Jag är en man som de senaste åren har börjat tänka på hur mitt liv ser ut. Jag har letat lite i Forumet men inte riktigt hittat det jag söker, så därför ger jag er min historia.
Jag och min nuvarande fru träffades för ca 20år sedan. Jag bodde hemma med mina föräldrar på den tiden. Från början tänkte jag mig vårt förhållande som lite på skoj eller vi får se vad som händer. Jag var alltså inte kär.
Jag flyttade in hos henne, direkt hemmifrån utan att ha bott själv någonstans. Tiden gick och jag började lära känna svärföräldrar och släkt, och kände att det här känns tryggt och stabilt. Dessutom som bonus har svärfar och jag samma hobbies. Man kan säga att det var praktiskt att vara ihop med Lotta(hittipånamn), mina behov blev tillgodosedda.
Åren gick jag vänstrade en del. Detta var inget som fick några större konsekvenser, även fast det uppdagades.
Vi skaffade barn... Jag kan väl säga att jag inte var så himla bra som farsa just i början.
Vänstrandet fortsatte, jag behövde bekräftelse från andra.
Jag gjorde slut...men gick tillbaks.
Åren gick, jag fortsatte att vänstra
Efter 14år träffade jag en tjej som slog ner som en bomb i mitt liv. Jag gjorde slut med Lotta. De flesta i min närhet vände mig ryggen, och jag blev ensam med min nya tjej som inte var det jag sökte ändå. Vad var det jag sökte? Jag var ensam ute i kylan... Varje gång jag kom hem till Lotta kände jag trygghet i vår gemensamma hem. Så vad hände...klart att jag flyttade hem. man är inte kaxig när man är ensam och känner sig nere.
Efter denna brytning och återförening bestämde jag mig för att acceptera och gilla läget i vårt förhållande. Det kommer se ut så här resten av mitt liv. I samma veva började mitt sökande efter mitt eget JAG.
Detta sökande har lett mig till det läge jag nu står i mitt liv, nämligen att vi har separerat men inte skiljt oss.
Det jag har kommit fram till är att jag inte älskar Lotta på det sätt jag borde. Jag kan inte känna stolthet över Lotta. Jag vill inte göra tvåsamma saker med Lotta. Jag vill absolut inte ha sex med Lotta. I och med min inre resa har jag upptäckt att det är en massa saker i Lottas beteende och varande som jag inte kommer överräns med, vilket om jag hade älskat henne hade kunnat leva med eller orkat diskutera. Som lök på laxen tycker jag inte om hennes sladdriga kropp(jag är i trim).
Jag är helt medveten om att även jag har skuld i hela situationen. Men så här ser läget ut och jag har nog till 90% bestämt mig för att gå vidare. Att gå vidare i detta läge anser jag vara bäst för allas skull. Barnen får kanske i framtiden känna att föräldrarna älskar på riktigt. Lotta får chansen att hitta någon som älskar henne på det sätt hon har rätt till. Jag får chansen att älska någon på rätt grunder.
Mitt liv med Lotta har varit fylld med lögner. Mina lögner har nu tagit slut och jag tänker börja vara helt ärlig så långt det går.
Konstig historia, eller?
1
Gör jag rätt? Jag är en man som de senaste åren har börjat tänka på hur mitt liv ser ut. Jag har letat lite i Forumet men inte riktigt hittat det jag söker, så därför ger jag er min historia.
Jag och min nuvarande fru träffades för ca 20år sedan. Jag bodde hemma med mina föräldrar på den tiden. Från början tänkte jag mig vårt förhållande som lite på skoj eller vi får se vad som händer. Jag var alltså inte kär.
Jag flyttade in hos henne, direkt hemmifrån utan att ha bott själv någonstans. Tiden gick och jag började lära känna svärföräldrar och släkt, och kände att det här känns tryggt och stabilt. Dessutom som bonus har svärfar och jag samma hobbies. Man kan säga att det var praktiskt att vara ihop med Lotta(hittipånamn), mina behov blev tillgodosedda.
