Jag tycker om honom, tycker att han är en fantastisk människa, men det finns ingen kärlek. Vi bråkar inte, vi har sex regelbundet, vi funkar bra som familj. Men jag känner inget för honom. Längtar inte efter honom när han är borta, känner ingen glädje i att göra saker med honom, har inget att prata med honom om...
Har funderat massor på vad kärlek är och hur viktig den är och kommit fram till att det ÄR viktigt att känna förälskelse och kärlek till den man lever ihop med.
Min man vet om det här. Han är förtvivlad. Vill inget hellre än att jag ska älska och bekräfta honom igen.
Men jag kan inte.
Kan man, om man jobbar på det, hitta tillbaka? Är det möjligt?
Ska man fortsätta som familj ändå? Även om jag inte älskar honom längre, för barnens skull?
1
När kärleken tar slut för den ena Jag älskar inte min man längre.
Jag tycker om honom, tycker att han är en fantastisk människa, men det finns ingen kärlek. Vi bråkar inte, vi har sex regelbundet, vi funkar bra som familj. Men jag känner inget för honom. Längtar inte efter honom när han är borta, känner ingen glädje i att göra saker med honom, har inget att prata med honom om...
Har funderat massor på vad kärlek är och hur viktig den är och kommit fram till att det ÄR viktigt att känna förälskelse och kärlek till den man lever ihop med.
Min man vet om det här. Han är förtvivlad. Vill inget hellre än att jag ska älska och bekräfta honom igen.
Men jag kan inte.
Kan man, om man jobbar på det, hitta tillbaka? Är det möjligt?
Ska man fortsätta som familj ändå? Även om jag inte älskar honom längre, för barnens skull?
Du är inte ensam. Jag känner ungefär likadant. Och det är fruktansvärt. Jag har bestämt mig för att fortsätta som vanligt ändå. Orkar inte med att bryta upp och sälja hus, göra barnen förtvivlade. Min man är hur bra som helst. Snäll, och vi har ett bra sexliv. Men jag längtar inte efter honom då han är borta, och jag längtar aldrig efter att ta i honom, eller sitta intill honom i soffan..jag känner hemska samvetskval.
2
Du är inte ensam. Jag känner ungefär likadant. Och det är fruktansvärt. Jag har bestämt mig för att fortsätta som vanligt ändå. Orkar inte med att bryta upp och sälja hus, göra barnen förtvivlade. Min man är hur bra som helst. Snäll, och vi har ett bra sexliv. Men jag längtar inte efter honom då han är borta, och jag längtar aldrig efter att ta i honom, eller sitta intill honom i soffan..jag känner hemska samvetskval.
Blev avbruten, saknar mycket det där förtroliga pratet vi hade förut. Det blir sällan av numera, känns som vi efter alla år tillsammans blivit så olika, har så olika värderingar. Min man älskar mig mycket och visar det dagligen så jag skulle aldrig kunna berätta hur jag känner för honom. Jag tror inte heller direkt att gräset är grönare på andra sidan. Tror tvärtemot att det kan vara svårt att hitta någon som är så "rejäl" som min man. Han är verkligen rejäl och bra men känns inte som min själsfrände längre, hur gärna jag än hade önskat det. Så vad gör man??
3
Blev avbruten, saknar mycket det där förtroliga pratet vi hade förut. Det blir sällan av numera, känns som vi efter alla år tillsammans blivit så olika, har så olika värderingar. Min man älskar mig mycket och visar det dagligen så jag skulle aldrig kunna berätta hur jag känner för honom. Jag tror inte heller direkt att gräset är grönare på andra sidan. Tror tvärtemot att det kan vara svårt att hitta någon som är så "rejäl" som min man. Han är verkligen rejäl och bra men känns inte som min själsfrände längre, hur gärna jag än hade önskat det. Så vad gör man??
Jag har inga råd att ge.
Kan bara delge min egen erfarenhet.
Det blev så i mitt äktenskap också. Mycket för att jag hamnade i en djup depression och mitt ex var inte lyhörd för hur jag mådde.
Jag tog mig inte ur det förrän jag mötte Kärleken. Som tyvärr aldrig kan bli någon framtid. Men det gav mig styrka att bryta upp.
Kanske är det det som behövs. Inte en ny kärlek, men att någonstans hitta den styrka som behövs?
4
Jag har inga råd att ge.
Kan bara delge min egen erfarenhet.
