Jag är särbo med en man. Vi planerar att flytta ihop men det får ta sin tid då vi båda har barn (mina på halvtid, hans varannan helg) och det är mycket som ska pusslas ihop. Vi drabbades båda av den stora passionen när vi träffades för ett drygt år sedan men det har varit en ganska rocky road (turbulens i bådas våra liv) fram tills nu då vi faktiskt kommit fram till att vi inte vill leva utan varandra.
I helgen var vi iväg på en romantisk weekendtripp, hade en helt underbar resa och njöt verkligen av varandras sällskap, planerade för framtiden och jag kände bara att wow, vilken underbar tid jag har framför mig med denna fantastiske man som jag känner sådan oerhörd attraktion och kärlek för.
Sen kom vi hem. Och landade i vardagen med jobb, förkylningar, vab och barn som tjoar, hoppar runt av glädje och är högljudda som barn är. Igår hände följande; Mitt ena barn tog ett jätteskutt ner i särbons knä och landade lite olyckligt "mitt i prick" och han vred sig såklart av smärta. Barnet blev såklart jätterädd och sökte tröst i min famn, jag tröstade och bad sedan barnet att be om ursäkt. Men särbon blev tokarg och gick! Min reaktion var ungefär "What the F**K??" GÅR man efter en sån grej? Ett barn som hoppar av glädje och vill kramas med personen som h*n tycker mycket om!
Han gick i alla fall, jag blev arg och menade att barn ju faktiskt bara är barn och att barnet bad om ursäkt. Vi pratade i telefon senare under kvällen men han var minst sagt frostig i tonen och menade på att vi nog minsann tyckte olika om en hel del och det kanske inte är meningen att vi ska vara ett par trots allt... Jag kände mig ganska dum.
Hur ska jag agera här egentligen? Jag tyckte att jag var i min fulla rätt att bli arg här. Självklart förstår jag att han inte uppskattar att bli skuttad på men det är ju ett barn det handlar om. Vi har båda en hel del bagage; jag har levt i ett förhållande med en mycket dominant man som tryckte ner mig under många år och jag är rädd för att hamna i samma situation igen. Efter skilsmässan kände jag mig väldigt fri och trots ensamheten och allt jobb med barnen så kände jag lycka för första gången på många år (vi skildes på hans initiativ men jag tror nog att jag är den stora vinnaren här ändå...). Han har levt tillsammans med en kvinna som hade barn med sig in i äktenskapet och han har berättat att han känt att det var jobbigt med barn som inte var hans. Men jag tycker ju att det ju inte direkt är någon nyhet att jag faktiskt har barn... det visste han från dag ett.
Vad gör jag? Jag vill verkligen att det ska fungera för oss. Vi pratar om barnuppfostran osv och om allt annat men det verkar vara svårt för honom att förstå att jag inte kan släppa allt och bara vara där för honom. Tankar och funderingar?
1
Hur ska man agera? Jag är särbo med en man. Vi planerar att flytta ihop men det får ta sin tid då vi båda har barn (mina på halvtid, hans varannan helg) och det är mycket som ska pusslas ihop. Vi drabbades båda av den stora passionen när vi träffades för ett drygt år sedan men det har varit en ganska rocky road (turbulens i bådas våra liv) fram tills nu då vi faktiskt kommit fram till att vi inte vill leva utan varandra.
I helgen var vi iväg på en romantisk weekendtripp, hade en helt underbar resa och njöt verkligen av varandras sällskap, planerade för framtiden och jag kände bara att wow, vilken underbar tid jag har framför mig med denna fantastiske man som jag känner sådan oerhörd attraktion och kärlek för.
Sen kom vi hem. Och landade i vardagen med jobb, förkylningar, vab och barn som tjoar, hoppar runt av glädje och är högljudda som barn är. Igår hände följande; Mitt ena barn tog ett jätteskutt ner i särbons knä och landade lite olyckligt "mitt i prick" och han vred sig såklart av smärta. Barnet blev såklart jätterädd och sökte tröst i min famn, jag tröstade och bad sedan barnet att be om ursäkt. Men särbon blev tokarg och gick! Min reaktion var ungefär "What the F**K??" GÅR man efter en sån grej? Ett barn som hoppar av glädje och vill kramas med personen som h*n tycker mycket om!