Åren gick jag vänstrade en del. Detta var inget som fick några större konsekvenser, även fast det uppdagades.
Vi skaffade barn... Jag kan väl säga att jag inte var så himla bra som farsa just i början.
Vänstrandet fortsatte, jag behövde bekräftelse från andra.
Jag gjorde slut...men gick tillbaks.
Åren gick, jag fortsatte att vänstra
Efter 14år träffade jag en tjej som slog ner som en bomb i mitt liv. Jag gjorde slut med Lotta. De flesta i min närhet vände mig ryggen, och jag blev ensam med min nya tjej som inte var det jag sökte ändå. Vad var det jag sökte? Jag var ensam ute i kylan... Varje gång jag kom hem till Lotta kände jag trygghet i vår gemensamma hem. Så vad hände...klart att jag flyttade hem. man är inte kaxig när man är ensam och känner sig nere.
Efter denna brytning och återförening bestämde jag mig för att acceptera och gilla läget i vårt förhållande. Det kommer se ut så här resten av mitt liv. I samma veva började mitt sökande efter mitt eget JAG.
Detta sökande har lett mig till det läge jag nu står i mitt liv, nämligen att vi har separerat men inte skiljt oss.
Det jag har kommit fram till är att jag inte älskar Lotta på det sätt jag borde. Jag kan inte känna stolthet över Lotta. Jag vill inte göra tvåsamma saker med Lotta. Jag vill absolut inte ha sex med Lotta. I och med min inre resa har jag upptäckt att det är en massa saker i Lottas beteende och varande som jag inte kommer överräns med, vilket om jag hade älskat henne hade kunnat leva med eller orkat diskutera. Som lök på laxen tycker jag inte om hennes sladdriga kropp(jag är i trim).
Jag är helt medveten om att även jag har skuld i hela situationen. Men så här ser läget ut och jag har nog till 90% bestämt mig för att gå vidare. Att gå vidare i detta läge anser jag vara bäst för allas skull. Barnen får kanske i framtiden känna att föräldrarna älskar på riktigt. Lotta får chansen att hitta någon som älskar henne på det sätt hon har rätt till. Jag får chansen att älska någon på rätt grunder.
Mitt liv med Lotta har varit fylld med lögner. Mina lögner har nu tagit slut och jag tänker börja vara helt ärlig så långt det går.
Konstig och konstig, en långdragen historia med mycket olycka och oärlighet för er hela familj tycker jag att det låter som.
Man får väl se det som att det är väl bättre sent än aldrig att du insett att ditt agerande inte är acceptabelt och att den enda som kan påverka det är du.
Däremot funderar jag över vad de 10% består i som gör att du överväger att stanna kvar. Det är varken rätt mot dig själv, Lotta och framförallt inte era barn. Vilken modell vill du att era barn ska forma sin syn på vad ett förhållande är?
Om du har en dotter, vilken typ av man önskar du att hon ska hitta. En sådan som behandlar henne som du behandlat Lotta? Om du har en son, vilken typ av man vill du att han ska växa upp till? Barn gör som vi gör, inte som vi säger.
Men som sagt. Det är väl jättebra att du nu kommit till insikt och kan bli den förebild för dina barn som jag är säker på att du vill vara. Lycka till!
2
Konstig och konstig, en långdragen historia med mycket olycka och oärlighet för er hela familj tycker jag att det låter som.
Man får väl se det som att det är väl bättre sent än aldrig att du insett att ditt agerande inte är acceptabelt och att den enda som kan påverka det är du.
Däremot funderar jag över vad de 10% består i som gör att du överväger att stanna kvar. Det är varken rätt mot dig själv, Lotta och framförallt inte era barn. Vilken modell vill du att era barn ska forma sin syn på vad ett förhållande är?
Om du har en dotter, vilken typ av man önskar du att hon ska hitta. En sådan som behandlar henne som du behandlat Lotta? Om du har en son, vilken typ av man vill du att han ska växa upp till? Barn gör som vi gör, inte som vi säger.
