Det är nog i hög grad situationsbetingat, ja. Och alkoholrelaterat. Att det sker långt hemifrån i fattiga länder har dessutom ett stråk av rasism/kolonialism i sig. Att en thaihora liksom inte räknas. Det gör inte saken bättre. Frågan är om man vill ha en partner/vän med den människosynen? Jag hade inte, kan jag upprepa.
Vad är det som är mest upprörande, att betala för sex (patetiskt?) eller "utnyttjande" aspekten?
Jag har en liberal inställning till sexhandel (inte bara prostitution utan striptease, porrfilm etc) under förutsättning (och det är en absolut förutsättning) att det görs FRIVILLIGT, utan att den som säljer sex på något sätt blir tvingad till det.
Det är en legal affärstransaktion mellan två parter och inget som stat eller andra kan eller skall blanda sig i (enligt min politiska/filosofiska inställning, inte vad lagen säger).
Sen är det givetvis ett gränsland vad som räknas som frivilligt. Det kan finnas tvingande omständigheter som akut penningbrist, drogberoende eller psykisk sjukdom (övergrepp som gett en sned sexualitet). Personligen anser jag att dessa fall räknas som en form av tvång.
Trafficking och andra fall av tvång kan givetvis inte räknas som en frivillig handling.
Det finns prostituerade som varken blir tvingade, har några sexuella trauma, drogberoende eller direkta tvingande ekonomiska situationer, som ändå valt att sälja sex. Som kanske ser det som ett enkelt sätt att tjäna bra med pengar.
Det här är inte några kvinnor som blir utnyttjade av män. Inga lidande offer. 3000 kr för en timme sex. Säg att hon har sex med säg tre män i veckan. Det är 36 tusen på en månad, skattefritt! Det är dock inget jag missunnar dem.
Därmed inte att förringa de kvinnor som kännt sig tvingade att sälja sex mot sin vilja (eller av tvingande omständigheter). Gör man det inte frivilligt är det så klart fruktansvärt.
Det verkar råda en allmän uppfattning om att alal prostituerade är offer, sedda med en blandning av både medlindande och förakt. Visst finns det många offer för sexhandeln och där borde resurserna sättas in och de drabbade hjälpas, men det är långt ifrån alla som är offer.
Har en känsla att polisen tex ser våldtäkter och övergrepp mot prostituerade som mindre allvarliga än om det drabbar "vanliga" kvinnor. Det är människoförakt om något.
Personligen ser jag många anledningar till att inte köpa sex, men den moraliska aspekten är inte en av dem.
I det aktuella fallet gällde det ett övergrepp mot en kvinna i Thailand. Visst kan man principiellt resonera som du gör med traditionell högerretorik (även om jag har motsatt uppfattning), att allt ska få lov att köpas och säljas på en fri marknad, men det torde inte vara relevant här.
Teori och praktik blir svåra att förena, eller hur? Hur skiljer du det ena från det andra när du är ute och praktiserar dina liberala värderingar?
Jadu, den lyckliga horan som glatt och frivilligt knullar för pengar är en seglivad varelse. Säkert finns hon någonstans. Men jag (som själv då haft sex mot betalning) har aldrig träffat henne. Vissa knullar för att få pengar till mat, blöjor och skulderna, vissa för att få ihop till droger. Och så finns de som gör det för att kunna köpa dyra statusgrejer. Och särskilt i den senaste kategorin kommer du hitta dem som säger att de gör det för att de "gillar det". Men hittar du en enda hora som inte har en skev sexualsyn (med tex incest, övergrepp, sexuella trakasserier i barndomen) och/eller en rutten självkänsla med sig i bagaget sedan innan, så har du letat väldigt duktigt.
Den lyckliga horan får ursäkta, men själv är jag stolt över att bo i ett land som genom lag markerat att det faktiskt inte är okej att köpa andra människors kroppar.
Hora, är ett nedvärderade ord, givetvis går det inte att kombinera nerdvärdering och må bra. Därför har jag aldrig gordkänt att någon kallat mej hora, och jag skulle aldrig använda det ordet om mej själv.
Föredrar ordet prostituerad, det är beskrivande och konkret.
Jag är uppvuxen i en mycket starkt kristen (frikyrka men ingen sekt) familj, min mamma tror på sex efter äktenskapen. Jag är yngsta barnet av fyra i syskonskaran, och har alltid varit en pojkflycka. Inte så att jag kännt att jag rent fysiskt skulle vara en pojke (alltså transsexuell) utan psykiskt, har alltid avskytt kvinnorollen. Men något annat dramatiskt har inte hänt i min barndom.
Jag upplever tiden jag jobbade som prostituerad som lycklig, det var spännade och jag fick helt klart en kick av det hela. Men jag har aldrig haft en tanke på att jobba med det hela mitt liv. Utan var helt medveten hela tiden om att det här var en tillfällig sak och jag skulle bara hålla på med det så länge det kändes bra.
