Min man och jag har 3 barn - en 8-åring, en 6-åring och en baby. Nu vill min man skiljas. När vi kommer till det läget då vi de facto flyttar till separata boenden kommer babyn vara runt 1 år. Jag försöker hitta info på nätet om rekommenderade tidigaste ålder för vv boende, samt vad som är absolut det yngsta man kan "acceptera" men hittar ingen vidare info.
3-4 år ser jag ska vara ok för vv, men nedre gräns. Min man "inser" nu att han inte tänkt på att babyn inte kan växelbo från början, utan ena veckan har jag 3 barn och han inget, och nästa har jag 1 barn och han 2.
1
Hur tidigt växelboende? Min man och jag har 3 barn - en 8-åring, en 6-åring och en baby. Nu vill min man skiljas. När vi kommer till det läget då vi de facto flyttar till separata boenden kommer babyn vara runt 1 år. Jag försöker hitta info på nätet om rekommenderade tidigaste ålder för vv boende, samt vad som är absolut det yngsta man kan "acceptera" men hittar ingen vidare info.
3-4 år ser jag ska vara ok för vv, men nedre gräns. Min man "inser" nu att han inte tänkt på att babyn inte kan växelbo från början, utan ena veckan har jag 3 barn och han inget, och nästa har jag 1 barn och han 2.
Självklart kommer det minsta barnet att vara enstaka nätter och helger hos sin pappa i samband med att syskonen är där - jag tänker på intet sätt förhindra kontakt dem mellan!!!!
2
Tillägg - förtydligande Självklart kommer det minsta barnet att vara enstaka nätter och helger hos sin pappa i samband med att syskonen är där - jag tänker på intet sätt förhindra kontakt dem mellan!!!!
Man brukar säga runt tre år, för det är då barnen får någon form av tidsuppfattning. De kan skilja på en timme och en dag, de börjar förstå att man kommer tillbaka. Kanske inte alltid så abstrakta saker som "sedan" utan mer "om två dagar" eller "när du sovit två gånger". Så det är delvis en mognadsfråga.
Men sedan är det också en fråga om hur nära och trygg kontakt barnet har. För även om de inte alltid har grepp, kan de känna sig trygga. Barn bor ju ensamma med pappa ett par nätter hemma när mamma är borta och tvärtom ibland även i familjer där man lever tillsammans. Dock att även miljön är viktig.
Ni har dessutom en fördel och det är de äldre syskonen som också erbjuder mycket av trygghet och kontinuitet. Så även om det inte direkt är växelvis finns möjligheter att barnet även kan vara med pappa något dygn ibland när han har de andra barnen. Första gångerna kanske i ditt hem och sedan följa med hem till honom.
5
Man brukar säga runt tre år, för det är då barnen får någon form av tidsuppfattning. De kan skilja på en timme och en dag, de börjar förstå att man kommer tillbaka. Kanske inte alltid så abstrakta saker som "sedan" utan mer "om två dagar" eller "när du sovit två gånger". Så det är delvis en mognadsfråga.
Men sedan är det också en fråga om hur nära och trygg kontakt barnet har. För även om de inte alltid har grepp, kan de känna sig trygga. Barn bor ju ensamma med pappa ett par nätter hemma när mamma är borta och tvärtom ibland även i familjer där man lever tillsammans. Dock att även miljön är viktig.
Ni har dessutom en fördel och det är de äldre syskonen som också erbjuder mycket av trygghet och kontinuitet. Så även om det inte direkt är växelvis finns möjligheter att barnet även kan vara med pappa något dygn ibland när han har de andra barnen. Första gångerna kanske i ditt hem och sedan följa med hem till honom.
Eftersom babyn idag är 7 månader och fortfarande ammas på natten, och jag anser att babyn får amma så länge den vill. Jag är f-ledig (mannen ej intresserad fn) och kommer att vara det så länga jag vill det och han inte insisterar på att vara ledig.
8
Eftersom babyn idag är 7 månader och fortfarande ammas på natten, och jag anser att babyn får amma så länge den vill. Jag är f-ledig (mannen ej intresserad fn) och kommer att vara det så länga jag vill det och han inte insisterar på att vara ledig.
Jo, dessutom är det så att han drar, helt utan att vilja spendera en sekund på att försöka hitta tillbaks, totalt oförberett för mig, och då vete tusan om jag har lust att "ge upp" min dagliga kontakt med babyn. Så är det!!!