Det blev så i mitt äktenskap också. Mycket för att jag hamnade i en djup depression och mitt ex var inte lyhörd för hur jag mådde.
Jag tog mig inte ur det förrän jag mötte Kärleken. Som tyvärr aldrig kan bli någon framtid. Men det gav mig styrka att bryta upp.
Kanske är det det som behövs. Inte en ny kärlek, men att någonstans hitta den styrka som behövs?
om man vill jobba på det och ge det tid. Lära känna varandra på nytt. Man kanske inte hittar tillbaka till det gamla men man kan hitta en ny stig att gå på
5
Jag tror man kan hitta kärleken igen om man vill jobba på det och ge det tid. Lära känna varandra på nytt. Man kanske inte hittar tillbaka till det gamla men man kan hitta en ny stig att gå på
Samma här. Skillnaden är att jag gjorde någonting åt saken. Jag kände i 3 år att jag inte längre älskade min sambo precis som du beskriver så saknades kärlekskänslorna, kände ingen längtan och kände till slut att jag blev deprimerad av att leva i det förhållandet.
Sen blev jag förälskad i en annan man som gjorde att jag fick en spark i baken och vågade förändra min tillvaro. Förälskelsen blev inget men ändå känner jag mig gladare än innan även ifall ensamheten kan kännas trist ibland. Visst har jag rannsakat mig och jag varit naiv och gjort fel men samtidigt så har jag känt och tänkt på det så länge och jag känner också att det är orätt att stanna kvar hos en person som man inte längre älskar. Den personen förtjänar att få träffa någon som kan älska denna tillbaka.
Man kan ju alltid prata och seprarera på prov. Det har jag ett kompispar som gjorde. De hade det jättedåligt i två år och separerade sedan men redan efter ett halvår hittade dom tillbaka till varandra och hon säger att hade dom inte separerat hade dom aldrig hittat tillbaka och fått det så bra som du har nu.
Lycka till!
7
Samma här. Skillnaden är att jag gjorde någonting åt saken. Jag kände i 3 år att jag inte längre älskade min sambo precis som du beskriver så saknades kärlekskänslorna, kände ingen längtan och kände till slut att jag blev deprimerad av att leva i det förhållandet.
Sen blev jag förälskad i en annan man som gjorde att jag fick en spark i baken och vågade förändra min tillvaro. Förälskelsen blev inget men ändå känner jag mig gladare än innan även ifall ensamheten kan kännas trist ibland. Visst har jag rannsakat mig och jag varit naiv och gjort fel men samtidigt så har jag känt och tänkt på det så länge och jag känner också att det är orätt att stanna kvar hos en person som man inte längre älskar. Den personen förtjänar att få träffa någon som kan älska denna tillbaka.
Man kan ju alltid prata och seprarera på prov. Det har jag ett kompispar som gjorde. De hade det jättedåligt i två år och separerade sedan men redan efter ett halvår hittade dom tillbaka till varandra och hon säger att hade dom inte separerat hade dom aldrig hittat tillbaka och fått det så bra som du har nu.
Lycka till!
Jag tror man kan hitta tillbaka, eller hitta en "ny" person i den "gamle" att bli förälskad i. Vi är alla mer komplicerade än vad man tror, om man bara låter nya sidor, intressen och tankar få utrymme. Kanske döljer det sig saker i din man som du aldrig anat, som skulle göra honom spännande och lockande igen?
9
Jag tror man kan hitta tillbaka, eller hitta en "ny" person i den "gamle" att bli förälskad i. Vi är alla mer komplicerade än vad man tror, om man bara låter nya sidor, intressen och tankar få utrymme. Kanske döljer det sig saker i din man som du aldrig anat, som skulle göra honom spännande och lockande igen?
Visst går det att hitta tillbaka Ni är ju båda medvetna om problemet och din man värkar vara villig att sattsa.
Ta vara på den chans NI har nu den kanske inte kommer tillbaka och tänk på alla par där den ene suckande säger "Jag som trodde vi hade det bra", där finns inte lika mycket möjlighet till reparation
10
Visst går det att hitta tillbaka Ni är ju båda medvetna om problemet och din man värkar vara villig att sattsa.
Ta vara på den chans NI har nu den kanske inte kommer tillbaka och tänk på alla par där den ene suckande säger "Jag som trodde vi hade det bra", där finns inte lika mycket möjlighet till reparation
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