Jag lovade mej själv, att när det blev så vardagligt att spänningen var borta, då skulle jag sluta. Men det blev aldrig så.
Däremot upptäckte jag att jag inte ville att kunderna skulle gå, att jag tyckte det var tråkigt när det var över, och då kände jag att det var dags att sluta. Och slutade på en gång.
Jag tycker det är en missuppfattnign, att man köper en annan krop, jag har i alla fall aldrig sålt min kropp, jag har sålt en tjänst, en aktiv handlig, som är mycket tydligt vad som är okej och inte.
Lagen fanns ju då jag höll på me det, vissa män tyckte lagen var bra, för då hade de en ursäkt att få hota och prata skit om mej. Behöver jag nämna att jag inte tycker det var någon bra sak.
Fast näe, nu har du fel. I hans fall handlade det inte alls om någon rasism/kolonialism. Han anser inte att hon hade något mindre värde. För mig känns det inte helt okej att du tror att alla killar som betalat för sex utomlands är rasister åxå. som om det inte räcker med att dom e svin.
Vi är ju bra bit OT här, men jag ville ändå svara...
Jag tycker inte hora i sig är ett nedvärderande ord faktiskt. Det beror på vem som säger det. Precis som det är skillnad på om en homosexuell person kallar sig bög/flata eller om en homofob person kallar någon annan det. Men du har rätt, man ska inte använda det hur som helst & jag borde kanske uttryckt mig annorlunda.
Och säkert finns den lyckliga...prostituerade. Tror kanske (utan att egentligen veta) att det är skillnad på tjejer som "går på gatan" och tjejer som jobbat som du, via internet & som själva noga väljer ut vilka män de vill träffa. Kanske.
Jag ser inte tillbaka på min tid i "sexbranschen" som en lycklig tid (jobbade mest med telefonsex). Snarare en tid då jag träffade mycket trasiga människor och fick en mycket negativ syn på män.
Jag tror inte prostitutionslagen är perfekt och felfri, men för mig är den en viktig markering av samhällets värderingar.
Håller med!! Känns som många män/killar inte tycker att det räknas riktigt att betala för sex i fattiga länder, tex Thailand. Män som aldrig skulle drömma om att gå till en prostituerad i Sverige har plötsligt inga problem med det alls i Thailand. En kille "förklarade" det för mig med att thailändska kvinnor inte ser så allvarligt på sex som svenskor. För dem är det ingen "big deal". Och därför är det mer okej att ha sex med dem.
Ska det vara bra, så är nog eget bestämmade extremt viktig, utan det kan det aldrig bli bra.
På tele träffade jag några mindre trevliga personer, både bland dem som ville köpa sex, men hade helt sjuka värderingar (typ, sära på benen och håll käften) och de som inte kunde tänka sej köpa sex, men måste ta tillfället i akt och berätta hur mycket de avskyr kvinnor som är så hemska att de vågar göra så, att de pyskiskt misshandlar männen (?) och provoserar fram olaglig verksamhet och gör de oskyldiga försvarslösa männen (?) till kriminella!
Det var inte så kul, men jag är lite rebelisk av mej och har alltid varit lite av typen, ingen ska komma och säga åt mej vad jag får och inte får göra. Så på något sätt blev motståndet något som gjorde att jag ännu mer ville hålla på med det. Men vist är jag glad att jag aldrig träffade några av de där svinaktiva männen, telefonen kunde man ju alltid sänga av.
Sen var jag väldigt intresserad av allt som hade med sex att göra. Kanske på grund av synen min mamma ville förmedla, att enbart sex inom äktenskapen var okej, då blev jag ju sugen på allt annat än just det. Så långt innan jag började, så hade jag läst allt jag kunde hitta om ämnet, både sexkunskap allmänt (vilket särkte mitt självförtroende i det jag gjorde, att vara tekniskt mycket skicklig, det vill säga något mycket långt i från att bara ligga där) och sen läste jag alla böcker jag hittade om prostituion och sexhandel, om sexköparna och så vidare. Så jag var väldigt medveten om vad jag gav mej in på, och det ger ju just det jag började med, en valfrihet och är helt nödvändig för att kunna göra något bra av det hela.
Det ända jag sörjer är att jag nu, som tvåbarnsmamma, måste tänka mej för 1000gånger innan jag nämner det för någon. Det känns bittert att jag måste dölja en del av mej, för att den delen inte är gordkänd i samhället. Det är egentligen märkligt, det pratas om sex överallt, men ändå är det något så fult om man verkligen har erfarenhet av det.
Exakt, det räknades liksom typ inte, för det var semester.
Och jag väljer inte bort mina vänners män, det får de göra själva isf.
