kvinnor
Kärlek & relationer
  1. Anonym
    #1

    kvinnor

    i allmänhet...
    Allvarligt talat.
    De flesta av min kollegor och vänner är mellan 30 och 40. Utan tvekan så har 70 % av dessa fått bekymmer med sina fruar.
    Det är krav som inte går att uppnå...man gör för lite, det räcker inte (eller räknas inte med att man målade om huset, som tog halva sommaren)
    Det finns andra önskemål hos dessa kvinnor (min fru inkluderad) som helt plötsligt kommer som en kalldusch..)
    Man vill tydligen leva livet igen, man har gjort barn grejjen, familje prylen... men det passade inte in i feminist träsket..
    kom igen och hugg.. eller förklara....
  2. 1
    kvinnor i allmänhet...
    Allvarligt talat.
    De flesta av min kollegor och vänner är mellan 30 och 40. Utan tvekan så har 70 % av dessa fått bekymmer med sina fruar.
    Det är krav som inte går att uppnå...man gör för lite, det räcker inte (eller räknas inte med att man målade om huset, som tog halva sommaren)
    Det finns andra önskemål hos dessa kvinnor (min fru inkluderad) som helt plötsligt kommer som en kalldusch..)
    Man vill tydligen leva livet igen, man har gjort barn grejjen, familje prylen... men det passade inte in i feminist träsket..
    kom igen och hugg.. eller förklara....
  3. Anonym fru
    #2
    Jag har en sådan man, helt orimliga krav, hur man än gör så är det fel, ändå vill han inte skiljas.
  4. 2
    Jag har en sådan man, helt orimliga krav, hur man än gör så är det fel, ändå vill han inte skiljas.
  5. Anonymochless
    #3

    Nix

    Min man har varit ledig i åtta veckor i sträck och har inte gjort ett jävla piss, för att uttrycka sig klart. Han har varken gjort någon nytta hemma eller gjort något kul med mig eller barnen.

    Jag har vanlig fem veckors semester och har iallafall åkt bort med ett barn och fiskat och vandrat och åkt och badat och liknande med ungarna.

    Nu har han två veckor kvar som han förmodligen kommer att tillbringa på samma sätt, i soffan framför tv:n. Några egna projekt har han väl genomfört; träffat nån kompis och nästa helg ska han umgås med en kompis. Men hitta på nått kul med oss. Nej, det finns det igen lust eller ork till.

    Så nej, jag har ingen som helst förståelse för det du skriver just nu.
  6. 3
    Nix Min man har varit ledig i åtta veckor i sträck och har inte gjort ett jävla piss, för att uttrycka sig klart. Han har varken gjort någon nytta hemma eller gjort något kul med mig eller barnen.

    Jag har vanlig fem veckors semester och har iallafall åkt bort med ett barn och fiskat och vandrat och åkt och badat och liknande med ungarna.

    Nu har han två veckor kvar som han förmodligen kommer att tillbringa på samma sätt, i soffan framför tv:n. Några egna projekt har han väl genomfört; träffat nån kompis och nästa helg ska han umgås med en kompis. Men hitta på nått kul med oss. Nej, det finns det igen lust eller ork till.

    Så nej, jag har ingen som helst förståelse för det du skriver just nu.
  7. Anonym
    #4
    vad vill du göra själv? Sitta på verandan och stirra rakt fram.............?
  8. 4
    vad vill du göra själv? Sitta på verandan och stirra rakt fram.............?
  9. Medlem sedan
    Mar 2010
    #5
    Feministträsket? :-). Ja, det ÄR onekligen komplicerat att vara kvinna ... och man med ... för all del. Jag tror att det blir ännu mer komplicerat ifall man har olika livsmål, rytm, aktivitetsnivå, källor till glädje och förväntningar på livet överlag. Själv har jag lyckats hitta en man som är lite som jag på ovanstående punkter. Funkar otroligt bra. Vi vill älska, äta, vara sociala, resa (och på annat sätt vara aktiva) ungefär samtidigt. Vi blir rastlösa ungefär samtidigt och tycker att "nu är det dags att krypa upp i TV-soffan" ungefär samtidigt.

    Sen är min man lite "vaken" och vet att det är de små detaljerna som har störst betydelse. Jag blir så glad när han pillat fram min favoritsort i allsortblandningen när han köpt plockgodis.