Han gick i alla fall, jag blev arg och menade att barn ju faktiskt bara är barn och att barnet bad om ursäkt. Vi pratade i telefon senare under kvällen men han var minst sagt frostig i tonen och menade på att vi nog minsann tyckte olika om en hel del och det kanske inte är meningen att vi ska vara ett par trots allt... Jag kände mig ganska dum.
Hur ska jag agera här egentligen? Jag tyckte att jag var i min fulla rätt att bli arg här. Självklart förstår jag att han inte uppskattar att bli skuttad på men det är ju ett barn det handlar om. Vi har båda en hel del bagage; jag har levt i ett förhållande med en mycket dominant man som tryckte ner mig under många år och jag är rädd för att hamna i samma situation igen. Efter skilsmässan kände jag mig väldigt fri och trots ensamheten och allt jobb med barnen så kände jag lycka för första gången på många år (vi skildes på hans initiativ men jag tror nog att jag är den stora vinnaren här ändå...). Han har levt tillsammans med en kvinna som hade barn med sig in i äktenskapet och han har berättat att han känt att det var jobbigt med barn som inte var hans. Men jag tycker ju att det ju inte direkt är någon nyhet att jag faktiskt har barn... det visste han från dag ett.
Vad gör jag? Jag vill verkligen att det ska fungera för oss. Vi pratar om barnuppfostran osv och om allt annat men det verkar vara svårt för honom att förstå att jag inte kan släppa allt och bara vara där för honom. Tankar och funderingar?
Jag håller med dig - jag kan heller inte förstå varför han blev arg. Ditt barn visade ju tillit när h*n hoppade upp i hans knä. Och det är ju positivt! Dessutom var det ju inte meningen att skada din särbo, det var ju en olycka och att då bli arg på barnet tycker jag är fel. Så, stå på dig här. Du har rätt.
2
Jag håller med dig - jag kan heller inte förstå varför han blev arg. Ditt barn visade ju tillit när h*n hoppade upp i hans knä. Och det är ju positivt! Dessutom var det ju inte meningen att skada din särbo, det var ju en olycka och att då bli arg på barnet tycker jag är fel. Så, stå på dig här. Du har rätt.
Det var en omogen reaktion från honom. Man fortsätter inte skälla på någon när en olyckshändelse har skett. Vidare verkar det konstigt att han även senare när han borde coolat ner sig lägger fram sitt resonemang kring barnuppfostran.
Ligger det mer saker bakom hans resonemang?
I annat fall så - ja ni har olika syn på huruvida man skäller på ett barn som oavsiktligt gör illa någon. Han tycker det är okej att reagera så starkt du tycker inte det. Fråga om han skäller på folk/barn på stan som ev. råkar bumpa in i honom eller råka kliva han på foten eller liknande, fast de ber om ursäkt?!
Kan det vara så att han sig själv först och tycker att din kärlek ska manifesteras på så sätt också - ja tom före dina barn?
3
Det var en omogen reaktion från honom. Man fortsätter inte skälla på någon när en olyckshändelse har skett. Vidare verkar det konstigt att han även senare när han borde coolat ner sig lägger fram sitt resonemang kring barnuppfostran.
Ligger det mer saker bakom hans resonemang?
I annat fall så - ja ni har olika syn på huruvida man skäller på ett barn som oavsiktligt gör illa någon. Han tycker det är okej att reagera så starkt du tycker inte det. Fråga om han skäller på folk/barn på stan som ev. råkar bumpa in i honom eller råka kliva han på foten eller liknande, fast de ber om ursäkt?!
Kan det vara så att han sig själv först och tycker att din kärlek ska manifesteras på så sätt också - ja tom före dina barn?
Dum reaktion men högst normal tycker jag. Det är väldigt känsligt för många män att få ett slag mellan benen och det är nästan en primitiv ilska som kan komma i dagen. Vi kvinnor förstår kanske inte alltid hur detta kan kännas för män som i övrigt är så starka och tåliga och så har de denna ömma punkten som vi saknar.
Det blir lite nesligt när barnet ska be om förlåtelse och sen är allt bra igen - för det har du bestämt. Du tog inte alls hänsyn till hur mannen skulle ha velat lösa detta.