Men som sagt. Det är väl jättebra att du nu kommit till insikt och kan bli den förebild för dina barn som jag är säker på att du vill vara. Lycka till!
En lång historia fylld med olycka, svek och lögner (för andra och dig själv). Det är skrämmande att bli ensam efter ett långt förhållande med allt vad det innebär. Men jag tycker du ska prata m Lotta om dina känslor och funderingar. Sen är väl frågan om du vill fortsätta satsa på detta förhållande överhuvudtaget eller om ni ska gå skilda vägar. Väljer du att forsätta så är familjeterapi ett tips. Men frågan är: Kommer nåt att förändras till det bättre? Ibland är det inte det bästa att stanna utan att faktiskt säga: Stopp det här fungerar inte. Jag vill inte mer.
Men det är bara du som kan avgöra hur du ska göra.
3
En lång historia fylld med olycka, svek och lögner (för andra och dig själv). Det är skrämmande att bli ensam efter ett långt förhållande med allt vad det innebär. Men jag tycker du ska prata m Lotta om dina känslor och funderingar. Sen är väl frågan om du vill fortsätta satsa på detta förhållande överhuvudtaget eller om ni ska gå skilda vägar. Väljer du att forsätta så är familjeterapi ett tips. Men frågan är: Kommer nåt att förändras till det bättre? Ibland är det inte det bästa att stanna utan att faktiskt säga: Stopp det här fungerar inte. Jag vill inte mer.
Men det är bara du som kan avgöra hur du ska göra.
Näe, inte så konstig utan nog egentligen rätt vanlig. Man gifter sig och skaffar barn med nån det känns bra med och för tat man bara hamnade där. Jag tror det är tämligen vanligt. Vet dock inte hur vanligt det är med så mycket vänstrande som du verkar ha sysslat med - men kanske...
Hur sorglig din berättelse än är så har du nu ändå nåt en insikt som många 8män) nog aldrig nåt och f.a. är för bekväma för att göra nåt åt. Ja Lotta bör få chansen att träffa någon som älskar henne "på riktigt". Och du bör slippa leva på en lögn och smussla med affärer vid sidan om. Sånt gör ingen till en bättre människa om man fortsätter i samam stil.
Så ja jag tycker du gör rätt.
4
Näe, inte så konstig utan nog egentligen rätt vanlig. Man gifter sig och skaffar barn med nån det känns bra med och för tat man bara hamnade där. Jag tror det är tämligen vanligt. Vet dock inte hur vanligt det är med så mycket vänstrande som du verkar ha sysslat med - men kanske...
Hur sorglig din berättelse än är så har du nu ändå nåt en insikt som många 8män) nog aldrig nåt och f.a. är för bekväma för att göra nåt åt. Ja Lotta bör få chansen att träffa någon som älskar henne "på riktigt". Och du bör slippa leva på en lögn och smussla med affärer vid sidan om. Sånt gör ingen till en bättre människa om man fortsätter i samam stil.
Det ända jag tycker är tråkigt att du skyller ifrån dig på Lotta, att det är hennes fel att du inte vill vara med henne istället för att ta hela felet på dig själv och säga att du upptagit en annan människas liv i 20 år för att tillfredställa dina egna behov och inte haft en tanke på hur det påverkar henne.
Så separation är säkert det bästa men se för tusen till att du tar hela skulden på dig och ber 1000 gånger om ursäkt av Lotta för att du tagit 20 år av hennes liv och inte ansträngt dig för att göra hennes liv bättre!
7
Det ända jag tycker är tråkigt att du skyller ifrån dig på Lotta, att det är hennes fel att du inte vill vara med henne istället för att ta hela felet på dig själv och säga att du upptagit en annan människas liv i 20 år för att tillfredställa dina egna behov och inte haft en tanke på hur det påverkar henne.
Så separation är säkert det bästa men se för tusen till att du tar hela skulden på dig och ber 1000 gånger om ursäkt av Lotta för att du tagit 20 år av hennes liv och inte ansträngt dig för att göra hennes liv bättre!