    Jag tror inte att det är något "fel" på varken kvinnor eller män i förhållanden där man strävar efter och kräver olika saker. Jag tror att man har "valt" fel från början och får man sen inte kommunikationen att fungera ... ja, då sitter man där och känner sig missförstådd. Oavsett kön.
  10. 5
    Feministträsket? :-). Ja, det ÄR onekligen komplicerat att vara kvinna ... och man med ... för all del. Jag tror att det blir ännu mer komplicerat ifall man har olika livsmål, rytm, aktivitetsnivå, källor till glädje och förväntningar på livet överlag. Själv har jag lyckats hitta en man som är lite som jag på ovanstående punkter. Funkar otroligt bra. Vi vill älska, äta, vara sociala, resa (och på annat sätt vara aktiva) ungefär samtidigt. Vi blir rastlösa ungefär samtidigt och tycker att "nu är det dags att krypa upp i TV-soffan" ungefär samtidigt.

    Sen är min man lite "vaken" och vet att det är de små detaljerna som har störst betydelse. Jag blir så glad när han pillat fram min favoritsort i allsortblandningen när han köpt plockgodis.

    Jag tror inte att det är något "fel" på varken kvinnor eller män i förhållanden där man strävar efter och kräver olika saker. Jag tror att man har "valt" fel från början och får man sen inte kommunikationen att fungera ... ja, då sitter man där och känner sig missförstådd. Oavsett kön.
  11. Medlem sedan
    Apr 2006
    #6

    leva livet igen?

    vaddå igen? finns det någon paus i mitten, eller?

    relationer är som laxfiske. att stå mitt i älven med fiskarbyxor, spö och håv är inte så besvärligt, det är när du får napp som du får börja jobba. den sista biten där, är min erfarenhet, är det som gör att somliga säger saker som du just nu: att en människa plötsligt vill leva livet igen. då har man ju missat totalt att man ska leva hela tiden.

    om det är så att ena parten plötsligt får mer energi när barnen blivit självständiga, då är väl det ett tecken på att just denna parten har fått dra för stort lass tidigare. och om det är så, då torde ju den som fått semi-vila under tiden vara redo och sugen på att "leva livet", eller?

    och ärligt talat, man målar väl inte om huset åt frugan? man målar om huset för att det behövs. man dammsuger för att det behövs, liksom alla andra sysslor som faller under "gemensamma åtaganden".

    åsså blir jag supernyfiken på vad maskulinistträsket kan vara, för finns det ena, finns det andra. berätta!
    A positive attitude may not solve all your problems, but it will annoy enough people to make it worth the effort.
  12. 6
    leva livet igen? vaddå igen? finns det någon paus i mitten, eller?

    relationer är som laxfiske. att stå mitt i älven med fiskarbyxor, spö och håv är inte så besvärligt, det är när du får napp som du får börja jobba. den sista biten där, är min erfarenhet, är det som gör att somliga säger saker som du just nu: att en människa plötsligt vill leva livet igen. då har man ju missat totalt att man ska leva hela tiden.

    om det är så att ena parten plötsligt får mer energi när barnen blivit självständiga, då är väl det ett tecken på att just denna parten har fått dra för stort lass tidigare. och om det är så, då torde ju den som fått semi-vila under tiden vara redo och sugen på att "leva livet", eller?

    och ärligt talat, man målar väl inte om huset åt frugan? man målar om huset för att det behövs. man dammsuger för att det behövs, liksom alla andra sysslor som faller under "gemensamma åtaganden".

    åsså blir jag supernyfiken på vad maskulinistträsket kan vara, för finns det ena, finns det andra. berätta!
  13. Medlem sedan
    Jun 2007
    #7

    Jag har sen fenomenet på nära håll

    det brukar börja med att EN skiljer sig och lever det (enligt egen utsago) ljuva singellivet. Problemet är att det till att börja med kan bli trist.. man vill ha sällskap så man höjer det till skyarna och vips så smittas flera i ungefär samma ålder. Vanligen väninnor.

    Jag vet eg inte varför det händer.. Kanske hänger det lite ihop med 30 och 40 årskriser (läs nedan) Blev det inte mer än så här? Och då börjar gräset se grönare ut på andra sidan.

    Min erfarenhet.. och det har ingen större betydelse vad den äkta hälften gör eg.. allt är fel..
    Bara måste...... allt....
  14. 7
    Jag har sen fenomenet på nära håll det brukar börja med att EN skiljer sig och lever det (enligt egen utsago) ljuva singellivet. Problemet är att det till att börja med kan bli trist.. man vill ha sällskap så man höjer det till skyarna och vips så smittas flera i ungefär samma ålder. Vanligen väninnor.