Nu vet jag inte hur din särbo skulle ha löst det men hos oss har jag pratat om känsligheten hos män med barnen när nån olycka skett och ingen har bett om förlåtelse och sen har vi låtsats som ingenting och inte pratat om det. Alltså låta barnet förstå vad som hände och sen lägga locket på.
4
Dum reaktion men högst normal tycker jag. Det är väldigt känsligt för många män att få ett slag mellan benen och det är nästan en primitiv ilska som kan komma i dagen. Vi kvinnor förstår kanske inte alltid hur detta kan kännas för män som i övrigt är så starka och tåliga och så har de denna ömma punkten som vi saknar.
Det blir lite nesligt när barnet ska be om förlåtelse och sen är allt bra igen - för det har du bestämt. Du tog inte alls hänsyn till hur mannen skulle ha velat lösa detta.
Nu vet jag inte hur din särbo skulle ha löst det men hos oss har jag pratat om känsligheten hos män med barnen när nån olycka skett och ingen har bett om förlåtelse och sen har vi låtsats som ingenting och inte pratat om det. Alltså låta barnet förstå vad som hände och sen lägga locket på.
Vart han sur bara pga av barnet så tycker jag han överagerade. Men handlade det mer om dig och du hanterade barnet/situationen så kan det vara något att fundera på/förstå från din sida. Vad det är får du isf fråga honom om.
5
Vart han sur bara pga av barnet så tycker jag han överagerade. Men handlade det mer om dig och du hanterade barnet/situationen så kan det vara något att fundera på/förstå från din sida. Vad det är får du isf fråga honom om.
ont.. och kan då gå iväg lite snabbt men jag ber givetvis snabbt om ursäkt när jag kommit till besinning igen.
Så jag kan begripa den första reaktionen men sen borde han fattat.
6
Jag kan reagera med ilska när jag får ont.. och kan då gå iväg lite snabbt men jag ber givetvis snabbt om ursäkt när jag kommit till besinning igen.
Så jag kan begripa den första reaktionen men sen borde han fattat.
Det jag verkligen inte gillar är när någon bara går sin väg. Det är bara så barnslig, egocentrerat och fegt och för mig är det inte någon jag känner större tillit till. Undantaget om man vänder ryggen till någon som är så dum att denne inte ens förtjänar att uppmärksammas mer, vilket kunde ha varit om du med berått mod sparkat honom i skrevet utan anledning och sedan skrattat åt honom.
7
Det jag verkligen inte gillar är när någon bara går sin väg. Det är bara så barnslig, egocentrerat och fegt och för mig är det inte någon jag känner större tillit till. Undantaget om man vänder ryggen till någon som är så dum att denne inte ens förtjänar att uppmärksammas mer, vilket kunde ha varit om du med berått mod sparkat honom i skrevet utan anledning och sedan skrattat åt honom.
att efter en romantisk, framtidsplanerande helg gå till att säga att ni nog inte ska vara ett par är ett stort steg, med eller utan olyckshändelser.
att han också har svårt att se att du inte kan släppa allt och vara där när han behöver dig, känns inte heller som att det är kompatibelt med ditt liv just nu.
A positive attitude may not solve all your problems, but it will annoy enough people to make it worth the effort.
8
verkar lite labil att efter en romantisk, framtidsplanerande helg gå till att säga att ni nog inte ska vara ett par är ett stort steg, med eller utan olyckshändelser.
att han också har svårt att se att du inte kan släppa allt och vara där när han behöver dig, känns inte heller som att det är kompatibelt med ditt liv just nu.
Jag tycker du ska vara försiktig. Låter inte kul det där. Flytta inte ihop med karln för gudsskull. Låter alldeles för lättkränkt för att vara kul att leva med. Usch för sådana män.
Lycka till!
9
Jag tycker du ska vara försiktig. Låter inte kul det där. Flytta inte ihop med karln för gudsskull. Låter alldeles för lättkränkt för att vara kul att leva med. Usch för sådana män.
Det där är inget bra tecken!!! Att han får väldigt ont direkt är en sak i sig. Det ska han iaf inte reagera så där för!! Det var ju inte meningen från ditt barns sida! Fan så omoget. Lämna karln, innan det är för sent!
Lycka till! Han kommer aldrig klara konkurrensen från dina barn.
