Bekräftelsebehov!

[Anonym]

Lever med min man sedan 9 år tillbaka och vi har två barn tillsammans. Vårt förhållande är väl okey, vi har inga direkta gemensamma intressen och vi pratar ytterst lite med varandra (vilket jag saknar) men sexet funkar.. Jag har en kris varje år då jag känner att jag vill göra något annat men den brukar gå över.

Till saken hör att jag tycker det är så kul att gå och och prata med killar, det ger mig verkligen en kick psykiskt. Jag har aldrig varit otrogen, jag är alltid ärlig och ger inga inviter men gillar att dansa, prata och flörta med killar. Min man vet om detta, gillar det inte men accepterar det. Jag gillar att känna mig attraktiv och roligt/ trevligt. Nu senaste gången föll jag för en kille, vi gjorde ingenting men jag blev lite småkär. Vi har ingen kontakt eller så för det hade känts fel mot min make. Varför är jag sådan här eller är det vanligt?

Pratade idag med min nyseparerade vännina som tyckte det var så skönt att vara ensam och inte ville ha en ny karl utan bara göra som hon ville. På sätt och vis vill jag det också men sedan finns det alla regler och normer att man ska vara två för att vara lycklig.

Jag har känt mig lycklig i vårt förhållande i början men just nu är det mer en praktisk fråga, mycket är enklare att vara två- särskilt när man har barn.

Egentligen är jag en ensamvarg och en rastlös människa, svårt att vara nöjd med det som finns och vill komma vidare hela tiden. Jag hade velat träffa någon att bli störtkär i, någon "perfekt" (eller iallafall någon som man kan prata med och ha roligt samt ha bra sex..) men jag skulle aldrig tillåta mig själv att vara otrogen mot min maken så ekvationen går inte ihop.. NU har det blivit en massa svammel men det jag är undrar är :
Och är det fel att flörta på krogen när man är gift eller har jag bara ett enormt bekräftelsebehov?
Är man lyckligast som två?

[Salander]

Jag tror många vill ha lite bekräftelse på krogen ibland. Det är inte fel i mina ögon. Jag småflörtar med andra även när maken är med ute på krogen. Det är skönt att få bekräftelse ngn gång då och då, att man fortfarande kan om man vill.
Kär blir jag aldrig inte heller otrogen. Men lite ego-boostad av en krogflört ibland, javisst

[Sportbil]

Skulle vilja tipsa dig att gå en sida tillbaka i detta snack för att hitta tråden som heter:
Funderingar en onsdagkväll 2009-12-02 19:53 ogillar singelskapet

Läs och fundera på om du kan tänkas hamna i samma situation? På mig låter det lite så...

De flesta gillar nämligen att vara två. Sen finns det vissa som det är lättare eller svårare för - och visst finns det vissa som verkligen upplever det bättre som singel, men jag tror personligen det endera är en tillfällig period i livet man tycker så. Människan är ju i grunden både en sexuell och sällskaplig varelse och vårt behov av beröring, närhet och omsorg finns.

[Anonym]

Det är just sådana människor som du som gör att jag inte tror på vänskap med motsatt kön. Jag har också ett stort bekräftelsebehov och gillar att fånga män på kroken. Jag har inget intresse av mer än att få dom intresserade av mej och skulle och vill inte ha nån annan än min egen man så jag blir aldrig småkär som du men annars stämmer det.

Jag tycker det är ok att flirta på krogen och annars också om du inte med flirta menar att ha någon slags intim kontakt. Då är det absolut inte okey om man har partner.

[Anonym ts]

Fast jag tror på vänskap av motsatta könet. Jag har flera manliga vänner som jag inte skulle flörta med. Jag ser dem verkligen bara som vänner (var t o m på utlandsemster en vecka med en manlig vän, vi delade säng för att det var billigare och vi har aldrig strulat)
Jag är inte ute efter på krogen att få dem kära i mig utan jag gillar detta att prata och umgås, ingen intim kontakt ( om det inte räknas att hålla handen lite- det är dit det sträcker sig.)