    Jag vet eg inte varför det händer.. Kanske hänger det lite ihop med 30 och 40 årskriser (läs nedan) Blev det inte mer än så här? Och då börjar gräset se grönare ut på andra sidan.

    Min erfarenhet.. och det har ingen större betydelse vad den äkta hälften gör eg.. allt är fel..
  15. Medlem sedan
    Nov 2006
    #8
    Håller med så att jag blir blå.
    //Hon som målade huset. För att det var nödvändigt.
  16. 8
    Håller med så att jag blir blå.
    //Hon som målade huset. För att det var nödvändigt.
  17. Medlem sedan
    Jan 2004
    #9
    Tjaaa du. Kan det vara så att du inte riktigt LYSSNAT på vad det är hon vill, eller har hon varit dålig på att säga det rätt ut? T.ex: Jag behöver bekräftelse och uppskattning för nu när barnen är större börjar jag hamna i en livskris?

    Kan det vara så att du tog halva sommaren på dig att måla om huset(huuur stort har ni eg undrar hon som målar ett på 160kvm på några dagar) och det lämnade henne med barn och hushållssysslor så att hon kände sig som en grå hushållerska och du kände att du inte fick nån uppskattning för att du slet med huset?

    När gav du henne senast en puss, lyfte upp henne från golvet och dansade runt och talade om för henne att du tycker att hon är vacker? När överföll hon dig med smek osv senast?

    Har ni slutat kommunicera för flera år sedan?
    Jag tror INTE på att kraven kommit akut som en kalldusch, jag tror att det brustit i kommunikation, empati och omtanke från bägges sida i allt jobbande, städande, barnuppfostran och allt annat vardagskaos. Så kommer det en dag då man undrar vart man själv tog vägen och om det var så här livet skulle vara.

    Och efter att första skiljt sig så sprider det sig som ett virus...
  18. 9
    Tjaaa du. Kan det vara så att du inte riktigt LYSSNAT på vad det är hon vill, eller har hon varit dålig på att säga det rätt ut? T.ex: Jag behöver bekräftelse och uppskattning för nu när barnen är större börjar jag hamna i en livskris?

    Kan det vara så att du tog halva sommaren på dig att måla om huset(huuur stort har ni eg undrar hon som målar ett på 160kvm på några dagar) och det lämnade henne med barn och hushållssysslor så att hon kände sig som en grå hushållerska och du kände att du inte fick nån uppskattning för att du slet med huset?

    När gav du henne senast en puss, lyfte upp henne från golvet och dansade runt och talade om för henne att du tycker att hon är vacker? När överföll hon dig med smek osv senast?

    Har ni slutat kommunicera för flera år sedan?
    Jag tror INTE på att kraven kommit akut som en kalldusch, jag tror att det brustit i kommunikation, empati och omtanke från bägges sida i allt jobbande, städande, barnuppfostran och allt annat vardagskaos. Så kommer det en dag då man undrar vart man själv tog vägen och om det var så här livet skulle vara.

    Och efter att första skiljt sig så sprider det sig som ett virus...
  19. Anonym
    #10
    Jag är en av dom som har en sådan fru. Jag jobbar och sliter för att allt ska fungera. Är alltid utpumpad på kvällarna medan min fru ligger och läser böcker. Tar hand om alla tre barn så att de får en meningsfull sommarledighet medan min fru tar hand om sig själv. Rustar upp huset, sommarstugan vinterstugan och båten. Sedan skyller hon på mig om vädret är dåligt eller om jag råkade låta den yngsta sova lite för länge på dagen så att hon får svårt att somna på natten. Blir sur får att jag har skitiga jeans när vi går på restaurang och ännu surare när jag berättar att jag inte har haft tid att köpa nytt. Eller råd förresten. Det är jag som arbetar ihop pengar medan hon "bränner" upp dom.