9
Tillägg Jo, dessutom är det så att han drar, helt utan att vilja spendera en sekund på att försöka hitta tillbaks, totalt oförberett för mig, och då vete tusan om jag har lust att "ge upp" min dagliga kontakt med babyn. Så är det!!!
Om han, medveten om min längtan efter ett barn till, väljer att "slarva", och sedan ställer mig inför utlimatum att göra abort, då anser jag att han förverkat sin chans till majoritetstid med babyn.
Ok, detta är extremt förenklat, men inte osant.
13
Om han, medveten om min längtan efter ett barn till, väljer att "slarva", och sedan ställer mig inför utlimatum att göra abort, då anser jag att han förverkat sin chans till majoritetstid med babyn.
Ben Dover. Varför så kritisk? Du citerar hit och du citerar dit. Jag förstår att du vill ta tillvara pappors intressen (och barnens intresse i att vara med sin pappa förståss). Men att inte förstå varför en liten baby inte skall vara mest med den person som haft hand om det till största delen tidigare, det är inte vad jag kallar att se till barnets bästa.
14
Ben Dover. Varför så kritisk? Du citerar hit och du citerar dit. Jag förstår att du vill ta tillvara pappors intressen (och barnens intresse i att vara med sin pappa förståss). Men att inte förstå varför en liten baby inte skall vara mest med den person som haft hand om det till största delen tidigare, det är inte vad jag kallar att se till barnets bästa.
Det var inte tidsuppfattningen jag syftade på, utan mer barnets välmående. Och jag vill understryka att jag inte ifrågasätter (misstror), jag är nyfiken och vill förstå. Framförallt eftersom min egna erfarenhet inte ligger i linje med det "man" dikterar.
15
Det var inte tidsuppfattningen jag syftade på, utan mer barnets välmående. Och jag vill understryka att jag inte ifrågasätter (misstror), jag är nyfiken och vill förstå. Framförallt eftersom min egna erfarenhet inte ligger i linje med det "man" dikterar.
Känner du till den viktiga symbiosen, som finns mellan mor och barn den första tiden? Den bör inte brytas. Den luckras långsamt upp i 8-9 månaders ålder då barnet blir rädd för allt möjligt (när bebis inser att den inte är en del av mamman)....Viktigt är att ta vara på BARNETS känslor och "rätt" när man separerar och inte mammans eller pappans och har mamman haft en normal relation till bebis med amning och symbios och "föräldraledigheten" (när pappan är på jobbet) så bör nog barnet få bo sin mesta tid hos mamman, för att senare mer och mer bo hos pappan och vid 3 års ålder kan barnet hålla isär begreppen så pass att han/hon kan dela på sitt liv i två delar och bo både hos mamma och pappa. Var det finns att läsa? Vet inte, men har jobbat med familjer och skilsmässor och barn i 20 år....
16
Känner du till den viktiga symbiosen, som finns mellan mor och barn den första tiden? Den bör inte brytas. Den luckras långsamt upp i 8-9 månaders ålder då barnet blir rädd för allt möjligt (när bebis inser att den inte är en del av mamman)....Viktigt är att ta vara på BARNETS känslor och "rätt" när man separerar och inte mammans eller pappans och har mamman haft en normal relation till bebis med amning och symbios och "föräldraledigheten" (när pappan är på jobbet) så bör nog barnet få bo sin mesta tid hos mamman, för att senare mer och mer bo hos pappan och vid 3 års ålder kan barnet hålla isär begreppen så pass att han/hon kan dela på sitt liv i två delar och bo både hos mamma och pappa. Var det finns att läsa? Vet inte, men har jobbat med familjer och skilsmässor och barn i 20 år....
Jag kritisk?
Jo det får jag väl tillstå att jag är mellan varven. Men det är inte för egen vinning skull sas. Jag är ju faktiskt klar med mitt "babyliv" - jag inväntar ju nu barnbarn.
Att jag citerar är ett försöka var tydlig i vad jag frågar om - att inte vara så "svepande". Och nu gör jag det igen...
>att en liten baby inte skall vara mest med den person som haft hand om det till största delen tidigare..
Det ser jag snarare som en anledning att vända "umgänget" och rätta till det tidigare misstaget.
Sedan kan jag tycka att det rimmar illa när en mamma står på barrikaderna och gormar om jämlikhet och i nästa andetag förespråkar könskonservativt föräldraskap. *oops*
17
Jag kritisk?