10
Det där är inget bra tecken!!! Att han får väldigt ont direkt är en sak i sig. Det ska han iaf inte reagera så där för!! Det var ju inte meningen från ditt barns sida! Fan så omoget. Lämna karln, innan det är för sent!
Lycka till! Han kommer aldrig klara konkurrensen från dina barn.
Ja precis, dumpa honom! ETT "bråk" är så klart ett för mycket...
Bara för att du lever ensam eller olycklig är det inte säkert att det är bästa lösningen för alla andra. Andra vill kanske hitta lösningar innan man byter ut.
11
Ja precis, dumpa honom! ETT "bråk" är så klart ett för mycket...
Bara för att du lever ensam eller olycklig är det inte säkert att det är bästa lösningen för alla andra. Andra vill kanske hitta lösningar innan man byter ut.
och uppfattar visst sarkasmen och andemeningen i det du säger. men eftersom ingen kan svara på något annat än det som TS väljer att presentera, så riktas svaren just till TS valda och spridda skurar ur livet. man behöver nog inte vara einstein för att räkna ut att det ligger mer bakom och runt omkring än det som man väljer att skriva om här, men spekulationer och gissningslekar blir inget annat än just det.
samtidigt har jag svårt att tänka mig att någon skulle springa åstad och dumpa en partner som de verkligen älskar, bara för att någon vilt främmande röst föreslår den handlingen. tvärtom, får jag ett råd som jag i magen känner inte stämmer, har jag trots allt fått hjälp med att komma fram till att jag inte vill följa rådet.
A positive attitude may not solve all your problems, but it will annoy enough people to make it worth the effort.
15
jag läste visst och uppfattar visst sarkasmen och andemeningen i det du säger. men eftersom ingen kan svara på något annat än det som TS väljer att presentera, så riktas svaren just till TS valda och spridda skurar ur livet. man behöver nog inte vara einstein för att räkna ut att det ligger mer bakom och runt omkring än det som man väljer att skriva om här, men spekulationer och gissningslekar blir inget annat än just det.
samtidigt har jag svårt att tänka mig att någon skulle springa åstad och dumpa en partner som de verkligen älskar, bara för att någon vilt främmande röst föreslår den handlingen. tvärtom, får jag ett råd som jag i magen känner inte stämmer, har jag trots allt fått hjälp med att komma fram till att jag inte vill följa rådet.
Bida din tid, upprepas samma sak i en eller annan form många gånger så skall du bryta. Flytta inte ihop förrän du är säker på hur han kommer överens med dina barn i olika situationer, alltså i både positiva men än viktigare, även negativa ex. vid stress, tidspress osv.
Lycka till!
16
Bida din tid, upprepas samma sak i en eller annan form många gånger så skall du bryta. Flytta inte ihop förrän du är säker på hur han kommer överens med dina barn i olika situationer, alltså i både positiva men än viktigare, även negativa ex. vid stress, tidspress osv.
och uppfattar visst sarkasmen och andemeningen i det du säger.
Var utläser du sarkasm ur det här:
Vart han sur bara pga av barnet så tycker jag han överagerade. Men handlade det mer om dig och hur du hanterade barnet/situationen så kan det vara något att fundera på/förstå från din sida. Vad det är får du isf fråga honom om.
18
och uppfattar visst sarkasmen och andemeningen i det du säger.
Var utläser du sarkasm ur det här:
Vart han sur bara pga av barnet så tycker jag han överagerade. Men handlade det mer om dig och hur du hanterade barnet/situationen så kan det vara något att fundera på/förstå från din sida. Vad det är får du isf fråga honom om.
Tack alla! Jag tar till mig era kommentarer och funderingar, och nej, jag tänker inte dumpa karln efter detta. Men ni tänker i samma banor som jag. Skönt att höra att jag inte är helt ute och reser... jag tänker inte skynda mig att flytta ihop utan känna mig för ordentligt först.
Stort tack!
20
Tack alla! Jag tar till mig era kommentarer och funderingar, och nej, jag tänker inte dumpa karln efter detta. Men ni tänker i samma banor som jag. Skönt att höra att jag inte är helt ute och reser... jag tänker inte skynda mig att flytta ihop utan känna mig för ordentligt först.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