    Nej, hon vill inte sklija sig och jag jag gör allt för att försöka hålla en god min
  20. 10
    Jag är en av dom som har en sådan fru. Jag jobbar och sliter för att allt ska fungera. Är alltid utpumpad på kvällarna medan min fru ligger och läser böcker. Tar hand om alla tre barn så att de får en meningsfull sommarledighet medan min fru tar hand om sig själv. Rustar upp huset, sommarstugan vinterstugan och båten. Sedan skyller hon på mig om vädret är dåligt eller om jag råkade låta den yngsta sova lite för länge på dagen så att hon får svårt att somna på natten. Blir sur får att jag har skitiga jeans när vi går på restaurang och ännu surare när jag berättar att jag inte har haft tid att köpa nytt. Eller råd förresten. Det är jag som arbetar ihop pengar medan hon "bränner" upp dom.

    Nej, hon vill inte sklija sig och jag jag gör allt för att försöka hålla en god min
  21. Medlem sedan
    Apr 2006
    #11

    varför?

    vem vinner på att du håller god min? har hon alltid betett sig så här? glider hon alltid runt på en räkmacka, och i så fall, varför ställer du upp på det? verkar ju inte så klokt med tanke på att du säkert vill ge sina barn en god förebild av respekt, ömhet, ömsesidighet etc.
    A positive attitude may not solve all your problems, but it will annoy enough people to make it worth the effort.
  22. 11
    varför? vem vinner på att du håller god min? har hon alltid betett sig så här? glider hon alltid runt på en räkmacka, och i så fall, varför ställer du upp på det? verkar ju inte så klokt med tanke på att du säkert vill ge sina barn en god förebild av respekt, ömhet, ömsesidighet etc.
  23. Medlem sedan
    Dec 2003
    #12
    Min nuvarande man har inga problem med sin fru kan jag säga. Vi har det underbart tillsammans. Min exman fick problem med mig redan före 30 årsstrecket. Problemen berodde på att han jobbade jämt, jag menar JÄMT, och att jag därmed fick dra hela vardagslasset själv med dagishämtningar och lämningar, handling, tvätt, matlagning. Och jag är INTE hemmafrutypen. Det som också ställde till det mellan oss var att mannen trivdes bra med att göra samma saker jämt (rutinbunden) medan jag behöver omväxling, påfyllning och roligheter i vardagen. Stimulans för både hjärna och hjärta helt enkelt.

    Min kärlek slocknad helt... Och det ledde till skilsmässa.
  24. 12
    Min nuvarande man har inga problem med sin fru kan jag säga. Vi har det underbart tillsammans. Min exman fick problem med mig redan före 30 årsstrecket. Problemen berodde på att han jobbade jämt, jag menar JÄMT, och att jag därmed fick dra hela vardagslasset själv med dagishämtningar och lämningar, handling, tvätt, matlagning. Och jag är INTE hemmafrutypen. Det som också ställde till det mellan oss var att mannen trivdes bra med att göra samma saker jämt (rutinbunden) medan jag behöver omväxling, påfyllning och roligheter i vardagen. Stimulans för både hjärna och hjärta helt enkelt.

    Min kärlek slocknad helt... Och det ledde till skilsmässa.
  25. Medlem sedan
    Dec 2005
    #13
    Jag ahr avverkat några karlar Nu är jag singel och trivs utmärkt med det. Tror inte det handlar så mycket om kvinnlit/manligt utan att personligheterna är eller utvecklas olika. Aktiv - passiv kan bli mer tydlig. Sedan blommar kvinnor mellan 40-50. Män kanske vissnar lite då?
  26. 13
    Jag ahr avverkat några karlar Nu är jag singel och trivs utmärkt med det. Tror inte det handlar så mycket om kvinnlit/manligt utan att personligheterna är eller utvecklas olika. Aktiv - passiv kan bli mer tydlig. Sedan blommar kvinnor mellan 40-50. Män kanske vissnar lite då?
  27. Anonym
    #14
    Till slut blir det bara för mycket. Du målar huset halva sommaren medan hon städar, tar hand om barnen, lagar mat. Hon gör allt det ni egentligen skulle dela på så medan du målar huset så blir hennes arbetsbörda dubbel.
    Hade jag haft en man som delade ansvar och arbetsbördan i hemmet så hade jag inte sjort slut. Han såg inte allt det jag gjorde. Han såg itne att jag hade arbetsdagar på 12 timmar efterosm han var borta från hemmet lika många timmar som jag. Så när jag slutade jobba 10 min innan han kom hem och lade mig på soffan var jag lat. Att han fick sitta och ta det lungt på buss/tåg i dryga 1 timme om dagen i vardera riktning räknades inte enligt honom. Jag fick inte sitta still ens 30 min efter jobbet för då var jag bara lat. Jag hade ju kunnat hinna med en massa saker innan han kom hem tyckte han. Sen gjorde han i princip ingen själv för han hade ju så jobbigt som var borta från hemmet så många timmar så han hann inte.