Jag vill börja med att tacka för alla svar. Jag är en ganska öppen människa nuförtiden och kommer värdera, vända och vrida på alla svar för att få lite tips.
Jag känner att jag måste tillägga att det jag skrev är det mörka i vår relation och inte riktigt speglar relationen som den har varit hela tiden, det har ju trots allt gått 20år. Vi har haft det bra mellanåt, men med som sagt ett avsteg från det normala i vissa fall(men vad är egentligen normalt).
Jag skyller på inget sätt ifrån mig, tvärtom tar jag på ett sätt ansvaret genom att separera. Jag har varit omogen och oansvarig i mitt handlande när det gäller L och mitt förhållande.
Jag ser mitt framtida liv utan lögner och svek, men fyllt med ärlighet och kärlek.
Jäklar vad präktigt det låter men tanken är så lockande, och det är ju faktiskt bara jag som kan styra min båt i rätt riktning.
9
Jag vill börja med att tacka för alla svar. Jag är en ganska öppen människa nuförtiden och kommer värdera, vända och vrida på alla svar för att få lite tips.
Jag känner att jag måste tillägga att det jag skrev är det mörka i vår relation och inte riktigt speglar relationen som den har varit hela tiden, det har ju trots allt gått 20år. Vi har haft det bra mellanåt, men med som sagt ett avsteg från det normala i vissa fall(men vad är egentligen normalt).
Jag skyller på inget sätt ifrån mig, tvärtom tar jag på ett sätt ansvaret genom att separera. Jag har varit omogen och oansvarig i mitt handlande när det gäller L och mitt förhållande.
Jag ser mitt framtida liv utan lögner och svek, men fyllt med ärlighet och kärlek.
Jäklar vad präktigt det låter men tanken är så lockande, och det är ju faktiskt bara jag som kan styra min båt i rätt riktning.
Kanske när TS säger "Jag är helt medveten om att även jag har skuld i hela situationen" vilket för mig i alla fall innebär att TS anser sig ha den mindre delen av skulden. Jag studsade i alla fall när jag läste det.
10
Kanske när TS säger "Jag är helt medveten om att även jag har skuld i hela situationen" vilket för mig i alla fall innebär att TS anser sig ha den mindre delen av skulden. Jag studsade i alla fall när jag läste det.
Ja du, lycka till får man väl säga men jag måste hålla med Tina ovanför att du framstår som en osympatisk människa som i 20 år utnyttjat Lotta. Det är tydligt att din prio hela tiden har varit dig själv, och det fortsätter så med fokus på att få styra din båt i rätt riktning. Vart tror du att Ls båt tar vägen, efter att återigen ha blivit sviken av dig? Hur tror du att ditt uppträdande under 20 år har påverkat hennes möjlighet att känna förtroende för andra? Hur tror du att dina upprepade svek har påverkat hennes självbild och hennes självförtroende?
Jag hoppas i alla fall att du tar ansvar för att du varit och är omogen och oansvarig i ditt handlande gentemot familjen och L, och att du är riktigt generös nu när du väljer att gå vidare. L förtjänar väl knappast att få sitt liv upp-och-nervänt ännu en gång av dig, jag kan tycka att om du bara packar ner dina personliga tillhörigheter i ett par kartonger och drar och låter L ha kvar hus, bil o andra saker så sonar du på något _litet_ sätt ditt handlande. Ska du däremot dra igång en separation där du ska tjafsa om vem som ska ha vad så är du inte nått hälften av den självinsikt du tror dig ha.
11
Ja du, lycka till får man väl säga men jag måste hålla med Tina ovanför att du framstår som en osympatisk människa som i 20 år utnyttjat Lotta. Det är tydligt att din prio hela tiden har varit dig själv, och det fortsätter så med fokus på att få styra din båt i rätt riktning. Vart tror du att Ls båt tar vägen, efter att återigen ha blivit sviken av dig? Hur tror du att ditt uppträdande under 20 år har påverkat hennes möjlighet att känna förtroende för andra? Hur tror du att dina upprepade svek har påverkat hennes självbild och hennes självförtroende?