Jo det får jag väl tillstå att jag är mellan varven. Men det är inte för egen vinning skull sas. Jag är ju faktiskt klar med mitt "babyliv" - jag inväntar ju nu barnbarn.
Att jag citerar är ett försöka var tydlig i vad jag frågar om - att inte vara så "svepande". Och nu gör jag det igen...
>att en liten baby inte skall vara mest med den person som haft hand om det till största delen tidigare..
Det ser jag snarare som en anledning att vända "umgänget" och rätta till det tidigare misstaget.
Sedan kan jag tycka att det rimmar illa när en mamma står på barrikaderna och gormar om jämlikhet och i nästa andetag förespråkar könskonservativt föräldraskap. *oops*
Jag har aldrig ämnat ifrågasätta dig som person, vara missunnsam eller förringa dina utmaningar. Har du uppfattat det så kan jag bara beklaga och be om ursäkt.. det var inte meningen.
Han är en skitstövel i mina ögon utifrån det du berättat - det var min tanke från första början. Tyvärr trodde jag i min enfald att du sökte en lösning och inte bara gehör. Men jag vet bättre nu.. sorry.
18
Jag har aldrig ämnat ifrågasätta dig som person, vara missunnsam eller förringa dina utmaningar. Har du uppfattat det så kan jag bara beklaga och be om ursäkt.. det var inte meningen.
Han är en skitstövel i mina ögon utifrån det du berättat - det var min tanke från första början. Tyvärr trodde jag i min enfald att du sökte en lösning och inte bara gehör. Men jag vet bättre nu.. sorry.
Det var tidsuppfattningen du frågade om, så då svarade jag på det.
Välmåendet beror ju på många saker. Att trygghet skulle vara grundläggande för det trodde jag inte att vi skulle behöva diskutera... Som jag tar upp finns det flera saker att ta hänsyn till och situationer är olika. Alltså dikterar jag ingenting, annat än att man ska vara rädd om sina barn.
Skilde du dig med liten bebis som gav dig andra erfarenheter?
Förutom det (läser nedan) är det ganska intressant att fäder kan välja bort ansvar för små barn (bristande jämställdhet) och sedan, när mammor får lov att ta större delen av ansvaret för barnet troliga bästa, jag då är hon skurken i alla fall. Damn if you do and damn if you don't...
19
Det var tidsuppfattningen du frågade om, så då svarade jag på det.
Välmåendet beror ju på många saker. Att trygghet skulle vara grundläggande för det trodde jag inte att vi skulle behöva diskutera... Som jag tar upp finns det flera saker att ta hänsyn till och situationer är olika. Alltså dikterar jag ingenting, annat än att man ska vara rädd om sina barn.
Skilde du dig med liten bebis som gav dig andra erfarenheter?
Förutom det (läser nedan) är det ganska intressant att fäder kan välja bort ansvar för små barn (bristande jämställdhet) och sedan, när mammor får lov att ta större delen av ansvaret för barnet troliga bästa, jag då är hon skurken i alla fall. Damn if you do and damn if you don't...
Jag anser inte att min fråga var ställd för att specifikt söka en lösning, utan jag sökte information om när ett litet barn kan börja växelbo, eftersom jag trots idogt googlande inte kunna finna några specifika skrifter/utvärderingar/information om detta.
Jag känner inte att du ifrågasatte mig som person, var missunnsam eller förringade mina utmaningar, men däremot kändes det som att du var tvungen att ifrågasätta min "rätt!" att ha det lilla barnen merparten av tiden bara för att jag är mamma.
Jag uppskattar att du tar dig tid att svara, coh jag har många gånger läst dina kloka och oftast nyanserade svar till andra frågeställare, men jag uppskattar inte att du drar förhastade slutsatser om vad jag efterfrågar.
20
Jag anser inte att min fråga var ställd för att specifikt söka en lösning, utan jag sökte information om när ett litet barn kan börja växelbo, eftersom jag trots idogt googlande inte kunna finna några specifika skrifter/utvärderingar/information om detta.
Jag känner inte att du ifrågasatte mig som person, var missunnsam eller förringade mina utmaningar, men däremot kändes det som att du var tvungen att ifrågasätta min "rätt!" att ha det lilla barnen merparten av tiden bara för att jag är mamma.
Jag uppskattar att du tar dig tid att svara, coh jag har många gånger läst dina kloka och oftast nyanserade svar till andra frågeställare, men jag uppskattar inte att du drar förhastade slutsatser om vad jag efterfrågar.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