    för oss kraschade det rejält när jag fick en ansvarfull tjänst som jag delvis kunde utföra från hemmet och han jobbade långt hemifrån. Jag borde ha hunnit, städa, diska, tvätta och vika in tvätt samtidigt som jag jobbade tyckte han. Så länge som vi båda jobbade med lång resväg eller en av oss var föräldraledig så fungerade det.
  28. 14
    Till slut blir det bara för mycket. Du målar huset halva sommaren medan hon städar, tar hand om barnen, lagar mat. Hon gör allt det ni egentligen skulle dela på så medan du målar huset så blir hennes arbetsbörda dubbel.
    Hade jag haft en man som delade ansvar och arbetsbördan i hemmet så hade jag inte sjort slut. Han såg inte allt det jag gjorde. Han såg itne att jag hade arbetsdagar på 12 timmar efterosm han var borta från hemmet lika många timmar som jag. Så när jag slutade jobba 10 min innan han kom hem och lade mig på soffan var jag lat. Att han fick sitta och ta det lungt på buss/tåg i dryga 1 timme om dagen i vardera riktning räknades inte enligt honom. Jag fick inte sitta still ens 30 min efter jobbet för då var jag bara lat. Jag hade ju kunnat hinna med en massa saker innan han kom hem tyckte han. Sen gjorde han i princip ingen själv för han hade ju så jobbigt som var borta från hemmet så många timmar så han hann inte.

    för oss kraschade det rejält när jag fick en ansvarfull tjänst som jag delvis kunde utföra från hemmet och han jobbade långt hemifrån. Jag borde ha hunnit, städa, diska, tvätta och vika in tvätt samtidigt som jag jobbade tyckte han. Så länge som vi båda jobbade med lång resväg eller en av oss var föräldraledig så fungerade det.
  29. Medlem sedan
    Dec 2005
    #15
    Fy så mycket stavfel. Ursäkta
  30. 15
    Fy så mycket stavfel. Ursäkta
  31. Medlem sedan
    May 2004
    #16

    Inte så lustigt...

    kvinnor är mer ombytliga än män och slår sig inte gärna till ro vad det än är. Män tycker gärna att "det är bra som det är".

    Sen kan man lite elakt säga att kvinnor vill gärna göra om sina män men när hon väl har gjort om honom som hon ville så heter det att "han har blivit så trist, tråkig och förutsägbar"

    Sen tror jag många män idag har problem med sin mansroll. Vi är osäkra på vad vi själva ska göra och inte göra och vi har svårt att hantera relationen till kvinnorna för de har jobbat så otroligt mycket med sin egna roll.
    Same shit different day.
    Hänger här dygnet runt, alla dagar på året.

    Är du en utav idioterna....ja då kan du dra åt helvete.
  32. 16
    Inte så lustigt... kvinnor är mer ombytliga än män och slår sig inte gärna till ro vad det än är. Män tycker gärna att "det är bra som det är".

    Sen kan man lite elakt säga att kvinnor vill gärna göra om sina män men när hon väl har gjort om honom som hon ville så heter det att "han har blivit så trist, tråkig och förutsägbar"

    Sen tror jag många män idag har problem med sin mansroll. Vi är osäkra på vad vi själva ska göra och inte göra och vi har svårt att hantera relationen till kvinnorna för de har jobbat så otroligt mycket med sin egna roll.
  33. Anonym
    #17
    Långsamma förändringar märker man inte av. Förändringarna har nog pågått i ca 15 år. Försöker vara positiv och tror att det hon en gång var kan lockas fram igen.
  34. 17
    Långsamma förändringar märker man inte av. Förändringarna har nog pågått i ca 15 år. Försöker vara positiv och tror att det hon en gång var kan lockas fram igen.
  35. Medlem sedan
    Jul 2009
    #18
    Ett problem tror jag är att man kanske ser det man görs själv som mer betungande än det partnern gör.

    Om jag nu skall försvara kvinnor lite grann så tror jag att de många gånger känner sig som "projektledare". "Om inte jag säger till så händer inget". Då hjälper dt inte att göra allt hon ber om och att man delar 50-50 på allt arbete. Hon känner ändå att hon har "belastningen" på sig. Det som ger "pluspoäng" är att ligga steget före, ta initativet och lösa saker innan hon ens ber om det.