Jag hoppas i alla fall att du tar ansvar för att du varit och är omogen och oansvarig i ditt handlande gentemot familjen och L, och att du är riktigt generös nu när du väljer att gå vidare. L förtjänar väl knappast att få sitt liv upp-och-nervänt ännu en gång av dig, jag kan tycka att om du bara packar ner dina personliga tillhörigheter i ett par kartonger och drar och låter L ha kvar hus, bil o andra saker så sonar du på något _litet_ sätt ditt handlande. Ska du däremot dra igång en separation där du ska tjafsa om vem som ska ha vad så är du inte nått hälften av den självinsikt du tror dig ha.
Näe, det tycker jag för min del var en övertolkning - eller hårklyverier. Tycker själv att TS skriver insiktsfullt om något han i hög grad själv ser sig vara orsak till - nämligen att han hamnat i ett äktenskap med en kvinna han inte älskar...
12
Näe, det tycker jag för min del var en övertolkning - eller hårklyverier. Tycker själv att TS skriver insiktsfullt om något han i hög grad själv ser sig vara orsak till - nämligen att han hamnat i ett äktenskap med en kvinna han inte älskar...
Är inte det där litet väl hårt? Sona sin skuld etc. Skämmar för att man nåt en djupare inssikt om sitt liv och hur man hamnat dä man hamnat? Näe...Att kräva av någon att h*n ska löpa gatlopp och klä sig i säck och aska för att man tänkt till och kommit på att man levt på en lögn DET är osympatiskt, tycker jag. Och har ö.h.t. inget med hus och bil (och barn, kanske - tycker du att TS inte heller har rätt till sina egna barn för tat han nått nya insikter?) att göra.
Den som är utan skuld kastar första stenen...
13
Är inte det där litet väl hårt? Sona sin skuld etc. Skämmar för att man nåt en djupare inssikt om sitt liv och hur man hamnat dä man hamnat? Näe...Att kräva av någon att h*n ska löpa gatlopp och klä sig i säck och aska för att man tänkt till och kommit på att man levt på en lögn DET är osympatiskt, tycker jag. Och har ö.h.t. inget med hus och bil (och barn, kanske - tycker du att TS inte heller har rätt till sina egna barn för tat han nått nya insikter?) att göra.
Ojoj Gossan, du måste verkligen ha blivit bränd eller så tolkar du istället för att läsa vad som står i min berättelse. Men ja, jag förstår vad du menar om än din tolkning är något överdriven.
Jag tycker också att du har en liten poäng i andra delen av inlägget, men i det stora hela tycker jag att du stjäl ansvaret från L. Hon är krasst sett ett offer för min oförmåga att älska, men hon är ej utan skuld till att åren bara har rullat på. Om någon mår dåligt i en relation så har väl någon valet att avsluta relationen själv? Man kan/ska inte ta ansvaret från någon och säga att att det endast är den andres fel. Att tänka så är väldigt trångsynt enl mig.
14
Ojoj Gossan, du måste verkligen ha blivit bränd eller så tolkar du istället för att läsa vad som står i min berättelse. Men ja, jag förstår vad du menar om än din tolkning är något överdriven.
Jag tycker också att du har en liten poäng i andra delen av inlägget, men i det stora hela tycker jag att du stjäl ansvaret från L. Hon är krasst sett ett offer för min oförmåga att älska, men hon är ej utan skuld till att åren bara har rullat på. Om någon mår dåligt i en relation så har väl någon valet att avsluta relationen själv? Man kan/ska inte ta ansvaret från någon och säga att att det endast är den andres fel. Att tänka så är väldigt trångsynt enl mig.
Jag har inte ägnat mig åt några hårklyverier. Jag menar själv olika saker om jag säger "Detta är min skuld" eller om jag säger "Även jag har skuld i detta" och det var den distinktionen jag läste in i Färdigs inlägg.
15
Jag har inte ägnat mig åt några hårklyverier. Jag menar själv olika saker om jag säger "Detta är min skuld" eller om jag säger "Även jag har skuld i detta" och det var den distinktionen jag läste in i Färdigs inlägg.
Jag tycker inte det. Det finns något rakryggat i att inse att man har gjort en annan människa väldigt illa och försöka sona det. Ge tillbaka 20 år går inte, men man kan välja att inte göra ännu värre illa t ex genom att låta den man behandlat illa slippa ännu ett jobbigt uppbrott.
Att beskriva Färdigs handlingar som att han "levt i en lögn" är för mig en missvisande beskrivning av situationen. En trogen man som levt i ett äktenskap med en kvinna och en dag inser att han är bög - HAN har levt i en lögn. En sån man känner man ju sympati med. En man som lever i en relation med en kvinna för att det är bekvämt och sen vänstrar runt utan att ha dåligt samvete är ju bara osympatisk.
16
Jag tycker inte det. Det finns något rakryggat i att inse att man har gjort en annan människa väldigt illa och försöka sona det. Ge tillbaka 20 år går inte, men man kan välja att inte göra ännu värre illa t ex genom att låta den man behandlat illa slippa ännu ett jobbigt uppbrott.
Att beskriva Färdigs handlingar som att han "levt i en lögn" är för mig en missvisande beskrivning av situationen. En trogen man som levt i ett äktenskap med en kvinna och en dag inser att han är bög - HAN har levt i en lögn. En sån man känner man ju sympati med. En man som lever i en relation med en kvinna för att det är bekvämt och sen vänstrar runt utan att ha dåligt samvete är ju bara osympatisk.
Vem har sagt att jag inte har kännt dåligt samvete. Bögen har väl bedragit sig själv medan den otrogne mannen bedragit sin kvinna. Vilket "brott" som är värst kan man ju tvista om men utgången är densamma. Det har stulits lika många år och skillsässan är ett faktum. Det handlar nog till sist om hur man tycker om sig själv och vilka värderingar man har.
17
Vem har sagt att jag inte har kännt dåligt samvete. Bögen har väl bedragit sig själv medan den otrogne mannen bedragit sin kvinna. Vilket "brott" som är värst kan man ju tvista om men utgången är densamma. Det har stulits lika många år och skillsässan är ett faktum. Det handlar nog till sist om hur man tycker om sig själv och vilka värderingar man har.
Kvinnor som blir fråntagna sin självkänsla av sin partner har ofta svårt att gå ifrån det dåliga förhållandet. Det är inte ovanligt att de tar på sig hela eller delar av skulden för mannens beteende - "Om jag inte var så tjatig skulle han inte bli irriterad och klippa till mig" - "Om jag var snyggare skulle han inte gå till andra" osv. Det är lätt att säga att om någon mår dåligt i en relation har de ett ansvar för att gå. Verkligheten är dock sällan så lätt.
En sak har du rätt i - L är ett offer för din oförmåga att älska någon annan än dig själv. Håll fast i den insikten.
18
Kvinnor som blir fråntagna sin självkänsla av sin partner har ofta svårt att gå ifrån det dåliga förhållandet. Det är inte ovanligt att de tar på sig hela eller delar av skulden för mannens beteende - "Om jag inte var så tjatig skulle han inte bli irriterad och klippa till mig" - "Om jag var snyggare skulle han inte gå till andra" osv. Det är lätt att säga att om någon mår dåligt i en relation har de ett ansvar för att gå. Verkligheten är dock sällan så lätt.
En sak har du rätt i - L är ett offer för din oförmåga att älska någon annan än dig själv. Håll fast i den insikten.
Det är ingen tvist kring vilket av de två brotten som är värst. Lura sig själv får man göra hur mycket som helst och spilla sin egen tid också, men andra människors liv leker man inte med. Var lite rakryggad och kom till verklig insikt om vad du har pysslat med och tag det därifrån.
20
Det är ingen tvist kring vilket av de två brotten som är värst. Lura sig själv får man göra hur mycket som helst och spilla sin egen tid också, men andra människors liv leker man inte med. Var lite rakryggad och kom till verklig insikt om vad du har pysslat med och tag det därifrån.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