Småkär har jag aldrig tidigare blivit utan det har skett två gånger nu senaste tiden men jag har aldrig gått längre för det utan jag håller mig på min kant.

[Anonym]

Ja men det hjälper ju inte om du är som du beskriver om det finns en massa andra tjejer som är som jag och TS ovan som blir kompis med min man och som sedan försöker få honom på kroken. Jag skulle inte vilja att min man var kompis med en sån kvinna. Skulle han vara kompis med en sån som dej skulle det nog gå bra men hur kan jag veta om det är en flirtig tjej eller en som du?

[Anonym ts]

Har läst och begrundat en onsdagskväll..

som det är nu är jag på det hela redan ensam för jag har ingen att dela mina tankar och funderingar med, jag är ensam när jag går och lägger mig och när jag vaknar, jag är ensam när jag handlar eller gör saker. Jag är ensam i de saker som jag hade önskat vi var två och det har alltid varit så här, inget som har kommit de senast åren, men jag har anpassat mig.

Jag är också sådan att innan jag hade min man så har jag nästan alltid haft kk- kompisar för att det har passat mig. Jag har då fått vänskapen, sexet och sällskapet när man har velat- men även ensamhet när man känt behov av detta också.

Jag vet att jag har en bra man, som är en god far och älskar mig men vissa saker saknar jag mycket som just en samtalspartner och någon att få bekräftelse från, alltså som visar att den personen vill vara med mig.

[Anonym ts]

Fast jag vill inte ha en man på kroken.. Jag tror i en vänskap mellan en man och en kvinna så måste man lita på varandra.

De manliga vänner som jag har, har jag känt i 15 år och jag vet att min ena väns fru INTE gillar detta. Men om vi hade varit intresserade av varandra så hade vi ju blivit ihop för länge sedan.. Det är väl ett rätt bra tecken.. så gamla kill och tjejkompisar tror jag inte du behöver vara rädd för.

Nyare kontakter är svårare, nu har jag inga "nya" killkompisar eftersom jag tycker det är fel att ta telefonr m.m. när jag flörtat med någon på krogen, det kan bli himla fel även om det är oskyldigt.

[abrapalabra]

Nog har du ett bekräftelsebehov alltid, och inte av den mest positiva typen kanske. Bekräftelsebehov har vi alla men det är lite konstigt att du inte söker en värme eller en intellektuell bekräftelse utan en rent hormonell kick. Jag tänker att den typen av bekräftelse brukar man söka tidigt i livet när man är osäker på sin attraktionsförmåga och vill veta vem man är.

Jag tycker att lycka är att man har en partner, familj och vänner. Alla de bekräftar oss och ger oss en meningsfull tillvaro. Din nyseparerade väninnas liv har också sina guldkanter men i slutänden vill ingen vara ensam.

Ensamhet är skön när den är självvald och inte ständig. Ensamhet tappar sin tjuskraft när den inte har en motpol.

Sen tycker jag också att man i stort sett kan göra som man vill fast man inte lever ensam, ibland tar kvinnor för stor hänsyn till sina partners kan jag tänka.

Att vara ensamvarg och rastlös som du beskriver dig själv är inget hinder för att hålla sig till samma partner, det finns så mycket annat du kan förändra och förnya i ditt liv!

[groen]

I ett bra förhållande ska man prata, knulla och ha roligt, säger en vän (av motsatt kön) till mig. Så enkelt och svårt är det. På mig låter det som om du flörtar och vill bli raggad på under pågående förhållande. Om du tycker att det är okej att din man gör likadant, så är det inget problem. Men du gör skit för oss som på riktigt har vänner av motsatt kön. Du gör just det där som somliga påstår att alla gör.

[Mamma Erik]

Men bara för att vissa har bekräftelsebehov behöver inte alla det. Jag har inget behov av att bli bekräftad, jag har inte heller några problem med vänskap med motsatt kön. Man kan inte utgå att alla fungerar som en själv. Upplever man att man inte kan ha endast vänskap med motsatta könet, ja, då har man det inte.
Jag och en manlig kollega (nästan lika länge sambo som jag och min sambo har varit sambos) pratade om detta på lunchen (och vi åt lunch bara han och jag) och han resonerar precis som jag och fungerar precis likadant. Han skulle förresten ut och äta middag med en kvinnlig vän, hans sambo vet om det och hon har inga problem med detta.

[erikastockholm]

Fast måste bekräftelse hamna om sex? Jag menar om en sexuell flört. Varför kan du inte få bekräftelse genom att skämta och ha kul med dina väninnor? Jag tycker självklart att man kan skämta och skoja lite även om man är upptagen. Kanske också flörta lite - men inte i raggningsbemärkelseflörten - utan den där lite skämtsamma sorten man kan ge till både killar och tjejer och som inte har någon (direkt) sexuell underton.

[TTUK]

Kanske - och här gissar jag vilt! - för att okända tjejer på krogen sällan är så uppskattande och entusiastiska över andra kvinnors varande och även faktiskt nära väninnnor är rätt mycket sämre på att visa öppen och bekräftande uppskattning? Eller så är vi helt sämre på att ta emot uppskattning av det "medsätta" könet.

[Anonym ts]

Vi knullar men pratar inte eller har roligt i mitt förhållande. Om min hade gjort likadant så visst hade man blivit lite svartsjuk men jag hade accepterat det. Fast jag förstår inte varför jag gör skit för ni som har vänner av motsatta kön. Jag raggar inte på vänner, varken killar eller tjejer samt jag har ett flertal manliga vänner. se ovan

[Anonym ts]

Men jag söker ju värme och intellektuell bekräftelse, jag är inte ute efter ett ligg, utan någon att prata med och ha kul med (ej sexuellt)

Jag har inte legat med någon, accepterat inga närmande på krogen utan håller mig på min kant. Sedan är det klart att det har med attraktionsförmåga, jag ser inte bra ut men har en utstrålning. Jag har under hela uppväxten haft mindervärdeskomplex, varit mobbad m.m. så visst är den en tillfredställelse att känna att man inte är helt kass..(så mycket kan ligga där).

Men jag luras inte på krogen, jag kommer inte med skamliga förslag, jag pussas/kysser inte utan gillar att prata och dansa.

[Anonym ts]

Jag har inte sagt något om sexuellt flört, jag blir inte upphetsad på krogen när jag flörtar med killar. Jag raggar inte på dem.. Eller är flörta och ragga samma sak?

[Anonym]

Pratar inte om dig utan om att det finns andra kvinnor som vill ha DIN man på kroken eller män som vill ha DIG på kroken. Vill du att din man ska umgås med sådana kvinnor?

[Anonym]

Är det ingen som fattar vad jag pratar om? Jag pratar om att det finns ANDRA kvinnor och män som är flirtiga av sig, inte att du är det. Det hjälper inte hur kamratligt inställd du är om inte andra är det. Du går väl inte med plånboken i bakfickan bara för att du själv inte stjäl?

[Mamma Erik]

Men om någon skulle vilja flirta med mig, vad är problemet, jag har själv valet att säga nej eller flirta själv. Sedan tror jag inte att små flirtar är katastrof heller.

[Mamma Erik]

Jag har inga problem med att andra uppskattar min sambo. Det bjuder jag gärna på, jag vet ju att han älskar mig. Han har inga problem med att män uppskattar mig (han kan tom påpeka detta med stolthet påpeka detta när han ser en man titta lite extra på mig).
I vårt förhållande är det helt OK att titta på andra, uppskatta andra och bli uppskattad av andra.