    Ett annat problem är olika prioriteringar. Om man som jag är ehh "bohemisk" (ok slarvig då) och inte tycker att det behövs städas förrän det är ett närmast kaos och hon är av den mer pedantiska sorten, så är det en källa till återkommande konflikter.

    Att gnälla och tjata på varandra blir lätt en negativ spiral. Om hon tjatar på mig så tjatar jag tillbaka om annat. Kanske bara för att ge igen med samma mynt. "Nu får hon se hur det känns", typ.

    Men sen kan det givetvis vara så att tjatet egentligen är en symptom på att det är annat som är fel i relationen. Han/hon vill i princip hitta fel.
  36. 18
    Ett problem tror jag är att man kanske ser det man görs själv som mer betungande än det partnern gör.

    Om jag nu skall försvara kvinnor lite grann så tror jag att de många gånger känner sig som "projektledare". "Om inte jag säger till så händer inget". Då hjälper dt inte att göra allt hon ber om och att man delar 50-50 på allt arbete. Hon känner ändå att hon har "belastningen" på sig. Det som ger "pluspoäng" är att ligga steget före, ta initativet och lösa saker innan hon ens ber om det.

    Ett annat problem är olika prioriteringar. Om man som jag är ehh "bohemisk" (ok slarvig då) och inte tycker att det behövs städas förrän det är ett närmast kaos och hon är av den mer pedantiska sorten, så är det en källa till återkommande konflikter.

    Att gnälla och tjata på varandra blir lätt en negativ spiral. Om hon tjatar på mig så tjatar jag tillbaka om annat. Kanske bara för att ge igen med samma mynt. "Nu får hon se hur det känns", typ.

    Men sen kan det givetvis vara så att tjatet egentligen är en symptom på att det är annat som är fel i relationen. Han/hon vill i princip hitta fel.
  37. Medlem sedan
    Jul 2009
    #19
    Hur menar du med din sista mening? Att man inte längre älskar sin partner och/eller triv i relationen och därmed bara ser fel?
  38. 19
    Hur menar du med din sista mening? Att man inte längre älskar sin partner och/eller triv i relationen och därmed bara ser fel?
  39. Medlem sedan
    Jun 2007
    #20

    Lite så

    men inte riktigt.. Snarare så att man tror att man inte gör det.. man börjar leta fel och visst, letar man så finner man. Ingen är felfri

    Men det man hade överseende med och kanske tom fann rart i början.. blir plötsligt problem.

    Jag tror nog det har med livskriser att göra .. man vill återuppleva det där pirret vid nyförälskelser och det får man ju om man hittar någon ny. MEN genom att jobba på det gamla förhållandet kan man hitta pirret även där Inte lika spännande men varmare och innerligare..

    Själv nöjer jag mig numera med att leta fel när jag vill byta bil
    Bara måste...... allt....
  40. 20
    Lite så men inte riktigt.. Snarare så att man tror att man inte gör det.. man börjar leta fel och visst, letar man så finner man. Ingen är felfri

    Men det man hade överseende med och kanske tom fann rart i början.. blir plötsligt problem.

    Jag tror nog det har med livskriser att göra .. man vill återuppleva det där pirret vid nyförälskelser och det får man ju om man hittar någon ny. MEN genom att jobba på det gamla förhållandet kan man hitta pirret även där Inte lika spännande men varmare och innerligare..

    Själv nöjer jag mig numera med att leta fel när jag vill byta bil
Sidan 1 av 2 12 SistaSista

Liknande trådar

  1. Kvinnor har det bra
    By Christopher in forum Singelmingel
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2011-03-28, 14:04
  2. Kvinnor....
    By Christopher in forum Singelmingel
    Svar: 18
    Senaste inlägg: 2010-12-14, 15:46
  3. Om hur kvinnor och män....
    By marmeglad in forum Ordet är fritt
    Svar: 7
    Senaste inlägg: 2010-03-08, 16:02
  4. Kvinnor som har sex
    By ylva62 in forum Sex & erotik
    Svar: 37
    Senaste inlägg: 2006-12-31, 17:23
  5. Män och kvinnor
    By Daddy Cool in forum Feminism & jämställdhet
    Svar: 10
    Senaste inlägg: 2006-06-19, 09:13
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar