såklart du som har rätt eftersom????

Inget påhopp på dig men för mig är det lite underligt och jag förstår inte riktigt det resonemanget utan hoppas att du kan förklara det för mig.

[huskors]

om det är så viktigt för mig att torka av bordet så borde han göra det för min skull, inte för att vara till lags och lydig på ngt sätt utan helt enkelt för att det betyder mkt för mig.
Samma sak kan jag göra för honom om det är något som betyder mkt för honom. Om det är viktigt för honom att få höra "jag älskar dig" så säger jag det, även om det inte är lika viktigt för mig.

[Ben Dover]

Klockrent! *IMT*

[spixer]

Jo men om det hade varit lika viktigt för honom att bordet INTE skulle torkas av då?
(Jo jag är medveten om att just torka bord är ett skitlöjligt exempel men jag kör på det ändå)

[huskors]

Här får nog vanligt vett falla in. Ett rent bord är betydligt trevligare än ett sunkigt. Skulle han vara så otroligt övertygad om det positiva med ett skitigt bord och om han kunde övertyga mig om vinsterna med ett sådant så visst, då kan hans åsikt "segra". Ofta tror jag dock att mitt X lät bli att torka bordet för att han kände det som ett krav, att jag framställde min önskan på helt fel sätt.
Det blev helt enkelt ett förhållande fyllt av krav och köp och sälj, "gör du det, gör jag det".
I stället borde det ha funnits en vilja som kom inifrån att göra något för den andre.

Jag kan som en jämförelse också gå tillbaka till vår sexuella relation som också i mångt och mycket blev en köp och sälj-relation med mycket krav och inget spontant givande av aktiviteter som man kanske själv inte var så fantastiskt intresserad av men som den andre njöt av och ville ha. I min nuvarande relation känner jag inte alls samma krav vare sig i eller utanför sängen. Vi gör saker för varandra för att vi tycker om varandra och det finns inga skolfrökenmanér "torkar du inte av bordet så ska jag minsann aldrig mer suga av dig" (typiskt exempel va?) Detta har gjort att de saker jag iinte hade minsta lust till förut har successivt blivit lustfyllda och t o m att jag blivit initiativtagare till många av dem.